Hoppa till innehåll

Kategori: Facit, julkal.

Facit till lucka 11 heter lucka 22 (Lilla Julkalendern 2017)

Tänk er ett paraply. Och att paraplyet är slitet och gammalt och har tappat allt tyg. Tänk er nu detta paraply har hamnat i en stor centrifug. Och nu bänglar ni ut det ur centrifugen och tänker ”julgran i en tyllkjol”.

spretigt var båsets ledtrådar idag. Men om ni tittar lite extra på vissa av kommentarerna, kommer ni att se att särkilt fyra komponenter upprepas: bokstaven h, konstanter, plankor och max:

Hannoia (h annoia, h-annoia):

Spänningen är olidlig och konstant. Vi måste anta att bakom den här luckan finns ett medvetet och intelligent sinne.

Pysseliten:

Jag ser hen planka.

Karin:

Dagens bräda, minsann, och en rejäl en! Nästan så man undrar om det inte skulle funka bättre med en planka.

Ökenråttan var först inte riktigt säker:

På bilden har vi en bock. Sågbock, då? Eller gymnastikredskap! Och figuren där har nyss utfört en trippel med skruv, eller dylikt.

Men samma Ökenråtta visste besked en liten stund senare:

Nu ser jag vad det är! Haha, pinnarna.

Pelotard:

Men för höge farao, Pelotard, ännu en lucka som handlar om din fil. kand. och så ser du inte ledtrådarna direkt. Korkad till max.

LarsW:

Jag föredrar Max framför Donken.

Ingela:

Planka ser jag ju, men HB måste väl vara Ernst som ska bygga ett köksbord av murkna brädor med kraftigt överdrivna dimensioner.

Och var man ännu inte säker på svaret, så kom Skogsgurra med en plankdefinition:

”Orättmätigt bereda sig tillträde till avgiftsbelagt publikt evenemang.”

Och nu till lösningen! En vetenskaplig gigant …

Lägg gärna märke till barnbilden ovanför böckerna. Jag återkommer till den.

Max Planck (1858–1947) hette faktiskt inte Max från början utan Karl Ernst Ludwig Marx Planck, vilket har förvirrat kalenderbitarna genom åren. Kanske var det bara en felskrivning i kyrkböckerna, men från 1868 skrev Planck själv sitt namn som vi är vana vid nu.

Se en sådan mogen handstil han hade vid tio års ålder …
Max Planck, 16 år.

Den unge Max var multibegåvad och skulle faktiskt ha satsat på musiken om han inte hade snubblat över en fysiklärare – Philipp von Jolly (tihi) – som påpekade att det där med fysik var minsann inte nåt att ha i framtiden. Allt var liksom redan hittat eller uppfunnet eller formulerat, sa han:

”Inom fysiken är nästan allt redan upptäckt, det enda som faktiskt återstår är att räta ut några  enstaka frågetecken här och där.”

Men Planck lyssnade inte på det örat. Parallellt med sånglektioner och operakomponerande samt piano-, orgel- och cellospel excellerade han i fysikstudier och påbörjade sina universitetsstudier redan som 16-åring. I Tyskland var det då helt normalt att man bytte universitet då och då och pluggade än här, än där, så Planck hamnade när han var 19 år på ett universitet med idel kända vetenskapsmän i lärarstaben. Dock lät han precis lika surt kritisk som jag, när han i breven hem berättade om sina föreläsare:

Hermann von Helmholtz är alltid oförberedd, räknar fel hela tiden, pratar långsamt och tråkar ut oss alla. Gustav Kirchhoff förbereder sina föreläsningar minutiöst, men är fnösketorr och talar hela tiden med monoton röst.”

Max Planck, 20 år.

Max Planck slutade att gå på lektionerna och pluggade istället termodynamik på egen hand – och kvitterade ut sin universitetsexamen när han var blott 20 år. Sedan följde slag i slag en fullständigt sanslöst fantastisk karriär där Planck formulerade den teoretiska grunden för det som kom att kallas ”Plancks strålningslag”. In på scenen alltså: kvantmekaniken! 

När Einsteins artikel om relativitetsteorin publicerades, var Max på hugget och hängde på resonemanget, blev alldeles till sig, kontaktade Einstein – och fick en vän för livet. Kanske sporrade de varandra till sina stordåd? (Analytiker skulle, om de lyssnade på mig mer, kunna jämföra denna relation med t.ex. Lennon & McCartney eller Hasse & Tage.)

– Om Nernst håller upp ett finger, såja, och Einstein ser lite roat begrundande ut och du, Planck, du sneglar mot din högra sida på ett pillemariskt sätt och Millikan slutar skratta och Laue slutligen ber en bön…? Såja, nu tar jag bilden!

När Hitler kom till makten, var Planck en av de mer aktiva i kampen mot galenskaperna. Han hjälpte judiska vetenskapsmän så mycket han kunde och skrev månget brev till nazister i maktposition, där han bad om förståelse och undantag. Nazisterna själva litade inte alls på honom och tillsatte prompt en utredning. Enheten för forskning kollade upp Plancks förfäder – och konstaterade nöjt att de hade haft rätt: att han var till en sextondel judisk. Hilfe!

(Här hoppar jag nu över alla Max Plancks konstanter och professurer, lärjungar, medaljer, Nobelpris och asteroiden. Sammanfattning: det är väldigt imponerande.)

Solvay-konferensen 1927. På bilden ses 1 kvinna och 28 män, där 17 var eller skulle bli Nobelpristagare.

Om ni är intresserade av bilden ovan:

  1. Auguste PiccardÉmile HenriotPaul EhrenfestEdouard HerzenThéophile de DonderErwin SchrödingerJules-Émile VerschaffeltWolfgang PauliWerner HeisenbergR.H. FowlerLéon Brillouin.
  2. Peter DebyeMartin KnudsenWilliam Lawrence BraggHans KramersPaul DiracArthur ComptonLouis de BroglieMax BornNiels Bohr.
  3. Irving LangmuirMax PlanckMarie Skłodowska-CurieHendrik LorentzAlbert EinsteinPaul LangevinCharles Eugene GuyeCharles Thomson Rees WilsonOwen Willans Richardson.

Men nu till privatlivet.

Planck fick 1888–92 fyra barn med sin första fru Marie Merck. Om de hade gift sig i Sverige 2017, hade barnen säkerligen hetat Planck-Merck i efternamn.

Barnen var i kronologisk ordning Karl, tvillingarna Emma och Grete samt lille Erwin. Max och Marie var lyckliga, livet lekte, barnen växte och de vetenskapliga upptäckterna kom slag i slag. År 1901 togs den här rufsiga bilden på Planck som jag inte har lyckats hitta en förklaring till, men den brukar dyka upp i meme-sammanhang med rubriken “före och efter”. Fast före och efter vad?  Mustaschen spretar, håret står på ända, han ler som Mona Lisa och tittar i november. Varför?

Så långt gick i alla fall det mesta som på räls. Men sedan …

  • Marie dog av tuberkulos 1909.
  • Planck fick ytterligare en son med sin nya fru Marga 1911 – Hermann, som enligt källorna inte var ”psykiskt stark”.
  • Sonen Erwin var försvunnen – tillfångatagen – i Frankrike ungefär 1914–17.
  • Sonen Karl dog i slaget vid Verdun 1916.
  • Dottern Grete dog i barnsäng 1917.
  • Dottern Emma gifte sig med Gretes änkeman, och dog sedan i barnsäng även hon 1919.
  • Sonen Erwin (som ju till slut släpptes i Frankrike) deltog i periferin i planeringen av 20-juli-attentatet mot Hitler och hängdes därför 1945.

Efter Erwin Plancks avrättning, skrev Max Planck i ett brev (tack och lov för dessa tiders intensiva brevskrivande) till en forskarkollega:

”Jag kämpar dagligen för att finna styrka att acceptera detta öde. Vid varje gryning kommer sorgen över mig igen som ett nytt slag, den förlamar mig och grumlar mina annars så klara tankegångar, och det kommer att ta lång tid tills jag återfår min mentala balans. Detta eftersom Erwin var en så värdefull del av mitt liv. Han var mitt solsken, min stolthet, mitt hopp. Det som gick förlorat med honom, kan inte i ord beskrivas.”

Två år senare dog Planck, fortfarande oerhört bedrövad. Hans hustru Marga följde ytterligare ett år senare (1948) och sedan dog även den psykiskt svage sonen Hermann 1954.

Om det finns något att glädjas åt i denna sorgerliga soppa, är det att de två barnbarnen som föddes 1917 respektive 1919 överlevde, och att fick sina döda mödrars namn: Grete och Emma.

Här kommer några till engelska översatta Planck-citat som ni kan skriva ut och rama in och sätta upp på toa:

”Anybody who has been seriously engaged in scientific work of any kind realizes that over the entrance to the gates of the temple of science are written the words: Ye must have faith. It is a quality which the scientist cannot dispense with.”

”A new scientific truth does not triumph by convincing its opponents and making them see the light, but rather because its opponents eventually die, and a new generation grows up that is familiar with it.” (Förkortat: Truth never triumphs—its opponents just die out.)

”In the last analysis, we ourselves are part of nature and therefore part of the mystery that we are trying to solve.”

De dämpade Marga och Max strax efter krigsslutet.

Minns ni fotot på väggen i den första bilden längst upp i facit? Här är den igen.

Karl, Emma och Grete runt 1896. Men varför är Erwin (f. 1892) inte med på bilden? (Jag har tyvärr inte svar på denna gåta.)

