Månad: december 2006

Välkomna alla gamla bekantingar från förra året och välkomna alla nybekantingar … men denna dag välkomnar jag särskilt de barn, som gissar som vore de proffs.

Ok. Ni bad om lite enklare hemlisbloggare. Och vad händer? Lina rusar in 23 minuter över midnatt (ni ska sova på nätterna, människor!) och gissar på barnbok – och då särskilt Totte. Trevliga människor som David, Salt (som aldrig sover), Lisa, Egil och Hjalmar drar till med Mark Twain, Nils Karlsson Pyssling och Fantomens son … Men på det hela taget är alla egentligen överens om Totte.

Dagens hedersomnämnande och 2006 års första extrapris går till Ingrid som helt utan skrupler irrar bort alla och ingen i Grass-dimmorna. Emi kör en annan listig variant: smörar för mig och ser en djupare innebörd med fler metaforer och eufemismer än jag själv hade en aning om. Dessutom var det intressant att Totte, Bamse, Mowgli och till och med Mark Twain omgavs av elefant, en katt och en björn – som dock vid behov går ihop till en Margalo. En febrig Översättarhelena, Flinn, Lisa, Crrly, Agneta och Matildas fikarum fullkomligen öste förslag över er andra, medan jag satt här och njöt i hemlighet. (Ibland läser jag kommentarerna högt för mig själv som En Dum En.)

Statistikerns överdängare (aka ”Kungen”) serverade oss en utmärkt länk till Tottes klädbestyr så att alla skulle övertygas. Jo, för visst var det så att det var Totte som bloggade. Agneta påpekade helt riktigt att hemlisbloggaren föreföll vara mer komplicerad än lille Totte – men det var precis min mening. Han är ju faktiskt snart 40 år gammal, men precis som många andra 40-åringar inte särskilt mogen för det.

Totte skrevs av Gunilla Wolde (som ibland heter Brorsson-Wolde) och den första – Totte badar – kom ut 1969. Totte stöter på konkreta saker som städning, varm gröt och kall mjölk, brandgula lådor och blåa elefanter samt bakning. Ibland klär han av sig naken med Malin och ibland klär de ut sig istället. (”Flickvännen” är alltså Malin, icke att förväxlas med Emma, som går till tandläkaren, dammsuger, får en lillebror, går till dagis och har en verkstad.) Ibland kan man tro att Totte-författarinnan även är Alfons-författarinnan, men det är ju en himla skillnad mellan Wolde och Bergström, så det begriper jag då rakt inte. Skillnad på Totte och Alfons också, säger ni? Pah.

Tottes pappa är stor. Och han läser tidningen. Tottes mamma läser godnattsaga och … här kommer en kluring: i en bok gör hon en sak, men i den tecknade filmversionen av samma historia gör hon inte riktigt samma sak. R Skriverier vet nog vad jag menar, för han har till och med suttit uppe på nätterna och tittat på Tottefilm. (Ledtråd: ”En Malin tills” kommentar kl. 14.17.) Sedan ska Eva förstås ha beröm för att hon på kvällskvisten nämner Jan Myrdal, som inte heller såg mycket av sina föräldrar. (När det gäller Tottes stackars mormor, så verkar hon sitta fast i en och samma gröna stol livet ut.)

Nu till en vinnare! Lappilappar … Oj. Nej, bort med honom, han var inte med idag, och den och den .. och här drar jag … Stina igen? Nej, det är orättvist. (Förlåt, Stina.) Blanda blanda. Vi tar en ny … ojoj, det är en riktigt ny, en nykomling, en aldrig förut skådad vinnare: Belgarion! (Nu ska du mejla din adress och t-shirtstorlek till mig och så skickar jag ett paket när t-shirtarna är färdiga.)

Nu är den 5 december redan gammal: in och gissa!

