Kategori: Facit, julkal.

Facit till lucka 3 heter lucka 4 (Lilla Julkalendern 2023)

Facit till lucka 3 heter lucka 4 (Lilla Julkalendern 2023)

Publicerat av Lotten Bergman den 4 december 2023 00:02

Hugaligen, vilken tuff söndag ni fick med en supersvår lucka. Ska inte göra så igen! Eller så gör jag det igen. Eller inte. Ökenråttan kanske var först med rätt svar eftersom ”la la” finns med i ursprungsverket och första luckan ju var proppfull med trallande.

Ökenråttan:
– Ja, i dag var det då inget tra-la-la precis.

(pigga?) kristina:
– Jag har hört att Andrew Lloyd Webber tyckte filmatiseringen av Cats var så fruktansvärd att han skaffade hund. Men i det andra var Karin Boye också inblandad. Och lite la la.

Crrly:
– Kul att italienskans fabbro alls inte är en farbror (i sig), men orden bör vara besläktade?

PK:
– Om jag får gissa på något så blir det denna lysande ö i författarvärlden som är Dan Brown. (Min kommentar till PK:s kommentar: det har varit för få gissningar på Dan Brown i år.)

Béatrice Karjalainen:
– (…) Jag och konstnären sa typ i mun på varandra att april är en grym månad.

Peter A. Sjögren:
– Ett hundraårsminne. Och i HB:s fall också ett viktigt 75-årsminne om en vecka.

Och så ett tack till alla som nämnde katter, jamare och kattastrofer och liknande! Extra plus till Maplestream som påpekade att en ko är en ooxe.

Den synopsisskrivande personen i tredje luckan var alltså T.S. Eliot (1888–1965), vars namn (”Tom” enligt alla som kände honom) väl var någorlunda bekant för er allihop? Men det är förstås en helt annan sak att kunna associera påhittade synopsisfloskler (hej Niklas, var pappa var bekant med sådana) till ett komplicerat poem. Faktum är att det ursprungliga utkastet av The Waste Land var så komplicerat att T.S. Eliot själv kämpade med att få ihop raderna. Till slut fick han be polarn Ezra Pound om hjälp, and the rest is litteraturhistoria.

Ezra Pound (1885–1972) & T.S. Eliot. (Eftersom de var någorlunda jämnåriga är bilderna tagna helt olika år.)

Dedikationen i The Waste Land är ett Dante-citat:

For Ezra Pound
il miglior fabbro

En liten resumé om vår hemlisbloggare kommer nu, så att ni kan berätta för alla era kompisar och kollegor, barn och föräldrar och lärare samt mostrar om denna språkbegåvade poet.

Lille Tom föddes i USA, men efter en studieresa till Paris i 22-årsåldern hamnade han i England, där han bodde resten av livet. Det var där han skaffade sig ett osannolikt kompisgalleri – lika osannolikt som familjen Wahlgren-Ingrossos fraterniserande med alla. (Ja, jag är förstås bara avundsjuk. Jag vill vara kompis med t.ex. Birgitta Andersson, Björn Skifs och Frank McCourt.)

T.S. Eliot var som liten palt både sjuklig och skör samt kass på bollspel, så läsandet blev hans stora passion. Enligt de många biografierna om honom gick han omkring med böcker under armen hela dagarna, och satt ofta uppflugen med en tjock bok i fönstersmygar – helt oberörd om vad som hände runtomkring. Tänk om det är bristen på fönstersmygar som är orsaken till att barn av idag så sällan har läsande som passion.

Här gräver en nioårig Tom en grop med systrarna Hinkley, medan två barnflickor vakar över dem.

De där biografierna ovan är förresten utgivna trots att T.S. Eliot i sitt testamente skrev att han absolut inte ville ha några som helst böcker skrivna om sig. Han brände noggrant alla brev som han hade fått och bad dessutom släkt och vänner att göra detsamma. (Man lugnt säga att det var få som lydde.)

Eliot lärde sig (vilket man anar i The Waste Land) i grundskolan latin, gammalgrekiska, franska och tyska. Efter besöket i Paris började han plugga i Oxford eftersom första världskriget bröt ut; studierna och det amerikanska medborgarskapet gällde som fripass. Men han trivdes inte alls, och skrev i ett brev:

”Jag avskyr universitetsstäder och universitetsfolk; de är likadana överallt med gravida fruar, spralliga barn, massa böcker och hemska tavlor på väggarna […] Oxford är väldigt vackert, men jag vill inte vara död.”

London gillade han däremot, och det var där han träffade alla dessa poeter och författare, teatermänniskor och kulturpersoner som alltså blev nära vänner. Förutom Ezra Pound, var han även kompis med t.ex. Virginia Woolf, James Joyce, C.S. Lewis, Bertrand Russel, Hermann Hesse och underligt nog även Groucho Marx.

I mitten ser vi T.S. Eliot på cocktailparty med poetkollegorna Louis MacNeice, Ted Hughes, W.H. Auden och Stephen Spender. (1960)

Nu skulle jag kunna rabbla alla hans poesisamlingar, essäer, priser och bekymmer, men sånt kan man läsa om på andra ställen.

Istället kan vi ju kolla på kungligheternas klänningar när T.S. Eliot 1948 tog emot Nobelpriset. (Som Peter kommenterade: för 75 år sedan!)

Eftersom T.S. fullkomligt älskade de gamla Bröderna Marx-filmerna, skrev han 1961 ett beundrarbrev till Groucho Marx, som var en erkänt duktig brevskrivare. (Han var nog erkänt duktig på allt, när jag tänker efter.) Så här kunde det se ut:

Groucho brände inte sina brev-karbonkopior.

De brevväxlade och bytte porträtt. Groucho fixade snabbt ett nytaget foto och blev lovad att bilden skulle placeras mellan två av Toms andra kompisar på väggen i matsalen i London: W.B. Yeats och Paul Valery. Men eftersom Groucho var Groucho, påpekade han en tid senare i ett brev till Tom att bilden ju inte alls var uppsatt som den skulle, för det hade han sett i ett hemma-hos-reportage i en amerikansk tidning.

Fast helt sanningsenlig var han kanske inte:

I N.Y. Times 21 oktober 1963 har författarna på väggen förvandlats till J.M. Synge och James Joyce.

Efter tre års skrivande åt de två brevvännerna middag i det Eliotska huset – en middag som inte alls blev som det var tänkt. Eliot kallade Grouchos fru “Mrs. Groucho” och ville bara prata om Marx-filmerna och rabbla repliker ur dem för att imponera. Groucho hade å sin sida pluggat in strofer ur The Waste Land för att på samma sätt imponera på sin värd. Snabbt insåg han misstaget och övergick till att hålla en föreläsning om Shakespeares King Lear för den förvånade poeten. T.S. Eliot lyckades trots svadan i alla fall få en syl i vädret och be sin idol om ett nytt foto – där Groucho såg ut som han gjorde i filmerna med målad mustasch och stor cigarr, inte som en åldrad, mycket allvarlig man.

T.S. Eliot dog ett halvår senare, och om de två fortsatte att brevväxla efter den famösa middagen vet man inte; inga brev har hittats.

Mot min vana ska jag nu avslöja ett fåtal av ledtrådarna i luckan eftersom jag ställde till det så för er!

Shanti Roney – Shantih shantih shantih (de allra sista orden i dikten)
Willem Dafoe – spelade Tom i ”Tom & Viv”
tse-tse-flugor – T.S.E.
Groucho Marx – brevkompis
Robin Williams – The Fisher King
Ezra Pound – mentor och vän
”Måste sluta, de stänger här och personalen hojtar att de kommer att släcka alla lampor om jag inte packar ihop med detsamma.” – ”Hurry up, it’s time” säger bartendern i originalet gång på gång i slutet av akt 2. På svenska: ”Det är stängningsdags, nu släcker vi.”

SÅJA!

Nu sover ni alla sött eftersom det är arbetsdag imorrn. Men jag och plommonstopet umgås intensivt med alla namnlapparna och jag hugger en liten skrynklig sak som det står … Hemulen på!

Lucka 5 kommer i ottan på tisdag!

När embryo skaldade så vackert, påpekade jag att han ju är en kollega till HB, varpå jag fick ett lika vackert svar:

en kollega det undrar jag nu

som dom siamesiska trillingarna brukrade säja: there is only one

men takc för dom fina orden men det var ju inte embryo som hittrade på särbokvarnsvägren den har legrat i högdragen okcså brandhagen i många år vid det här lagret

okcså embryo har faktiskt brott där (fast då var han bara ett embryo), nr 215, 5 tr, ett rum med krokvrå okcså en blåvit litren hundulat som hette tipp-ex

29 kommentarer

Facit till lucka 1 heter lucka 2 (Lilla Julkalendern 2023)

Facit till lucka 1 heter lucka 2 (Lilla Julkalendern 2023)

Publicerat av Lotten Bergman den 2 december 2023 00:01

Fruktsallad på er alla! Lika lätt som ni fann att gåtan i första luckan var, lika lätta tror jag faktiskt att alla luckorna är när jag skapar dem. Men äsch, vi hoppar väl rakt in i några av gissningarna – där jag måste påpeka att jag inte försöker vara rättvis med omnämnanden, inte är säker på vem som gav första korrekta lettråden och inte ens förstår alla eftersom HB ju har fler än 500 titlar på sitt samvete.

Aha! får inleda med rim:

Har ingen nyckel till tankeverksamhetens lås
trots alla klurigheter från förnämligt bås
Sätter mig på läktar’n och väntar
tills båsmor på facitluckan gläntar

Christer, the Long Distance Personal Trainer var inte först, fast listig:
– God morgon! Har tagit lite sovmorgon, men nu är jag vaken.