Vinstchans! Hopp i hatten! Jag rör om och drar två på en gång! Karin! Ingela! Tjoho! Kom ihåg att mejla adress och storlek! Skål!

Psssssssst. Jag kommer att ha massa inte särskilt jättestora tröjor över när vi är färdiga på julafton eftersom jag räknade helt fel när jag beställde dem. Vad tycker ni att jag gör med dem?


Bonus ur kommentatorsbåset: embryo rimmar!

det här kan jag embryo maka på dej från datoreländet

men jag sittrer ju här

maka på dej sa jag eller vill du inte några praket

men jag skriker en liten dikct

det ger jag den i: fly mej några tangenter så jag kan svara på gråtan

men farran

undan det är dan före dan före dan före dropparedan

men farran

det är bråttom: vi måste till stormarknaden julmarknaden okcså köpa en klapp till julgrannen

men jag tänkcte rimma / det tar bara en timma

nä nu skriver jag svaret: jhldhjdlöodilm jjkllkövretkll

men farran: det där betyder ju ingenting

inte för dej kanske men för mej betyder det allt det säjer jag nu

yo

Share
45 kommentarer

Facit till lucka 8 heter lucka 16 (Lilla Julkalendern 2017)

Jag trodde på riktigt och i verkligheten att jag hade gjort världens svåraste lucka. Ingen skulle känna till hemlisbloggarn, ingen skulle ha hört talas om skribenten och alla skulle bli jähätteirriterade och så skulle jag bli tvungen att som i Schubertluckan bli tvungen att gå in och rya och ställa saker och ting tillrätta mot tolvslaget. Vilket jag alls inte hade haft tid med eftersom jag idag pratade

  • i radio
  • i tv
  • på högskolan
  • med konstiga personer i telefon
  • med bönder på latin.

Och nu när allt är tvärtom och uppåner, fokuserar jag en stund på alla stackare som sitter på läktarn.

Vovamomo, som nästan aldrig har rätt men håller humöret uppe ändå:

”Himla irriterande är det. Att jag inte förstår vad ni pratar om. Te och frisyrer.”

Ökenråttan, som fann ett halmstrå:

”Nu har jag hittat dom gula dojorna. TROOOR jag. Men vad hjälper det?”

Wickmanskan, som tog sig friheter:

”Fattar noll och ingenting. Därför skriver jag rakt ut Arundhati Roy. Det finns inte en enda ledtråd som passar in, så det är ingenting att ta på allvar.”

Agneta uti Lund, som gav upp:

”Hos mig står det helt still.”

Smultronblomman, som bad om hjälp:

”Te och svampar. Min hjärna stressar runt med allt som måste fixas innan det bör i väg söder över. Kan inte fokusera. Tittar in senare. Kan någon vara snäll och vara väldigt övertydlig?”

Bokmal, som lade sig platt:

”Jag gissar på samma som någon annan, fast vet inte vem.”

Skoggurra, helt klart panikslagen:

”Bernadotte? Battenberg? Bourbon? Plantagenet? Holstein-Gottorp? Pfalzfolket? Eriksson? Habsburgarna?”

Hannoia, däremot, slog till med en fantastisk ledtråd på både rim och engelska:

There was a young lady from Brighton
Who wanted to get her young wank on
She was feminist
Always taking a piss
She made boys want to ‘sleep’ with the lights on

Dagens lucka måste ha gjort många besvikna eftersom den, åh … och … samt … pffft, well, det spelar ju ingen roll. Jag väljer vem jag vill, jag!

Men luuuugn. Ni kommer att gilla detta. Tänk er någon som skriver så här, och förstå hur himla rätt det är för alla som känner sig vilsna i tillvaron:

”We must recall the most important of humanity guidelines: Be polite. Being polite is possibly the greatest daily contribution everyone can make to life on Earth.”

För tre år sedan var jag på väg från Gatwick till Arlanda och höll på att döden dö av flygplansförseningstristess. Sudokuboken tog slut och allt på internet var trist och Johnny Depp bidrog inte alls nånstans. Jag gick frustrerad in på tax free-shoppen och hällde en liter favvoparfym (Dior) på mig och vandrade vidare till lektyravdelningen.

Och där hoppade Caitlin Moran (född fucking 1975 och därmed elva jävla år yngre än jag, satana perkele) på mig i bokform. Kan man motstå denna kvinna, frågar jag er?

Nej.

Det är alltså en Lasse Holmqvist-frisyr i nylonstrumpor, kängor och jeansshorts. Som skriver som en fantasigud med humor. Jättekul!

Hm. Är jag ett regelrätt fan? Har jag fått en idol? Vill jag från och med nu ikläda mig jätteobekväma kängor som tar tio år att gå in?

Ja.

Hon har verkligen på riktigt sju syskon (hejsan, Ethel Turner) och hade det verkligen knapert hemma under den brittiska barndomen mitt i Thatcher-regimen. Och hon vet verkligen vad det vill säga att inte ha mat för dagen eller ens vettiga föräldrar som i alla fall ibland vet vad de pratar om.

Men på något sätt var gensammanblandningen synnerligen lyckad. Caitlin fick feeling för det skrivna språket och skrev så pennorna och tangenterna glödde … ungefär samtidigt som jag totalfokuserade på att spela basket. (Sicket slöseri, hörni.)

Ah. Hon vet hur man hanterar en ögonskugga. Damn.

I en artikel från 1994 (före internet!) läser jag om hur hon plötsligt fick finna sig i att vara kändis eftersom hon skrev och skrev och blev så rysligt uppskattad. Hon bodde i en sunkig källarlägenhet, som den intervjuande journalisten (var är det med journalister som intervjuar journalister, liksom?) blev inbjuden till, som var så rörig att ingen någonsin hade sett maken till röra. Någonstans i denna sanslösa röra låg stora bankcheckar (!) som Caitlin visste att hon hade fått och som hon visste att hon hade slarvat bort, men som hon inte visste hur hon skulle hitta.

Caitlin hoppade av skolan när hon var 11 år för att hon inte fattade vad hon hade där att göra. Hon och hennes syskon skolades hemma av musikerpappan och buddhistmamman och på något sätt fick de ihop det såpass att alla åtta barnen överlevde. Hur gick lektionerna till?

– Äh, jag vet inte. Så fort jag hade lärt mig att läsa och skriva så gick allt liksom på löpande band. Jag satt på biblioteket, helt enkelt, säger Caitlin.

Därav förmodligen detta citat:

“A library in the middle of a community is a cross between an emergency exit, a life raft and a festival. They are cathedrals of the mind; hospitals of the soul; theme parks of the imagination.”

Caitlin skrev sin första bok när hon var åtta år – fyra sidor lång, inte antagen någonstans men faktiskt ändå en bok. (Enligt henne.) När hon var tio skrev hon en fantastisk berättelse på 40-sidor. När hon var tolv skrev hon en pjäs i två akter, som sattes upp i ett shoppingcentrum.

– Jag skrev bara för att mina yngre bröder och systrar – och kaaaanske mina föräldrar –  skulle skratta. Det var min skola.

Men röka börjar jag inte. Nån måtta får det vara på beundran.

Caitlin skrev och skrev och har nu skrivit så mycket att hon börjar bli känd även i Sverige. (Hej alla som löste luckan!) Och hon är rolig, tack och lov. Hej humor! Som jag har saknat roliga förebilder sedan Bang, Kar de Mumma, Ehrenmark och Gits dog för tusen år sen!

Men (naturligtvis) finns det en mörk sida så fort någon är så här sprutande kreativ. Caitlin Moran erkänner glatt att hon under en period drack en flaska starksprit per dag samtidigt som hon hann röka 200 cigaretter. (Även jag har en tendens att överdriva; ibland dricker jag ju tre liter te per dag.)

Hon lever idag ett relativt välordnat liv med man och barn samt städerska och en miljard skrivna krönikor, kåserier, böcker och … varför får jag inte gå på pubrunda med henne i N.Y. redan  idag?

Jag kan också klättra!

(Var inte oroliga. Jag lider av idolbeundran även gentemot andra som jag inte känner, så jag är precis lika spretig som alltid. Visste ni t.ex. att Michael Bublé är skitkul trots att hans musiksmak suger?)

Så nu vet jag vad jag ska bli när jag blir stor, även om det bara är en liten blek, svensk kopia. Basketdojjor, randiga kalasbyxor, kort kjol och en tajt hemlisbloggar-t-shirt samt en nudelfrippa och en liten bokstavskombinationsbegåvning är allt som krävs. (Och kanske rätt kontakter, rätt vänner, en ingång i Svenska Akademien och ett annat språk, säger ni? Ah well. Tids nog. Jag lever säkert i 20 år till.)

Nu kan ni kolla på den ständigt babblande Moran här:

Finns Caitlin Moran på svenska då? Jahadå. Börja med den här:

En helt annan bok.

Morantology – översatt av sällankommentatösen Molle, som figurerade i ett gammalt facit där Citronen (ständigt denne Citron!) vann tröjan.

Men nu! Hattdags!

Plommonstopet har inte varit ute och rullat på en hel vecka snart, och känner sig övergiven och sorglig.

– Jag används ju bara i kalendersammanhang numera! suckar han besviket.

Men nu stundar ju nya tider: jag och mina randiga nylonstrumpor (förvisso inte inköpta än) ska dra på stan och göra densamma osäker vad det lider. Jag ska bara sova lite middag och handla julklappar först. Och skicka ut fakturor och hitta på rolig julmat samt göra tåhävningar.