5 kommentarer

Jag ser framför mig hur människor som egentligen borde pynta sina hem för adventskaffe och umgås med nära och kära istället ugglar fram för datorn, slår upp i ordböcker, bläddrar i dammiga lexikon och ringer upp sina gamla kurskamrater från anno dazumal. Även om ni är frustrerade över att det inte säger pang och klick meddetsamma och att ni omedelbart löser gåtan, ska ni veta att det är sådana här dagar som jag tycker bäst om. (Jag fick fram en, säger en ljusstake före klockan tre.) Idéerna och tolkningarna var många, särskilt gillar jag när ni säger ”pah, det där är bara ett villospår” eller ”fnys, hon är helt galen”.

Helt korrekt insåg ni meddetsamma att det var en experimentell skribent. En som inte följer regler och råd när det gäller skrivandet av idag. Precis som jag antydde i texten var det ”minnesfragment” och ett ”splittrat medvetande”. När flera av er gissade på Faulkner var ni så nära, så nära, ty läs här vad Wikipedia säger om dagens hemlisbloggare:

”Hans författarskap har djupa självbiografiska rötter och hans romanform är främst påverkad av William Faulkner.”

Några av er klagade på formen, och jag håller med. Det som (i mina ögon) gör texten svårläst är det ytterst förvirrande sättet att skriva dialog. Jag är mycket, mycket förtjust i välskrivna dialoger med pratminus och flyt och blir inte sällan vansinnig av tv-serier med replikskiften som låter som skriftspråk. Jag hittar på:

– Han sade igår att han inte hade haft tid att undersöka saken närmare.
– Det var ju – som vi alla vet – ett mycket ovanligt sätt att avlida på.
– Ja, det sägs att hans far, som för övrigt är bankdirektör här i staden, har haft ett finger med i spelet.
– Menar du verkligen det? Jag är glad att du har tagit dig tid att förklara detta för mig. Jag ber att få återkomma om tre dagar med mer information.

Stånk. Inte ens en viskande Lena Olin eller Kjell Bergqvist med en knäckemacka i munnen hade fått detta att låta naturligt. Om vi nu återvänder till dagens hemlisbloggare – så är han egentligen bra på replikskiften. De går in i varandra och avbryts av plötsliga tankar eller en annan talare. Men det är ju så svårt att läsa!

Ledtråden om ”speciell lista” löste Crrly genom att föreslå Nobelpristagare. Efter ytterligare några ledtrådar om kalsonger, upprepade Agneta med en dåres envishet det rätta svaret tills alla var på samma korrekta linje.

Hemlisbloggaren var ju idag Claude Simon (1913–2005) – som fick Nobelpriset 1985. Det minns jag tydligt eftersom min djuping till djefla man (då pojkvän) satt och läste Simons böcker redan innan han fick priset. Enligt honom (Olle alltså) strömmar texten emot honom som i hans eget kaosartade minne med plötsliga tankebrott och infall. Jag blir mest frustrerad och vill redigera in punkter, kommatecken och versaler med rödpenna. Tydligen ska man läsa drömmande och okoncentrerat, man får inte stanna upp och tänka ”vänta nu, hur ska jag tolka det där”. (Eller för den delen ”så underligt med ett tankstreck just där”.) Ni som liksom Akademien förstår er på detta: bekänn (och förklara) i kommentarerna!

Ledtrådarna i namnen var mest till för att ni när ni väl hade hittat fram till Claude Simon skulle bli övertygade om att ni hade rätt:
* En av Claude Simons allra första romaner hette Gulliver (1952).
* I Vägen till Flandern (1960, snabbt i Sverige 1962) heter en kvinna (ett s.k. fnask) Virginia. (Jag är övertygad om att det var en blinkning till Virginia Woolf och … eller … eller … Faulkner.)
* Claude Simon har (som Lisa listade ut via slutrepliken) skrivit en bok som heter Gräset (1958, i Sverige helt tvärt om 1985).

I en av recensionerna av Vägen till Flandern på Amazon, skriver någon:

”This novel is a bit as if the Virginia Woolf of ”Mrs Dalloway” had written a book about wartime France”

Ah! Ytterligare ett bevis för att ni i kommentatorsbåset har huvudet på skaft. Till yttermera visso kom kommentatorn Kungen (fast han kallade sig något helt annat) på att Sartre och Thomas Wassberg har något gemensamt.