Brid har en liten lettråd:
– Antingen är det här lika enkelt som det först verkar, eller också ligger en liten häst begraven någonstans.

Zkop gör mig fasligt nyfiken:
– En släkting till de där som snackar i luckan blev räddaren i nöden när det var en vecka kvar tills jag och min dotter skulle flytta och börja Författarskolan resp. sista året på gymnasiet och inte hade någonstans att bo. Släktingen hade två små hus på backarna och vi fick hyra det ena. Faktiskt förekommer släktingen i HB:s verk (men inte i detta).

Ingela hade helt rätt:
– Kan vara vilken mellanchef i offentlig verksamhet som helst. Eller nån tant. Tut på er, båset!

Även Karin rimmade!

Här kommer en sång
från läktarn’s övre balkong:

Hejhå, hejhå,
nu står kalendern på,
men varför ska det vara så
svårt att rätt förstå
att detta tjat
om en apparat
gör allting uppenbart!

Och så har vi tre som gnisslar tänder eftersom HB tydligen väckte allmän harm:

Ardy:
– Äckelkäck som alltid.

Niklas (el primo):
– Hemska besvikelser från unga år bubblar i blodet. Man tror att dagen har en höjdpunkt och så visar det sig att det är HB … Gu så hemskt!

Hyttfogden:
– Det var då en förskräcklig männisch te å fråga ut en stackers pôjk.

Jag brukar ju bryta ut embryo och placera honom i en egen avdelning sist, men idag får han ta plats här:

jag gisslar på julkrisen eftrersom dom har det knivigt dessa dagrar
eftrersom vem vill bli slakctad äggentligen det säjer jag nu yo
få den vassa äggen instukcen mellan rävbenen
men man skal ju inte göran en höna av en fjädrer
ellrer sättra korven på en kris
farran vill ha sina ägg löskokcta okcså morran vill ha sina hårdkokcta
det är vekcans cornflikct varje helgmorgnon det säjer jag nu
det slutrar alltid i en enda äggröra
yo

Men nu till själva HB!

(Inläggen blir numera väldigt magra vad gäller bilder eftersom man måste betala dyrt för allt som inte är ”public domain”.)

Gullan Bornemark hette 1927 som alldeles nyfödd Gunhild Bohlin, och kunde med andra ord använda alla sina med monogram prydda servetter och örngott även som gift. Som alldeles nyss fyllda 96 år är hon idag nybliven pristagare, aktuell som hedersdoktor, ämne för dokumentärer och faktiskt på allas trallande läppar.

Och kanske är det dags för alla Gullans snillrikt skapade sånger att sjungas extra mycket nu. Inte för att barnen inte borstar tänderna och tvättar händerna, vill ha små hästar eller ens felanmäler kaffeapparaten, utan för att barn och ungdomar far fram som vettvillingar i trafiken.

(Paus. Stilla kontemplerar jag mitt öde som vorden gnällkärring.)

Gullan Bornemark, Anita och Televinken samt Trafik-Trolle lärde mig och mina barn i olika perioder hur man cyklar på höger sida, går på vänster, håller ut handen, tittar bilisterna i ögonen och tar hänsyn samt … sscchhh.

(Tyst min mun, stopp min penna, bort med mina tangentfingrar. Di unga gör säkert så gott de kan.)

Hur som helst, tillbaka till Gullans karriär! Musiken kom till henne via en tramporgel som fanns i släkten Bohlins sommarstuga och pianospel både hemma och hos pianofröken. Hon fann att om man spärrade ut ett visst orgelreglage med knäna samtidigt som man trampade, gav orgeln från sig ett mycket starkt ljud – och sedan var hon fast och spelade så mycket hon kunde, så liten hon var.

Nuförti’n går folk hellre på gym och sätter sig i en sån härn istället.

På 1930-talet fick hon gå i någon slags ”förskola” (Gullans ord), vilket jag antar var en barnkrubba eftersom det var före Alva Myrdals utredning i barnafrågan.

Här kunde jag ha lagt ut texten om forna tiders förskolors historia så att ni hade fått läsa i säkert en timme till. Men stopp, stopp. Jag ska inte vara långrandig. (Ur DN 14/12 1930.)

När Gullan var 15 år fick hon vara med om något alldeles speciellt: en vårdag kom Alice Tegnér och höll sin allra sista konsert i skolans aula. Hon var då 78 år och hade blott någon månad kvar att leva, men sjöng så det skallrade i lamporna och fick hela skolan att skråla med i barnvisorna. ”Detta var helt avgörande för mina vägval i livet” säger Gullan idag.

Sedermera gick Gullan Bornemark på musikhögskola och utbildade sig till musikdirektör (ergo musiklärare), men redan efter ett år sa hon upp sig från flickskolan i Malmö för att föda barn och starta eget företag med målgruppen 4–6-åringar: ”Musikleken Blåklockan”. Där lärde hon barn att leka musik medan hennes man Valter höll slöjdlektioner i samma lokaler. (Det var för övrigt Valter som kom på namnet ”Herr Gårman”.)

I en radiodokumentär (som ni inte inte alls behöver lyssna på), beskriver Gullan Bornemark sitt skapande så här:

– Man ska vara noggrann med rimmen – om man ens har några. Och stavelserna! Betonade ord ska hamna på betonade taktdelar och satsmelodin får inte skilja sig så mycket från sångmelodin. Pusselbitarna måste passa ihop! Ibland kunde jag mittinatten sitta och ändra ordföljd och stavelser i sängen – men inte musiken. Sedan vaknade jag på morgonen och kollade på mina anteckningar och tänkte, jahaja, där står nya ord som jag tydligen skrev inatt.

Gullans pedagogiska idé var att tänka på vad barnen gillar, hur de lär sig saker, hur de kommunicerar och att dessutom hitta brytpunkten mellan pedagogik och musik. Hennes fyra egna barn deltog i trallandet när hon via Lennart Hellsings skivbolag Snurrskivan fick börja spela in sångerna och ge ut plattor. (Här har jag korrat ett rysligt skrivfel. Puh. Borta nu.)

Eva, Sven, Gullan, Dan, Jörgen och Valter Bornemark. (Bild: Wikipedia.)

Om ni vill resa i tiden och inte har svaga nerver, men däremot tid att ägna 22 minuter åt något just idag (det är ju ändå lördag), rekommenderar jag ett besök hos Gullan och hennes dotter i Lillskolan 1962. En försmak:

– Vi bor i Sverige. Kan ni nämna några andra länder? frågar Gullan skolbarnen.
– Kina!
– Där är dom gula!
– Indien!
– Danmark!
– Jag har varit i fjällen och Stockholm!

Intressant kuriosa är att Gullan Bornemarks absoluta gehör har hamnat fel sedan 15 år tillbaka – och det fortsätter att förändras. ”Om hundra år är jag på rätt spår igen, för då har gehöret hoppat en hel oktav!” konstaterar hon obekymrat och trallar vidare i livet.

Lucktexten skapades med hjälp av ”E du vaken Lars?”, som man kan lyssna på här (om man står ut med Youtube-reklam). Gullan artikulerar så att det fladdrar i gardinerna och sonen Sven sjunger som funnes det varken mick eller högtalare.

Och nu! Plommonstopet har dammats av och fått lite silvertejp på insidan där kullen har spruckit och fodret lossnat. Jag har tillverkat några nya namnlappar, medan andra faktiskt har hängt med sedan 2005. Jag rör om och draaaar en t-shirtvinnare som heter … Jossilurens! (Ni ska alla vad det lider få se hur tröjan ser ut.)

Tredje luckan kommer på söndag morgon!

37 kommentarer

Programförklaring: Lilla Julkalendern och Hemlisbloggaren 2023

Programförklaring: Lilla Julkalendern och Hemlisbloggaren 2023

Publicerat av Lotten Bergman den 30 november 2023 23:30

På ojämna datum den 1–24 december 2023 – i ottan, kanske vid 06 – kommer kluriga, litterära gissningsluckor här på lotten.se!

Innan jag ens talar om vad det handlar om, betonar jag det allra, allra viktigaste i den här litterära leken. Håll i er, för nu kommer det.

Det allra, allra viktigaste är att INTE skriva det rätta svaret!

Alla som med bestämdhet vet vem som gömmer sig i luckan bör lämna ledtrådar efter sig precis som jag … (Vilket kan resultera i fantastiska gissningar när den som är bombsäker faktiskt har fel.) Om man inte har den blekaste susning om svaret, kan man alltid gissa på Orlando Bloom eller Hjalmar Söderberg eller till och med nån som har bott på Skebokvarnsvägen.

I år kommer alla luckor naturligtvis att vara jätteenkla. Eller inte. Kanske är det tvärtom så att alla luckor är jättesvåra och rent av hopplösa. Ja. Eller nej. Fast jo.

Men i punktform nu!

Varannan dag (ojämna datum) fram till julafton lägger jag ut en text i ottan. Eller en handlingslapp, en text i bild, en felanmälan, lite Scrabble eller bara ett telegram. Texten har en komplett ovidkommande bild som prydnad. Eller så är bilden kanske jätteviktig? Hur som helst talar vi aldrig om bilden, så det så.
In i kommentatorsbåset rusar ni alla för att gissa vad som ligger bakom orden. Det är oftast en författare, ett bokverk, en film eller en blåsippa – men även Clas Ohlson har julkalendrats.
Ibland kliver även jag in i kommentatorsbåset för att få ordning på era spretiga tankar. Ibland håller jag mig undan eftersom jag faktiskt inte behövs!
Nån gång efter midnatt varje jämnt datum publicerar jag facit och några av era gissningar. Alla – ALLA – som har gissat har då chans att vinna en t-shirt som förmodligen kommer att vara värd lika mycket som en en oöppnad Kalle Anka-tidning från 1973 om ett par hundra år.
Alla tolv luckorna har något gemensamt: en röd tråd. Ingen begriper nånsin vad detta egentligen har med saken att göra. Men vem är väl jag att bryta en tradition?

