Hoppa till innehåll

Kategori: Facit, julkal.

Facit till lucka 11 heter lucka 12 (Lilla Julkalendern 2023)

Sicken ljuvlig kalenderdag! Lettrådarna stod som spön i backen och kanske dök det upp en och annan blåsippa som sedermera förvandlades till nåt annat! Och massa nytillkomna på banan har vi! Några exempel på kommentarer:

Zkop:
– HB (G.) kan sägas varit en ny man.

Lisbeth:
– Plättlätt var ordet. Iallafall för en annan som är uppväxt i frikyrkosammanhang och har sjungit mig hes till hens psalmer.

Rosman:
– G. tillhör min barndom på alla tänkbara vis via sin osynliga och synliga gärning. Läst och sjungen, till och med av Pre-Abbaagnetha.

Maplestream:
– Nu ba mitt i vintern dök också skolavslutningen upp.

Micke Dahl:
– Skvallervägen har jag hört att det kan röra sig om en översittare, men bara nästan.

Magganini:
– Överallt, men liksom osynlig ändå.

Niklas (el bailarin):
– Den Röda Tråden i år måste vara ”Personer jag träffat eller i alla fall nästan träffat. Eller skulle ha kunnat träffa.” Jag känner HB:s kusinbarn!

(Vi väntar alla på att Niklas ju ska förstå att vi vill läsa hans memoarer.)

HB var idag G., som i Britt G. Hallqvist (1914–97), vår kanske mest kända doldis – i alla fall i översättningsbranschen. Precis som Dammråttan skrev i kommentatorsbåset känner jag:

– Jag hade faktiskt inte riktigt grepp om att G. var SÅ pass inblandad i min barndom. Och då var vi inte ens religiösa.

Britt tog studenten 1933, med fem stora A och sex små a, vilket är vansinnigt bra betyg. (Och visst ser hon alldeles modern ut? Inte alls som jag tycker att folk såg ut på 1930-talet!)

Tänk att mina älskade Fem-böcker av Enid Blyton översattes av Britt G. Hallqvist och ändå ansågs vara dålig litteratur. (Korr.: Tydligen är det en anka; hon översatte bara första delen i ”Sjuan”-serien, som jag inte har läst.) Jag kan sjunga massa visor som allas vår Britt har skrivit, har njutit av Trolltider I, där hon var inblandad i manus, sett King Lear i Britts översättning på Dramaten åtta gånger och lidit på hårda kyrkbänkar där hennes version av ”Den blomstertid nu kommer” ju gäller sedan 1979. (Ska man vara riktigt noggrann är det dock mest de sällan sjungna vers 4 och 5 som bär hennes prägel.)

Jag blev så till mig i trasorna av detta faktum att jag tillverkade en jämförande tabell som säkert ingen annan än jag granskar med lupp. Men vad tusan, ni kan ju bara hoppa över den, tänker jag!

Den blomstertid nu kommer
1595
Den blomstertid nu kommer
1979
Den blomstertid nu kommer Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor; med lust och fägring stor:
nu nalkas ljuflig sommar, du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och örter gror. då gräs och gröda gror.
Den blida sol uppwärmer Med blid och livlig värma
allt, hwad har warit dödt; till allt som varit dött,
då hon oss skrider närmer, sig solens strålar närma,
blir det på nyo födt. och allt blir återfött.
De fagra blomsterängar De fagra blomsterängar
och åkrens ädla säd, och åkerns ädla säd,
de grönskand´ örtesängar de rika örtesängar
och alla gröna träd, och lundens gröna träd,
de skola oss påminna de skola oss påminna
Guds godhets rikedom: Guds godhets rikedom,
att wi Guds nåd besinna, att vi den nåd besinna,
som räcker året om. som räcker året om.
Man hörer foglar sjunga Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud; med mångahanda ljud,
skall icke då wår tunga skall icke då vår tunga
lofsäga Herren Gud? lovsäga Herren Gud?
Min själ! upphöj Guds ära Min själ, upphöj Guds ära,
med lof- och glädje sång, stäm upp din glädjesång
som fröjda will och nära till den som vill oss nära
oss med wälgärning mång. och fröjda på en gång.
Du ädle Jesu Christe, O Jesus, du oss frälsar
wår glädjesol och sken! du är de svagas sköld.
Blif hos oss till wårt sista, Dig, glädjesol, vi hälsar.
uppwärm wårt kalla sinn´. Värm upp vårt sinnes köld.
Gif kärleks eld i hjertat, Giv kärlek åt det hjärta
förnya själ och and´; som ingen kärlek får.
wänd bort all sorg och smärta Vänd bort all sorg och smärta
med dine milda hand. du vän som allt förmår.
Wälsigna årets gröda Välsigna årets gröda
och wattna du wårt land; och vattna du vårt land.
gif oss nödtorftig föda, Giv alla människor föda,
wälsigna sjö och strand. välsigna sjö och strand
Din´ fotspår drype af fetma; Välsigna dagens möda
bespisa med ditt ord och kvällens vilostund.
och med dess ljufwa sötma Låt livets källa flöda
oss uppå denna jord. ur Ordets djupa grund.

