Hoppa till innehåll

Facit till lucka 19 heter lucka 20 (Lilla Julkalendern 2021)

Jag tror minsann att ledtrådarna som ni lämnade i lucka 19 var lite finurligare än vanligt!

Betong-Bess:
Det är i alla fall inte en hatt.

Helena:
Det sägs så, Betong-Bess, men jag är en sådan där tråkig vuxen, så jag undrar om det ändå inte är en hatt?

Ardy:
Och fåret Shaun?
[Jag svarade ja.]

Ingela:
Men nu ska det väl gå bättre att tänka efter en nyttig middag fullproppad med mineraler och vitaminer, särskilt vitamin B6.

Hyttfogden:
Man kan säga att en annan HB som avslöjats här i båset nyligen var kollega med dagens HB. Försvann också spårlöst.

Pigga Kristina:
The Sahara desert walks into a bar.
The barman says ”long time no sea.”

Eva-L:
Nej, jag har googlat bort mig fullständigt och sitter med franska parfymer och amerikanska författare och stränder och skådespelare och en del barnlitteratur upp över öronen. Jag gissar på alla.

Även om inte alla har läst dagens HB, verkar det som om verket som det handlade om i luckan ändå var välbekant.

En glad, rökande, men sjuk Hemlisbloggare i en filmsnutt från 1942.

Vissa författare har korta, snärtiga namn, andra har lika långa namn som vissa bloggkommentatörer (hej CtLDPT): Antoine Marie Jean-Baptiste Roger de Saint-Exupéry (1900–44).

Ja, nu läste ni rätt. Den här karln som har skrivit och illustrerat den (sägs det) näst mest översatta boken i världshistorien (efter Bibeln) blev blott 44 år. För han var en ”aviator” – en flygman, pilot, flyplanstok och krigsflygare som efter många flygrelaterade missöden mycket mystiskt till slut försvann för evigt under en spaningsflygning utanför Korsika.

Alldeles innan vår kalenderbok ”Lille prinsen” publicerades.

Antoine nån gång på 1930-talet.

Trots att vi letade här hemma i huset hela dagen, hittade vi inte den svenska upplagan som nästan alla av oss har läst – men en fransk och en polsk. Den franska ser ut som den ska, medan den polska helt galet har polska teckningar!

Jag citerar kommentatören Rosman: ”Ja, den här borde jag verkligen ha forcerat med tanke på min ståtliga grundexamen på detta språk. Men det har jag inte! Bara sett det illustrerade omslaget forsa förbi i diverse kurskamraters mer bildade portföljer (kamraterna alltså) och handväskor typ.”

Det jag minns allra starkast med ”Lille prinsen” är resonemanget om hatten och elefanten samt ormen i de inledande kapitlen. Nu får ni njuta av det franska originalet:

Det är alltså en elefant som är uppäten av en orm.

Men de vuxna som såg teckningen ovan trodde att det var en hatt.

Så himla knasigt, va.

Nu ska ni få se hur detta illustreras i den polska versionen.

Konstnärligt, jovisst. Men … näe.
Ingen prins på det polska omslaget! (Fast okej, en ros.)

I min jakt efter den svenska upplagan lånade jag en e-bok via biblo, men råkade av misstag utan att jag förstod det välja en lättläst version. Jag kunde då inte begripa varför jag förr var så förtjust i ”Lille prinsen” eftersom språket var stolpigt, svårläst och ointressant – men så hittade jag den svårlästa och blev nöjd och glad igen. Vill ni se?

  1. Den ursprungliga svenska översättningen

2. Den omarbetade, lättlästa versionen

Mäh.

Uppdatering! Kråkan länkar i kommentarerna till ett smakprov: de första tio sidorna av en svensk nyutgåva. Slut på uppdatering!

Men nu tar vi det lite grann från början. Som jag har påpekat förut, verkar det gå bättre för författare som har det bedrövligt under i alla fall barndomen. Sedan kanske hela livet fortsätter att vara bedrövligt, men finfina böcker skriver de ändå. Tänk ändå, den som ändå hade haft en bedrövlig barndom utan t.ex. basket.

När Antoine de Saint-Exupéry var tre år, dog hans pappa av ett slaganfall när han stod på en tågperrong. När hans lillebror var 15 år dog han i reumatisk feber, varför Antoine fick ta ansvar för familjen – som förutom honom bestod av modern och tre äldre systrar. Kanske var det därför han inte fick någon examen och hoppade till och från tillfälliga jobb i ett par år… tills flygarfebern satte klorna i honom. Han hittade äntligen hem. 