Rafsandet tar vid! Jag drar en … Godiva! Som redan har vunnit. Jag tar en till!  Wickmanskan!

Nu blir det ny lucka imorrn – den 17:e december.

Men till dess: köp en julklappsbok vetja! (Om någon vill ha en signerad, kan ni förstås mejla mig så skickar jag hemifrån. Mellan skål och vägg kan jag berätta att två av båskommentatörerna har beställt 30 stycken böcker på en gång …)

Share
45 kommentarer

Facit till lucka 5 heter lucka 10 (Lilla Julkalendern 2017)

I lucka 5 gömde sig en av världens mest kända män. Han är så känd att alla någon gång har hört talas om honom, liksom Marilyn Monroe-känd. (Känner nu att min första association till en världskändis är lite väl mossig.)

Men visste ni att vår gamle kändis hade ett äkta, riktigt långt hårsvall – som blev grått redan när han var i 30-årsåldern och som efter en noggrann undersökning 1979 visade sig innehålla absurda halter bly?

Här har vi några ledtrådslämnare!

Pelotard:

Nä, det här går inte. Jag känner mig alldeles trög idag. Och det lär jag fortsätta vara, om ingen ger mig en knuff. Och om någon skulle ge mig en knuff, så knuffar jag ändå bara tillbaka.

Nina:

Idag ser det ljusare ut.

Flygbengan:

Närmare Da Vinci-koden än så här kommer vi nog aldrig mer i Julkalendern. Jag har sett HBs vagga och försökt se hens grav.

Dieva:

Jamen, allt faller ned. Även polletten. Det fattade ju HB också om hen nu inte råkar vara Schubert.

Ökenråttan:

Om man står på axlarna på nån som är lång så ser man lite längre, eller hur?

Isaac Newton (1642/43–1727) var inte (som man är nuförtiden) fokuserad på ett yrkesområde och kanske en liten hobby som att bygga modellflygplan i källaren på lördagskvällar. Nej, han var ett totalgeni som intresserade sig för fysik, astronomi, matematik, filosofi, teologi och (harrrkl) alkemi. 

Vin, kvinnor och sång var inget för denne allvarsman.

Nu var han ju inte ensam om galenskapsförsöken att skapa guld (en formulering som jag kommer att få äta upp den dagen någon verkligen lyckas) – det finns en lång, lång lista på liknande forskningslycksökare. Där står att finna bl.a. Elizabeth I och drottning Kristina, Faust, Tycho Brahe, Roger Bacon, Albertus Magnus, August Strindberg, Carl Jung … 

Några av ledtrådarna inne i lucktexten var massa, acceleration, lagar, flux-, guld, fall, äpplen och gravitation. Pesten 1665 fick vara med för att den verkligen påverkade Newton; hans skola stängdes under två år på grund av den grasserande böldpesten och då blev han helt enkelt tvungen att istället för att plugga ta jobb på posten och pack… Neeej, feeel, han blev inte alls tvungen att jobba: han ville – och fick – istället sitta hemma hos sin mormor och läsa och forska på egen hand.

Ett litet känt citat som inte alls stod att finna i luckan, var detta:

”If I have seen further it is by standing on ye sholders of Giants.”

Det betyder enligt de flesta att Newton insåg att hans framgångar och fantastiska forskning och underbara upptäckter berodde på det jobb som tidigare forskare hade gjort. (Och ye uttalas [the].)

Med detta citat i bakhuvudet kan ni raskt associera till

Men nu har det visat sig att det kanske inte alls var ett tack till föregångarna och inte alls speglade en eventuell ödmjukhet. Det kanske var så att det bara handlade om ironi, satir och elakhet eftersom den som fick emotta dessa ord var en kortväxt krympling till forskare (med väldigt dålig hälsa) som hette Robert Hooke

Denne och Isaac Newton var inblandade i ilskna fajter (som pågick i decennier) om vem som först kom på uppfinningarna och idéerna. Kanske ville Newton med citatet bara klämma åt Hooke  och så anspela på hans inte alls (varken bokstavligt eller bildningsmässigt) stora person.

Om man ska sammanfatta Newtons liv, blir det inte en kort historia ens i punktform eftersom han

  • föddes 13 veckor för tidigt och ändå överlevde
  • har en något flytande födelsedag (december 1642 eller januari 1643) beroende på vilken kalender man använder
  • var faderlös eftersom Isaac d.ä. dog redan när hans hustru var i fjärde månaden
  • fick flytta hem till sina morföräldrar när hans mamma gifte om sig
  • fick flytta hem till mamman igen när fosterfadern hade dött
  • tydligen hade en mamma vars män dog frekvent
  • uppfann fluxionsmetoden som inspirerade Doc i Tillbaka till framtiden
  • byggde världens första spegelteleskop
  • gav ut den revolutionerande  Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica (förkortad titel: ”Principia”) 
  • formulerade sina tankar om gravitation när han inte begrep hur det kom sig att äpplen och månen väl lyder under samma tyngdlag men rör sig så olika (men Hooke sa att det minsann var han som kom på detta)
  • gick in i väggen och blev deprimerad och sökte tröst i ett helt normalt jobb på det engelska myntverket, där han utarbetade ett nytt monetärt system som gjorde stor succé
  • forskade fram det faktum att jorden naturligtvis kommer att gå under, men inte före år 2060
  • utförde hemska försök på sig själv, som att sticka en syl i sitt ena öga
  • inte var någon vidare politiker trots envisa försök i branschen
  • tyvärr fick se två års arbete brinna upp när ett stearinljus välte rakt på alla papper och anteckningar
  • stammade.

Det var Voltaire som av Isaac Newtons brorson fick höra om hur vårt geni löste gravitationens gåta när ett äpple föll från ett träd. Så långt är historien bekräftad, men den där delen om att äpplet landade i huvudet på Newton är förmodligen en skröna. (Vilket passar mig utmärkt: skrönor är ju som historier betraktade intressantare och roligare än den verkliga, kanske bistra sanningen.)

Nu ska vi dra en vinnare! Tröjorna är tyvärr fortfarande osynliga (tusan vad jag verkar ha otur med tröjtryckerierna: detta är mitt femte sedan jag började 2005 och alla lovar de runt och håller tunt). Jag rör om och draaar en LarsW – och så en liten bonus till Agneta uti Lund, som aldrig ger sig och googlar frenetiskt och famlar sig fram till gåtans lösning hela dagarna! I Newtonluckan kom Skogsgurra dessutom med väldigt fin tröst till henne:

– Men du famlar väldigt bra, AuL.

En ny lucka kommer på måndag den 11 december!

Share
40 kommentarer

DRT – den röda tråden i Julkalendern 2016

Den röda tråden är som en avfälling till Julkalendern. Styvmoderligt behandlad och under lång tid ignorerad. Fem i tolv kommer en massa diskreta mejl till mig och så lägger hakke upp sina teorier i kommentarerna och så tar PK och Pysseliten fram blädderblock medan Zkop och Flygbengan slår sina kloka huvuden ihop så att det säger tjong i hela Skåne.

Och så har vi ju Rosman, som idag skrev:

”Jag tror att den röda tråden är Jocke Berg och Kent.”

1. Bob Dylan de döda spelar Dylan, ”jag vill dö” säger Lennon
2. Barbara Cartland alla dog – hennes bröder, hennes män, hennes livskamrat på äldre dar
3. Tove Jansson tsunamin 2004 orsakade många människors död
4. Barbapapa (Annette Tison & Talus Taylor)  luckan utspelar sig i helvetet med djävulen som värd, ”intill döden uttråkade”
5. Ulf Lundell är ju dötrist, lagkommentarstexter (tack Magnus A) om Brottsbalkens mord och dråp
6. Piet Hien jättedöd, Kumbel = gravsten

/Husk o leve, mens du gør det/

7. Edith Wharton ett ex som dog, ”leva efter förruttnelsen”
8. Prince dog 2016, ville dö?
9. Mary  Shelley skapa liv ur död, massa mord
10. Pewdiepie pewDIEpie & öldöd
11. F-R de Chateaubriand ”världen kommer att minnas mig – inte som en skinnpåse med ben, snarare som en skiva blodigt kött, skuren mitt i bästa filén”
12. Dario Fo dog 2016, lik
13. Sjöwall & Wahlöö Wahlöö dog punktligt, deckare, mord, deadline
14. Simone de Beauvoir  död, ”sa hon avled”
15. Ursula K. Le Guin ”det är vi, döden och livet”
16. Göran Palm dog 2016
17. Leonard Cohen dog 2016
18. Josef Stalin dödade jättemånga, alla blev glada när han dog, döden är lösningen på alla problem
19. Harry Chapin (Cat’s in the Cradle) dog i bilolycka, barnen dör av illvilliga katter
20. Heliga Birgitta död, dödskallar
21. Nelson Mandela död, hans far dog när han var nio 
22. Grace Hopper jobbade tills hon dog, ”stänga butiken”
23. George Martin (Beatles) dog 2016, massa döda polare
24. Max von Sydow mötte Döööööden

DRT 2016 = DÖDEN

Eller Döda poeters sällskap. Eller Kent (the very popular rockband som inte alla har hört talas om), som åkte på sin avskedsturné med dödstema, vilket jag inte alls hade något emot. Braska på bara, sug ut märgen ur de skallrande benen! Vi ska alla nån gång !