Fackuttryck – såna vi svänger oss med i båset

Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.

HB: förkortning för ”Hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.

Orlando Bloom och Skebokvarnsvägen är bra att dra till med när som helst.

Hjalmar Söderberg & Dan Brown gissar du företrädesvis på när du inte kommer på något annat.

Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.

Att sitta på läktaren är att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker. Glögg intages med fördel.

Att hoppa i hatten: man har inte tid/lust/ork att gissa/klura/fundera, men vill faktiskt ändå vara med på ett hörn och ha en chans att vinna tischa.

Förra året fastnade tröjorna i ett tryckeri som tog så lång tid på sig att de fordom så vackra tischorna till slut bara bidde en tumme.

Eller, rättare sagt, en påse.

(Jag har några kvar om nån vill ha!)

Kommentatösen Ninja i Klockrike har skaldat!

Blåsippan ute på planen står,
Skebokvarnsvägen går där den alltid går.
Pepparkakssmulor ur munnarna står
Vem har medtagit glöggen i år?
Schubert sliter dystert sitt hår.

Dan Brown pruttar vilset runt
skriver sitt vanliga tramsiga strunt
Ingen vet vad karln gör här
men som tradition är han oss kär.

På läktaren pågår ett spill och ett dräll
numera bara varannan kväll.
Folk tittar upp från kvälter och tjäll
suckar mest men jublar ibland
nickar förnumstigt de dagar de kunde
äschar och bläar dock oftast i smyg.

December går fort för oss i båset
det där att vid bordet smörja kråset
är f’rallandel viktigt, lutfisk och såset
men det allra bästa som händer
är givetvis LOTTENS KALENDER!!!

AI bidrar med en bild som ska illustrera ”Lottens julkalender 2023”, men AI kan inte riktigt förstå mina promptar.Psssst. Ni som inte gillar julkalendern kan gå in i förra inlägget och fantisera om framtiden.

8 kommentarer

Julkalendern 2022: Den röda tråden?

Julkalendern 2022: Den röda tråden?

Publicerat av Lotten Bergman den 25 december 2022 16:43

(Ni som inte gillar Julkalendern kan andas ut. Nu återgår jag strax till så kallade normala blogginlägg!)

Den röda tråden, DRT kallad sedan 2005, har varit tydlig, diffus, rolig, klurig, konstig och knäpp.

Förr om åren asså.

I år liknar den en broderad slinga som har slitits sönder av 100 års intensivt tvättande.

[För att tydliggöra den bilden letade jag efter ~~brodyr~~ ett slitet broderi. Och fann ingen. Dock ramlade jag över en gammal kökshandduk som ingenjör Andreé och grabbarna hade med sig i luftballongen 1896. Det var ju jättecoolt. Men brodyren ser helt oskadd ut, så ”trasig röd tråd” får ni tänker er själva.]

Pssst.
I båset utreder Ninja brodyr/broderi, som jag tydligen inte alls använder korrekt!
Slutpssst.

Ni stackare som har suttit och klurat och lagt upp Excelark och googlat tänkbara ledtrådar, kommer kanske att vara mer allmänbildade än andra. Men svarets gåta kom ni inte så nära eftersom …

[gulp]

… jag misslyckades skändligen med att genomföra den tanken om bob/boll-hund/rund som jag hade planerat. När t-shirttrycket fastnade lite i min egen inspiration var det okej, men när tröjtryckeriet blev sent och allt gick i snigelfart och tröjorna sedan bidde en påse, försvann alla tankar på den stackars lilla tråden!

Men då får ni tänka på DRT 2011 istället, för den tråden var så genomarbetad att jag än idag klappar mig stolt på axeln och säger ”Bra, Lotten”.

Några som klurade var:

Ökenråttan redan den 7 december:
Tills vidare vill jag anmäla att jag tror att jag redan vet Den Röda Tråden: Z.

Magganini:
Nu återstår att ställa upp nån sorts tabell för lösande av Den Röda Tråden.

Brid:
Den röda tråden måste vara rim, som i -mad skinka.

Dina:
Den Röda Tråden måste vara ”kärt barn har många namn” eller ”att göra en tavla” eller något helt annat.

Pysseliten:
DRT måste ju vara artificiell intelligens eller möjligen maskininlärning. (AI och ML)

hakke:
Basket, bollsport och allmän idrott.
Brott och straff och allmän laglöshet.
Bildning och skola och allmän intelligens.
Bob, barder, bollar, brott, Birgittor och allmänt båshäng.
Borde bevisens betungande börda betyda Ben Bröda Bråden blir B?

Ett tag var jag inne på att klämma fast Östen Warnerbling (ovanligt lämplig felskrivning av Warnerbring) i alla luckor för att hedra Julkalendern 2008, men även den idén for åt pipsvängen.

Med andra ord: felåt, mittåt och c’est de ma faute.

Men nu jädrar ska här dras namn ur plommonstopet! De som redan har vunnit är Magganini, Ingela, Kråkan, Niklas, Dammråttan, Pysseliten, ~~Niklas~~, nej embryo, Godiva, Christine, Luslina, Mamsen, Annapanna och en hederspåse till Ökenråttan, Flygbengan, Hemul och Ninja.

Nu drar jag tio till …

(pigga?) kristina
Betong-Bess
Eva-L
Vovvamomo
Halvandra
Hannoia
Brid
Cecilia N
Goblin-Charlott
Karin 3

Glad fortsättning, alla!

Maplestream har kommit på att det ju är T-påsar ni får när nu T-tröjorna inte kunde levereras!

Bonusläsning: hakkes sonett om Julkalendern

Likt Gulliver seglar vi ut
var december med Lottens kalender
öppnar luckorna en i sänder
och försöker att lösa dess knut.

På ledtrådarna vi vänder
man blir tokig och alldeles slut
men ibland hörs ett lyckligt tjut!
Luckan löstes med god hjälp av fränder.

Ibland är vi lilleputtar
som förfaller åt fjanteri,
på glöggen vi gärna smuttar
till tröst för vårt klanteri.
Men ibland vi av glädje skuttar!
Vårt bås med giganter i.

27 kommentarer

Facit till lucka 23 heter lucka 24 (Lilla Julkalendern 2022)

Publicerat av Lotten Bergman den 24 december 2022 02:05

Sent omsider dök sista luckan upp, och sent omsider kommer här facit.

Att själva gåtan – lucka 23 – blev så sen berodde på en total missräkning från min sida. Jag var så nöjd med att den skulle tillverkas av en AI-automat som en rimmad sonett som handlade om ett skakande svärd. Men AI:arna kan inte rimma på svenska! (Det misslyckade AI-försöket klistrar jag in i en kommentar.) Att facit nu kommer sent beror på graninförskaffning till skydd av mörkret.

Luckan som jag till sist lyckades tillverka blev svår, men ni var ju roliga som vanligt! Och som tack avslöjar jag massa ledtrådar här nedan!

Maplestream:
– Googla gärna böld, var och fistel för intressant läsning.

Hyttfogden:
– Vilken dramatik!

Nina fastnade för det danska:
– Hade inte riktigt bestämt juldukningen, men det känns som att luckan hintar om Musselmalet.

hakke rimmade!

Din medelmåtta, din klump av slem
Må julens änglar besöka ditt hem
Råttor som gnager på kraniets kött
Må julgranen glittra i grönt och rött
Din jordglob av smör, ditt bökande svin
Må samvaron nu med familjen bli fin
Din böld, din fistel, ditt varande sår
En strålande jul och ett gott nytt år!

Mamsen kanske var nåt på spåret:
– Kan det vara så att jag associerar till någon på andra sidan pölen istället. I så fall, mer död än levande. Och kung på ett sätt.

(pigga?) kristina respektive Magganini hittade en gemensam faktor:
– Denna vintersaga kunde gärna få fortsätta till trettondagsafton.
– Är det nån mer än jag som undrar över luckans numrering?

[Trettondagsafton heter Twelfth Night på engelska, hihi.]

Magganini fortsatte lite senare med fler ledtrådar:
– I dag var det verkligen skakigt det här. Ingen spjutspetskompetens som igår precis.

Hannoia:
– Jag sa det barda vid köksbordet i förmiddags, känner mig nästan avonsjuk på alla som hade vett nog att säga nåt i båset.

Eva-L:
– Det är en produktiv kille, om det nu verkligen var han.

Vi säger väl som zkop:
– Slutet gott, allting gott.

Dagens hemlighet var en giganternas gigant – världens mest berömda pjäsförfattare William Shakespeare (1564–1616). De som grälade (och rimmade diskret) i luckan var Kung Lear och Hamlet. Den förre var gammal och sur, den senare var ung och cool – samt dansk. Den onödiga bilden (som jag ju inte alls borde förklara) ledde er till dödsåret 1616.

–Alas, poor Yorick! är en av de mest kända replikerna – till en dödskalle – och i luckan stod det extremt suddigt: ”Jojo. Rik … ”. (Det nog så att Yorrick stavas med två r på svenska men bara ett på engelska.)

Några olika Hamletar genom tiderna, men Peter Stormare (1986) saknas. De andra är: Mel Gibson 1990, Laurence Olivier 1948, Richard Burton 1953. Alec Guinnes 1938, Stellan Skarsgård 1985, Sarah Bernhardt 1899. Anders de Wahl 1914, Per Oscarsson 1953, Thomas Di Leva 1989.

