Hoppa till innehåll

Kategori: Facit, julkal.

Den Röda Tråden i Julkalendern 2013

(Till hotellmögelälskarna som inte gillar Julkalendern: det här är det sista för i år. Men båset är öppet för alla att komma med DRT-förslag som är bättre än mitt.)

röd tråd

Jag försöker verkligen att låta bli att nämna den bästa av alla DRT:are som aldrig blev någon, som aldrig var meningen men som var så vansinnigt genial att den inte går att jämföra med någon annan trots att den aldrig blev till.

Men. Nytillkomna läsare måste ju också få läsa om W-DRT:n – och eftersom jag har obegränsat med utrymme höjer jag nu en glöggskål uppåt läktarn till den numera inte alls närvarande utan synnerligen frånvarande Översättarhelena som prioriterar (kan ni tänka er) att översätta i december. Barockt! För 2008 var det det här hon hade löst gåtan efter blott dessa tre luckor:

1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.

Ö-helena bestämde sig då för att det på julafton skulle vara Östen Warnerbring som hemlisbloggade – enligt detta schema:

1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo
4 Ian Wachtmeister?

5 J.W., 6 K.W., 7 L.W., 8 M.W., 9 N.W., 10 O.W., 11 P.W., 12 Q.W., 13 R.W., 14 S.W., 15 T.W., 16 U.W., 17 V.W., 18 W.W., 19 X.W., 20 Y.W., 21 Z.W., 22 Å.W., 23 Ä.W

24 Östen Warnerbring

Skål!

Men till 2013 nu. Vi har dock några arvtagare till Översättarhelena, bl.a. hakke som mejlar mig teorier (som jag bara svarar hm och jaha på) under hela december samt RosmanFlygbengan och Zkop. Alla teorier om olycklig barndom (hej Karin), Linisens vind (Jane Air!), TBC eller hosta i största allmänhet var rena tillfälligheter … även om jag ju såg till att ni inte skulle förbise dem. Sedan har vi ju Citronens sympatiska DRT-variant:

Samtliga HB är själva, eller har någon relation eller koppling till, starka självständiga kvinnor som gjort skillnad (krävdes skohorn på några luckor men om jag inte är helt felunderättad så har de flesta en mamma).

PeriodicTableOfTexting

Först med rätt svar var Linisen och Jesper som redan den 3 december skrev att DRT nog var grundämnen. Producenten (9 dec) och Fredde i Hökarängen (10 dec) hängde på och under hela denna period satt Pysseliten och lusläste periodiska systemet (som alltså är ett lika rätt svar som grundämnen). När Zkop nämnde och länkade till allsköns ställen som jag hade planerat att ha med i Primo Levis julaftonslucka, trodde jag att det skulle vara kört, klappat och klart och jättetrist. Men då mejlade hakke sin två-teori och på julafton kom Flygbengans bås-teori – båda två alldeles fantastiska! Jag är dessutom förtjust i Rosmans ofärdiga teori. (Länkarna går till deras förslag. Klicka och njut! Och för tusan: om jag har glömt någon stackare som bör vara med och listas här – säg till!)

När båset alltså såg ut att ha löst DRT så tidigt i december, fick jag förstås vara lite luddigare och otydligare än jag hade planerat. Ni anar inte vilka darlingar jag strök! (Inte så svårt faktiskt — i år har nästan alla luckor skrivits mellan 00:15 och 01:30 på nätterna så jag har varit i killadarlingar-tankar hela tiden.)

Här finns förra årets sammanställning med alla DRT:are sedan 2005 – det är tioårsjubileum nästa år. Och här kommer nu min version, som är så lik Zkops att det är läskigt. (Men där jag endast i Doris Lessings lucka associerade till nobelium trots alla nobelpristagare!)

perio_sys

DRT 2013: grundämnen eller periodiska systemet

1. August Strindberg – guld, svavel, arsenik och tokerierna om att tillverka guld. (Och bludder om kål som i kol, men det var långsökt och den sortens ledtrådar som jag strök i följande luckor.)
2. Alva Myrdal – aluminium och americum.
3. Edith Södergran – svavel och einsteinium.
4. C.S. (Clive Staples) Lewis – klor och cesium (samt ”The Silver Chair”).
5. Doris Lessing – neptunium och nobelium (samt ”The Golden Notebook”).
6. Valerie Solanas – vanadin och svavel.
7. André Franquin – francium och gallium.
8. Irène och Ève Curie – iridium och koppar (samt radium, polonium och curium).
9. Lill Lindfors och Svante Thuresson – svavel, torium och litium.
10. Sture Dahlström – svavel (och silver samt titan).
11. Lisa Eurén-Berner – litium, europium, beryllium (och sprakfåle = kvicksilver).
12. Barack Obama – barium och syre.
13. Stephen Fry – svavel och freon.
14. Kerstin Thorvall – kalium och torium.
15. Russell Hoban – rutenium och holmium (”Polly” = polonium).
16. Dorothy Parker – protaktinium. (Här var jag lite för snål med DRT, tycker jag.)
17. Modesty Blaise – molybden och bor. (Tänkte inte alls på Peter O’Donnells fosfor och syre!)
18. Jöns Jacob Berzelius – beryllium och dessutom uppfinnare av tecknen för grundämnen och  upphittare av kisel, selen, cerium och torium.
19. Alice Munro – aluminium och americum.
20. Cary Grant – kol (och Archibald – argon).
21. Björn Borg – bor. (Glömde helt bort ”Gula hinnan borstas bort” – fluor.)
22. Charlotte Brontë – kol och brom (broom på den onödiga bilden som jag av princip annars inte nämner och dessutom järn i texten).
23. Beppe Wolgers – beryllium och wolfram.
24. Primo Levi – praseodym och det faktum att han skrev boken ”Periodiska systemet”.

Zkop får naturligtvis en hederstischa för sitt arbete – även om alla med fellösningar har jobbat precis lika hårt. (Livet är bra orättvist.)

Nu kan ni umgås med vänner och bekanta, dammsuga hallen och sortera strumpor, för nu äre slut!

Källa.
Källa.

Pssst, Fredrik I: Nästa år tar jag definitivt bordtennis som DRT!

Share
140 kommentarer

Facit till Julkalenderspecialaren 17 december 2013

Det måste jag säga. Att vara på herrmiddag med en Julkalender i huvudet är inte det enklaste. Vi diskuterade Karl XI och medicinska journaler samt fyllesynder från 1982 och jag tänkte bara ”men huuuuur ska det gååååå” – och så visade det sig att allt gick alldeles utmärkt förutom att alldeles jättegodkända kommentatorer som Dammråttan och Anna fastnade i spamfiltret, som faktiskt måste ta sig i kragen och sluta släppa igenom reklam för långklänningar när det finns viktigare saker att tänka på.

Vet ni varför kommentatorsbåset är så trevligt? Jo för där kan man läsa sånt här:

Det finns alltså ingen liten häst i dagens lucka, men i stort sett en bläs. (Annika)

Hoppla, där galopperade Annika förbi med en liknande kommentar medan jag fortfarande stod frustande i boxen och slipade på formuleringarna. (hakke)

För den intresserade kan jag berätta att en normal betong har en tryckhållfasthet på i runda slängar 30 MPa. Draghållfastheten däremot är bara ynka 2 MPa. (Bess)

Det gäller att vara ödmjuk inför båsets samlade kunskaper. (Dieva)

Men vad väntar vi på? I give you gästjulkalenderluckskrivare Anna Toss, som specialskriver sitt eget facit!

————————

Som mamma till fyra barn har jag haft några tydliga föräldra-förebilder. En är Modesty Blaise – före detta flykting, tiggare, gangster, miljonärska och hemlig agent. Det kan tyckas märkligt med tanke på att Modesty aldrig fick några barn själv, men som förälder måste man ofta hålla huvudet kallt, och något kallare huvud än Modestys finns inte. I alla möjliga situationer – om barnen blev bitna av skorpioner, jagade av arga grannar, uppläxade av fröknar eller fick skrubbsår när de ramlade av cykeln – kort sagt, när faran var överhängande tänkte jag alltid: Vad skulle Modesty ha gjort?