(Johan Olof Wallins omarbetning från 1819 har jag inte med här.)

Men nu tar vi en lite rekapitulation av Britt G. Hallqvists liv så att alla blir vederbörligen imponerade!

Född som Britt Nyman i Umeå med två mycket språkliga föräldrar, tog en fil.mag i Lund i nordiska språk, litteraturhistoria, teoretisk filosofi och tyska, blev prästfru och fick ett nytt efternamn samt fyra barn på åtta år. (Kommen så här långt ser jag att Britt och jag ju nästan är tvillingsjälar, fast jag är från Luleå, blott tog en fil.kand i samma ämnen, blev civilingenjörsfru och fick fem barn på tio år.)

Sedan blev Britt headhuntad av Natur och kultur (och nu slutar alla likheter med mig tvärt) och satte igång att producera bokstäver i en väldigt fart. Hon översatte, hon diktade, hon skrev barnböcker och barnramsor, översatte lite mer, skrev manus till allt mellan himmel och jord och blev dessutom Sveriges främsta psalmfixare (hon både bearbetade och skrev eget material).

I december 1994 stämdes kyrkan av en ilsken psalmkreatör.

Kyrkan kontrade med att det som kyrkor håller på med är myndighetsutövande, och för sånt betalas inte ersättning ut. Och sedan hittar jag INGEN mer information om hur det gick!

Nu kommer inte en uppräkning av hennes gärning, för det är så obegripligt mycket att man inte riktigt kan ta in det. Läs på Litteraturbanken eller Wikipedia och pip till av förvåning då och då när ni, liksom jag, inser att Britt G. Hallqvist borde vara lika känd som nånsin Zlatan eller i alla fall Karin Boye.

I mitt arkivrotande har jag hittat ”En bok om Britt G” (1983) av Inge Löfström, som ger så många exempel på detta språkliga geni att det känns som att äta sex paltar på raken. (Men rekommenderas varmt ändå.) Jag tar ett pyttelitet exempel på Britt G:s finurliga tankar:

I Gäddede fångar de gäddor.
I Malung, där fångar de mal.
I Sparlösa slösar de alla.
I Lidköping lider de kval.
Men vad katten gör de i Korpilombolo?

Inte hade jag den blekaste aning att det var Britt som skrev om den här lilla råttan!

Här kommer ”Världens minsta hund”, inläst av en av mina favoriter: Lars Ekborg. (Musik av Mats Winqvist, spelad av Ivan Renliden, Roman Dylag och Jan Nyman.) Det är en hel timme långt, så ni hinner städa ur kylskåpet eller sticka en halv vante under tiden.

Och hakke lettråds-rimmade så fint på just denna hund:

En gladlynt flicka från Lund
hon översatte en stund.
Om Herren sen skrev
(vår G-punkt då blev)
och världens minsta hund.

Ännu ett boktips är en samling verser och rim som är alldeles, alldeles förtjusande fint och som jag nog måste köpa i julklapp till mig själv.

I urval av Sara Hedenberg och Annika Lundeberg 2014: ”Små saker” (som Britt G. Hallqvist alltså skrev).

Den här ABC-boken (1951), illustrerad av Porslins-Stig, har jag inte lyckats få tag i än (är dock beställd på Bokbörsen), men det jag har läst mig till är att den är ypperligt välskriven ”till skillnad från många andra ABC-böcker”.

Men känns det inte som om ”ABC” är skrivet i fel typsnitt?