Däremot sades dessa ord på Kent-scenen (jag var ju där, förstår ni):

– För oss är inte det här slutet på någon sorts karriär. För oss är det här bara slutet på en period i vårt liv.

Ser ni? Man går vidare. Det är positivt. Jahapp, säger man och dammar av händerna från magnesiumkarbonat som vore man en gymnast i OS 1976, och så tar man på sig sjumilastövlarna och ställer in kompassen. Men tidningsjournalisterna framställde det som om det vore slut på Kentgrabbarnas liv, vilket ju var en helknäpp feltolkning. 

Och detta skriver jag för att jag redan den 1 december bestämde mig för att detta det tolfte året med Julkalendern skulle bli det sista.

Det har varit så vansinnigt roligt att skapa den med er, det har varit så vansinnigt roligt med er spiritualitet och era oerhört smarta samt roliga gissningar. Om ingen har gissat rätt har jag varit nöjd, om alla har gissat rätt har jag varit nöjd – och när ni i kommentarerna redan i oktober har börjat mumla ”snart är det Julkalender” har jag varit mer än nöjd.

Men sedan den satans knäoperationen den 10 januari 2013, får jag inte sova mer än tre timmar i stöten eftersom någon då skjuter in knivar och häller salt i ett sår som inte finns. Och då blir december en enda stor klump knäck i hjärnan.

Jag har tänkt ”nämen om ett år har knäet läkt, då kommer jag att vara frisk”, men nu ser det ut som om jag kommer att ha den här fantomsmärtan på en centimeterstor plats i vänster knä tills jag dör. Och att inte få glida ner i rejäl djupsömn en enda gång på snart fyra år funkar som att ha spädbarn fyra år i sträck: man blir rätt trött.

Till er alla: ett oerhört stort tack för de tolv roligaste decembermånaderna någonsin!

Julkalendern (2005–16) är död.

Länge leve påsarna under ögonen!

2016 års vinsttröja med embryo-text och en bild som Orangeluvan har gjort. (Montage: Pip-Petter.)

Flygbengan har gjort en finfin bild till minne av oss alla:

Share
96 kommentarer

DRT – Den Röda Tråden i Julkalendern 2015

Jo, Hellsing gick ju och dog. Inte särskilt oväntat när man är i den åldern, men ändå bedrövligt. Alltså måste han hamna i lucka 24, tänkte jag.

hellsing_lottenbergman

Men ack, så banalt. Och självklart.

– Översättarhelena kommer att ta den på uppstuds! tänkte jag – och tänkte om.

Hellsings ABC fick helt enkelt vara den röda tråden. Men för att förvirra er – kära båsmedlemmar och tokgalningar – stoppade jag in förvirrande teman som skulle få er att tänka på DRT. Som t.ex. att alla luckor fram till Stagnelius hade blivit film … Eller att två HB:ar hette Morrison. But noooooo.

Många av luckorna hade inte bara en utan flera ledtrådar som ledde fram till just Hellsing, men här kommer de som leder fram till hans ABC-bok.

abc_hellsing

(Datumet leder till luckan, HB leder till facit.)

2015-12-01 Ian Fleming: Daniel Doppsko … vin och doppa
2015-12-02 Michael Crichton: Tussilago Solskensnäsa … tussilago
2015-12-03 Hunter S. Thompson: Ingeborg fingerborg … tambur(major)
2015-12-04 Karen Blixen: Överstökerskan fru Östen … Ryssland
2015-12-05 Edith Unnerstad: Ärkeänglar … Grinolle
2015-12-06 Leif G.W. Persson: Rosamunda Annorlund … annorlunda (x3)
2015-12-07 Evert Taube: (Briggen) Albertina
2015-12-08 Frances Hodgson Burnett: Ulla min sjöjungfru … silver och gull
2015-12-09 H.G. Wells: Rosamunda & Q … katt
2015-12-10 Hank Ketcham: Magister Tjeder …Margareta
2015-12-11 Jim Morrison: Ellen Dellen … Ellen …
2015-12-12 David Morrell: Daniel Doppsko … bensin
2015-12-13 Woody Allen: Tussilago solskensnäsa … sällskapsresa
2015-12-14 Toni Morrison: Harald Blåtand … blå
2015-12-15 Frank McCourt: Ärkeänglar … Ängeln på sjunde …
2015-12-16 Erik Johan Stagnelius: Krakel Spektakel … gardinen
2015-12-17 Nora Ephron: Gabriel Gräslök … gräsligt
2015-12-18 Fannie Flagg: Åsnerhjelm Herr generalen … kotlett, kalkon, pudding
2015-12-19 Jonas Jonasson: Filip Glad i Filipstad … Fiipstad
2015-12-20 Svetlana Aleksijevitj: Jägarn Jerk … kycklingar (fåglar), vinkla, rimma
2015-12-21 Elizabeth Barrett Browning: Sömniga Sune … krut … ”dikternas gemenskap,
bokstävernas gemenskap”
2015-12-22Dig a Tunnel – The Meerkat Song”: Harald Blåtand … fränder (Ökenråttans gästlucka!)
2015-12-23 Tim Minchin: ABC!
2015-12-24 De nya sedlarna: Cecilia Albertina … slanten

Så här långt kommen i min redovisning, hade naturligtvis hakke jobbat på på sin kammare, och fyllt på med alla ledtrådar som jag inte mäktade skriva in i listan ovan!


 

hakke:

Lucka 1Daniel (och det dracks Dompan, om än inte ur någon Doppsko)
Lucka 2Tussilago plockades av Jeff på vägen.
Lucka 3 – Tredje luckan inleds med C som i Columbo, senare förekommer efterhängsna låtar där det bland annat figurerar en typiskt helsingsk tambur.
Lucka 4 – som en diktande poet skriver Tom Hanks rimmade mejl.
Lucka 5 – den galna faster Ulla.
Lucka 6Han ser annorlunda ut tänker Siv kursivt.
Lucka 7 – Den stora slanten kostar, vilket lite långsökt får mig att associera till Krakel Spektakel och Brita som köpte en hel kiosk för sina slantar.
Lucka 8 – kommenterar att lucka 7 var lika rörig som en kalops och mattan är indisk, Hellsing skrev sången ”I Indialand”.
Lucka 9 – Huvudpersonen har katt, och Hellsing debuterade med boken ”Katten blåser i silverhorn”. (Dessutom låter Överste Adjö vähäldigt mycket som en Hellsingfigur.)
Lucka 10 – här blir det långsökt igen, men mellan varje replik kommer det hahahaha, och Hellsing skrev sången ”Det var så roligt, jag måste skratta”. (Dessutom ringer det en klocka när jag läser om klockor som går sönder, men jag hittar bara kopparslagaren som slog sönder en kopp.)
Lucka 11 – den mystiska Ellen.
Lucka 12 – Crocodile Dundee står för CD som i sagda CD-lärandehistorier.
Lucka 13 – det inledande målet anses vara helt surrealistiskt, en tradition som Hellsing var en betydande del av.
Lucka 14 – tänderna log så nyborstade vilket leder till Harald Blåtand och hans fränder som stod på tå och borstade tänder.
Lucka 15 – Michael Palin början med att fråga om de andra hörärkeänglarna.
Lucka 16 – någon funderar på daggmaskarna i rabatten, och kommer skatan på visit ropar maskens mamma smit.
Lucka 17 – de tre deltagarna i replikskiftet har minst ett namn var som börjar på A, B eller C.
Lucka 18 – första tidningsnotisen handlar om ett ägg, Hellsing skrev boken Ägget med teckningar av Fibben Hald.
Lucka 19Ingeborg, den fd jordenruntseglaren på ålderdomshemmet, och dessutom går Ernst barfota på en gata i Filipstad.
Lucka 20 – artonåringen nämner poesi (som inte ens rimmar) och tjugoettåringen frågar efter glass som ju serveras varm i Annorlundastad.
Lucka 21 – lektionen handlar om att redovisa dikter och Povels vers avslutas också med dikternas och bokstävernas gemenskap. (Sedan tycker jag att muskedunder låter väldigt mycket Hellsing, men hittar inte någon sådan vers.)
Lucka 22 – när takfönstret låter Krasch, bang, klirr, kras tänker jag på agare bagare kopparslagare och den sönderslagna koppen. Sedan nämns fränder igen, om än inte i samband med borstning av tänder.
Lucka 23 – ett litet ABC i nedre högra hörnet av bilden (tack flygbengan!) och möjligen spöken i köket i tankebubblan första sereirutan.
Lucka 24 – förutom bilden på Cecilia är sedlarnas valörer från 20 till 1000 bagare.


 

Fast det där med 1 000 bagare hade jag faktiskt inte alls tänkt på! Lysande!

Jag ber som vanligt att få tacka er allra ödmjukast – rätt- och felgissare samt ofta- och sällankommentatorer! Vi lämnar läktarn och spelplanen, alla blåsippor och Schubertar och åker på bildningsresa som varar i en hel månad runt halva världen Europa … Sverige? Sörmland? Nästa år?

vw-bus-02
I en sån här?

Eventuella DRT-ologiska-protester inlämnas i tre exemplar, vara två måste vara karbonkopior. Mejla dem till statsministern eller ärkebiskopen, för de tar säkert tag i saken!

Tack!