Modesty har koll

Dagens Hemlisbloggare är Modesty Blaise, även kallad Prinsessan eller Mam’selle. Hon kom 1962 till i huvudet på serietecknaren och författaren Peter O’Donnell (1920–2010), född ur ett minne av en modig liten flicka han träffade under kriget tjugo år tidigare, när han fick i uppdrag att teckna en helt ny serie. Tänk om den där flickan hade vuxit upp till en riktig krigare – “a woman who, though fully feminine, would be as good in combat and action as any male, if not better“? (Ursäkta det ålderdomliga hona/hane-tänket, O’Donnell föddes 1920, vad ska man säga.)

Resultatet blev Modesty. Som liten flicka förlorade hon sina föräldrar i andra världskriget och tvingades fly från Ungern och Grekland till dåvarande Persien. Hon stal, tiggde och arbetade sig fram och blev expert på att överleva. Hon blev vän med en annan flykting, en gammal professor som överförde all sin akademiska kunskap på henne medan de vandrade vidare söderut tillsammans. När han dog tog sig Modesty in i den undre världen i Tangier, tog över ett kriminellt nätverk och blev gansterboss, bara 20 år gammal. Men en hederlig gansterboss! Hon tillät inga droger, ingen sexhandel eller andra hemskheter. Nätverket blev internationellt och drog in miljoners miljarder. En dag  i Saigon fick Modesty syn på Willie Garvin, en ung engelsman som kommit på glid och hamnat i finkan. Modesty löste ut honom och från den stunden var de vänner för livet: Willie kallade henne alltid för Prinsessan och dyrkade marken under hennes fötter, men beundran var ömsesidig.

Willie står alltid bakom Modesty

När Modesty drog sig tillbaka från det kriminella livet tillsammans med Willie blev de kontaktade av den brittiska underrättelsetjänsten. Sir Gerald Tarrant, spionchef, lyckades få den först mycket motvilliga Modesty att lösa det ena problemet efter det andra åt MI6. Vilket hon alltid gjorde tillsammans med Willie, utan att någonsin döda någon som inte verkligen förtjänade det, och alltid coolt. Sen att hon och Willie måste kramas och gråta ut efteråt är väl inte så konstigt.

O’Donnell skrev tretton böcker och ett oräkneligt antal seriestrippar om Modesty Blaise (nej okej det går att räkna dem men jag har aldrig orkat). Han samarbetade med flera olika tecknare för serierna: de två mest kända är Jim Holdaway, som tecknade Modesty från 1962 fram till sin död 1970, och Enrique Badia Romero som tog över efter Holdaway. Med Romero blev Modesty Blaise en kantigare, hårdare figur. Hennes bröst blev plötsligt mycket större och hon använde allt mer sällan kläder, även när det skulle varit mer praktiskt att vara påklädd (så kallat gratuitous nudity, opåkallad nakenhet).

Holdaway
Romero

Jag gillar Holdaway bäst! Hans Modesty handlar så mycket mer om hennes hjärna än om hennes bröst, om alla hennes styrkor och svagheter som människa.

Den här lilla animerade filmen (med opåkallad klassisk musik till) är sammansatt av Holdaway-strippar och handlar om hur allting började.

Apropå filmer så har det gjorts några försök, inget särskilt lyckat. På 60-talet spelade man en riktig kalkonrulle med (en blond!) Monica Vitti i rollen som Modesty och (mörkhårige) Terence Stamp som Willie. Så dumt så klockorna stannar.

Jaja! Jag skulle kunna skriva världens längsta facit om Modesty, men då kanske Lotten hinner somna så jag låter bli. Däremot hoppas jag att ni får lust att läsa böckerna och serierna. Jag kan varmt rekommendera att låna någon av seriesamlingarna (till exempel “Jag, Modesty Blaise“) på bibblan och börja där. Det är ingen slump att så många av Lottens anhängare (en ovanligt spirituell skara!) kände till och gillade dagens HB MB. Ni andra har välskriven spänning att se fram emot!

Jo, en sak till innan jag dechiffrerar några av ledtrådarna i luckbilden: Peter O’Donnell skrev också ett antal böcker under pseudonymen Madeleine Brent (en annan MB alltså) och vann minst ett pris i genren “gothic historical romance novels”. Jag har läst några av dem, de är inte alls lika hårdkokta som Modesty-böckerna men också spännande och bra.

Nå, kalenderbilden då:

Den förskräckliga Mrs Fothergill

kongo – Modestys favoritvapen (egentligen heter den yawara). Hon har den invirad i håret när hon inte använder den. Liite tuffare än en fralla.
knivar – Willies weapon of choice.
W<3 – förkortning för “Willie, love” som Modesty alltid säger.
slungträning – Modesty är specialist på bland annat slunga, armborst, typ alla kampsporter i hela världen, konstsmide, hieroglyfer plus allting annat.
W<3 60! – Willie fyller 60 (han är åtta år äldre än Modesty).
WengModestys huspojke.
Mrs F – Mrs Fothergill är en gräslig människa, anställd som mördare med mera av ärkeskurken Gabriel. Modesty blir tvungen att döda henne i en strid med bara händer. (Det är lite ologiskt i kalendern att hon måste fixas, men man kanske kan tänka sig att den nya Mrs F är en klon. Eller nåt.)
GT – Gerald Tarrant, ovan nämnd spionchef.
Quaglino’s – hotell och resturang som förekommer i böckerna och som jag har tryckt näsan mot.
Peter O’ – Donnell, förstås.
Mad Brent – ovan nämnda Madeleine Brent, pseudonym.
Jim – Holdaway.
Kvarnen– Willies pub, The Treadmill .
Montelero – ett mycket hemskt och sorgligt ställe i sista boken. Kan inte avslöja mer pga spoiler (och risk för gråt).
EBR-300424 – Romeros initialer och födelseår.

Här är ett brev som jag skrev till O’Donnell på hans 90-årsdag!

/Anna Toss

————————

Lotten här igen.

Om jag nu i två sekunder bara skulle förklara varför jag inte gjorde denna Julkalenderlucka själv. så är det på detta vis: det här julkalendrandet funkar blott och enbart med 100 % inspiration. Jag försökte ”göra” Modesty Blaise” redan 2007, men det gick inte. Jag stirrade på datorn och gav den en känga 2008, tog en Hemingwaysk whisky 2011 och rynkade pannan jätteallvarligt så sent som 2012.

Men inget kom ut ur fingrarna.

När Anna försynt frågade om hon kanske skulle ta och göra en Modestylucka, så skrek jag JAAAAA för att hon faktiskt hör hemma i Julkalendern. Men jag kunde inte få henne in i datorn. Så: tack, Anna! Nu känns det mycket bättre på Blaise-fronten!

(Var det där verkligen två sekunder?)

Och här kommer jag och plommonstopet! Eftersom vi är på resande fot och bor på finhotell, är vi extra noga med alla lappar. Jag kollar så att all de sista före tolvslaget är med … Agneta uti Lund, Annika, Charlott, Zkop, Hon här borta, Anna, Kulturchefen‚ Hmm, Niklas … och så rör jag om och draaaaar … en helt annan! Wickmanskan!

Lucka 18 (HÄRREGU ÄR VI REDAN DÄR?) kommer klockan ottan. Kanske jättetidigt eller klockan åtta, men inte senare. Och nu har jag lovat att Brid ska kunna klara den, så jag måste ligga i och skriva hela natten. Fokus!

Share
54 kommentarer

Facit till Julkalendern den 4 december 2013

Under den fjärde luckans dag var det spretigt i båset. Det handlade om främmande länder, Star Wars och läspningar som inte hade med saken att göra och lite om den riktige Hemlisbloggaren.

Christer undrade varför det var kommatecken mellan första ”Pang, pang” men inte mellan andra ”Pang pang” och anade att det säkert var en jätteviktig ledtråd. (Mer om det längre ner.) PK försökte få mig att tro att Öster, Brommapojkarna och Halmstad hade något med saken att göra, Rosman blev alldeles versal, ett gäng stickade på läktarn, andra tittade på betong i Täby, embryo sa herregudrun vilket om man hårdrar det kan vara en ledtråd till Hemlisbloggarens religiositet medan Kringlan och Ninja nog var först med det viktiga ordet garderob även om Hyttfogden och Lars W också visste. Som vanligt vill jag helst nämna er allihop, men det går ju inte.

(Alla i lokalen reser sig upp och som på en given signal applåderar vi varandra och på linsen blir det suddigt när det i fjärran hörs gnisslande violiner.)

Nu till saken.