Och här har vi Jarl Kulles Kung Lear på Dramaten 1984 – föreställningen som jag såg hela åtta gånger. Per Myrbergs ögon har stuckits ut (”Out, vile jelly”) och Mathias Henrikson hjälper honom tillrätta. (Foto: Beata Bergström.)

Vem Shakespeare var vet vi alla. Eller så vet vi inte det eftersom det finns falanger som säger att han inte var han och om han var han så kunde han inte vara så jävla bra som han var för han kunde ju inte ens stava till sitt eget namn. Ska de säga! Vi vet inte ens hur hans namn ska uttalas, hur det än stavas. Allt från [shappäär] till [shackbierd] har föreslagits, men vi kan gott fortsätta att säga [shejkspeer]. Man var helt enkelt inte så noga med hur bokstäverna placerades dåförtiden.

Här är Wikipedias utredning om den vacklande stavningen.

Men nog finns det fakta att rabbla om honom ändå! (Om det nu var han som var han.) Men först måste vi se en snabbgenomgång av betoningen i den berömda monologen i ett klipp som är så fullt av Shakespearekändisar att man nästan får hicka av förtjusning.

Vad mer?

De flesta av Shakespeares föräldrar och andra släktingar var analfabeter – även hans barn. Dock hade han två polare (John Heminge och Henry Condell), som var läs- och skrivkunniga och som hade huvudet på skaft; de sammanställde Shakespeares i det oerhört viktiga verket ”Mr. William Shakespeares Comedies, Histories, & Tragedies”. Under William Shakespeares livstid trycktes inte ett enda av verken på något sätt.

Han gifte sig med Anne Hathaway (ja, skådespelerskan från nutiden har samma namn) när han var 18 och hon var 26 och gravid. Tyvärr finns inga i rakt nedstigande led kända släktingar eftersom

Hamnet (inte Hamlet) blev sjuk och dog när han var 11
Judiths tre barn dog innan de hann få barn
Susannas enda dotter Elizabeth inte fick några barn.

Till yttermera visso dog två av Shakespeares syskon innan de nådde vuxen ålder, och ingen av fyra bröderna som överlevde fick barn. När han själv dog skrev han ett ytterst sparsmakat testamente där hustrun fick ”husets näst bästa säng, inklusive lakan”.

De som pratar engelska dräller Shakespeare-citat omkring sig hela tiden utan att veta att de gör det – ungefär som att vi ju säger ”det är ingen ordning på allting” och då citerar Pippi Långstrump. Några Shakespeare-uttryck är

”foregone conclusion” (Othello)
”in a pickle” (The Tempest)
”wild goose chase” (Romeo and Juliet)
”one fell swoop” (Macbeth).

År 1890 bestämde sig världens då största Shakespearefan, amerikanen Eugene Schiffelin, för att hedra sin idol genom att släppa iväg 60 starar i New Yorks Central Park, bara för att staren ju nämns i flera av pjäserna. Alla 200 miljoner starar som idag finns i USA härstammar från dessa 60, och alla är inte helt förtjusta över den utvecklingen (som ju påminnner lite om våra många vildsvin).

Till sin gravsten skrev William Shakespeare något som skulle funka som varning för alla som ville gravplundra honom. (Eller graven dårå.)

Good frend for Jesus sake forbeare
To digg the dust Encloased heare:
Bleste be [the] man [that] spares these stones
And curst be he [that] moves my bones.

Det hjälpte föga; 2016 röntgades graven av forskare, som såg att skallen var borta. Gravplundrarna var med andra ord ena litterära typer.

Här går forskarna på Shakespares grav med en röntgenmojäng.

Vid tillverkningen av detta facit läste att man inte alls på några villkor satt och skrev i skenet av ett sketet litet stearinljus. Det har jag alltid trott, liksom lite romantiskt och fint. Men nej, man skrev på dagtid och använde stearinljusen blott i nödfall eftersom de var dyra, gav dåligt ljus och faktiskt var himla opraktiska att hantera.

Fast kanske vår vän skrev med massa dyra stearinljus i hela rummet på ålderns höst eftersom han faktiskt blev väldigt förmögen?

Men hallå, har Shakespelare skrivit något om bollar? Jodå!

”When we have march’d our rackets to these balls, we will, in France, by God’s grace, play a set.”

Det var alltså tennisbollar … och en eufemism för krig.

Och nu! Plommonstopet, giv akt!

Nu rafsar jag runt i hatten och plockar upp en lapp … men det är inte den sista. På juldagen sker en specialdragning med alla som har varit med eftersom jag vill skicka iväg alla påsarna! Förlåt, nu kom jag av mig. Jag drar en liten lapp där det står … Ninja i Unskijposad!

Vi hörs på juldagen när jag ska tala om hur jävla kass den röda tråden blev!

Här öppnar vi för embryo i specialhörnan! Med basket!

vad säger du embryo jag hör inte

hallon embryo det ekrar härinne är du ute cyklar det undrar jag nu

vad säger du

har du fastat i korsstenen kors i taket ja där sittre r du ju jag ser basketdojrorna det säjer jag nu

men det är ingen farao på taket det är bara julgrannen som ska pulra ner pakceten det säjer jag nu

så när du har fastat klart kommrer du ut det säjer jag nu

39 kommentarer

Facit till lucka 21 heter lucka 22 (Lilla Julkalendern 2022)

Publicerat av Lotten Bergman den 22 december 2022 01:07

Nu börjar alla flacka med blicken och fundera på om det är Julkalenderfnulandet som är viktigast eller om det kanske är klappar, barn, dammråttor, glögg och en eventuell skinka som ska få fullt fokus.

Svaret är givet. Häng här.

Christer, the Long Distance Personal Trainer kanske inte hade lösningen i ottan, men nysningen var i alla fall helt rätt fokus:
– God morgon! Det var ett intressant sätt att stava en nysning.

Brid gjorde likadant – hittade fokus:
– Mostrarna kanske är en tråd att dra i.

Charlott – The Goblin girl hade verkligen inte en susning.
– Lätt Lillstrumpa och Änglaljus!

Hemul visste plötsligt!
– Preliminärgissar på en såsig person med mostrar.

[HP-sås, ni vet?]

Betong-Bess visade att off topic-fakta är bra info:
– Där ser man. Mostrar betyder ”att visa” på spanska.

Hon följdes av Pysselitens OT:
– Men jag har googlat USA’s alla presidentfruar – alltid nåt. En president avverkade hela tre first ladys under sin tid på posten.

Många var det som helt korrekt associerade ett av namnen till ”spets”:

Magganini:
– Jag kan inte räkna ut hur jag ska ha tid med de här spetsfundigheterna i dag.

(pigga?) kristina:
– Spetskompetens kanske?

Katt:
– Tittade också på spetskompetensen men saknar förmodligen sådan eftersom jag inte får ihop det.

Och så kom Jossilurens tillbaka och löste allt på sedvanligt associationsvis:
– För skepp och pirater är ju alltid solklara ledtrådar och dagens HB är ju ingen annan än Orlando B-b-bloom.

Lucka 21 vållade våldsamt huvudbry – men det var meningen. (Gå gärna in i båset och titta på kommentarerna; de är listiga och förvirrande och klargörande på en gång.) Inte nog med att svaret innehåller två personer, det är också så att de ju inte har något med varandra att göra egentligen. (Lucka 23 blir säkert lättare. Kanske.)

Så, ut med svaret nu!

Lovelace och Lovecraft, 4 respektive 9 år.

Ada Lovelace (1815–52) och H.P. Lovecraft (1890–1937) levde i olika världar och olika tider och höll inte ens på med samma saker. Men de hette ju Love-nånting och var rasande begåvade på alla sätt och vis samt så himla ämliga och sjuka, faderslösa och olyckliga – fast extremt omhuldade av sina mammor. Så självklart träffades de in love i en Julkalenderlucka.

Kolla här vad jag högst vetenskapligt – under tiden som jag har deltagit i tre olika julförberedande glöggsammankomster – har sammanställt: en tabell med
Ada Lovelace till vänster och H.P. Lovecraft till höger!

Sjuklig som barn (förlamad av mässling), faderslös som åttaåring.	Sjuklig som barn (poikilotermi), faderslös som åttaåring.
Underbarn vad gäller matematik och teknologi.	Underbarn vad gäller bokstäver samt kemi och astronomi.
Starka band till olika mentorer som hon brevväxlade flitigt med.	Starka band till olika mentorer som han brevväxlade flitigt med.
Kombinerar i sina texter poesi och vetenskap.	Kombinerar i sina texter påhittade monster och vetenskap.
Dör i cancer, mager och ämlig pga. stark smärta.	Dör i cancer, mager och ämlig pga. stark smärta.
Har kritiserats starkt av olika falanger i modern tid.	Har kritiserats starkt av olika falanger i modern tid.

Nu får de för enkelhetens skull heta Ada och H.P. fortsättningsvis; jag blir alldeles snurrig av allt Love:ande hit och dit. Dessutom hade H.P. en arbetskompanjon som hette Samuel Loveman, så nu orkar jag inte skriva Love fler gånger. (Men det jämnade ut sig när det visade sig att H.P. hade en annan kompanjon med det förtjusande namnet Frank Belknap Long. Och apropå sån därn love – minns ni även Linda Lovelace och hennes filmtitlar som krockar lite med den hemliga personen i ”Alla presidentens män”?)

Egentligen levde de två i lucka 21 ju inte särskilt lika liv.

Ada föddes in i en finfin släkt med poetpappa Lord Byron (som dock efter en månads faderskap gav upp och bad fru och dotter flytta hemifrån) och modern baronessan Anne Isabella Noel Byron (mycket intressant Wiki-artikel).