Fyra kommentatorer har via sms och mejl skickat in vackra bilder på smäckra kroppar i fladdriga t-shirtar, men spanjoren här i huset ville så hemskt gärna göra svärmor till lags … i den här skrynkliga tröjan:t-shirt_julkal_2015Ni som inte har vunnit, men vill ha en Hyacint Eastwood-tröja: swisha storlek och adress samt 40 kr till mig (portokostnad) – eller mejla om ni är swishnoviser så ordnar vi det på annat sätt. (Gäller dock bara så långt lagret räcker. Men vill ni har gamla årgångar, kan jag fixa även det eftersom källarlagret är enoooormt.)

Swishanuffrorna: 0708885542.

Och slutligen: ett stort tack till Pip-Petter som designade den mest designade tröjan hittills!

Share
71 kommentarer

Facit till Julkalendern 14 december 2015

Hyttfogden fastslog på måndagseftermiddagen att hon hade löst gåtan, men råkade skriva det i Skogsgurras namn. Så kan det gå; nu kommer det för alltid stå i eldskrift som är huggen i sten att det är på det viset.

Annars var det lite rörigt idag eftersom fokus omedelbart hamnade på det som var tydligt: att det var en fullständigt bedrövlig, ny text till ”Ärliga blå ögon”-introt från 1970-talet. Konstiga, hopblandade namn med mystiska mejladresser som ledde till Asien och Oceanien, kan det vara nåt? Eller en vilsen kakelugn, som inte ens jag fick ordning på. Dessutom fick vi lära oss att Woody Harrelsons pappa var yrkesmördare, att tunneln genom Hallandsåsen kostade oss 1,2 miljoner per meter samt att keso egentligen bara är köttfärs av mumintroll.

Is99esa:
Tonga och Macau om det är relevant, ja inte vet jag?

Maggan:
Det formligen kryllar av ledtrådar i mailet. Till och med 00:31 är en.

embryo:
fast i den här användskallelendern googlar ju ingen
alla glögglar

hakke:
Javisst ja, jag skulle rimma en snutt.
Nu är det facit om en minutt.

Idag har ni tillåtselse att hoppa direkt till plommonstopet längst ner eftersom jag är irriterad och arg nästan hela vägen ända dit … Sorry …

tonimorrison

Toni Morrison (hette Chloe Ardelia Wofford när hon föddes 1931 precis som att jag en gång i tiden hette Charlotte Stenson fastän jag nu heter Lotten Bergman, men inte får jag nåt nobelpris, inte) är (vilket alltid påpekas fastän det inte har någon som helst betydelse för hur väl hon uttrycker sig i skrift) svart. Det får man säga på engelska (black), säger Toni, men jag vet inte riktigt hur det är på svenska numera.

Nu måste jag varna känsliga läsare. Eller lättstötta. Eller nåt. För nu ska jag i vänliga ordalag försöka förklara vad som irriterar mig – jag som inte är svart utan till ytan både blond och blåögd – när det gäller att etikettera folk.

god-help-the-child1.
Toni Morrison har byggt sitt författarskap på just detta mörka pigment. Hon beskriver hur det känns att som svart amerikan bli diskriminerad och hon gör det mycket väl. Men det handlar ju inte om en färg,
utan om motsättningar mellan människor som fördomsfullt anser att hudfärgen betyder något. 
Expressens Nils Schwartz beskrev i våras handlingen i (den ännu inte översatta) ”God Help the Child” på detta vis:

  • Som barn pekade hon ut en ung (vit) lärarinna som skyldig till sexuella övergrepp mot barn på hennes skola. När lärarinnan efter 15 år i fängelse friges, söker Bride upp henne för att skänka henne en stor summa pengar, men blir brutalt misshandlad.
  • När (den svarte) pojkvännen Booker överger henne, söker hon tröst hos sin (vita) bästa vän och arbetskamrat, som henne ovetande knappast är att lita på.
  • Bride bestämmer sig för att leta upp Booker som flyttat långt bort. På vägen dit kör hon av vägen och bryter benet, men omhändertas av ett (vitt) hippiepar som dragit sig undan moderniteten. De är illegala fosterföräldrar till en (svart) flicka, vars mor inte bryr sig om henne. Booker är för sin del sedan barndomen besatt av sorgen efter sin bror, som föll offer för en (vit) pedofil och seriemördare.

Men vad hade de för storlek på skorna och hade någon glosögon eller koppärrig hy?

Toni-Morrison
Toni Morrison på 1970-talet.

2.
Någon skrev att Toni Morrison är ”det svarta psykets D.H. Lawrence”, vilket jag hoppas är lika obegripligt för er som för mig. Har inte svarta, vita, gula eller rödfnasiga psyken genomsnittligt ungefär samma funktion?

3.
Morrison får ibland frågan om hon kan tänka sig att skriva om ”vita människor” och finner frågan förolämpande för att hon anser inte att hon ska behöva bevisa för någon att hon kan skriva om ”vita människor”. Well. Om jag skriver en bok om ishockey och någon frågar mig om jag inte skulle kunna skriva om knyppling i nästa bok, lovar jag att inte bli förolämpad.

4.
I alla artiklar om henne står det:

”År 1993 blev Toni Morrison den första svarta kvinna någonsin att få emottaga nobelpriset i litteratur.”

Selma Lagerlöf var den första bleksiktiga kvinnan som fick detta pris. Gabriela Mistral var den första kvinnan med väldigt högt hårfäste som fick priset, så det borde ju stå på baksidan av hennes böcker.

toni_2

Morrison är svart och kvinna, men när hon får priset får hon det för att hon är skicklig på att skriva. I vilket fack hamnar alla duktiga skribenter med ovanligt stora öron? Tänk om en blåögd, rödhårig kvinna får nobelpriset och hennes böcker handlar om hur hon som varande blåögd och rödhårig hela tiden blir [fyll i lämplig fördom].

5.
Hjälp mig att förstå: hur man ska kunna röra sig framåt, minska rasismen och sudda ut gränserna mellan de olika ”raserna” (som man envisas med att säga i USA) när alla hela tiden påpekar vilken ”ras” den där och den där tillhör?
Kolla vad det står på baksidan av den svenska översättningen till ”Älskade”:

“Älskade är ett mästerverk som inrangerar Toni Morrison inte bara bland de verkligt stora färgade författarna utan bland de allra främsta nu levande amerikanska.”

Jösses. Blir inte ni också irriterade?

Summa summarum: jag borde skriva böcker om hur jag hela tiden misstas för att vara en blond bimbo och hur jag inte lider av det – inte det minsta lilla. Och Toni Morrison borde börja prata om sig själv som en människa bland alla andra människor.

ur morrisons hem
Bara så att ni ska få en uppfattning om hur hon skriver i ”Hem”. Kolla, bottiner. Och ”då” istället för ”när”. Hm, intressant.

Förresten. Toni Morrison verkar ha haft en normal uppväxt (nu försöker jag släta över utbrottet ovan) med många böcker och musikinstrument i huset. Hon gifte sig med herr Morrison från Jamaica och fick ett barn och skilde sig när hon väntade barn nummer två, och blev sedan lärare samtidigt som hon skrev och fick böcker utgivna. Och 1993 kom då nobelpriset. Ena sonen skrev hon flera barnböcker med (han dog 2010), den andra verkar inte göra väsen av sig. Senast har hon jobbat med en operauppsättning av Othello, med fokus på fru Desdemonas relation till sin svarta piga Barbary.

Här är titlarna som fanns i lucka 14:

De blåaste ögonen (The Bluest Eye, 1970)
Sula (Sula, 1973)
Solomons sång (Song of Solomon, 1977)
Tjärdocka (Tar Baby, 1981)
Älskade (Beloved, 1987)
Jazz (Jazz, 1992)
Paradis (Paradise, 1997)
Kärlek (Love, 2003)
En välsignelse (A Mercy, 2008)
Hem (Home, 2012)
God Help the Child (2015)

toni-morrison_write

Såja. Trallalaaaaa. Humdidum. Åh, te och knäckemacka. Mums. Tiddeldi. Visst är det skönt när jag nu har blivit på lite bättre humör igen?  🙂 Peace, love and understanding to all of you.

Plommonstopet och jag sitter i Storasängenlandet (våra två 120-centimeterssängar) och … och där, hoppsan, kom en vit mans namn upp-ploppande: PK! (Det är förmodligen fusk eftersom han ju har skrivit under finurliga alias hela dagen!)

Lucka 15 kommer att krocka med radioprat och föreläsningsjobb, men jag gör mitt bästa för att få ut den som vanligt!

Bonus
Den kände filosofen – och numera min polare – Morgan Freeman har sagt ”Race seems to me to be less and less a subject worth discussing.” morgan freeman

Share
55 kommentarer

Facit till Julkalendern 2 december 2015

Denna dag gick till historien som den då den allra enklaste luckan öppnades. Kommentatorsbåset fylldes av krita, den saknade rollkaraktären Sam, jur, stofiler och monster samt påpekanden om att herbarier tar man faktiskt inte med sig ut i naturen. Så klart man inte gör, men det här är ju inte vetenskapligt korrekt någonstans.

Annika:
Jajillarbådeblommeråjur, ju. Fina blommer. Å fina jur.

PK:
Jag tror bestämt att det handlar om fåglar idag igen. Så här från läktaren, med kikaren vänd bakofram så ser dom så små ut.

Lisa Förare Winbladh:
Gissar på att den tredje kollegan har svårt att ta det piano ibland.

Flygbengan:
Prinsessan Andromeda verkar vara en snygging liksom min brallis som inte är någon skräcködla.