Ska det verkligen vara så här svårt att komma fram till rätt svar ända fram till jul? Nej. Fast ja. Jag har ju jättekul, och det är väl det som är huvudsaken. (Jaså inte?)

Nu ska vi ta fram en vinnare. Faktum är att jag har lite problem med plommonstopet emedan fodret har gått sönder och liksom äter upp några lappar varje dag. Här har vi dagens, oooo, oooo, det var en gammal skrynklig en från förra året: Stina! Som inte ens hade hört talas om Claude Simon … Hurra! Ni som inte har vunnit trots enorm kompetens, formuleringsförmåga och bravur ska veta att jag har stenkoll. Rätt som det är, börjar det regna specialpris som manna från himlen.

4 kommentarer

Men åååh!

Här sitter man och … tar den enklaste … den mest lästa – den mest lästa … den mest på senare tiden läääästa … (jag betonar) och så knäcker någon gåtan men får alla andra på totalknä tvivlande. Alla bara yrar om andra storförfattare och ingen slår upp facit och bara lääääser! För böckerna har ni ju!

Idag kom det rätta svaret mitt på blanka förmiddagen … utan att NÅGON hängde på! Jonna föreslog Camilla Läckberg (f. 1974) för att hon kände igen stilen. Nu hade jag ju skalat bort varje tillstymmelse till handling – handlingen som nog får sägas vara Läckbergs starkare sida. Enligt Nationalencyklopedin utforskar hon i böckerna ”de mörkaste sidorna av människans psyke och visar upp skakande bilder av såväl fysiska som psykiska övergrepp, inte minst mot barn och kvinnor” – vilket skymdes totalt av flosklerna och ordvändningarna som jag staplade på varandra. En karikatyr, ja. Att min allra bästataste Bästisgranne också föreslog Läckberg hjälpte föga: ingen av er tyckte att det stämde.

(Bilden har jag utan att fråga om lov snott från http://www.camillalackberg.com/, jag ber om ursäkt meddetsamma och hoppas att inte bli stämd för jag har verkligen inte tid till sådant.)

Förra året fick jag mejl från en av de nu levande författarna som jag bakade om till hemlisbloggare. H*n var icke glad och kallade mig ”slummig och dum”. Än så länge tiger hälsan still.

I mina ledtrådar försökte jag få er att förstå att ni nog har läst en och annan Camilla Läckberg-bok att döma av försäljningssiffrorna (de tre böckerna har sålts i drygt 500 000 ex bara i Sverige och kommer att komma ut (eller har det redan kanske) i Norge, Danmark, Finland, Island, Tyskland, Holland och Spanien.). När det gäller den enorma succén som böckerna har fått, sägs det bero på en fantastiskt skicklig utförd marknadsföringskampanj – designad av henne själv – och någon jämförde henne med Madonna, som egentligen varken kan sjunga eller dansa men ändå anses vara den mest framgångsrika kvinnliga artisten sedan Eldkvarn brann. (Vilket var 1878, samma år som metersystemet infördes i Sverige och uppfinnarna hittade på slåttermaskinen, bordstelefonen, separatorn, grammofonen och glödlampan. Det hör alls inte hit, men är så himla bra att kunna.)

Ledtråden Martinsson – som jag verkligen sade var långsökt – kommer av att Camilla Läckberg blev inspirerad av Martin Melin (polisen som vann allra första Robinson-tävlingen) när hon skulle döpa sin polisperson i deckaren. (Vilket jag läste i hennes blogg.)

Nå! En vinnare! Den som är värd ett pris idag är förstås Jonna (och Statistikern som rusar in precis på midnatt), men nu är det ju ett lotteri – så jag drar ett namn ur hatte: Tadaa! (Ni ska bara veta att detta verkligen sker på riktigt. Jag sitter med små papperslappar och ett plommonstop och hela grannskapet sover, för att inte tala om familjen.) Här har vi dagens: Lisa! (Som även frågar om tema i år. Ja, det är ett tema. Men det är så himla luddigt formulerat i min hjärna att jag inte riktigt har vågat yppa något om det.)