H.P.:s pappa var handelsresande i ädelstenar och en relativt lyckad sådan, medan hans mamma hade en trevlig familj med föräldrar och syskon (där har vi mostrarna!). Pappan dog i galopperande syfilis, vilket hans son förnekade till den dag han själv dog. Utan inkomst fick modern med lille H.P. flytta hem till mostrarna Lillian och Annie och morfar Whipple samt mormor Robie. (Ingen av dem har en intressant Wiki-artikel.)

Vad Ada gjorde karriärmässigt är så sanslöst imponerande att jag inte riktigt vet hur jag ska förklara det – hon var alltså i början av 1800-talet pionjär inom datorprogrammering. Jag citerar Wikipedia:

”Hon är mest ihågkommen för sitt arbete med vännen Charles Babbages mekaniska dator, den analytiska maskinen. Hennes anteckningar om maskinen innehåller den första algoritm som är avsedd att bearbetas med en maskin.”

Ada översatte, förklarade och kommenterade som 25-åring den italienske matematikern Luigi Menabreas text om just den maskinen. Hennes kommentarer blev till slut mycket längre än den ursprungliga texten och hennes gedigna arbete föll i god jord. (Hon fick – trots att hon var kvinna – beröm eftersom många andra vetenskapsmän inte hade lyckats göra det hon gjorde.)

Den inledande meningen i NE lyder dock: ”Lovelaces liv och berömmelse bar stark prägel av de män hon var associerad med.” Hm. Jag undrar om jag inte måste mejla redaktionen …

Vad H.P. gjorde karriärmässigt är bra mycket mer deprimerande. Han satt där med mostrarna och var superbegåvad och skrev, skrev, och skrev. När någon – när han var fem år gammal – förklarade för honom att jultomten inte fanns på riktigt, svarade han direkt:

– Men är det inte så att även Gud är på låtsas?

H.P.:s släktingar dog och dog, och han blev allt ledsnare. Han bästa vän begick självmord (när denne fick beskedet att hans mor låg för döden) och själv hade han så ont, så ont pga. cancern som han inte visste att han hade. På bilden här nedan är han 44 år och har alldeles nyss författat ett självmordsbrev.

Adas liv var fyllt av älskare, nyupptäckta halvsyskon och tjafs med karlar som blev kära i henne, samt spelskandaler. Ja, hon var begiven på spel, och försökte med några karlar i vänkretsen att skapa en matematisk modell fött att kunna satsa bättre vi vadslagning. (Hon blev påkommen och förlorade massa pengar på kuppen.)

Stackars Ada sitter här och spelar, sjuk i cancer och svag av åderlåtningen som praktiserades på henne.

H.P. lyckades inte göra sig ett namn under sin livstid – familjen fick det allt fattigare för varje år och hans texter publicerades visserligen, men någon succé var det verkligen inte tal om. Efter att ha flyttat hemifrån, gift sig, skaffat nya vänner och mått bättre under en tid, gick allt åt skogen igen och han fick flytta hem till mostrarna än en gång.

Efter hans död blev det ett jädra hallå om upphovsrätten till hans verk. Det hela är helsnurrigt, men nu har man i alla fall enats om att ”allt som publicerades i USA före 1923 är kulturellt allmängods”.

Nuförtiden är H.P. poppis och kontroversiell på en gång hos den yngre, datorspelande generationen; sedan 2004 har ungefär 20 av hans böcker nyöversatts! Hans persongalleri har konstiga namn som låter som nysningar och hans texter nagelfars och analyseras i doktorsavhandlingar som särskilt fokuserar på hans ymnighetshorn med adjektiv. Mina barn kan obegripligt nog rabbla både titlar och nysningar och diskutera handlingen i verken!

Heja Ada, och Heja H.P.! Nu släpper jag ut er ur luckan!

Och så har vi då en plommonstopsdragning av två tisch… nej, tygpåsar. En första sändning gick iväg idag, så om ”Posten” sköter sig får några av er ett kuvert i lådan på fredag! Nu ska jag dagen till påsarnas ära dra två lappar … Flygbengan … och … Hemul!

Sistluckan kommer i ottan på fredag!

He is back – här kommer embryo!

embryo var har du varit vi blev ordroliga

jag har varit på den andra sidan det säjer jag nu

men herregudrun vad har hänt det undrar jag nu

jag tänkcte inte fuskca men tänkcte om man tjuvgluttrade lite i lukcan kunde man kanske få en lertråd det säjer jag nu

men vad händre vad händre

åh först fick jag in en tomtevante okcså kunde kikra men det var omögligt att se något så jag öppnade lite till

okcså nu hörde jag lite ljuleljusmusik

okcså kändre doften av glugg det säjer jag nu

så jag stakc in hela luvran okcså hela tomteklägget det säjer jag nu

herregudrun embryo: du är helkrokig

ja det strämmer nog: det här var ingen dansk kring julgrannen precis det säjer jag nu

för i nästa ögonblikc trillrade jag ner i intet okcså det var intet så julkul: det var ju ingen användskallelenderlukca det säjer jag nu yo

det var en tomtefällra det säjer jag nu

en äkcta fallukca

23 kommentarer

Facit till lucka 19 heter lucka 20 (Lilla Julkalendern 2022)

Publicerat av Lotten Bergman den 20 december 2022 00:02

Mittfältet kom i kläm, bollen är rund, alla skällde! Nu blir det åka av!

Till att börja med skulle denna lucka egentligen ha kommit alldeles i inledningen av julkalenderiet, men när tishorna fastnade i tryckpressen, fastnade även luckan. Så kom igår en tryckerilösning samtidigt som fotbolls-VM avslutades; herrarna Bolli & M’bollé fick därför en framskjuten position i ledtrådarna runt BH, förlåt, HB.

Jag tror att (pigga?) kristina gjorde skäl för sitt namn när hon var den första att nämna hundar – kl 06.08 på morgonen. Sedan drällde hundarna in på löpande band!

Louise:
– Aha, min gamla granne och de andra byrackorna.

PK har besök av en dotters hund:
– Rory heter han och är ett riktigt charmtroll. Så nu blir vi hela tiden informerade om när grannen stänger en dörr eller när en bil åker förbi ute på gatan.

Ardy:
– Här ligger visst något begravet.

Ökenråttan:
– Yngste sonen har skaffat en liten valp. Nu väger hon åtta kilo och still growing. Hon är inte en pudel.

Nina:
– Gessle trodde också han var kär, i den där låten om flickorna som gjorde honom till ett annat djur.
[Jomen: ”Till smaken av en kyss blev jag trofast som en hund”.]

Frisyren ”bobbat hår” fick även den en beskärda del av ledtrådarna. (Är själv omåttligt förtjust i den, men ser ut som ett penntroll när jag försöker mig på kort hår.)

Charlott – The Goblin girl
– Blir inspirerad av bilden. Kanske ska satsa på en sådan frisyr?

Karin:
– När jag klippte av mig mitt meterlånga hår i ungdomen valde jag just den där frisyren.

Zkop visste besked:
– Det är visst någon som aldrig sover. Det här låter som tusen miljoner dödliga med början från stenåldern eller som ingenting.

Damråttans diskreta sport-ledtråd var finurlig:
Har försökt tänka, men sport är verkligen inte min grej. Dock har jag en svaghet för när en underdog visar framfötterna. Som det där jamaikanska slädlaget som ställde upp i OS t.ex.

Ökenråttan får faktiskt en hedersplats med sin eminenta ledtråd:
– Nu, med hjälp av båset, hittade jag HB, som väl egentligen ska kallas BH.

Och vad var nu detta, kära kämpande båsister som tog sig an luckan som vore det en VM-final där Frankrike utjämnar fem i tolv?

När vi var på bob hund-konsert 2017, såg sångaren Thomas Öberg, här ball ut! (Foto: Olle Bergman)

Det är en lustiger samling musiker som samlas under två namn, nämligen

bob hund (med gemener precis som hakke, zkop och embryo samt e.e. cummings)
Bergman Rock (med versalt B precis som jag).

Jag kan inte riktigt förstå varför jag uppskattar bob hunds musik. Det är slamrigt och konstigt – men roligt. Grabbarna/gubbarna är helt enkelt en kul samling människor! När de 2014 skulle ut på vägarna och turnera, sålde de alla sina instrument och bad konsertbesökarna om hjälp med prylar. Önskelistan såg ut så här:

En oöm stol
En vanlig sångmikrofon
En lång mikrofonkabel och ett mikrofonstativ
En maracas
En replokal med läktare
En publik som vill vara med på ett rep och skriva en låt
En konsertlokal
En publik för en rockkonsert
En ungdomskör
En stråkorkester
En elgitarr, vintage
En elgitarr Fender Stratocaster
En gitarrförstärkare, gärna Vox.
En gitarrförstärkare, gärna Fender
Ett trumset, 60-tal
En elbas, gärna Fender Precision
En basförstärkare, gärna Ampeg S-100 alt. Fender Bassman
En backdrop, åtta meter lång, gärna med bob hund-illustration.
En synt av märket Sequental Circuits ”six-track” eller Juno 106 / Juno60.
En synt av märket Roland SH-1000 eller annan monofonisk analog synt, gärna
Roland.
En synt av märket Roland Jupiter 4 eller Juno 60.
En synt av märket Moog Voyager eller Mini Moog.
Ett PA-system
En ljustekniker
En ljudtekniker

Förra året skapade bandet tillsammans med skådespelare en ”BOBHUNDMUSIKAL – för folk med tinnitus i hjärtat”.