Jossilurens:
Det pratas om blommor ser jag. Jag gör pinan kort: HB är Orlando Bloom.

Hemlisbloggaren var alltså Michael Crichton [krajtn] (1942–2008), som skrev bl.a. Jurassic Park  – och var 2,06 meter lång och därför av mig härmed placeras på en piedestal och blir ännu längre eftersom han spelade basket.

(Photo by Jim Smeal/WireImage)
Michael Crichton, Michael Ovitz, Steven Spielberg, Kathleen Kennedy, Harrison Ford och Frank Marshall.

Michael Crichton var en sådan där multibegåvning som gick omkring med trollspö och bara pekade på sånt som skulle blir bra. Och så blev det det. Plong, en deckare, pling, en film, plionk en teve-serie. 

Men först bestämde han sig faktiskt redan som barn för att bli författare. När hans lärare i skolan gav honom dåligt betyg och han inte accepterade att få blott B eller C eller ännu lägre omdömen på sina uppsatser, deppade han inte ihop. Han tog helt sonika en text av George Orwell och lämnade in den istället för en egenskriven, men berättade för säkerhets skull först om sitt projekt för en annan lärare. När hans (Orwells) text bara fick B– i betyg, bestämde han sig för att byta bana och istället bli läkare.

Och så gick han läkarlinjen trots att alla bad honom att hoppa av.

– Du är bättre på att skriva!
– Det är mer pengar i bokbranschen!
– Du kommer att slå huvudet i alla sjukhusdörrskarmar!

Precis när han hade tagit examen och påbörjat det som motsvarar en AT-tjänst, bestämde han sig för att bli filmregissör och började producera filmer till egna manus.

michael-crichton
Tre korta, en lång. Crichton under AT-tjänstgöringen.

Efter några hundår kunde han försörja sig på skrivandet och vips, tillkom Jurassic Park och hans gamla byrålådsmanus om akuten på ett sjukhus blev tv-serien E.R. – och så skrev han nån bestseller då och då.

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 22.31.17
E.R.-gänget 1994.

Men … hur stämmer denna succé med innehållet i lucka 2, där en ytterst platt och babblig text ur Jurassic Park kan få vem som helst att längta efter Strindberg och Lagerlöf? Inte vet jag, men det är verkligen den stilen texten har i originalet på engelska. (Klicka så blir den större. Ni som läser i mobilen kan zooma.)

jurassic park_text

urtidsparken
Nu har jag även rotat fram den svenska översättningen, som ju hette Urtidsparken – även om den är särskriven och radbruten här.

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 19.15.44

Där ser man. Texten är  ju inte lika platt och full med upprepningar på svenska! Översättaren heter enligt min upplaga från 1990 Molle Kanmert och boken gavs ut på Bra Böcker när jag jobbade där (på Nationalencyklopedin alltså), så nu sluter vi cirklar på löpande band. Men … Men … Men vänta! Jag känner ju en översättare som heter Molle! (Denna insikt ramlade över mig precis när jag skrev just detta just här.)

Rassel, rassel, så letade jag fram Molles mejladress och knatter, knatter så fick jag hennes mobilnummer av Översättarhelena och tjosan, så får ni här och nu en liten intervju med översättaren till Urtidsparken!


Hej Molle! Minns du hur det var att översätta Jurassic Park runt 1989?

Hej! Det är sannerligen gamla dinosaurieskelett som du gräver fram ur min översättargärnings krypta. 

När jag jobbade med Jurassic Park (förra årtusendet!) var det, tror jag, min fjärde översättning. Eller kanske rentav den tredje. Min redaktör och jag hade satt titeln till Juraparken vilket jag än idag tycker är betydligt roligare än en oöversatt originaltitel — som förstås dikterades av storfilmen som gick upp i samma veva. Det var första gången jag var med om att boktiteln bestämdes av nåt helt annat än förlagsfolk, så jag blev snabbt luttrad därvidlag — när även nästa titel av Crichton som jag översatte hade filmatiserats och fick samma titel som på biograferna (men den har jag för mig hade ett svenskt namn), blev jag inte det minsta bestört.

När jag nu jämför källspråks- och målspråksversionerna, kan jag verkligen inte påstå att den senare känns så himla mycket spänstigare än den förra, men det gläder mig självklartvis att den faller dig i smaken. Det jag istället tycker är anmärkningsvärt är att översättningen känns såpass flygg trots att den gjordes av en gröngöling. Ja en gröngölingsunge! Där är nåt enstaka jag skulle ändra på idag men inget stort.

– Men tycker du inte att Crichtons språk är … platt och trist?

Huruvida Crichton upplevdes som träig att jobba med är en fråga som bättre hade besvarats av en översättare med fler än tre–fyra verk på meritlistan. Det dröjde rätt många år innan uppdragen började kännas snarlika andra jag redan hade gjort, och sådär alldeles i början tyckte jag att allting var vaaansinnigt svårt. Det är möjligt att en sån oerfarenhetens blick faktiskt skänker översättningen en viss storögd fräschör — man har inte sett de på källspråket banala formuleringarna tusen gånger, inte hittat formler för dem på målspråket; man tar många idiomatiska uttryck för originalitet; man gör inte ett enda ord på rutin — och att det är det som du har fastnat för i min text.

Fast: Disclosure, som var min nästa Crichton, ett par år efter Jurassic Park, minns jag faktiskt som betydligt träligare att jobba med. Där fanns ju inte den förlåtande exotiska miljön och handlingen, så du kan ha rätt i att Crichton inte är nån stor stilist. Jag har inte läst honom sen det begav sig och har faktiskt ingen uppfattning.


Inte jag heller – trots att alla som var anställda på Bra Böcker fick alla verk som gavs ut och jag därför har fler Crichtonböcker än just Juraparken, som jag förstås kommer att kalla den i fortsättningen.

Crichton verkar ha varit en hyvens karl, även om han av någon anledning var gift i småportioner. (Fyra korta äktenskap och ett lite längre.) När han 66 år gammal dog av cancer var han femte fru gravid i sjätte månaden.

chrichton1977

Här kommer ett citat som jag drar fram bara för att jag själv håller med och inte för mitt liv begriper varför inte alla lär sig rätt fingersättning på tangentbord:

”I write on a computer. My father was a journalist and he believed nobody should write by hand. He sent all his kids to learn typing when they were 10. So, I have typed ever since 5th grade. I couldn’t possibly write longhand. It would be so SLOW. (I am a fast typist.)” Michael Crichton

Nämen hörni, nu tar vi väl fram plommonstopet och gräver runt lite. Måste lägga in några nya lappar. Såja. Och snurrelisnurr, där tar jag fram en liten, liten lapp … Citronen!

Lucka 3 kommer i ottan – runt sexsnåret. Vilket ju låter lite trevligt ekivokt.

Share
38 kommentarer

Facit till Julkalendern 1 dec 2015

Tack, tack, tack, alla kommentatörer och kommentatöser! Det är så roligt att julkalendra när ni dräller in och skaldar, gissar, suckar och stönar och berättar om triviala ting som inte har med saken att göra samtidigt som ni dräller fantastiska ledtrådar omkring er!

Jag har lovat mig själv att aldrig mer gissa vem som gissar rätt först, eftersom jag nästan alltid gissar fel och borde sättas i skamvr… nej, på en avlägsen läktare med kall glögg och varm champagne. Men ni som vet med er att ni var först får så innerligt gärna tala om det i kommentarerna.

Sådant som jag inte begrep mig på var t.ex. kommentarer som:

Framför allt på grund av den relativa porträttlikheten – som jag i sig aldrig  tidigare tänkt på – är jag nästintill säker på L och inte U.

”… fast det är svårt för bilen väsnas så gräsligt”

Däremot förstår jag definitivt pratet om guld, hosta, fåglar, oliver, roulettespel, Karibien och Magnum samt:

Ja, jag förstår. Och i och med det förstår jag inte.

För så är det ju.

Helt klart är i alla fall att skidåkaren Daniel Albrecht inte hade med saken att göra eftersom hemlisbloggaren i lucka 1 alltså var fågelskådaren och Bondskaparen Ian Fleming (1908–64). Att han inte har varit med i Julkalendern tidigare är lika underligt som att Wolde har varit med två gånger men Wilde bara en. Dessutom är det lite underligt att det ju är Fleming som har skapat den alldeles förtjusande Chitty Chitty Bang Bang.

dekadens_cigg
Sådana här bilder tas inte längre.

Om vi nu ska bli lite specifika så bygger hela dialogen i luckan på ett enda citat – ur Goldfinger.

Skärmavbild 2015-12-01 kl. 21.26.18

Just detta citat är nämligen för våra moderna, musikhistorieintresserade öron alldeles fantastiskt:

Jag citerar och kursiverar:

”My dear girl, there are some things that just aren’t done, such as drinking Dom Perignon ’53 above the temperature of 38 degrees Fahrenheit. That’s just as bad as listening to the Beatles without earmuffs.”

Oh the irony; nio år senare fick Paul McCartney äran att komponera Bonds titellåt – ”Live and Let Die” …  Men man får ta med i beräkningen att Beatles’ musik för känsliga, amerikanska musiköron bara lät som modern dunkadunkamusik. [Plats för exempel, men ni får hitta på dem själva.]

flemingskriver1
Man skriver bra med cigg, skrivmaskin, lampa och en väska för manuset.