Men i denna sväng hittade han en fästmö, vars familj tvingade honom att sluta flyga och istället ta kontorsjobb eftersom han hade en fallenhet för att kraschlanda sina flygplan – och de insåg riskerna med detta. Flygtoken i honom vantrivdes på kontoret, och förlovningen bröts. Antoine irrade sedan runt i ett par år, tills han fick börja flyga igen. Och krascha. Och flyga och krascha. Och flyga och leta efter andra som hade kraschat. Och så hittade han en fru!

Frun som var ful i munnen, som svor och levde rövare.

Hon hette Consuelo Suncin, och var tydligen envis och elak, underbar och fantastisk, kortväxt och rolig och ful i munnen samt pigg på att göra slut och bryta upp. Och ni som har läst boken: det är Consuelo som är rosen – den som prinsen varken kan vara med eller vara utan. Antione vänstrade under en Consuelopaus med en viss Hélène de Vogüé, vars bokstavsfnuttar ju är värre än hos krämfräs. (Henne nämner jag förstås blott och enbart pga. fnuttarna.)

Men så råkade vår flygare ut för ännu en jättekrasch i en öken 1935. Han och en navigatör hamnade in the middle of nowhere med dåliga kartor och en packning med enbart

  • vindruvor
  • två apelsiner
  • en madeleinekaka
  • kaffe i en termos
  • lite vitt vin
  • 90-procentig alkohol
  • eter
  • jod.

Vinet och kaffet tog slut efter en dag, så de båda männen delade på madeleinekakan och förberedde sig på att dö. Efter fyra dagar i öknen hittades de dock livlösa av en bediun, som gav dem en speciell, beduinsk förstahjälpen så att de överlevde och Antoine de Saint-Exupéry kunde återvända till sin fladdriga fru och sedermera skriva boken om den lille prinsen, som ju inledningsvis beskriver en pilot som kraschar i öknen.

Alla dessa flygkrascher gav Antoine skador som inte läkte och som värkte, varför han hade svårt att sova, blev deppig, tog massa mediciner, mådde ännu sämre och inte ens kunde vrida ordentligt på huvudet för att se fienden under flygraiderna under andra världskriget. När så den franska regeringen kom och påstod att han – en inbiten antinazist – var på Tysklands sida, blev han så förtvivlad att han tog till spriten. Samtidigt som han fortsatte att flyga och skriva samt läsa. 

Och som han läste. Han överlät till andra mekaniker att kontrollera planet före avfärd så att han kunde läsa bara en lite stund till, och en gång lät han co-piloten cirkla över flyplatsen i en timme för han skulle hinna läsa färdigt en bok. 

Men så kom då den sista kraschen på okänt område 1944. Inte förrän 1988 hittade man spår efter honom – i ett tygstycke som förmodligen var en flygaroverall satt hans armband fast sedan 44 år. Att det var just hans armband var det inget snack om eftersom det stod tre namn på: Antione Saint-Exupéry, hustrun Consuelo och förläggarna Reynal & Hitchcock.

Tänk er om … om Astrid Lindgren hade haft ”Norstedts” skrivet på sitt armband.

Sedan det upphittade armbandet hittades av en fiskare, har även massa olika flygplansdelar fiskats upp ur havet – och nu råder inte längre något tvivel om var Lille prinsens författare flög omkull för allra sista gången.

Men hur har vi det nu? Är det inte idag som tallelangen embryo på allmänhetens begäran ska få en bonustischa? Joo! Och så drar jag en lapp! Det står Maplestream! Och så drar jag en till, för jag har blivit alldeles galen! Zkop!

Lucka 21 kommer på tisdag morgon!


Gårdagens embryo!

vad är det du gör embryo det undrar jag nu

ser du väl

du skrivrer det säjer jag nu

yo

vad är det du skrivrer embryo det undrar jag nu

åh det är bara ett embryo ett snytnopsis allt är bara en trasa

det tror jag inte embryo du har tallelang

takc tjära julgranne men du bredrar dej: jag är en bluff

stopp

en bluff en drilletant en armatur en nyburgare det säjer jag nu

sluta deppra nu okcså skriv istället

ja det blir en ju jävle bokc det här: ska brännra den när jag har kommit till the britter end det säjer jag nu

yo

Share
Publicerat iFacit, julkal.

35 kommentarer

  1. Grattis tishavinnarna!
    Lille Prinsen har jag inte läst mycket beroende på att utsidan är så fjantigt ful. En bok som ser ut så kan inte vara värd att lägga tid på. Å andra sidan är ju Kråkans smakprov riktigt bra. Imorgon (idag) ska jag se om den inte står i barnboksbiblioteket någonstans bakom Tyra.