Musikalen spelades i sångarens hemstad Helsingborg, och det är nu DDM (den djefla mannen som är min) kliver in i handlingen på ett extremt perifert sätt: Thomas Öberg och han gick på samma skola och hade samma svensklärare (Helmer Lång, ja den Helmer Lång). Fast helt olika år, så deras vägar korsades aldrig. Synd, för i så fall hade DDM kanske fått stage-dajva lite oftare.

Wikpedia-artikeln om bob hund är läsvärd – och lång. Jag citerar ett stycke om hur bandmedlemmarna hamnade där de gjorde, så att ni får lite feeling:

”Conny Nimmersjö bjöds in att delta eftersom han ägde en replokal. Johnny Essing var skyldig Mats Hellquist 100 kronor, och eftersom Essing inte kunde betala tillbaka pengarna ska han som kompensation ha fått börja repa med bandet […]. Bandet hade svårt att hitta en fast trummis, så ofta spelade Öberg trummor eller så användes en trummaskin. Först efter ett tag tog sig bandet namnet bob hund. Namnet kommer från att några av medlemmarna i bandet satt och tittade på tv, där de såg filmen ”Get a Job” om en tecknad hund som det gick hemskt dåligt för. Hunden hette Bob Dog. Martin Kann blev därefter ombedd att rita en hund, som blev bandets logotyp.”

Just nu uppträder bandet med en ”tragikomisk föreställning” som beskrivs på detta vis:

– Vi testar våra överreaktionsförmågor inför publik. Om vi råkar börja gräla kan vi dessutom ta betalt för eländet, i stället för att på demokratiskt vis tjafsa varandra hålögda i replokalen oavlönade. Sanningen är overkligare än någonsin!

Här ser man ju inte så mycket av någonting egentligen, men eftersom jag var där då, 2017, känns det spännande ändå … (Foto: Olle Bergman)

Nu borde jag ju dela med mig av själva musiken också. Det är svårt att välja! Men nåt från Allsång på Skansen blir bra!

Och så en sån därn proffsvideo.

Och så lite intervjuprat!

Det var det!

Och nu till något som aldrig har hänt förut i Julkalenderns långa historia.

[spänningen är olidlig]

Tishorna krympte, krympte, krympte och förvandlades till slut till en liten tummetott som stavas ”tygpåse”. Ja, så tokigt blev det när allt tryckerirelaterat kajkade ihop – men vi kanske kan se på 2022 års Julkalender som ”krigsvintern när inget var sig likt”? Det finns i alla fall några saker som är positiva, och det är att påsens storlek fits all, man kan få ner en boll och sju kilo morötter i den och den är svart så att ingen skit syns också kan den ju vara till allmänt beskådande när man går omkring på stadens gator och torg fastän det är vinter och man har ytterkläder på sig. (Man ska vara positiv!)

Tack till Moa (aka Tjugotvååringen och pumpakarvaren) som skapade trycket i år! Så här ser det ut:

Så … för första gången i världshistorien drar jag inte en lapp ur plommonstopet för att få fram en tishavinnare. Idag drar jag en lapp för att få fram en pås-vinnare!

Fast först måste jag ge en hederspåse till Ökenråttan, som förvandlade HB till BH! Nuuu drar jag … Annapanna!

Lucka 21 – den näst sista i år – kommer i ottan på onsdag. Den är lätt. Tror jag inte.

Ojoj, embryo är het i dessa dagar!

Två verk i ett och samma bås! Men jag väljer att dra upp Klantarellen här.

HÄR ÄR KLANTARELLEN SOM SKA GRÅ TILL KVÄLLEN

TRIO FÖR DOM STORA OKCSÅ DEM FÖR DE SMÅ

skyndra på skyndra på för nu ska klantarellen grå

embryo vad ska du göran det undrar jag nu

danska långdansk det säjer jag nu

får jag följa med får jag följa med

tja det får du hjärna det säjer jag nu

ALLAN KAN FARA MED OKCSÅ DANSKA LÅNGDANSK

vi danskar ändra från särborkvarsvägen till fläkctaren så det grungar i helan användskallelendern

det säjer jag nu yo

FÖR HAHAHA DET GRÅR JU SÅ BRA

FÖR ALLAN SOM GISSLAR PÅ LUKCRAN IDAG

39 kommentarer

Facit till lucka 17 heter lucka 18 (Lilla Julkalendern 2022)

Publicerat av Lotten Bergman den 18 december 2022 01:02

Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att luckorna är för svåra.

Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att luckorna är för lätta.

Det bär mig emot att erkänna, men understundom känner jag att mina julkalenderfacit är för korta.

Men aldrig i livet att jag tycker att mina julkalenderfacit är för långa!

Nu ska vi se här. Egentligen borde jag lägga alla kommentarer i plommonstopet och dra upp några – vilka som helst – för alla hade nog rätt idag, Men och alla kunde lämna både förvirrande och förtydligande ledtrådar.

Zkop fick snyggt med alfabetstemat i luckan:
– Aha! Som en hök slår jag ner på dagens lucka, går igenom alfabetet och kommer fram till … öööh.

(HB:s insatser på tv och film fanns med i bokstavsordning – utom på bokstäverna w, x, z eftersom det inte finns några HB-filmer som handlar om t.ex. zebror och xylofoner. Än.)

PK:
– Jag blir genast misstänksam och anar ugglor i mossen. (För övrigt är min HB-gissning idag en av mina stora idoler inom sitt område. Fantastiskt duktig på det hen gör och i mitt tycke ganska underskattad.)

M:
– Idag är jag nog inte ute och cyklar utan tror minsann att min näsa nosar rätt.

Ett rödgråtet barn:
– Damen på bilden ser väldigt sjuklig ut tycker jag. Kanske behöver lite trolldryck?

Helena:
– HB facetimade långt innan smartphonen var uppfunnen.

Örjan:
– HB:s näsa – ibland långt som ett kryddredskap. Naturligt, med tanke på ”svärfars” nom de plume.

Smultronblomman:
– Bye Bye! Nu är det strax avgång till årets julfest.

Maplestream var jättemystisk:
*
[*=asterisk≈Asterix, som ju Bert-Åke Varg gjorde rösten till i filmerna.]

Vem är denna underbara stjärna då?

Birgitta Andersson (f. 1933) är förvisso inte en litterär gigant eller ens känd för några speciellt publicerade bokstäver – men hejsan, vilket komiskt geni med supertalang för pausering och dynamik! Och vilken rasande tur att hon var född när hon var, eftersom både Knäppupp och AB Svenska Ord var i full gång under hennes mest aktiva decennier, t.ex. med

”Gula hund”, 1964
”Att angöra en brygga”, 1965
”Spader, Madame!”, 1969
”Äppelkriget”, 1971.

Hennes ”Teskedsgumman” var adventskalendern i tv redan 1967, men det minns inte mitt treåriga jag – jag fick helt enkelt njuta av tv-serien 1973 (gjord i färg, men vi hade bara svart-vit tv) och när den gamla från 1967 sändes i repris när jag var tolv år.

– Göta Petter! Nu ble ja liten som enna tesked igen! fanns inte i manus och heller inte i Alf Prøysens bok, för den repliken hittade Birgitta Andersson på.

Birgitta Anderssons liv är långt (tänk att nästa år blir hon 90!) och brokigt och faktiskt inte alls kantat av skandaler eller braskande rubriker. Hon växte upp i byn Halvfara (mellan Mariestad och Götene), där pappan (som dock inte var hennes biologiska far, visade det sig) hade lanthandel och bensinmack. Det roligaste var när Frälsningsarméns ambulerande orkester kom på besök, för då fick lilla Birgitta en ny klänning och en glass – och hon insåg då att hon ville stå på scen för att ha råd med ännu fler klänningar och glassar.

Hon kom inte in på någon teaterutbildning, men trarajdiraaaaaa (läs ordet med Birgitta Anderssonsk röst). så ordnade allt sig ändå. Tack och lov – annars hade vi inte fått se Hedvigs tv-telefon i ”Från a till ö” eller Tova-Daisy i ”Trolltider”!

Jag har letat och letat och letat och suckat, stånkat samt svurit över allt som INTE finns att se i hennes digra katalog. Just nu finns dock dessa nedanstående guldkorn i alla fall på SVTplay … men bland dem finns inte min favoritsketch. (Och nej, underligt nog är det inte ”Pitt!”.)

Favoriten (som jag har nämnt förut) är från 1963, där Birgitta Andersson i rollen som Milda Münning blir uppbjuden till dans av en massa karlar. De spelas av Lasse Ekborg, Hasse & Tage samt Svante Thuresson – och jag tror att Carl-Gustaf Lindstedt (som ju var hennes make i Teskedsgumman) också är med. Milda-Münning vill inte dansa och tackar därför nej till uppbjudningarna med allt galnare repliker, t.ex.:

– Dansa? Nakna? Här på bordet? NU? Nej, vet ni vaaad!

Den har funnits på Youtube, men är borttagen av upphovsrättsliga skäl. (Upphovsrätten tar helt enkelt inte hänsyn till mina behov.)

Så har vi ju ”Husmors filmer” med Birgitta Andersson som värdinna. Det är bioreklam som sägs vara faktainriktad, men som ändå är reklamig. Dessa oerhört populära filmer visades gratis på bio på dagtid – och nog hade jag sprungit där om jag hade fått se Birgitta Andersson äta choklad, klippa filmremsor, suga på Emser och bara i största allmänhet finnas till.

Inledningen ser ut så här – och jag ber om ursäkt, kära Filmarkivet, att jag har fulfilmat skärmen för att få visa er detta. (Det är främst de 17 första sekunderna som jag älskar.)

I ett annat klipp önskar sig Birgitta en VDN-märkning på män, och än en gång har jag fulfimat inledningen! (Se hela klippet här: det börjar efter 34 minuter.)