Ian Fleming hann inte njuta särskilt länge av sin succéhjälte eftersom han både drack och rökte ihjäl sig redan som 56-åring. Eller … så står det i alla artiklar om honom. Jag tror att han dog av umbäranden och tröttma, jag.

Först föddes han nämligen och strax därefter skickades han naturligtvis iväg för att gå på (och bo på, ni vet) boarding school, och då en speciell skola som är känd än idag för att den var särdeles grym och hård. ”Durnford School was a notoriously spartan and uncomfortable preparatory school” kan man läsa … Och där bodde lille Ian trots att föräldrahemmet låg alldeles intill!

flemingskriver2
Man skriver bäst med cigg, skrivmaskin, lampa och en låda för manuset samt lite referenslitteratur.

Pappan dog 1917 (i första världskriget), vilket ju kan göra vem som helst bedrövad Som 13-åring började Ian på Eton, där han inte heller trivdes även om han excellerade inom idrott och jobbade med skoltidningen. Mamman – Evelyn Beatrice St. Croix Rose – övertalades 1926 att flytta Ian till en militärskola, där han fick sluta ett knappt år senare eftersom han hade ”drabbats av” gonnorré.

flemingskriver3
Man skriver bäst i shorts!

Mamman skickade honom då till Österrike, där han förlovade sig med Monique Panchaud de Bottomes, vilket egentligen inte hör till historien men måste nämnas eftersom hennes namn ju faktiskt var Monique Panchaud de Bottomes och Ian Fleming dessutom helt orelaterat hade en mentor, vars pseudonym som deckarförfattare var Phyllis Bottome och hon var gift med en man som hette Alban Ernan Forbes Dennis som (och nu kommer det) var underrättelseagent och spion!

flemingskriver4
Man skriver bäst i prickig skjorta förstås!

In på scenen kom unge Ians mamma igen, och hon såg raskt till att förlovningen bröts eftersom hon inte alls gillade den där slinkan Monique Panchaud de Bottomes. Sedan såg hon till att Ian fick jobb på Reuters genom att helt sonika söka upp chefen och övertala honom att anställa sonen. Därefter såg hon till att han under flera år jobbade som både bankman och som börsmäklare, vilket han var bedrövlig på. Så då blev han (nästan) spion.

flemingskriver5
Fast allra mest blir man ju himla trött av att skriva.

Mitt i all denna bedrövelse lyckades Ian Fleming på något sätt ha älskarinnor i varje hamn – älskarinnor på så sätt att han var ungkarl medan de var gifta. (En annan älskarinna hette förresten Loelia Ponsonby. En tredje Lisl Jokl. I sammanhanget låter det ju som om den stora kärleken Edith Morpurgo hade ett helt normalt namn.)

Fleming007impressionNi förstår att det var jobbigt och stressigt? Sedan dog mamman 1964 … två veckor innan Ian Fleming också dog – på sin son Caspars tolvårsdag. (Denne Caspar dog av en överdos som 23-åring.) Dessförinnan hann han under andra världskriget vara agent och jobba med människorna på Bletchley Park och samla material till sin James Bond-figur, som han för övrigt tänkte sig se ut ganska mycket som Pierce Brosnan ju sedermera gjorde. (Ian gjorde själv teckningen här till vänster.)

bondflugor
Flugor.

Nåväl. Nu ska jag – mot min vana – faktiskt berätta om några ledtrådar som finns i texten. Det kommer jag inte att göra fortsättningsvis, men det kan ju hjälpa alla nybörjare till att läsa mellan raderna, fast på raderna?

  • fluga  vanlig accessoar i sammanhanget
  • pekfinger – Goldfinger
  • 3,333 °C – prick 38 °F
  • Ringo & hörselkåpor – citatet ur filmen
  • Roger – Moore
  • Daniel  – Craig
  • Albrekt  Albrekts guld – guld(finger)
  • En 62 år gammal Dom Perignon – Dom Perignon ’53 – citatet i filmen
  • Å, man får tacka  guldtacka …

Den ovidkommande bilden med texten ”BUY BONDS” som förstås inte hade med saken att göra över huvud taget, handlade kanske litegrann om Alexander Flemings antibiotika. Men förmodligen inte.

Ser ni hur enkelt det är?

Nu. Kära plommonstop. Jädra lappar som bara dräller överallt. Pillerill och blundeblund, nu drar jag en liten slamsig sak – Jossilurens!

(Misströsta inte, alla ni andra. Det är många dagar kvar till jul.)

Lucka 2 kommer i ottan!

Fotnot
Hostan som nämndes ovan är denna, som Ian Fleming skrev om i ett brev till sin mamma när han var sju år:

”My coff [sic] has grown to a whoping [sic] coff now. Don’t tell Mr Pellatt [the headmaster] cause just this morning he said that nun [sic] of us had coffs. I am afraid that I do not like school very much.”

Share
59 kommentarer

Den röda tråden 2014

Först och främst ett stort tack till alla i båset – om ni inte hade börjat tjata redan i oktober hade jag aldrig genomfört detta. Och en stor ursäkt till alla som har bidragit stort och roligt och underbart och ändå inte har vunnit nån tröja bara för att Plommonstopets vägar äro outgrundliga. Om ni känner er stydmoderligt behandlade: mejla mig. I så fall MÅSTE jag faktiskt trycka upp och dela ut fler tröjor. Även i stl M.

Första året med Julkalendern planerade jag alla luckorna i förväg och skrev halva facit till alla luckor före 1 december. Andra året for planeringen all världens väg. Ett år glömde jag bort att tänka på DRT. Ett annat år höll jag på att dö redan runt den 15 december för att dygnet hade för få timmar – och i år har allt varit dödscoolt. Julkalendern och jag chillar och just go with the flow. Om jag måste sitta uppe till 02 för att webbhotellet eller morgondagens lucka går sönder, so be it. Om facit blir rumphugget för att jag måste sitta i köket och skråla med högljudda spanjorer – ja då blir det så. (Egentligen är det bara bra. Facitinläggen växer som spansk skäggväxt och blir ohanterliga på bara ett par timmar.)redthread

Här kommer de klargörande ledtrådarna som skulle ha lett er alla till DRT. (Inte alla ledtrådar, dock. Inte för att jag vill hålla dem hemliga utan för att jag ibland faktiskt inte kan komma ihåg hur jag tänkte …)

  1. George Orwell, Newspeak i 1984 – gud + O
  2. Elizabeth Taylor & Richard Burton – tio + N
  3. Joakim Thåström – fan & 10 + H
  4. Ayn Rand – religiösa tankar & 10 + D
  5. Muminmamman (av Anna Toss) – ten + H
  6. Lennart Hyland – tio + D
  7. Lars Vilks – jättemycket religiöst bråk + M
  8. Hedda Hopper – 10 + E
  9. Den store Gatsby – prästkrage & 10 + F
  10. Mona Lisa – tiio & madonna + D
  11. Joseph Brodsky – Bibeln + 0
  12. Columbus – 10 i bilden + N
  13. Nathaniel Hawthorne – ”in God we trust” + D
  14. Frihetsgudinnan – gudinna + D
  15. Arsène Lupin – tio guds bud + I
  16. Harriet Beecher Stowe – gode gud + A
  17. Eva Perón – katolicism + E
  18. Martin Luther, Lilla katekesen – religion & säsong 10 & 10 i bilden + C
  19. Spanska ridskolan (av Ökenråttan) – 10 + A
  20. Ellen Key – orkidén Sankt Pers nycklar + I
  21. Gudfaderntrilogin – gud på muggen, + R
  22. 10cc – 10 & Godley + R
  23. Fantomen – 10 (inte 12) djungelordspråk, tio tigrars styrka + R
  24. Tio Guds bud (och Moses) –  10 & Gud + E

(Men hakke föreslog faktiskt Malcolm X som julaftonslucka. Det tyckte jag var roligt.)

De tio budorden

Blott nio luckor innehåller en kvinna, vilket hade irriterat mig för några år sedan när jag vände ut och in på mig själv för att klämma in en någorlunda jämn fördelning. I år hade jag inställningen ”det är min inspiration, min perspiration och jag väljer de HB som jag känner att jag klarar av att julkalendra, basta”. (Män är mycket, mycket lättare att härma eller se ett mönster i. För mig i alla fall.)

de-tio-budorden_ehum

Tio guds bud kan skrivas på en herrans (!) massa sätt. Här är ett – med några av luckorna inploppade för att de stämde in. (Några är inte inploppade för att jag faktiskt har glömt bort hur jag tänkte.)

  • Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. (Steffo)
  • Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden.  (Vilks)
  • Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn. (Orwell, 10cc [Godley]))
  • Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
  • Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.  (Thåström)
  • Du skall icke dräpa. (Fantomen)
  • Du skall icke begå äktenskapsbrott. (Gatsby)
  • Du skall icke stjäla. (Lupin)
  • Du skall icke vittna falskt mot din nästa.
  • Du skall icke ha begär till din nästas hus, och du skall icke ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa. (Ayn Rand, Scarlet Letter)

Och anfangerna då? Var de så viktiga när allt kommer omkring?

ONHDHDMEFDONDDIAECAIRRRE

Jodå, stoppa in de 24 bokstäverna i en anagrammaskin (som jag tipsade om här) så blir det:

Hedra din fader och din moder

När det gäller bilderna, så har de förstås – trots att jag hela tiden har bedyrat annorlunda – varit tunga ledtrådar på massa olika sätt. Men jag talar inte om hur!