C.S. (Clive Staples) Lewis (1898–1963), som föddes på Irland, har en lite annorlunda uppväxt- och familjehistoria. Han mamma dog i cancer 1908 och fadern försvann nånstans utåt höger – jodå, han försörjde visserligen sina barn (C.S., som faktiskt kallades Jack [efter en katt som dog], och tre år äldre brorsan Warren) men inte mer. Grabbarna skickades iväg till olika skolor och bytte ganska ofta. Ibland för att de inte trivdes, ibland för att rektorn var sinnessjuk, ibland för att skolan lades ner. (Tänk. Sånt skedde även förr i tiden.)

”Jack” och ”Warnie”, som bröderna Lewis kallades.
”Jack” och ”Warnie”, som bröderna Lewis kallades.

Båda bröderna inkallades till första världskriget och var med om förfärligheter på alla sätt och vis. C.S. (som jag alltså borde kalla Jack, men vi känner faktiskt inte varandra än) fann under kriget en bästis i jämgamle Paddy, och de två grabbarna lovade att om den ene dog, skulle den andre ta hand om både sin och polarens familj.

C.S. till vänster, Paddy till höger. Okänd övervakare i mitten.
C.S. till vänster, Paddy till höger. Okänd övervakare i mitten.

Som vore det en Hollywoodfilm (I), dog förstås Paddy i strid. Har man lovat, så har man, sa C.S. och flyttade in till Paddys mamma Jane och syster Maureen. Drygt tio år senare lät han dessutom sin bror Warren flytta in med dem (1930). Jane och C.S. blev ytterst goda kamrater – även om han under alla år kallade henne ”mamma” var relationen hetare än så. Litteraturforskare som har undersökt saken ingående och intervjuat Maureen om det hela, talar om ”strange sleeping arrangements”; det var det väldigt mycket hysch-hysch och skandalvisk. Gänget bodde ihop i 33 år, men som vore det en Hollywoodfilm (II) drabbades Jane av demens och fick institutionaliseras – men naturligtvis hälsade C.S. på henne varje dag tills hon dog i 80-årsåldern 1951.

C.S. Lewis – en mysgubbe.
C.S. Lewis – en mysgubbe.

Som vore det en Hollywoodfilm (III) gifte sig C.S. 1956 med amerikanskan Joy Davidman, som behövde gifta sig för att få bo kvar i Storbritannien och slippa skickas tillbaka till USA och sin krökande och brutale ex-man. Hon, hennes två barn David och Douglas samt bröderna C.S. och Warren Lewis (och ibland även Paddys syster Maureen) bodde sedan ihop (lite underligt är det allt, va?). Efter att ha varit gifta i några år blev Joy och C.S. förälskade ”på riktigt” i ungefär samma veva som Joy drabbades av cancer – och bara några år senare dog hon 1960. (Hollywoodfilm IV.)

Förutom att delta i dessa lite annorlunda boendearrangemang hann C.S. bli universitetslärare, författare, kompis med en massa författare som Tolkien och Dorothy L. Sayers och även grunda ”The Inklings” — en litterär diskussionsgrupp som jag faktiskt vill vara med i. Dessutom vill jag vara med och leva på 1920-talet av en sådan banal anledning som att skorna var snygga och dansen rolig.

Lewis hade ju även en miljard religiösa grubblerier, men si sådant begriper jag mig inte alls på, så jag fokuserar hellre på annat. Som det faktum att han dog på samma dag som Aldous Huxley och John F. Kennedy och därför inte fick mer än en liten tummetott till spaltmillimeter i tidningarna.

Idag ska jag faktiskt förklara några ledtrådar i luckan. Kanske kan det hjälpa kommentatorsbåset – vi har gubevars 20 luckor kvar att öppna!

  • Inkling betyder på svenska, aning, hum, nys, känsla av att, ha på känn, vilket texten är full av.
  • C.S. Lewis’ oförkortade namn ”Stapler” betyder ju häftapparat.
  • Narnia-böckerna har fått en ny numrering (ordning) eftersom det blev så svårt för nutidens ungdom som inte kan bestämma sig för om böckerna ska läsas i tillblivelseordning eller kronologisk ordning (efter handlingen dårå) eller i oordning.
  • Ett av de mer kända Narnia-citaten lyder: ”I have come home at last! [—-] I belong here.”
  • Lewis’ kompis Tolkien skrev ”Sagan om ringen”.
  • I ett avsnitt av Doctor Who stängs Hitler in i en garderob – som dock inte ledde till Narnia. (Det är spännande: Hitler är mig veterligen fortfarande instängd i garderoben!)
  • Den viktiga styvsonen var ju Douglas, som har beskrivit sin styvfar med orden ”polite, compassionate, considerate, patient, tolerant, generous, charitable” och som deltog i beslutet att numrera om Narniaböckerna.
  • Leona var dels en blinkning åt lejonet Aslan, dels en person med efternamnet Lewis – precis som Carl Lewis.
  • Pangarna var dock inget annat än en dimridå som härmade häftapparatens ljud och hotfulla yttre — med eller utan kommatecken.

Såja! Nu kan vi inte alls allt om C.S. Lewis — men lite mer än nyss?

Finfin garderobsstaty i Belfast.
Finfin garderobsstaty i Belfast.

Och så måste jag tyvärr meddela att jag utan plommonstop ligger på hotell i Stockholm och har blivit tvungen att dra en vinnare på ett helt nytt sätt; jag fyllde ett dokument på datorn med era namn och kastade sedan ett tuggummi på skärmen tills det fastnade. Och det gjorde det på Och! (Mikael får naturligtvis en bonuströja för sin ypperliga gissning på Franz Klammer.)

Lucka 5 kommer nog bortåt sjusnåret när jag sitter med hotellbacon i hela munnen.

Share
50 kommentarer

Den Röda Tråden 2012

(Ni som är intill döden trötta på att jag inte skriver om gamla underkläder, spaghetti, möglig välling och kassa hotell: vänta. Jag ska bara.)

Bonusbild, bara.
Bonusbild, bara.

Först lite historik.

När Julkalendern 2005 skapades, var DTR faktiskt UPA – utan personligt ansvar. Pfah, säger jag idag – hur kunde jag tänka ut något så trist? Jag måste ha varit upprörd av någon anledning. Säkert på SJ.

År 2006 var det så kompetens. What? säger jag idag och funderar på om man kan låta sånt folk som hittar på att DRT är  “kompetens” vara båsvärdar.

År 2007 var det Tack för maten, den var god. Hälften spydde, resten dog. Well, nåja, nu börjar det se ut som något. Riktigt kul ju!

År 2008  var det Himmel och helvete! Ptja, jorå. Fast jag bröt ju lilltån och blev rånad i samma veva. Men det roligaste detta år var ju den numera försvunna Översättarhelenas teori om att Östen Warnerbring skulle vara med i lucka 24. Vi tar det igen, va?

I facit den 4 december 2008 skrev jag:

_______________

Vi hade igår betat av:
1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.

Detta fick Ö-helena att i förrgår med hjälp av Tillerosas initialfundering dra slutledningen att det på julafton kommer att vara Östen Warnerbring som hemlisbloggar. Allt enligt detta schema:

1 Fay Weldon, 2 Gunilla Wolde, 3 Herbjørg Wassmo, 4 Ian Wachtmeister?, 5 J.W., 6 K.W., 7 L.W., 8 M.W., 9 N.W., 10 O.W., 11 P.W., 12 Q.W., 13 R.W., 14 S.W., 15 T.W., 16 U.W., 17 V.W., 18 W.W., 19 X.W., 20 Y.W., 21 Z.W., 22 Å.W., 23 Ä.W., 24 Östen Warnerbring.

Särskilt den 12 december hade jag fått problem i så fall. Och varför fick inte Axel Wallengren och Elin Wägner vara med inledningsvis?

_______________

År 2009 Hatt … Jag kan här och nu meddela att denna urdåliga röda tråd berodde på att jag hade ont om tid och inte planerade tillräckligt. (Huset brann.)

År 2010 I Am the Walrus med Beatles. Japp, nu börjar jag förstå hur man skapar en röd tråd.

År 2011 Historien om någon – som handlar om en röd tråd! Yes!

Och i år var det ju så vansinnigt enkelt att jag redan efter en knapp vecka fick de första DRT-mejlen. De som skrev, nämnde kungar, jokrar, fyrtal i damer och en farlig massa Jack … ja, ni förstår. Men det är nu det blir riktigt läskigt. För den 2 (andra!) december, skrev hakke till mig:

”Två grekiska referenser redan, Akrostikon och Nestor. Det finns med andra ord absolut INGENTING som tyder på annat än att DRT måste vara Alf Henriksson.”