I en liten sketch talar Birgitta Andersson på ett förtjusande sätt i telefon med någon som heter Lotten, men den som har lagt upp filmsnutten har satt helt fel rubrik på den. (Precis som när man idag i DN har en avdelning som kallas ”kåseri”, men där föregår slutpoäng och innehåll genom att vara övertydlig i rubriken och dessutom ha en avslöjande ingress.)

Men här har vi ju ett reklamklipp som ligger ute till allmän beskådan!

”En torftig visa” från 1963 måste man lyssna på då och då. Jo, det måste man faktiskt. Tänk på konstpauserna och suckarna samt volymkontrollen.

Men nu höll jag ju helt på att glömma – en gång 2014, när var jag på galapremiär, stod jag blott en meter från Birgitta Andersson och Gösta Ekman!

De fnittrade och pratade i snälltågsfart, och där stod jag med min stora kamera och försökte vara diskret.

Jag kan inte se mig mätt på henne! Kolla, nä, nu vill jag nästan börja röka också! (Ur ”Att angöra en brygga”.)

Under hela detta facits tillblivelse har jag funderat på om det finns någon svensk artist eller skådespelare eller nåt annat som jag njuter av lika mycket som jag njuter av Birgitta Andersson. Hennes svärfar Kar de Mumma dyrkade jag i många år, men idag …? Mjäh.

Den här bilden är från inspelningen av ”Att angöra en brygga”, och det är därför säkerhetsanordningarna syns: några filtar under Hatte och Birgitta …

Nänu! Plommonstopsdags! Upp å hoppa, giv vakt och så vidare! Jag drar en lapp som det står … Mamsen på!

Bye-Bye! (Som faktiskt är Birgittas officiella efternamn som gift.)

Vad kul – idag har vi en mini-embryo på besök!

på a svarvar vi en juleljusstake

på b svarvar vi en smörkråskniv att smöra kråset med eftersom nu lakcrar det på ordenteligt

det säjer jag nu

36 kommentarer

Facit till lucka 15 heter lucka 16 (Lilla Julkalendern 2022)

Publicerat av Lotten Bergman den 16 december 2022 00:01

Jag är uppvuxen med HB, men kände inte alls till verken, levernet, kontroverserna eller cigaretterna förrän lååååångt senare.

När era beslöjade gissningar dyker upp med ledtrådar och finurliga formuleringar, sätter jag flaggor på dem i mejlprogrammet. Ibland för att jag fattar, ibland för att jag inte fattar och måste analysera. (Eller förstås bara för att Maplestream berättar att han har idrottslektion i basket.) Nyss kollade jag, och jag har tydligen markerat 100 %. Allihop. Varenda en.

Alltså kan ni alla klappa er lite på axeln och säga ”moahaha, jag har fått Lotten att skratta/rynka pannan/fnissa/tänka/morra”.

Zkop visste tidigt besked:
– Grammatiken är medveten.

Hemul fick mig att skratta:
– Väldigt bra googlingslucka idag, tycker jag. Man kan lära sig inte bara om landskapsmåleri utan även om kypertbindning och farsoter från Kina så här på morgonkvisten.

Och sedan satte Magganini tonen med alla akronymer!
– Vaheterenuigen HD? BB? BC? Nävisstja HB var det man skulle leta efter.

Ökenråttan hängde på:
Fniss fniss. BCBG är det du far efter, eller hur? Fast HB är väl inte precis nån representant för det?

Magganini:
– Hehe ÖR, skulle man ha kunnat tänka sig ja, men det gjorde jag inte. BB var det, liksom HD. Och BC, men där kan man stoppa in ett et i mitten förr tydlighets skull.

Nina:
– Släkting till den ökända R. B. G?

Örjan gav tips:
– ESC är det korrekta.

Vovamomo tappade självförtroendet:
– Jag har ett par alternativ. Men allt är väl fel, Bb och MJ eller LB.Men allting är väl fel.

Louise associerade till dockorna som vimlar i luckans rubrik:
– På förekommen anledning julstädade jag i en gammal vrå och hittade några dockor av vax och av sågspån. Det var minsann inte igår – vilka favoriter!

Ingela hängde på:
– Jag var väldigt fascinerad av den dansk/svenska dockan, den som Lucien också känner till. Jag minns exakt hur förtrollande den var och vilka lite småläskiga bilder den framkallade i sjuåringens huvud.

Hyttfogden klämde slutligen HB:
– Ha haaa! Nu vet jag vem den där trista karln är! Och det stämmer ju. Något smårutigt finns med i bilden och alla djur ska ha sin chans.

Även Katt fattade:
– Tog ett slag innan väskan, förlåt poupetten, nej jag menar galletten trillade ned. Det här var i alla fall INTE mannen som slutade röka.

Men dagens mest – för mig – förvånande kommentar serverade Karin:
– Åhåhååå! Hej hopp i hatten! I met Lassie, minsann, eller HB, dårå. Sprang ihop med vederbörande i Strasbourg på 1980-talet. En ganska arg HB.

Va? BERÄTTA MER!

Men vem var det nu?

Serge Gainsbourg (född Lucien Ginsburg, 1928–91) var som sagt ingen kändis för mig … förrän jag plötsligt förstod. Han var ju Frankrikes Lasse Berghagen, Magnus Uggla och Clark Olofsson på en gång!

Under hela min uppväxt såg det musikmässigt ut så här eftersom mina föräldrar visste hur rullbandspelaren och grammofonen sköttes, och vi – jag, Broder Jakob och Orangeluvan – bara lyssnade och trallade:

På lördagarna spelades Beatles och Elvis.
På söndagarna spelades Vivaldi, Mozart, Beethoven och Bach
På vardagarna speldes vad som helst, men väldigt få låtar; samma artister återkom år efter år.

De två vardagslåtarna som gjorde störst intryck var den snabba, roliga Poupée de cire, poupée de son och den uuuuurtrista Je t’aime… moi non plus.

Ni måste helt enkelt ta på er lurarna eller låsa in er nånstans och lyssna nu. Och replikskiftet ”Je t’aime… moi non plus” är alltså skrivet med flit. (”Jag älskar dig … inte jag heller.”)

Stön-låten ovan, som jag fann helt meningslös (men som ideligen spelades hemma), gjorde Serge Gainsbourg först tillsammans med BB: ~~Bregott~~ Brigitte Bardot. Dock blev henne pojkvän galen av svartsjuka, så Serge spelade in en ny version med Jane Birkin istället. (Sedan gifte de två sig och fick en dotter: Charlotte.)

Alla diggare som inte var små barn som jag, förstod förstås vad som pågick i låten och varför den bannlystes – för hu så hemskt det är med associationer. (Läs gärna mer om hans låtar på Wikipedia, för han hade verkligen annorlunda idéer och konstnärlig skaparsmak.)

Och så rökte han en och annan cigg. (CC)

Poupée de cire, poupée de son är (håll i er nu) den låt som vann ESC (även kallad Europa-mellofinalen) 1965. Oh, som jag trallade denna låt så fort den dök upp. Fortfarande sitter texten som en smäck – den som handlar om en vaxdocka (en sån som finns på Madame Tussauds?), vars hjärta är inristat i sånger. Dockan undrar om hon är bra eller dålig eller bara en docka som ser livet i godisrosa. Till sig själv säger hon ”vad är det för mening?” och lovar att hon en dag ska leva utan att vara ”rädd för pojkarnas hetta”. Här är den!

När vi nu är inne på ESC, kommer jag att slösa massa facit-plats (tur att detta inte är en trycksak) på en annan av Serges finallåtar i ESC: Boum badaboum. Jag tycker verkligen att ni ska trycka på play och lyssna och analysera. Kolla, jag har till och med ansträngt mig och översatt franskan här nedan!

Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum
Innan du spränger allt 
Avant de faire tout sauter
Boum boum
ge mig tid att älska
Laissez-moi le temps d’aimer
Badaboum
lämna mig ännu vid liv
Laissez-moi encor la vie
Boum boum
Minst tusen och en natt 
Au moins mille et une nuits
Badaboum  Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum
lämna mig ännu vid liv 
Laissez-moi encor la vie
Boum boum
Minst tusen och en natt 
Au moins mille et une nuits
Badaboum
lämna mig tusen och en dagar 
Laissez-moi mille et un jours
Boum boum
före nedräkningen 
Avant le compte à rebours
Badaboum  Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum
Om mina dagar är räknade 
Si mes jours me sont comptés
Boum boum
vill jag inte bara älska 
Je n’veux pas seulement aimer
Badaboum
Om det finns andra paradis
S’il est d’autres paradis
Boum boum
vill jag även lära känna dem 
Je veux les connaître aussi
Badaboum  Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum
Om det finns andra paradis 
S’il est d’autres paradis
Boum boum
vill jag även lära känna dem 
Je veux les connaître aussi
Badaboum
När jag har provat allt 
Quand j’aurai tout essayé
Boum boum
kommer jag att gå utan ånger 
Je partirai sans regret
Badaboum  Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum
låt mig leva lite 
Laissez-moi vivre un peu
innan jag tar mig själv av daga
Avant d’me faire la peau
Boum badaboum boum boum
Boum badaboum boum boum

Min analys är halvfärdig:
Galet. Intressant. Vågat. Modernt. Konstigt. Bang, en boomerang.

Ni kanske vill lyssna på Serge Gainsbourgs bidrag White and Black Blues i ESC 1990 också? Klicka i så fall här! Ni kanske även vill stålsätta er och titta på en samling av hans mer skandalösa framträdanden i tv? Se till att ha någon att hålla i handen och kolla här.