  2. Pysseliten

    Ojoj, det var svårt. Grattis tisha-vinnare!
    Bara två luckor kvar! Och två arbetsdagar. Och två kollegor att tacka av …

  3. Ett rödgråtet barn

    Grattis!

    Niklas, jag är ganska ny i de här sammanhangen och känner inte till Tyra, är hon din egen Rex? Vad fin hon är, hur stor är hon? Jag skulle vilja ha en Tyra stå och kika fram bakom en buske i trädgården. Då skulle vi kanske slippa vildsvinen och älgarna som invaderar varje år!

  4. Tyra? Men kolla in Niklas barnboksbibliotek bakom Tyra! Ujujuj, en stor barnbokssamling bakom glas och med belysning! Wow! (Jag älskar bilderböcker och har en liten samling. Kan inte låta bli att köpa när jag hittar vissa fina exemplar på loppis, fastän vi inte har plats.)

    Tack Lotten för tisha och tack grattare!

  5. Grattis zkop, Maplestream och embryo!

    Det här var en sån där lucka där jag tänkte att ja, men det stämmer ju inte på en fläck, eller förresten, det gör det ju.

    Fint att det finns fler än jag som gillar barnböcker.

  6. ERG, Tyra är i runda slängar tre meter lång, oerhört praktisk att möblera med. Hon är överbliven rekvisita, eller egentligen en kostym, från ett barnprogram H gjorde när hon jobbade på UR. När de skulle slänga henne fick hon komma till oss istället.

  7. Ökenråttan

    Nyöversätttningen:
    … en fantastisk bild i en bok om urskogen som hette Verkliga historier. Bilden föreställde en boaorm …
    Gamla översättningen:
    … en fin bild i en bok som handlade om urskogen. Den hette ”Sanna berättelser” och bilden föreställde en boaorm …
    Franska originalet:
    … une magnifique image, dans un livre sur le Fôret Vierge qui s’appelait ”Histoires Vécues”. Ça représentait un serpent boa …
    En fråga: Var det Urskogen som hette Sanna berättelser?
    Även detta är en bok som kom till mej via en pojkvän, tja, eller en sommarlovsfling i Visby, dårå. Jag var 17 och han var en äldre herre på 23. Hooo, djärvt.

  8. Magganini

    Grattis zkop, Maplestream och embryo!

    Det är tydligen långt ifrån bara jag som inte har läst Lille prinsen.
    Jag har ingen Tyra att leta bakom, men bakom råttfällor på vinden finns några banankartonger att gräva i. Rätt övertygad om att det vore lönlöst, dock.

  9. Ett rödgråtet barn

    Niklas, vad bra att hon trots att hon tar upp ett helt rum fått flytta hem till er! Boken hon håller i tycker jag att jag känner igen från när tonåringen var liten. Han har säkert sett Tyra på tvn. Det var en intensiv dinosaurieperiod.

  10. PK

    Jag tycker mej känna igen omslagsbilden, i övrigt är både bok och författare helt okända för mej. Jag hoppas på någon som jag känner till i morgondagens lucka och gissar härmed att det är Dan Brown som är HB imorgon.

  11. embryo embryo du har fått praket med posken

    du drivrer med mej det säjer jag nu: posken är ju helt slut

    nej nej det är sant: det liggrer på brädgårdsbordet

    herregudrun

    öppnra öppnra

    men vad kan det varan: en julklapp det undrar jag nu yo

    det kanske är något du har beställt på internet som kommrer fram efter fjortron år det säjer jag nu

    hm: kanske

    kanske är det en hundskvalp

    hm: kanske

    kanske är det en hemmelig bloggrare det säjer jag nu

    hm: kanske men då är det en liten en det säjer jag nu yo

    gissla på någon

    hm: tummeliten eller tummelisa dom är ju rättså små

    gissla mera: du kan ju vinnra en teeshirt: golfa publikcen

    nils karlsson pryssling är ju rättså liten det säjer jag nu

    gissla gissla

    jag gisslar på nils karlsson pryssling det säjer jag nu: han som bror på skerbrokvarnsvägen i skerbrokvarnsväggen i ett litet hål med en jättestor okcså snäll men ganskca ordbehaglig råtta

    bra embryo: du kommrer säkert att vinnra

    okej: nu öppnrar jag

    kan jag få bre om obsalut största mögliga tyskcland det säjer jag nu

    men: herregudrun

    vadärdet vadärdet

    det är en teeshirt: lotten har blivit alldeles galen det säjer jag nu

    yo

    takc lotten den prasslar precis det säjer jag nu

    yo

  12. Håkan (hakke)

    Tyra har jag klappat, men likt hennes husse har jag alltså aldrig läst Lille Prinsen. Inte heller kraschat ett flygplan. Men deras massäck där i Sahara (undantaget jod) känns precis som vår buffé en vanlig dag på läktaren – vin, sprit och kaka.