Uppdatering!
Zkop i kommentatorsbåset påpekade att upplagorna före 1992 hade mycket snyggare typsnitt på ABC-titeln. Jag hittade en bild som visar att detta stämmer! Upplagan på bilden till vänster är från 1980-talet, när man tydligen fortfarande hade koll på 1950-talsestetiken.
Slut på uppdatering!

Här kommer kuriosa i ABC-sammanhang från 1994, där recensenten berömmer Hallqvists och Hellsings rim och ramsor eftersom ännu en ABC-bok har publicerats. Och strax far han ut mot andra, sämre böcker!

Tänk att ge sig på Inger & Lasse Sandberg!

Mitt eget lilla mini-mikrominne av Britt G. Hallqvist är när jag och min pojkvän (sedermera känd som DDM), var statister i ”Flickan vid stenbänken” (1989). Den spelades delvis in på gatorna runt Kulturen i Lund, och vi två skulle stå och trycka i en port. På en given signal skulle vi gå rakt över S:t Annegatan bakom Akademiska föreningen. Porten var nummer 4, där det stod Britt G. Hallqvist vid en dörr! (Numera sitter en minnesplakett på väggen.)

Giv akt! Plommonstopet är redo! Här kommer vi med en vinnare: Choklid! En av de nya!

Lucka 13 kommer på onsdag, samtidigt som Lucia tjoar inne på Nobelpristagarnas hotellrum.


Bonus: embryo har hittat tjolahoppsanlök!

oj här lukctrar det jul morran det säjer jag nu: drikcer du glugg

yo

ja okcså muzaken gör sitt till: bullerklang bullerklang

dom här strömningstjänsterna gör sill till okcså

är det lussebullrar som är i ungen det undrar jag nu

yo

okcså helstekct strömning eftrersom den ska läggras in i de här lagren det säjer jag nu: dill till sill vill till

varannan buller var okcså varannan strömningsflundera okcså skrytpeppar okcså tjolahoppsanlök okcså en skvatt bränt vin

ja det lukctrar lite bränt det säjer jag nu

det är din tomtetröja ärmbryo eftrersom du har ärmen lite nära julegransljuset det säjer jag nu

yo

har du flunderat på om det här blir grått det undrar jag nu

nä julmat är sällan grod

det är stankcen som räknas det säjer jag nu

yo

Share
33 kommentarer

Facit till lucka 9 heter lucka 10 (Lilla Julkalendern 2023)

PUH! Vilken dag! Yrväder och isvägar samt en basketmatch (förlust) i Gävle roade jag mig med, medan ni dansade på borden och hängde i lamporna! Nu ska vi se vad ni kom fram till!

Zkop var superdupertidig med korrekt lettråd:
– Barnen heter nåt på N m m

hakke funderar som jag:
– Varför heter det nötknäppare? Jag knäcker en nöt, det skulle aldrig falla mig in att säga att jag knäpper nöten.

Crrly:
– ÄLSKAR detta. Njuter av vartenda ord, skrattar på flera ställen. Underbart. Vill veta sååå mycket mera, nu vill jag ju läsa minst en roman om dessa spännande personer! 🙂 Mera, mera, mera!

Hyttfogden:
– Just nu Ekar det lite tomt i skallen  men blir nog bättre framåt kvällen.

Nina:
– Pappa träd fick hela sju barn, men inte alla med HB. Två tvillingpar minsann.

Lilla e:
– Tänk så trevligt att efter ett par års bortavaro titta in i båset och finna att allt är som vanligt! Som att återse gamla vänner man aldrig har träffat.

Choklid:
– Man blir snurrig av att tänka på alla skutt och uttryck i den här släkten.
Det går kanske att säga att de har en flexibel attityd.

Peter A. Sjögren:
– Mina svaga kunskaper om denna HB skulle renderat mig betyget BC i den gamla skolan.

Niklas (el primero)
– Men! Den här HB:n har jag ju jobbat med! Jag har några få namn som jag är väldigt glad att jag sett så att säga in action och det här är ett av dem. HB och Katinkas make var som ett gammalt gift par som smågnällde på varandra hela tiden men ändå inte kunde vara ifrån varandra. I arbetssituationen alltså.

Psst! Berätta mer, Niklas!

HB såg ut som Morticia 1943! (Nordiska museet: NMA.0031494. DigitaltMuseum.)