Ni som inte har kraft att kolla på alla hans stolleprov i klippet ovan, ska veta att folk som skapar skandaler eller rubriker i Sverige är en västanfläkt jämfört med Serge Gainsbourg. Han må ha skrivit otalet låtar och haft ett oerhört stort inflytande på popmusikens utveckling, men satan i gatan vad han var kontroversiell. Hur kan man vilja vara så himla … eh, störig … att man skriver om incestuös kärlek till sin dotter Charlotte – en låt som dessutom spelades in tillsammans med dottern? Jaja, det var ju andra tider förstås – konstnärer hade större frihet dåförtiden och det verkar (idag) som om dottern inte tyckte illa vara. (Håller jag månne på att bli gammal och lättkränkt?)

Serge Gainsbourg dog tvärt, blott 62 år gammal, i en hjärtattack – säkerligen påskyndad av ett inte helt sunt leverne. Hans grav är mycket omhuldad och välbesökt.

Jag är inte mycket för att påta i trädgården eller anlägga rabatter, men hörni … såhär får min gravsten gärna se ut.

Har vi någon som är sugen på en ännu (!!!) osynlig tischa? Jag har plommonstopet i knät, och jag rör med van hand om och … drar … Luslina!

Lucka 17 kommer i ottan på lördag morgon!

Oh dear, embryo måste ha åkt på semester – yo, boum badaboum boum.

27 kommentarer

Facit till lucka 13 heter lucka 14 (Lilla Julkalendern 2022)

Publicerat av Lotten Bergman den 14 december 2022 00:04

– Jag hade ingen aning om vem Börje Salming var, sa ett av barnen häromveckan.

Likadant var det när krigsstilsrubrikerna i modern tid konstaterade att t.ex. Frank Andersson, Loffe Carlsson och Sickan Karlsson hade avlidit. Barnen ba:

– Va? Vem?

Jag konstaterar varje gång att sådan förvåning inte existerade när lilla Lotten läste att Groucho Marx, Mary Pickford, Joan Crawford och Edvin Adolphson hade sagt sin sista replik. Jag kände helt enkelt till alla gamla stofiler inom mina intresseområden teater, film, litteratur och sport.

Men så plötsligt händer det. Mitt i en konversation om Kina sa en kompis:

– Just det, 1938 års nobelpristagare i litteratur sa en gång att …
– VEM? 1938? Vahettehan?
– Hon.
– HON?

Då läste jag på, så denna min förvirring kände jag inte alls i kommentatorsbåset under klurandet av lucka 13. Många associerade till länder i Fjärran Östern, till den goda jorden, Pulitzerpriset och bucket-listor. Ardy satte ner foten tidigt på morgonen och citerade HB:
– Allting är möjligt tills dess det bevisats omöjligt.

(Javisst skrev HB det: ”All things are possible until they are proven impossible.”)

Dammråttan har gått in i nobelgarderoben:
– Jag har aldrig varit på Nobelbanketten. Jag valde att stå i garderoben på efterfesten istället. Annars hade jag kanske kunnat lösa det här.

Zkops ledtråd var perfekt (förklaring kommer längre ner i facit):
– Opponerar mig mot rättelsen där. Om det nu ska vara ett s borde det vara ett stort S. Punkt.

Eva-L. blev så glad, så glad, när hon hade fattat:
– Första av den här typen jag läste, oklart varför. Jag var knappt född när hen dog och tror inte det har var nån direkt revival, men kanske en folkbildande bibliotekarie såg chansen att sprida lite kultur åt mitt håll?

Godiva har helt rätt:
– Lite roligt också att 2038 kommer vakna imorgon och undra vad som hände på Google Sverige på lucia 2023! Det var på tiden.

Ökenråttan kom med diskreta lettrådar:
– Lille M. och jag har hittat HB. Det ska ske före lunch annars går vi och hänger oss. Lille M., som är estetiskt lagd ,hittade ett förnamn och jag, som är en rå materialist, hittade efternamnet.

PK drog egna slutsatser av ledtråden ”pion”:
– Spionbukett? Med gömd mic och en liten spionkamera?

Helena (inte Översättar-)
– Punkten att hitta HB utan att läsa en massa lettrådar kan inte bockas av på min bucket list den här gången heller.

Ingela fick in en boktitel i en tv-referens:
– Har ni sett att Skilda världar, den fina gamla nittonhundratalssåpan, repriseras i fyrans playtjänst?

Mamsen lyckades slutligen lägga ihop pusslet i båset:
– Ja, nu får jag ihop kommentatorbåsets lettrådar, trots att det ett tag kändes som om ni kastade pärlor åt svin. Tack från lilla grisen.

Men nu till svaret! Vem i hela friden talar vi om?

HB blott ett år före sin bortgång – fräsch som en pionros. [CC BY-SA 3.0]

HB hade faktiskt på sin Nobelprisinbjudan lika många namn som jag: Pearl Comfort Sydenstricker Buck Walsh (1892–1973). Dock var Pearl S. Buck hennes författarnamn – trots att man i Sverige envisades med att bara kalla henne Pearl Buck utan S. Punkt.

När lilla Pearl Sydenstricker var blott fyra månader gammal tog hennes missionärsföräldrar och packade ner henne och flyttade tillbaka till Kina, där de hade bott sedan 1880-talet. Lite mystiskt och sorgligt nämns två av hennes syskon som de ”som nådde vuxen ålder”, men jag har inte kunnat lista ut vad som hände med de andra, annat än att de var många och dog av tropiska sjukdomar.

Pearl Buck (alltså … vilket jävla bra namn!) blev av naturen flerspråkig och läste böcker som besatt (bl.a. alla Charles Dickens böcker en gång per år), och kom tidigt på att hon skulle bli författare. Jag skulle kunna rabbla allt om hennes rent fabulösa karriär med Pulitzerpriset, medaljer, ännu fler pris och så Nobelpriset redan som 46-åring – men det som hände utanför författandet är så rörigt intressant att jag ska försöka lista det istället.

Hon studerade på college i USA, men blev tvungen att 1914 åka tillbaka till Kina för att hennes mamma var allvarligt sjuk – men inte förrän 1921 dog hon. (Ursäkta, det var ju en plump formulering.) Hon gifte sig med herr Buck 1917, och 1920 fick de en dotter – Carol, som var allvarligt sjuk. (Men som levde ända till 1992.) När Carol föddes upptäcktes en tumör på Pearls livmoder, så läkarteamet bestämde att på studs operera bort hela paketet. Några år senare adopterades en dotter: Janice Comfort Walsh. Lilla Carol hölls hemlig för omvärlden till 1950, när Pearl skrev en bok om henne: ”Barnet som inte växte”.

Men tillbaka till livet med herr Buck, eftersom det var helt bedrövligt. Pearl jobbade som missionär, tolk, föreläsare vid olika universitet samt skribent – men fick inte behålla pengarna som hon tjänade. Dem tog maken hand om, och så fick Pearl med utsträckt hand be om fickpengar när hon behövde.

På grund av oroligheterna i Kina, fick familjen – inklusive Pearls gamla pappa – fly och hålla sig gömda i Japan, flytta tillbaka till Kina, vara på sin vakt och kämpa … ptja, på det hela taget verkar det ha varit en besvärlig tid. Men samtidigt (hur orkade hon?) studerade Pearl och tog minst två olika universitetsexamina och skrev böcker på lediga stunder.

Och så slog kärleken till – samma dag som hon 1935 skilde sig från herr Buck, gifte hon sig med sin egen förläggare (så rysligt praktiskt): herr Walsh. De adopterade sammanlagt sex barn från olika delar av världen och Pearl gjorde sig känd som människo- och kvinnorättskämpe. Detta fann FBI mycket underligt, varför de hade en särskild avdelning som höll koll på bara Pearl Bucks (hon behöll det fina namnet när hon gifte om sig) förehavanden. Under 1940-talet fann hon att pseudonymen ”John Sedges” var praktisk när hon ville skriva om kontroversiella ting som medborgarrätt.

Minns ni tjafset om att Harry Martinson och Eyvind Johnson inte var värdiga sitt Nobelpris 1974? Precis samma sak hände med Pearl Buck: recensenter och förståsigpåare, universitetslektorer och skribenter förde en hård kampanj mot hennes ovärdiga författarskap … såpass att hon faktiskt fick svårt att försörja sig. Är det månne detta som hänger kvar som har gjort att jag och många med mig inte har stött på henne tidigare?

År 2012 – nästan 40 år efter sin död – hittades ett ännu outgivet manus av Pearl Buck: ”The Eternal Wonder”. Kanske är det den man ska läsa först om man vill kasta sig in i ett fascinerande författarskap?

Oh, Pearls nobelklänning ser ju ut att ha pärlor på axlarna.

Men tjoho, hörni! Nu när ni har manglat Nobelstiftelsens formuleringar i inbjudan och lärt er massa om en förhållandevis okänd Nobelpristagare, är ni värda TVÅ tishor som är osynligare än nånsin. (Jädra tryckeri!) Jag drar två på en gång!

Godiva!
Christine!

Lucka 15 kommer i ottan på torsdag!

Men embryo då? Jomen självklart måste dra fram hans trubbel med Nobelblanketten!

morran morran var är farrefarrans gammela frakc det undrar jag nu

åh den har julgrannen lånrat: han grillar att klä sej fin: men vad ska du med en frakc det undrar jag nu

den prasslar nog bra till tetröjan jag har fått i julklapp av niklas det säjer jag nu

jaha jag troddre du troddre skulle grå på nobelblanketten det säjer jag nu

nej inte jag inte: lertråden bjudrer in lotten okcså det är hon värld: dom här lukcrorna är kryptiska som skälva grälativitetsteorin det säjer jag nu

det låter bra embryo blanketter är ändå himmela krångeliga med allt sånt där fylleri det säjer jag nu

33 kommentarer