Visserligen stavas Henrikson med ett s och visserligen har Grekland inget med DRT att göra, men han hade ju nästan rätt, hakke. Förbaskade skitstövel, tänkte jag på mitt milda sätt och trampade vidare med kalenderluckorna och min egen röda tråd.

Alf Henriksons skrivmaskin.
Alf Henriksons skrivmaskin.

Vad hakke inte visste, var att den 24:e luckan skulle vara Alf Henriksons – och det finns inget i världen som kan få mig att ändra min plan (i den mån jag har någon). Kommentatorer kan fara ut mot mig och säga att det är för svårt eller för enkelt eller dumt eller till och med be om en viss hemlisbloggare – jag reagerar omedelbart med trots och tänker NÄÄÄÄ! JAG VILL INTE! (Jag sätter naturligtvis armarna i kors och plutar moget med munnen också.) Det här är min grej! Jag gör som jag vill! Och så slår jag i dörrarna och spiller saker tills jag har lugnat ner mig och letar fram datorn igen.

Nu till fler med sjätte sinne eller god slutledningsförmåga. Mikael skrev i en kommentar redan den 5 december: ”Jag tror att DRT är kortspel. Först fyrtal i damer och nu en kung.”

Ja! Exakt så!

Linisen skrämde mig den 10 december eftersom hon faktiskt hade rätt – om jag hade gått på min ursprungliga plan: ”Idag står det ändå klart att DRT är potatis.” Jodå. Runt den 15 november var jag inne på att bara ha med smålänningar och att DRT skulle vara potatis.

Zkop och Flygbengan mejlade den 12 december:

  • Jokern – trivialt
  • Stephen King – kung
  • Schubert – Spader madam -–spader dam
  • Raskens – knekt
  • Tre vise män -–tre kungar
  • Billy the Kid -> revolverman -> Wild Bill Hickock -> Död mans hand
  • Fossum, Svarta Sekunder – färgen svart

Och de hade ju rätt. Men det var hakke som den 21 december fick mig att sätta en hel kalkon i vrångstrupen, bl.a. eftersom han stavade Henrikson rätt:

Tidigare en joker och de tre senast dagarna Kingen, Queen och Jack. Det står alltmer klart vilken Alf Henrikson-vers som måste vara DRT i år:

Ett kort som en människa fäster sig vid,
kan ge henne oberäknelig frid.
Det kan framkalla glädje vid spelets slut,
det kan ge henne rikedom livet ut.
Ja det kan påverka livet på orten,
så slarva inte med korten!

Och DÄR fick jag ändra på mina planer. Eller fick och fick, det var ju ingen som tvingade mig. Men det var ju exakt den Henrikson-dikten som jag hade tänkt hemlisblogga på julafton, även om den i original låter så här språkpolisig:

Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
det kan uppväcka obehag livet ut
Ja, det påverkar livet på jorden,
så slarva inte med orden!

Alf Henrikson (som var med redan 2009, men va fan) fick då stryka på foten och raskt ersättas av en nästan lika rolig karl. (Förmodligen är det så att alla som är födda 2 februari tänker i samma banor, eller vad säger du, hakke?)

Pysseliten och Christina var inne på blodigt allvar och ond, bråd död, Ökenråttan trodde på gamla filmstjärnor, Jossilurens och Heléne associerade till LSD som DRT, medan PK var övertygad om att hajar var grejen i år. Rosman hade den 19 december en intressant tanke som vi har försökt med tidigare i år: att allt liksom hänger ihop:

Här finns en hel del att jobba med. Det gäller att se sambanden. Ungefär varannan HB hör hemma i tonårshyllan på 80talet, varannan i nutid. David Bowie skrev Song for Bob Dylan, Dylan skrev Jokerman, Jokern är ett spelkort som dyker upp i Alice (Lyttkens) i underlandet. J D Salinger har alltid varit Borta med vinden. I min tyskbok på gymnasiet fanns ett stycke som hette Mein Name ist Franz Schubert, är inte det ett sammanträffande kanske?

Men nu återvänder vi till Flygbengan och Zkop, som på julafton presenterade sin DRT-utredning. Den påminner i stort om hakkes, så jag lägger i röd kursiv stil in några av hans teorier inne i deras lista:

1 Marian Keyes
 – Lucy Sullivan blev spådd i kort (Tarotkort) – Spelkort(alt. Kortlek)
2 Margaret Mitchell
 – Borta med vinden – Scarlett – Scarlet red – Röd – spelades i filmen av Vivian Leigh, Lady Olivier – Dam, Brett satt i fängelse – på kåken
3 Karin Fossum
– Norwegian Queen of Crime – Drottning (boken Svarta sekunder – Svart)
4 Alice Lyttkens
 – Tollmansvit (skrev 54 böcker – som antalet spelkort i en kortlek med två jokrar)
5 Bob Dylan 
– Lily, Rosemary and the Jack of Hearts – Hjärter Knekt (Christmas in the Heart – Hjärter) (samt låten Under the Red Sky – Röd) Billy the Kid – revolverman – Wild Bill Hickok – Död mans hand (pokerhand, två par bestående av svarta ess och åttor)
6 Stephen King 
– Kung – The Shining, huvudpersonen ”Jack” spelas av Jack – Knekt (Black house – svart, kåk)
7 Vilhelm Moberg 
– Raskens – Knekt
8 Ebba Grön
 – Alla visa män – Tre vise män – Tre kungar (Three wise men är också namnet på en pokerhand)
9 Harriet Löwenhjelm 
– skapade fantasivärld som kallades Klondyke – Klondike är en patiens (Det var mycket lek i hennes liv, som var kort, en kort lek.)
10 Franz Schubert
 – Spader madam – Spader dam (samt stycken i Ess-dur)
11 Jokern (samt Jack – Knekt) (In ”Batman R.I.P. Joker deals himself a ”dead man’s hand”.)
12 David Bowie 
– Harlekindräkt – Joker På Jokerkort avbildas ofta en narrfigur/gycklare, en harlekin. Harlekin är även ett spelkort i Kille (uttalas tjille) (The Hearts Filthy Lesson – Hjärter) (Albumet Diamond Dogs – Ruter)
13 Stephenie Meyer 
– Twilightsvit – Cullens bor i designhus – kåk
14 Danielle Steel
 – Queen of Romance – Drottning (hjärter)  “… de gröna skorna med diamantimitationer på stilettklackarna” och diamant = diamonds = ruter.” Hörde inte till förlaget Harlequin, men man kan tro det. Hon har tjänat mycket klöver.
15 J D Salinger
 – Catcher in the Rye – Huvudpersonens förnamn är Holden – Hold´em (vanlig form av poker)
16 Marie Antoinette 
– Drottning – Queen Marie Antoinette had an early flush loo installed at Versailles in 1780 – Royal flush!!!
17 Simon & Garfunkel
 – Bridge over Troubled Water – Bridge Åke Arenhill som översatt låten har designat kortlekar (och Cilla Black, för de svarta korten)
18 Anthony Horowitz – Three of Diamonds, The Diamond Brothers –Ruter tre (samt The Power of Five – femmor)
19 Kungens lilla piga – Kung och drottning
20 Queen –The March of the Black Queen
21 Gökboet – där spelas kort (I filmens huvudroll Jack Nicholson – Knekt)
22 Gunnar Ekelöf – Böckerna Blandade kort och Lägga patience ” Det ena är rutigt …
23 Harry Houdini – utbrytarkung
24 John Cleese – har pokerface – kallas Jack av nära vänner – Knekt

När det gäller John Cleese i lucka 24, så har han även spelat bl.a. kung Arthur och diverse knektar, förstås. Och så fort jag inte riktigt visste om DRT var tillräckligt tydlig, hystade jag in svart och rött eller en massa kärlek (hjärter) eller pengar (klöver) eller galenskap (spader).

Den röda tråden var i år alltså en kortlek (eller en kort lek – helt enkelt Julkalendern om man så vill).

kortlek

Nu kommer vi ihåg alla blåsippor, glöggen på läktarn, en allestädes inte särskilt närvarande Orlando Bloom och det faktum att Louise har bott på Skebokvarnsvägen men ändå inte plockades ur Plommonstopet (som har förärats versalt P i år) och njuter av mellandagarnas stiltje. Eller så kollar ni på statistiken som Sanna & Co sköter.