I luckan gömde sig alltså koreografen Birgit Cullberg (1908–99), som enligt alla vänner, kolleger och släktingar hade humor. Den lyser igenom i hennes koreografi, som stundtals ju ser helt galen ut med rätvinklade fotleder och spretiga ben.

Jag är lite förbryllad över de magra artiklarna om Birgit Cullberg; varken NE eller Wikipedia lägger ut texten någe vidare. (Nu slår jag ut med händerna så det stänker om det: jag ansvarade för ämnet dans i Nationalencyklopedin, men inte förrän på bokstaven D.) Den gigant som hon de facto var, borde vi fortfarande tala om med intensiv styrka. Ska se om jag kan dra i några trådar här och där …

Källa: SvD 20170427.

Det ni hittade i lucka 9 var en helskottas massa balettuppsättningar, maskerade som några underliga barbesökare som samtidigt var Birgits barn.

Det underligaste med Birgit Cullberg var egentligen att hon inte var dansare från början, för hon studerade inledningsvis mest konst. När hon som drygt 20-åring började dansa balett, gick det snabbt och den första danskompositionen – ”Exotiskt motiv” – sattes upp på Musikaliska akademien 1932. Dock kan det handla om en helt normal redovisning inom ramen för studierna, eftersom det var just det man gjorde varje termin – alla elever var tvungna att varje termin komponera en dans, och sedan dansa upp den.

Här kommer resultat från en trasslig danstävling, som slogs upp stort i både SvD och DN.

SvD 1939-06-11. (Bilden på de tre kärringarna som nämns i bildtexten har jag klippt bort. Sorry.)
DN 1939-05-19.

Åren 1939–41 uppträdde Birgit på Folkan under ledning av av Karl Gerhard, som tänkte modernt och var ett stort stöd för henne. Hennes Hitlerparodi Kulturpropaganda irriterade en tysk legation såpass att de krävde att den skulle censureras på grund av ett danssolo med en trippande soldat bakom hakkorsformade armar. Kanske var det den som hon dansade i tävlingen som nämns ovan, ”en alldeles utsökt sak, en parodi”?

Birgit och skådespelaren Anders Ek gifte sig 1942. Den sedermera fantastiskt muskulöse sonen Niklas Ek föddes 1943 och tvillingarna Malin och Mats Ek 1945. När barnen fortfarande var små, försvann Anders med en annan kvinna som han gifte sig med 1949. Då flyttade Birgit in i ett kollektiv som ”räddade mitt liv” – dit även Anders så småningom flyttade.

Birgit och Anders. ”Han hade så snygg kropp, det var den jag föll för”, sa Birgit.
Man anar tröttheten.

”Här är ditt liv” brukar innehålla massa intressant kuriosa, så det letade jag upp. Men …

Så här ser en Cullbergsk balettplanering för en tv-produktion ut.

Birgit Cullbergs ”Här är ditt liv” finns på Öppet arkiv, och är bland det långsammaste och absurt tristaste jag har sett. Programmet direktsändes 1985, och Birgit är sannerligen inte bekväm med situationen; de pinsamma tystnaderna grävde ett djupt hål i mitt tålamod. Det bränner till lite när hennes två balettpolare från studietiden i England dyker upp. Barbro Thiel-Cramér är förtjusande vältalig och minns allt som Birgit inte minns, medan Agneta Prytz babblar på som vore det hon som var huvudperson.

Birgit Cullberg och Agneta Prytz.

Den ena gästen efter den andra säger ”minns du när …?” och Birgit bara skakar på huvudet och säger nääää. Lasse Holmqvist säger plötsligt när hästar kommer på tal:

– Är det bra för dansare att rida, blir man inte hjulbent av det?

Alla hehehar. Och någon producent måste på något möte ha sagt:

– Ska vi inte ta in ett gäng moderna dansare i studion så att Birgit kan känna sig som hemma?

– Jaaaa! sa alla på mötet, och därför visas detta upp. (Mannen i träningsoverall längst bak hör till ensemblen)

Lita på mig nu när jag säger att ni inte behöver se just detta program – om ni inte har blivit kidnappade och den enda förströelsen som kidnapparen ger er är just detta avsnitt. Den här verkar bättre: ”Cullberg, en koreografs arbete”. (Dock har jag inte sett mer än inledningen. Språket är också intressant: man hör att det är en annan svenska än idag.