Hemlisbloggaren den 3 december kommer strax. Och är så himla litterär och beläst att ingen av er har den minstaste chans. Sorry. (Moaaahahahaaaaa!)

10 kommentarer

Som hemlisbloggarens urmoder blir man lite nervös när det rätta svaret dyker upp redan innan solen gått upp. Den kakbakande Ingrid kastade sig fram och ogissade strax efter midnatt, medan Agneta gissade rätt i ottan. Sedan kom flera med härliga stickspår och villovägar tills Ia och Helena T också gissade rätt. Ni som listade ut det rätta svaret genom min ledtråd men inte talade om huuuur, ska ha extra beröm! Ni som gissade på Bill Bryson pga. Iowa tänkte helt rätt, fast fel, och alla ni som hurrade och skrek av glädje … fick mig att hurra och skrika av glädje.

Boken som jag använde mig av för att vara hemlisbloggare är Vattenståndet (1972, utkom Sverige tio år senare) av John Irving (f. 1942). Huvudpersonen Fred Trumper döpte jag om till Donald Peace (kan ni se hur jag associerade?) och hans olika brev till inkassoavdelningar, elbolag, telefonbolag, affärer och banker fick bli hemlisbloggarformen. Ledtråden som ledde många av gissarna rätt var bibliotekskortets nummer, som i själva verket var Vattenståndets ISBN-nummer.

Irving jobbade först som lärare och skrev precis som väldigt många andra en massa obemärkta romaner, noveller, artiklar och skräp (före bloggarnas tid, ja) tills han som 36-åring gjorde megasuccé med Garp och hans värld. (Detta tänkte jag på när jag var 36 år. Sedan satte jag mig att fundera på Astrid Lindgren, som inte slog världen med häpnad förrän hon var 38 år. Nu vet jag inte riktigt vilken sensuccéande författare jag ska ha som tröst.)

Tillbaka till Garp – som så totalt välte omkull mig när jag läste den som 17-åring. I ett helt år köpte jag den och endast den till alla kompisar som fyllde år. (Bästisgrannen har kvar sitt ex som jag har klottrat i.) Det som fick mig att falla så handlöst var humorn. Att boken egentligen har en djupare mening om att man ska stå ut med livet vad som än händer, förstod jag inte alls.

Sedan läste jag alla hans böcker men blev aldrig lika imponerad igen. Hotel New Hampshire gillade jag möjligtvis eftersom Rob Lowe var med i filmen. Numera reflekterar jag inte ens över att det var John Irving som skrev Ciderhusreglerna – som tog hela 13 år att färdigställa. (Självklart, karln har ju varken dator, skrivmaskin eller stenografikunskaper.)

Jag hittade en intressant artikel med funderingar om hur mycket en skribent kan/bör/får beskriva från det verkliga livet utan att skada familj och vänner.

Där säger Colin Irving – John Irvings son (i min översättning):

”Författare lockas att skriva om sina egna erfarenheter eftersom de är sanning, sådant som man kan använda omedelbart. Men det är svårt att dra en gräns — avslöjar du sådant som bör hållas privat eller gör du bara ditt jobb?”

Ja, det kan ju diskuteras så här i bloggtider …

Medan ni var här och kuckilurade på kvällskvisten, han jag kvista över till Stockholm på en kort bloggöl. Nu tar jag på mig plommonstopet och stoppar handen i papperskorgen, dit jag alldeles nyss av misstag välte alla namnlapparna. Iiirk, gammalt apelsinskal. Och däär har vi … ah, en gammal goding: Pelle G! (Förlåt, jag har ju i verkligheten ingen aning om hur gammal du är.)

Strax kommer morgondagens hemlisbloggare! (Ni som inte var med förra året ska veta att natten till lördag och söndag brukar ha fler eh, hrm, gissningar som är
gjorda av hemvändare på pickalurven.)

5 kommentarer

Jag bara kollar, dammar av och putstestar lite om denna blogg fortfarande kan sparkas igång. Här kommer ett facit ju att presenteras.

1 kommentar