Tack för i år! (Och ni som fortfarande inte är med och leker denna korta lek: nu kan ni börja läsa bloggen igen.)


 

Psssst. En av kommentatorerna (som vill var hemlig och kommenterar under ett alias) har gett ut en bok nyssens. Coolt.

Share
54 kommentarer

Facit till Julkalendern 15 december 2012

Nämen lucka 15 verkade vara för enkel. Fast ledtrådarna som många nämnde var alldeles förtjusande kluriga.

  • Béatrice och Vovamomo nämnde Greta Garbo, som var lika tillbakadragen.
  • Béatrice och Leda påpekade att det finns en underlig maträtt (bananfisk) efter  “A Perfect Day for Bananafish”. Louise, Aku, Örjan, Nina, Vovamomo pratar om råg.
  • Bland andra Leda, Anna och Kulturchefen yrar om kål efter huvudpersonen i en viss bok (Caulfield).
  • Bland andra Zkop, Kristina, Mikael (”mord i verkligheten”), Linisen, Wickmanskan, Annika och Ökenråttan (”Catchy layout på dagens lucka”) kunde svaret.
  • Förmodligen kunde Hyttfogden också svaret, men hon är så hemlighetsfull att inte ens jag fattar.

PK gjorde så att jag satte en jordnöt i vrångstrupen:

Det var en byfåne från Limerick,
Som i huvet inte var så kvick.
När han läste sin vers,
blev det en stor pärs.
För han fattade inte versmåttet.

Nästan den enda porträttbild som finns!
Nästan den enda porträttbild som finns!

Hemlisbloggarn (som ju inte bloggar som tanken ursprungligen var 2005, därav just hemlisbloggarn som term) var idag J.D. Salinger (1919–2010, kan ni tänka er), som nästan bara är känd för sin debutroman ”Räddaren i nöden” (eller som den heter på engelska, ”Räddaren i rågen” – ”Catcher in the Rye”). Vilket i förlängningen betyder att min lucka lycka kan vara gjord efter bara debutromanen. Som jag ska skriva … sen. Precis som Salinger kan jag sedan ge ut, ptja, tre novellsamlingar, och därefter bara dra mig tillbaka eftersom min fantastiska debutroman kommer att ge mig en hygglig årslön. Resten av livet, jahadå.

I skolan var unge Jerome ett av alla dessa barn som inte passade in. Han spelade teater på dagarna och skrev bokstäver på nätterna och var alltså lite besvärlig på så sätt. Såsom många andra unga pojkar, hamnade han mitt i andra världskriget, där han lyckades överleva landstigningen vid Normandie.

J.D. hade en förkärlek för unga kvinnor och höll nästan på att gifta sig med Eugene O’Neills dotter Oona, tills hon kom på att Charlie Chaplin var ett bättre parti. Då gick Salinger åstad och gifte sig först med en 19-åring, och blev sedan ihop en 18-åring (som sålde hans kärleksbrev när hon inte var stadd i kassa!), varefter han gicfte sig med en 20-åring. Och under hela livet (som faktiskt innehöll en hel del) skrev han och skrev och skrev och skrev. För byrålådan.

Men varför ville han skriva utan att bli läst?  I en intervju från 1972, förklarar han:

“There is a marvelous peace in not publishing. It’s peaceful. Still. Publishing is a terrible invasion of my privacy. I like to write. I love to write. But I write just for myself and my own pleasure.”

Jamen det är ju nästan som jag! För mitt eget höga nöjes skull sitter jag uppe på nätterna och ugglar! Jag ÄR J.D. Salinger!

När det gäller tillverkningen av lucktexten som såg ut om en komihåglista, var allt sådant som händer i ”Catcher in the Rye”. Utom några instoppade ledtrådar här och där – och det allra sista, som ju är en hänvisning till Mark Chapman, som sa att orsaken till att han sköt John Lennon står att läsa i just den boken. Skitstövel.

salinger times

Några få gånger lät Salinger sig övertalas till att publicera småhistorier och många gånger lät han sig övertalas bara för att ångra sig i sista sekund. En av berättelserna som hette “Uncle Wiggily in Connecticut,” gjordes till en fullkomligt urusel film som hette “My Foolish Heart”. Efter att han hade fått se den, bestämde han sig för att aldrig någonsin sälja filmmanus igen. (Men på Imdb har filmen fått hela 6,8 av 10 i betyg …)

Här slår den skygge Salinger på fönsterrutan till en bil. Man kan ju tänka sig vad det berodde på.
Här slår den skygge Salinger på fönsterrutan till en bil. Man kan ju tänka sig vad det berodde på.

Något jag inte hade den blekaste aning om var att den svenske kostexperten Fredrik Colting under namnet John David California 2009 publicerade det som han påstod var fortsättningen på ”Räddaren i nöden”.  Salinger stämde honom och dog sedan, innan ett eventuellt skadestånd hann betalas ut. (Tydligen var boken bara skräp.)

Nu ska vi dra en vinnare! Jag rör om och krafsar runt och hittar … aha, en trotjänarinna: Cecilia N! (Oroa er inte, ni andra. Jag hinner dra upp många lappar innan det blir julafton.)

Lucka 16 kommer vid sjusnåret. Men då sover ni väl, alla.

Share
27 kommentarer

Facit till Julkalendern 9 december 2012

Tallyho på er alla! Och särskilt då tallyho på Anja, som inte vågar kommentera under december, men som gjorde det ändå!

Lucka 9 kunde många av er – googlingen ledde er fram till en vettig lösning i de fall som kunskaperna inte redan satt där på en liten pinne i ert minne. Den vettiga lösningen fick sedan ledtrådar som var extremt klara av Agneta (som har böckerna i bokhyllan!) och mindre tydliga som t.ex.

  • aggressivsuicidala fåglar
  • lövade hjälmar
  • böcker i udda format.

Samt förvånansvärt ingående kunskaper i muskötämnet, lyssna nu på Skogsgurra:

”Musköten var en stor och tung pjäs utan refflad pipa och avsedd för rundkulor. Geväret är finkalibrigare och alltid refflat och avsett för ’projektiler’, dvs. cylindriska/avlånga kulor.”

Några exempel nu:

Fredrik I: Låt sista dronten som snubblar i vår natur,  snubbla alltjämt mellan fjällar och gran och fur.

Rosman: Påminner mig om ” den gamle sjömannen” som jag lärde mig i ett Kalle Anka-äventyr där Kalle helt hade snöat in på strofen “Vad felas dig? Jag grep en pil/och sköt vår albatross”.

PK, som alltmer antar formen av en haj, gissade så här: Idag gissar jag på Hajp. Eller Smulp haj.

Zkop: Den misstänkte erkänner ett brott som omöjligen kan ha begåtts.

Jag är alls inte säker (och får säkert be om ursäkt på denna plats om en liten stund), men tror att Mikael var först med rätt svar – med en relativt tydlig ledtråd också: Tallyho! Idag tror jag att jag kan!

Leda visste också precis vad det handlade om: Dagens HB tycks ha klarat sig från både åtal och rättegångar, såvitt jag kan se. Men straff blev det. HB fick sluta på Konstakademien och så var det med den illustratörskarriären.”

  

Det som avsågs i det underliga dokumentet (som jag hade lämnat kvar massa skräp och ologiska faktafel i, bafatt) var den roliga poetissan och illustratören Harriet Löwenhjelm (1887–1918). Hon, Karin Boye och Edith Södergran brukar ibland nämnas i i sammanhanget ”döda, kvinnliga poeter som var bra”, och det får man ju säga stämmer. Det lite annorlunda är att Harriet (det känns som om vi har lagt bort titlarna, som om vi är gamla polare nu) inte blev erkänd som konstnär förrän efter döden i lungsot, blodhosta, tuberkulos och galopperande feber.

Det här med tbc var så intressant att jag fastnade i lite statistik. Man kom på effektiv medicin i början runt 1942 och vaccinerade dessutom alla nyfödda barn i Sverige från 1940-talet till 1975. År 1940 insjuknade 18 400 personer och 383 dog, medan 404 insjuknade 2002. (TBC-CHOCK: numera ökar fallen – 643 insjuknade år 2009! Ta på er munskydd och stäng dörrarna!)