Här har ni en kortkort Niklas Ek-trailer där ni ser dels Birgit Cullberg som gammal, dels unga dansare som sprattlar med benen i en Cullbergsk koreografi. (Mycket mystiskt verkar det, liksom projektet ABBAlett.)

Plommonstopet, giv akt! Idag ska det dras två lappar eftersom kommentatorsbåset var så bra på att sköta sig själv när jag var borta! En … Peter A. Sjögren! Två … Ökenråttan!

Lucka 11 kommer i ottan på måndag!


Och nu en tupprätt embryo!

EMBRYO NU FÅR DU KROMMA FRAM

men jag fattrar inte ett barr det säjer jag nu

yo

du kan inte liggra under julgrannen hela användskallelelendern du kommer inte kunna grå tupprätt

vad kakcelerar du om din galning

du får väl göran som dom andra; gissla på ordlando blooom

dom stravar honom fel

gör dom det undrar jag nu

yo

ja han hetrer leropold blooom den gamle dublingångaren

fast dom kanske har blandrat ihop dom eftrersom dom är ganskca ordlika det säjer jag nu

yo

Share
34 kommentarer

Facit till lucka 7 heter lucka 8 (Lilla Julkalendern 2023)

Här sitter jag i sängen och skriver facit. Och varföre gör jag på detta viset? Jo, för att så gjorde HB.

Men vi börjar med några av era snillrika lettrådar i lucka 7!

Brid hade SÅ rätt:
– Om jag är rätt ute har systern och systerdottern samma namn, den ena i litteraturen, den andra i verkligheten.

Hyttfogden:
– Min morfar hade en  favoritväxt, Viola cornuta på latin, som jag brukade plantera i en av hans rabatter.

Dina:
– En kopp z-kaffe och funderingar på kryddor gjorde susen.

Magganini:
– Jag fick för mej att det var lille Carl, men det var det nog inte.

Maplestream:
– En lustighet som svenska basketligan (herr) haft sedan starten är att alla matcher har uppkast på det egendomliga klockslaget 19.04.

Cecilia N.:
– När jag bakar bullar har jag inte bara i smör och socker och river äpple och kanel.

Ökenråttan:
– Lite kryddigt är det i luckan.

Ingela:
– Stilen känns mer skriftställande än författande. Och lite omodern, precis som jag själv alltid har haft en tendens att vara. Tror inte på Norrland utan tankarna far mer åt Stockholm, kanske rentav nån fin stadsdel.

Rosman:
– Har just köpt snabbköpskatter för 5 kr st som nog innehåller väldigt små spår av saffran. Hade kanske varit bättre med en bulle? Möjligen med variation på kaneltemat. Hur som helst med detta, det svåra i gåtan är ju kombinationen av moderniteter som Victoria Beckham med det något ålderdomliga härmspråket men det är nog bara ett utslag av Lottens anakronism.

Jossilurens alla kryddor kan ni läsa hääär.

Avslutningsvis Karins listiga bild-lettråd!
– Så här ser det förresten ut nuförti’n i korsningen Valhallavägen/Sturegatan.

HB var som besatt: de där trafikljusen skulle helt enkelt dit till just den korsningen. Och det skrev han om (”För övrigt anser jag …”) otalet gånger mellan 1952 och 1972, när han till slut fick sin åsikt igenom.

Ja, och så var det det här med att jobba i sängen. 

Ingen har påverkat mitt yrkesliv såsom HB. Jag jobbar nämligen – liksom HB och glädjeflickorna (belagt sedan 1795; jfr tyska Freudenmädchen; efter franska fille de joie med samma betydelse) – bäst i sängen.

Stilla er, stilla er. Jag kränker ingen och har ingen dyster agenda som innehåller ord som torskar, slampor och gigolor. (Farligt nära igloor, det ordet.) Jag bara sitter och sitter och skriver och skriver med kuddar uppallade i ryggen och en filt uppdragen till hakan.

När jag borde ha klistrat upp idolplanscher med David Cassidy, ABBA  Stenmark & Borg, Glenn Berry och Kjell Isaksson på väggarna i mitt lilla rum med rosa tapeter, suktade jag istället efter en drygt 70-årig skriftställare med vass penna. Japp, denna stofil var min allra största idol från det att jag var ungefär 11 år gammal:

Kar de Mumma och Anita Lindblom i baksätet. (Foto: Gösta Glase.) [CC]
  • K de M 
  • Kar de Mumma 
  • Erik Zetterström (1904–97) 
  • ”Hasse Z:s son” 
  • ”Calle Z:s pappa”.