    Grattis embryo, Maplestream och zkop till finfin tisha!

  13. Och tur att jag inte hann ledtråda om flygplatsen på Korsika – jag var övertygad om att den fått namn efter Saint-Exupéry. Men hann aldrig kolla och hann inte heller missleda båset. Han står i alla fall staty där vid ingången till terminalen vid flygplatsen i Bastia. Undrar vad den kan heta …

    Grattis till hela tröjvinnatflocken!

  14. Grattis till tishorna allihopa!

    Jag har kanske läst denna hära men jag kommer inte ihåg. Jag har i alla fall pussats ajö med en hundskvalp alldeles nyss för vi ska inte ses på typ tio-fjorton dagar. Olidligt. Måste bygga många pepparkakshus för att väga upp.

  15. Dina

    Grattis tre (säkert trallande) tishavinnare!

    Tänk att kunna något man inte läst. (Har aldrig haft lust för historien har alltid verkat tråkig. Men så många pratar om boken och höjer den till skyarna.)

    Ja! En Tyra i trädgården, det vore något.

  16. Ökenråttan

    Jamen, vi såg Tyra! Utanför radiohusen, mot Gärdet, där en del ungar skrattade och fnittrade och fotografer svärmade omkring. Titta, sa vi, en dinosaur och hasade vidare.

  17. Maplestream

    Jippie och tack för tischa bästa Lotten! Tack även båset för hurrarop. Sånt värmen här hemma i sjukstugan ska ni veta.

    En egen T-Rex, jo jag tack jag. En sån skulle man ha. Skithäftigt! Det enda jag kan kontra med gällande skrymmande saker var när jag vinterförvarade min motorcykel, en stor HD, i vardagsrummet ett år. Jag tyckte det var häftigt med en ny inredningsdetalj. Övriga i familjen skakar på huvudet när jag berättar om min möblering under min tid som ungkarl.

  18. Hyttis, vi var lite oroliga först men hon bryr sig inte märkligt nog. Annars är hon djupt skeptisk mot allt som är nytt och ovant.

  19. Ninja i Klockrike

    Jag vet en man bortåt Hässelby till som har en elefant i naturlig storlek på sin mycket modesta tomt. Mannen och grannen är inte särskilt kompatibla varföre elefanten vänder ändalykten åt grannens håll till. Om grannen inte gnäller för mycket har elefanten ett par rödrandiga badbyxor på sig.

    Lille Prinsen står i min bokhylla och läses ibland. Jag tycker mycket om den, ändå lyckades jag inte klura ut HB.
    På radion sades idag att man lätt tappar både språk och tankeförmåga av att vara isolerad. Det tror jag har drabbat mig.
    Idag fick jag dock min tredje dos, tack och lov.

  20. Hemul

    Grattis till alla tre vinnarna! Speciellt grattis till embryo, som verkligen lyser upp decembermörkret!

  21. Va, vilken underbar man bortåt Hässelby som har en elefant i trädgården! Jag som blir glad av bara lite pynt eller små troll i träden när jag spankulerar omkring i okända områden!

    Hihi, en elefant! Nu ska jag googla elefant och Hässelby. KATJING! Träff meddetsamma! (Se bild!)

  22. Magganini

    En Tyra i trägårn förresten, ja det kanske vore värt att prova. Men jag undrar jag… Hjortarna bryr sig nog föga. Jag gissar att morgonen efter utplacering vore hon uppäten. Hon är ju grön.
    Hmm, elefanten kanske?

  23. Kråkan

    … Det står ett hiskeligt djur i mitt trädgårdsland. Och det drar upp morötter med svansen.
    – Jaha, och vad gör det med dom då?
    – Det skulle inte konstapeln tro om jag talte om!

    Har ni hört den förut?

  24. Eva-L

    Gratulerar Maplestream och Zkop! Och embryo!

    Jag har nog aldrig läst Den lille prinsen på svenska, när jag jobbade i Celsiusbokhandeln hade vi den bara på franska. Den kanske var lite svår att få tag på på 90-talet?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.