Harriet skrev och ritade och lekte fantasilekar med sina syskon såpass effektivt och lärorikt att hon kom in på Konstakademien. Dock slutade hon efter två år eftersom konstnärliga genier förr sällan kunde stöpas i formar och hade svårt att rätta in sig i leden. Tsssst, sa Harriet och åkte hem och ritade en bild och skrev en dikt. Men ingen ville lyssna på henne. Ingen ville ge ut hennes alster och ingen ville betala henne för illustrationerna. Men hon lät sig inte nedslås utan gick på i ullstrumporna och gav själv ut sina dikter.

 

Men så kom hostan. Alla älskade henne och ville vara med henne (även om förlagen inte ville ge ut henne), men hon var tvungen att skickas iväg på sanatorium – till de andra hostande. Fast där hade de rätt kul med maskerader och andra fester:

Några månader innan hon dog skrev hon i dagboken:

”Tänk att vid detta laget vet jag knappt hur många jag erbjudit att hålla mig i handen när jag dör. De får väl sitta ikring mig och hålla en i hvart finger.”

På en annan plats i dagboken:

”Igår fann jag en död älg i skogen, fast hvad som fanns kvar af stoftet var endast ben och hår, men jag släpade hem den bit för bit. Den hade en sån vacker skalle och den måtte ha varit smal öfver höfterna som Wilhelm.”

I många dikter beskriver hon lyckan att få barn, vilket låter förvånansvärt äkta med tanke på att hon inte hade några barn:

Tänk, vad allting konstigt och krångligt

med ens blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn,

så väl att du kom ändå.

(Ur ”Är det du, är det du, allra käraste barn”)

Harriet tror att vännerna är drontar.
Harriet tror att vännerna är drontar.

Dikten som jag hade gjort om är ”Jakt på fågel”, som avslutas så här:

Jag har skjutit en dront, jag har skjutit en dront.
Och nu går jag till byn, där som bröderna bo.
Nu vänder jag åter, men tom är min kont
och jag ropar ej mer: tallyho, tallyho.
Och jag talar väl ej om det undret, som skett.
Jag känner er väl, I ha´n förr mig belett,
I krasse, förkrumpne och sene att tro.

Och i egenutgivna boken såg den ut så här, med en ovanligt mager och förskrämd dront:

Ja, jag gillar Harriet Löwenhjelm.

Men nu är det dags! Plommonstopet och lapparna! Pul och trassel, lapp på lapp och här draaaar jag … Agneta! Som ju hade böckerna!

Och lucka 10 kommer vid fyrasnåret inatt, japp. Sova gör vi den 25 december.

Share
24 kommentarer

Facit till Julkalendern 1 december 2012

Innan jag avslöjar namnet på gårdagens hemlisbloggare, ska jag för en gångs skull gå igenom några av ledtrådarna med er – särskilt för nykomlingarnas skull. Jag tänker mig att ni tänker så här:

Åh hu, vilken dålig limerick. Den haltar ju.
Rimmen är inte heller ok.
Första raden nämner versmått och en okänd stad? Nejdå, ”akrostikon” är ju en namndikt där man läser ett ord uppifrån och ner genom att titta på första bokstaven i varje rad. Titta, det blir ju S-U-S-H-I!

Slingrande versmått i Akrostikon
utan kvinnlig support i trikån
ser Sullivans gåtor och nycklar.
Herrarnas gurkväxter hycklar:
idoliserar meloners silikon.

Hm. Konstigt med versaler och gemener, kan det ha någon betydelse? Nej.
Underlig användning av skiljetecken. Strunt samma.
Sullivan, kan det månne vara Gilbert O’? Nej.
Vad heter nycklar på engelska? Keys!
Gurkväxter är bara med för att de är fallosar och sådana ska alltid ingå i en limerick – särskilt tillsammans med meloner. Vänta nu, meloner är ju gurkväxter. Vem är född i Limerick på Irland?

Aha! Hon Marian Keyes! Som har skrivit bl.a.  ”Vattenmelonen” och ”När Lucy Sullivan skulle gifta sig” samt ”Sushi för nybörjare”!

Visst är det så det går till?

Det var roligt att läsa kommentarerna om ”rätt” som i sushi. Mycket fyndigt! Sedan nämnde Örjan ”vatten” på ett intressant sätt, men jag kunde inte utläsa om han var melonerna på spåret. Nykomlingen ”Det är jag” (som vi ju måste hitta på ett nytt namn till för undvikande av förvirring) kommenterade precis exakt på pricken så lurigt som man ska:

”Detta förstod jag Ages ago. Allow me to explain. Det gäller att vara Engaged och ha Patience. Så blir det lätt A Sensation Novel.”

Tyvärr var det alls inte rätt.

Kronfrun var först med att fastna på ”nyckelordet” och Flygbengan & Aku hängde på. Poeterna Bengt O. Karlsson, Hyttfogden och hakke satte sedan igång att akrostikonera sig, Pysseliten föreslog att Flygbengan (”kycklinglitteratur”, haha), Linisen, Zkop, Babs och Kronfrun skulle slå sig ihop i en vivetvemdetärklubb, och då talade hakke ur skägget:

Kurviga versmått på lodrätt fem
Enklast om du lägger på en rem
Ylar något om nycklar
Ej är ute och cyklar
Så plötsligt du fattar att detta är … vem?

Ser ni? K-E-Y-E-S!

Jag förstår att ni var fler som hittade rätt svar, men måste stoppa här. (Ni får hemskt gärna skryta i kommentarerna här nedan; det är bara roligt!) Det enda jag själv inte är säker på är förstås hur Översättarhelenas ”Ha!” kunde leda så många till rätt svar.

Marian Keyes (f. 1963) är alltså en irländsk författarinna som i sin ungdom (enligt sig själv) var en medelmåtta vad gäller allt (precis som Johan Rheborg). Hon läste juridik och ekonomi (precis som Johan Rheborg), tills hon plötsligt och utan förvarning en vacker dag upptäckte att hon kunde skriva (precis som Johan Rheborg). Och då satsade hon på den karriären, bara så där.

Dock hade hon innan dess drabbats av grava alkoholproblem och djupa depressioner (och här slutar förresten likheterna med Johan Rheborg) och började skriva små noveller som terapi. ”Romaner är för långa”, sa hon, när en förläggare bad henne skriva en sådan. Hon lydde dock – motvilligt – och har nu gett ut tio eller tretton stycken. (Tydligen varierar uppgifterna för att vissa ibland räknas som noveller, ibland som romaner.)

Marian Keyes sägs vara en av de första inom genren chic lit och böckerna beskrivs som jätteroliga beskrivningar av självupplevd

  • depression
  • alkoholism
  • skilsmässa
  • hustrumisshandel
  • psykisk störning.

Jättekul.

När hon senast drabbades av en depression, bakade hon tårtor tills hon kände sig bättre … och fick förstås ge ut en bok om det. Och ser man på – hon är kakformsgalen!

Det allra senaste nyheterna om henne är att hon lider av svår skrivkramp och tandvärk och har blivit så beroende av Twitter att hennes man (på uppmaning) har stängt av Marians konto. Hon följer enligt ett strikt schema ett par tv-serier (Strictly Come Dancing, It Takes Two, Homeland, I’m a Celebrity … Get Me out of Here, True Blood, Friday Night Dinner, Michael Palin’s Brazil, Irish Masterchef och Richard E Grant’s Hotel Secrets) och läser böcker precis hela tiden. Jaja, men basket har hon minsann inte tid att träna, nähedå.

NU PRISUTDELNING!

Plommonstopet har jag haft med mig hela dagen (till Saltsjö-Boo, Stora Essingen, Vallentuna, Bandhagen, Strängnäs och Eskilstuna) utifallatt dragningen skulle måsta ske på bortaplan. Men nu sitter vi här tillsammans. Jag rör om och draaaar en … lilla Dammråttan! (När man vinner ska man mejla adress och storlek till mig så får man en t-shirt i postlådan.)

När ni har läst ända hit, ligger en ny lucka ute: nummer 2!

Share
25 kommentarer

DRT – en förklaring, en tolkning, ett förslag …

STOPP! SKROLLA INTE NER! FUSKA INTE! LÄÄÄÄÄS!

Jag tror faktiskt att vi måste göra det till en tradition att berätta om Ö-helenas DRT-teori från ett par år sedan. (Särskilt de år som hon inte har tid att delta i Julkalendern.) Alltså:

I facit den 4 december 2008 skrev jag:

_______________

Vi hade igår betat av:
1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.