Fast okej … en ska jag förklara (mest för att bilden är så underbart full av nostalgi). Lucka 7:

roundabout
Det här är inte en rondellhud utan en karusellhund. Men både rondell och karusell heter på engelska ”roundabout”.

Nu ska jag dela ut ett hederspris – och faktiskt inte dra ett namn ur Plommonstopet. Den som i år har varit flitigast kommenterare och som dessutom alltid är välformulerad, rolig, vänlig och smart och fullast av parenteser: Annika!

(För att hedra Annika skriver jag detta i en parentes. Finns det till äventyrs någon som vill till en så billig peng som möjligt [det finns inget vinstintresse här] köpa en tischa? I så fall kan jag förstås beställa ett gäng! Dessutom har jag ju faktiskt tröjor kvar från tidigare omgångar. Nånstans. [Hej Karin!])

Nu tar jag en paus på en dag eller två! Ni som har egna DRT-teorier (t.ex. Mårran, hakke och Ninja) som passar in lika bra som min: klistra in dem i båset!

Vilken fantastisk dialog. Eh.


Karin skrev i sista luckan dessa rader, som härmed dras upp till ytan!

Den rätta tråden den är aldrig störst
Den rätta tråden kommer inte först
Nog finns nål för varje trådåtgärd
– för tråden själv, rekognoseringsvärd

Den bästa tråden den är sträckhållfast
när tanken tänjs och hugskott byts i hast
På läktarn där man hamnar gång på gång
och bidrar till vår produktionsnedgång
Kom upp, kom upp till trådgissningsbestyr
Oändliga tills trådens facit gryr …


Uppdatering!

Mårran påminde mig om att jag har lovat att förklara bild nr 6! Det var Lennart Hylands lucka och bilden såg ut så här:

snoddas_tuss
Två viktiga personer i Lennarts liv var hustrun (bomulls)Tuss och (gummi)Snoddas. De googliga ögonen är förstås era. Gemensamt för allt på bilden är “leklust”, vilket man väl får säga präglade Hylands karriär.

 

Share
70 kommentarer

Facit till Julkalendern 19 december 2014

Så har gästjulkalenderska nummer 2 kalendrat färdigt. (Det var fantastiskt vad det var behövligt med en vikarie — de tjoande spanjorerna i huset och en massa basket kom i vägen hela dagen: ni hade fått detta facit på måndag om jag hade varit den som skulle göra’t.)

Men det här rimmet av hakke hade jag definitivt haft i facit om det hade kommit på måndag:

När Ali inte boxas mer
då blir han hungrig som en häst
En Neapolitano eller fler
är maten Ali gillar mest
Sen sköljer Ali pizzan ner
med det som Ali gillar bäst

Som vanligt överlämnar jag härmed ordet till Ökenråttan – scenen är din!’


Ökenråttan:
Vilka roliga kommentarer det har kommit under dagen!

Etwas Anders (passande namn i dag!) tyckte 14:23 att det ”Låter som en blandning av Berliner Philharmoniker och Främlingslegionen”. Jag skrattade i en kvart.

Redan 8:34 påpekade Ardy att Don Quijotes gamla kamp Rosinante inte skulle platsa här.

En tjusig ledtråd kom 19:19 från Annika som tänkte på bilar: Corvette = Courbette, en av rörelserna i skolan ovan mark, och Cabriolet = Capriole, också från skolan ovan mark, även kallad gethoppet (Smultronblomman 11:50)! Och så hakke: Vin och pizza och jag vet inte allt. Bicornen av för hakke!

span_hofreitschulelitenDagens hemlisbloggare är Spanska ridskolan (Spanische Hofreitschule) i Wien; ett led i Lottens strävan att göra Julkalendern mindre litterär i år, gnägg gnägg. Jag har försökt att tyska till språket; inte dua; Alltså! Gott! Utmärkt! Hoppeligen = tyska hoffentlich o.s.v. (Sacher)chokladtårtan skulle leda er direkt till Wien, var tanken. Hmm. Den utländska kollegan var alltså själva hästen.

Vad som inspirerade mej till det här ämnet är det faktum att yngste sonen ska tillbringa julhelgen i Wien. Här i råttboet har det varit ett väldigt ståhej när det visade sej vara svårt att få biljetter till Spanska ridskolans uppvisningar. Gossen vill absolut gå; han gjorde lumpen vid Svea Livgarde och känner starkt för hästar. Lille Maken och jag såg en föreställning när vi besökte Wien för hundra år sen. Jag minns ännu hur faktiskt rörande det var att se samspelet mellan dessa vidunderligt vackra, starka hästar och de sobert eleganta, lugna beridarna.

plankan
Plankan?

Spanska ridskolan har gamla anor. Den startades 1572 som en ridakademi knuten till det habsburgska hovet i Wien. Den tysk-romerske kejsaren Karl VI, uppväxt i Spanien, besteg den österrikiska tronen år 1711 och var den som formellt grundade Spanska ridskolan. Skolan överlevde den ungersk-österrikiska dubbelmonarkins sammanbrott efter först världskriget. Sedan 20o2 är skolan ett statsägt bolag. Och 2008 tog man in några kvinnliga elever. Därav förflutet tempus i min text, vilket observerades av Wickmanskan 11:22.

Den österrikiske ärkehertigen Karl II grundade ett stuteri i byn Lipica (medan trakten var italiensk hette byn Lipizza) i nuvarande Slovenien, för att förse hovet med vagns- och ridhästar. Det var 1580. Stuteriet importerade spanska hästar som var kraftfulla, rörde sig elegant, var lättlärda och arbetsvilliga. Tillsammans med traktens vita karsthästar utgjorde de stuteriets grundmaterial. Det här är stiliga hästar som blev riktiga statussymboler, perfekta som piédestal des Rois. Sätt upp vilken tafflig liten kung eller kejsare som helst på en Lippizzaner i levade; det blir helt majestätiskt och kan utan vidare gjutas i brons för att trycka till både yttre fiender och inhemsk opposition.

stigbyglar
Look, no stigbyglar!

Lipizzanerfölen föds mörka men bleknar normalt till vit färg. Hästarna har relativt korta ben och mankhöjden är mellan 150 och 160 cm. De har stora, svarta ögon och en karakteristisk, rak eller något konvex nosprofil. Enligt Svenska Lipizzanerföreningen är hästarna både lydiga och gemytliga. Under andra världskriget förde tyskarna bort en stor del av lipizzanerhästarna men den amerikanske generalen George S. Patton, som själv var en skicklig ryttare, gjorde en räd och förde tillbaka hästarna till Österrike. (Jfr Ninas kommentar 8:56.)

Spanska ridskolans uppvisningar äger rum i Vinterridskolan som ligger i Hofburg i Wien. Byggnaden är ritad i barockstil av arkitekten J E F von Erlach och var färdig år 1735. Ryttararenan är en elegant lokal i vitt och guld med stora kristallkronor. På arenan står fyra stolpar med den österrikiska fanan. Man rider till klassisk musik, gärna Mozart, men även Chopin (Mårran 11:36) och andra. Spanska ridskolan arbetar enbart med helt vita hingstar, men har traditionellt alltid en häst som är brun. Hästarna kammar sin vita man åt vänster när det ska vara fint. Beridarna, som måste vara österrikiska medborgare, är klädda i mörkbrun, dubbelknäppt frack, vita hjortskinnsbyxor och svarta höga stövlar samt svart hatt, så kallad bicorne. Beridarna kan använda långa tunna spön av björk men de används inte som piska utan bara för att visa hästen tillrätta.

09_spanische-hofreitschule_courbette-unterm-reiter_fotspanische-hofreitschule-bundesgestuet-piber-m-rzepa
Look, no tyngdlag.

Uppvisningen inleds med att ekipagen defilerar in och beridarna lyfter på sina bicornes för att hälsa skolans grundare Karl VI, vars porträtt hänger på arenans kortsida. Programmet består av rörelser från den klassiska dressyren som vi kan se på teve. Men här är allt taget ett steg längre, till perfektion. Ni vet, när man ser hästar gör såna där hoppsasteg (galoppombyte heter det) då ser det ju både glatt och lustigt ut men här formligen dansar hästarna fram. De riktigt, riktigt svåra rörelserna i skolan ovan mark (Schule über die Erde), hopp eller rörelser med svävmoment, utförs av hästar som visat sej ha särskild fallenhet för den sortens dressyr och beridaren använder då inte stigbyglar.


Ökenråttan tackar för sig och vi henne! (Nu äre jag igen. Lotten alltså. Om det inte är Ökenråttan som buktalar förstås.)

PK har rimmat så fint i förhoppning att få blidka Plommonstopet. Jag är inte den som är den, nu tittar jag hatten djupt i ögonen och läser högt:

Båsmor som haver båsisten kär,
se till mig som tischlös är.
Vart jag mej i världen vänder,
namnlappen finns i båsmors händer.
Lyckan kommer, lyckan går.
Den stopet älskar, tischa får.
Armen.

Och så släpper jag PK:s lapp jättetydligt högst upp på alla andra lappar. Och rör om. Liiiite. Blundar. Och draaaaar Orangelu… hm. Då måste jag ju dra en till, annars tror ni att nepotismen grasserar i båset. Förutom Orangeluvan vinner alltså … aha, Sanna! (Ja det var då för väl, som sammanställningsskapare måste man ha en tröja.)

PK? Nope, inte idag heller.

Lucka 20 (jösses, time flies!) kommer imorrn bitti. Klockan åtta, blir det bra?

Share
40 kommentarer