Detta fick Ö-helena att i förrgår med hjälp av Tillerosas initialfundering dra slutledningen att det på julafton kommer att vara Östen Warnerbring som hemlisbloggar. Allt enligt detta schema:

1 Fay Weldon, 2 Gunilla Wolde, 3 Herbjørg Wassmo, 4 Ian Wachtmeister?, 5 J.W., 6 K.W., 7 L.W., 8 M.W., 9 N.W., 10 O.W., 11 P.W., 12 Q.W., 13 R.W., 14 S.W., 15 T.W., 16 U.W., 17 V.W., 18 W.W., 19 X.W., 20 Y.W., 21 Z.W., 22 Å.W., 23 Ä.W., 24 Östen Warnerbring.

Särskilt den 12 december hade jag fått problem i så fall. Och varför fick inte Axel Wallengren och Elin Wägner vara med inledningsvis?

_______________

Det var alltså en ren slump att Weldon, Wolde och Wassmo inledde då. Kanske gick jag till en alfabetiserad bokhylla och … nej. Jag är inte så strukturerad.

Men nu till 2011 års röda tråd. Och det underliga är att jag flera gånger har anat att några i båset har listat ut den. Men nu är jag inte riktigt lika säker. (Till uppställningen nedan hade jag stor hjälp av fina statistiken.)

Ber om ursäkt nu ni som är punktlistepoliser — man kan inte ha punktlistor med en punkt som jag har här nedan. Men se det som ett lay out-experiment? Gå inte händelserna i förväg om ni är lite tävlingstokiga som jag – läs ledtrådarna och känn efter.

2011-12-01 Charles Dickens –

  • liten och mager och mitt brott måste sägas vara ringa
  • inte vet hur man ska föra sig matbord
  • Glöm inte bort att tacka någon för maten!

2011-12-02 Gunnel Linde –

  • Den bara står där och är röd

2011-12-03 Torgny Lindgren

  • köksbordet
  • ordet någon

2011-12-04 John Hughes –

  • blommor

2011-12-05 Karin Boye –

  • pissar på golvet

2011-12-06 Medea –

  • vet vilka vägar man ska välja

2011-12-07 Mao Zedong –

  • röda
  • liten
  • verk

2011-12-08 Michail Bulgakov –

  • lilla kissen
  • Mjau

2011-12-09 Daniel Defoe –

  • vindlande, slingrande
  • (bild på rött snöre)

2011-12-10 Elsa Beskow –

  • Titta på det som finns synligt
  • Kolla efter
  • leta

2011-12-11 Viktor Rydberg –

  • Katter
  • små barn åsså

2011-12-12 Elmer Diktonius –

  • Stora sprickor i godset
  • vatten
  • stök

2011-12-13 Sven Stolpe –

  • Ett rött och trassligt hår
  • ordet någon

2011-12-14 Marilyn French –

  • guldfiskar dör de också
  • samma illröda färg
  • ordet någon

2011-12-15 Henning Mankell –

  • kvinnan med det blodröda hårbandet

2011-12-16 Joakim Pirinen –

  • irrfärder i ett okänt hus med okänt kök och okänd trappa och hittar en barnbok

2011-12-17 Hjalmar Bergman –

  • ett katt-och råttamotiv
  • synekdokiska bruket av ögon torde
  • den rävröda frisyren
  • hårslingan föll ner framför ögat som ett mörkblått yllegarn

2011-12-18 Magnus Uggla –

  • säga vilken väg jag bör följa för att komma fram till ett (för dem) lämpligt mål
  • ordet någon

2011-12-19 Julius Ceasar –

  • dricker i större utsträckning mjölk

2011-12-20 Gustaf Fröding –

  • röd anteckningsbok

2011-12-21 Eddie Meduza –

  • Hwaar then röödh ärbudher Iagh thijg ijcke wederlagh

2011-12-22 Gunilla Bergström –

  • Menar du katten?

2011-12-23 Hjalmar Söderberg –

  • följa den röda tråden

2011-12-24 Magnus, Brasse och Eva –

  • ha hittat den röda tråden

Och vem av er har hittat den röda tråden?

Nja, jag vet inte …

Aku skrev så här den 6 december, när man inte på några villkor kan ha kommit på svaret:

”Jag får associationer till nåt långt i julens färg men det var så länge sen jag läste den så jag kanske helt är ute på irrfärd.”

Orangeluvan skrev oanandes den 8 december:

”Det finns en röd tråd mellan gårdagens och dagens lucka! Mao mao mao.”

Och så kom embryo och var mer än mystisk i två kommentarer som inte handlade om ishockey den 15 december:

”Paul Andersson. Paul Paljett. Paul Propp. J-Paul Sartre. Pål Stek (igen). Är den röda tråden ett snöre? Hur långt är ett snöre?

Den röda tråden är en meta-tråd. Den röda tråden är en röd tråd.

Och så Johan Hamberg den 22 december:

”Ursäkta en båsnovis, men hur skall man göra när man gissat på tråden, den traadh, saszom ei erghader kupper seer uht? Skall man mumla och mena och hymla och dymla om den också? Eller skall med ropandes röst triumfatoriskt trumpeta ut det blodfärgade filamentets identitet, androm till förargelse? Jag gör ett första taffligt försök att vara så där svår och obegriplig:

Den röda tråden är inte en rev, inte ens en spansk sådan. Men den har ändå tydliga metakvaliteter.

Det är  på pricken rätt.

DRT är nämligen just det: Historien om någon – en röd tråd och en katt. Dels är ju alla julkalenderfacit en historia om någon, dels är Julkalendern en metatråd eftersom boken handlar om just en röd tråd.

Det här är en klassisk barnbok av redaktören Åke Löfgren (1915-95) och konstnären Egon Möller Nielsen (1915–59) från 1951, som först gavs ut på KF:s förlag för att sedan plockades upp till de stora elefanterna på Rabén & Sjögren. På biblioteket berättade de för mig att den ständigt är utlånad och att det görs omtryckningar på löpande band. Den jag har här är den 24:e från 2009.

Tjugofjärde.

Första uppslaget: något är underligt! (Den röda tråden dyker upp på nästa uppslag.)
Första uppslaget: något är underligt! (Den röda tråden dyker upp på nästa uppslag.)
Fjärde uppslaget: någon har nyss ätit upp fiskar och spillt mjölk!
Fjärde uppslaget: någon har nyss ätit upp fiskar och spillt mjölk!
Sjätte uppslaget: Guldfisken har kommit ur akvariet! Djurmisshandel!
Sjätte uppslaget: Guldfisken har kommit ur akvariet! Djurmisshandel!
Trettonde uppslaget: Någon var ju en katt! Som heter Nisse!
Trettonde uppslaget: Någon var ju en katt! Som heter Nisse!

Redaktör Löfgren var den som 1947 köpte rättigheterna till ”Hompen”, som sedan blev Bilbo (Tolkien och Sagan om ringen, ni vet).

Som redaktör kan man ”ta med sig” sina författare när man byter förlag, och det gjorde Åke, som flyttade på bl.a. Lennart Hellsing. Dessutom var det han som översatte bilderboken Nalle och som lanserade Pär Rådström, Evert Taube, Åke Hodell och Sonja Åkesson, för att nämna några i raden.

Egon Möller Nielsen gjorde lekskulpturen som kallas Tufsen, som finns lite här och där, men för mig framför allt i Lunds Stadspark, där både jag och mina barn har lekt och lekt:

Den är gjord av betong, men mjuk som den lenaste vita sten.
Den är gjord av betong, men mjuk som den lenaste vita sten.

Dessutom är det han som har designat sofforna på T-Centralens plattform för röda och gröna linjen:

Som en skän pendang till den vackra brandslangen där i fjärran.
Som en skön pendang till den vackra brandslangen där i fjärran.

Slut i rutan! Hoppas att ni minns ungefär 1,32 ‰ av allt som ni har googlat gogglat fram under december, för då kan ni i alla fall mer än för en månad sedan!

Nu ska jag bara baka fruktkaka!

Share
41 kommentarer

Facit till Julkalendern 20 dec 2011

Jag tror att vi fick i alla fall en kommentator lite gladare idag. En som löste gåtan men som lät oss tro att så inte var fallet, nämligen Skogsgurra:

”Jag citerade några rader för en totalt oförstående ungdom en gång. Det blev liksom ingen respons. När jag nämnde poeten vid namn blev svaret att ostkaka med jordgubbssylt och grädde är gott. Visst är jordgubbssylt gott. Men själv föredrar jag hallonsylt. Djupröd sådan, och allra bäst om den körts i en “Flotte Lotte”. Men då kanske den mera platsar i såsbåset?”

Hyttfogden blev, när vi närmade oss midnatt, nästan poetisk i sitt beslöjade språk:

”En kjol till dansen är bra att ha och stjärnor att smycka flätorna med. Ostkaka av gott märke spisad i vackert väder är heller inte dumt alltmedan man läser en sagobok illustrerad av en känd konstnär drunken sedan många år. Grannarna träter med varandra men det stör inte mig bara de sandar och plogar vägen.

Om fyra månader bryter våren in med fåglalåt och blåsippor som niger i dungen. Gäddan i vassen får ett skrovmål och själv ska jag gå i backarna och gnola på en liten stump samtidigt som jag tänker på de turister som snart ska komma och fråga om vägen till prosten. Jag hoppas att de ska förstå vad jag säger.”

Vovvamomo har kommit igång med massa gissningar, men har inte rätt (än):

“Ska jag va allvarlig, så bodde inte den här snubben på en bondgård. Han bodde i staden. P var nog rätt,men inte den andra initsialen.”

Fem i tolv (bildligt och inte tidsmässigt talat) kom Rosman och tog Frödinges ostkaka ur munnen:

”Ostkaka är ju han GF. Kanske ändå.”

Inaw tolkade Jespers ledtråd så här:

“Menar du att HB är en galen kreatör?”

Vilket ju var helt rätt.

Nu är det många som jag vet hade löst luckan, men som jag inte nämner – Béatrice, Den Blyga, hakke, Agneta och många till. Men var inte ledsna, ni har fått stora guldstjärnor i min änglabevingade kontrollbok och får dessutom ABSOLUT komma in i kommentatorsbåset och förklara er listighet!

Lille Gustaf.
Lille Gustaf.

Idag hade vi ännu en poet (oj, det är visst många sådana i år), nämligen en av våra största: Gustaf Fröding (1860–1911). Många av de icke så poesibevandrade misstar honom för Ferlin, men det är en himla skillnad på dem. Kom ihåg nu:

Fröding – skäggig och tokigare
Ferlin – mager och roligare

Det som (förmodligen, vem är väl jag att tolka så) präglade Fröding i livet var att hans pappa var ute på bildningsresa och mamma led av depressioner, varför hon hospitaliserades precis runt 1860 när lille Gustaf föddes. Inte förrän han var drygt ett år fick han träffa sina föräldrar under mer än bara korta stunder. Och inte ens då bodde han med dem utan med en amma på en herrgård som hette Byn. En av hans fyra systrar berättade:

“Han döptes efter vår fader till Gustaf och lämnades till en amma. Hon var en bondsk och alldeles obegåvad flicka men frisk och stark och beskedlig.”

När Gustaf Fröding var 20 (eller 21, det är osäkert i källorna), dog hans pappa. Arvet på 17 000 kronor (vilket motsvarar 850 000 idag) lyckades den svårmodige, unge mannen slarva bort lätt som en plätt – alkohol, festande, prostituerade och allmänt stök, sägs det. I den vevan träffade han den jämnåriga Selma Lagerlöf, som skrev om honom:

“Han var vacker som en Lord Byron med diktarlugg långt ner i pannan och en romantisk glöd i den sköna, blå ögonen. Tyvärr behagade han ingenting säga.”

Och inte mådde han bra, Fröding – depressioner och ångest plågade honom. Han försökte studera i Uppsala, men … eller … försöka och försöka … hum, det vet ju inte jag. Han misslyckades kanske med flit, eftersom det sägs att han var lat och tyckte mer om att dricka och spela kort än att plugga?

När man på denna tid blev deppig och alkoholiserad, var alltså det vistelser på nervkuranstalter eller hospital – gärna utomlands – som rekommenderades. Någonstans på något kurhotell lyckades han knåpa ihop Guitarr och dragharmonika, som gavs ut med Albert Bonnier som förläggare – som förresten försökte få Fröding att gå med på att bli utgiven utan ersättning.

När han fem år senare hade skrivit (men först supit bort manuset till) samlingen Stänk och flikar, ville Albert Bonnier att han skulle stryka dikten ”En morgondröm”, vilket Fröding inte alls höll med om. Och ingen av hans vänner heller. Den gode Albert hade nog rätt i sina farhågor, för Gustaf Fröding åtalades för dikten. Nu blir väl sökrobotarna tossiga, men jag vågar ta risken:

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför solen, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vitt skilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

Här finns några av recensionerna från 1896, se vad K.J. Warburg skrev i Göteborgs handels- och sjöfartstidning:

“Här sparas inga ord, ej ens de grövsta. Och här sparas ingen skildring av lustan och dess tillfredställande. [—] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra, trots versformen, mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi.”

Populärmedicin! Ha! NE skriver om just denna dikt att den illustrerade hans ”vision av ett framtida ’ariskt land’, där nakenheten och sexualiteten inte var skuldbelastade”. Jaså, jahaja.

Livet bestod för Fröding under 1890-talet av svaga nerver, kuranstalter, diktande, en misstänkt schizofreni-diagnos och ett hejdlöst festande – med särskilt Verner von Heidenstam och Albert Engström – och allt dokumenterades av en allerstädes närvarande fotograf. Och jag blir riktigt avundsjuk. Se vilket party!

Heidenstam (med magen) och Fröding – Albert Engström hukande i bakgrunden.
Heidenstam (med magen) och Fröding – Albert Engström hukande i bakgrunden.
Fröding och Heidenstam.
Fröding och Heidenstam.

 

Men det är motsägelsefullt, detta, för så här förklarar han när det gäller sitt umgänge:

“Jag har inga vänner, i synnerhet inga kvinnliga – och en kvinnlig korrespondent är vad en man behöver.

Aha. Han skulle ha haft en blogg, han.

Men vad hände sedan? År 1900 omyndigförklarades han av Uppsala Rådhusrätt och tillbringade nästan hela dagarna i sängen, där han läste och funderade över matte samt utvecklade en bacillskräck, som kanske påskyndade anställningen av en privatsköterska, som är med på massa bilder – alltid nämnd vid namn: Signe Trotzig. Den mest berömda bilden är denna, där den snart 50-årige Fröding ser ut att närma sig 100.

Signe och Gustaf 1908.
Signe och Gustaf 1908.

Denna bild inspirerade Richard Bergh till den mest berömda bilden av Fröding och hans vansinne:

Fröding förklarade för övrigt klarsynt sin kreativitet så här: ”[—] min skröplighet hindrar mig att arbeta annat än högst ojämnt.”

Gustaf Fröding dog i lunginflammation, och var nöjd med det – han hade försökt begå självmord flera gånger och misslyckats varje gång. (Vilket kanske säger sig självt, lyckas man så försöker man inte fler gånger.) På sin dödsbädd sa han förväntansfullt till sköterskan Signe:

– Tänk om jag får dö!

Uppåt 200 000 människor kantade vägen när Frödings katafalk gled genom Stockholm, för när han dog var han enormt hyllad och omtyckt för sitt diktande.

Om ni vill läsa lite mer upplyftande poem, så välj Jan Ersa och Per Persa. SR har i arkivet en rejäl dokumentär om Fröding, vars 150-årsdag firades under förra året. Och dikten som låg till grund för dagens hemlisbloggartext är Skalden Wennerbom, vars näst sista strof lyder:

Och han somnar in, han går till vila,
parkens medlidsamma kronor sila
Litet ljus kring skalden Wennerbom,
milt kastanjen regnar med sin blom,
flaskan ligger tom,
krypen härs och tvärs däröver kila.

Nämen nu, hörni, ska vi dra en vinnare! Embryos hockeylapp ligger utanför sedan flera dagar. Och var är Loppran, Åsna, Vredens barn, Tiila, Ständigtdennavessla … hoho? Och Lo då, som gick in i fel bås och gissade! Ah, hon får åka ner ändå. Och Mimmi är sist, jahaja.

Och så drar jag Leda! Och Dieva! Nej, jag skulle ju bara dra en! Attans! Vem ska jag lägga tillbaka? Äsch, det får blir två priser idag också! (Men. Vad är det här för genuscertifierat plommonstop, när vann en karl senast? UPPRÖRANDE! Vi får kvotera fram dem imorrn.)

Lucka 21 kommer i ottan! Passar 06:30?

Share
31 kommentarer