Absurt, på min ära.

Nu var jag ju inte ett barn som på något sätt öppnade sig för de vuxna och berättade för t.ex. de mig antagligen närstående föräldrarna om min förtjusning angående Kar de Mumma och hans kåserier och böcker, revyer samt stollerier. Nej, jag skötte mig själv som den storasyster jag var, och köpte noggrant hans samlade utgivning för alla månadspengar och intjänade barnvaktslöner. Det inte var alldeles lätt: i Luleå fanns inte ens ett antikvariat, så inköpen gjordes på besöken i Stockholm och Lund.

(Jag var – inom jätteparenteser för det hör verkligen inte hit –  barnflicka/barnvakt/barnpassare såpass mycket att när jag sedan födde fem barn begrep jag inte alls vad det var folk babblade om när de påstod att det verkade ”jobbigt”.)

Men nu tar vi det från Erik Zetterströms synvinkel – han har ju aldrig mött mig.

Pappan Hasse Z. (1877–1946) var vid sekelskiftet 1900 lika känd som [här fick jag ta en lång tankepaus] ABBA, Zlatan, och Volvo idag. Man läste honom i tidningarna, i böckerna och i Söndags-Nisse, för han var så inihelvete rolig. (Med den tidens mått mätt. Idag är kåserierna sällan skrattroliga – men fortfarande välskrivna.)

Så kom sonen och odågan Erik, som inte skötte sig i skolan (vilket de skötsamma syskonen Sven och Märta gjorde). Meeeeeen Erik hade av sin far ärvt både konsten att stava och se humorn i det lilla. Här skulle jag kunna lista unge Eriks bedrifter, född med silverslev i mun som han var, men för mig är kåserierna det bestående: i 75 år skrev han dem! Och när han inte skrev, körde han en gammal finbil, drack vin, promenerade och låg och drog sig i sängen. 

Ta nu en paus och kolla på några av Kar de Mumma-böckerna som jag har hemma.

Broder Sven blev  journalist och manusförfattare medan syster Märta fick många barn, bl.a. Anna-Clara (aha!) Tidholm (som förresten är mor till P.O. Po Tidholm).

Hasse Z skrev om Anna-Clara, men hade inte något barn med det namnet.

Lille Erik Z gick ungefär två år i varje klass, var ute på galej och baluns mest hela tiden, lärde känna alla som var nåt i nöjessvängen i Stockholm – och så fick han förstås börja skriva kåserier i SvD och ge ut böcker på Wahlström & Widstrand. Naturligtvis bjöds han in som skådespelare på både film, scen och radio, men det var verkligen inte alls hans gebit. Det finns filmer och radioinspelningar samt hyllningsprogram sparade (med bl.a. Lill Lindfors, Hasse & Tage samt Magnus & Brasse), och när Kar de Mumma ska säga sina repliker är det som om hela världen stannar och artikulationen får alla polisonger att fladdra i medvinden. Själv gav han följande omdöme om estradören Gustav Wally:

– Han är en dålig skådespelare, men sjunga kan han inte.

Men skriva (för hand) i sängen, det kunde K de M. För det var så det gick till, och det är därför även jag sitter i sängen; jag vande mig vid det och trodde att skaparglädjen skulle smitta av sig. Numera får jag rysligt ont i axeln om jag tvingas sitta vid ett skrivbord. Kar de Mumma skrev och skrev i sänghalmen, och så ringde han på ett Stadsbud som hämtade de handskrivna kåserierna och levererade dem till SvD:s redaktion för renskrivning och redigering, korrläsning, sättning samt tryck.

När hans (andra) fru Marianne (ergo Viola) visade sig vara rolig, fick även hon skriva kåserier. Och naturligtvis var även sonen Carl Z (som gifte sig var ihop med den gudomliga Birgitta Andersson) begåvad kåsör. Idag är kåsöryrket dött och begravet, även om tidningarna publicerar ”kåserier” där slutpoängen avslöjas både i rubriken och den helt onödiga ingressen.

Och så nu till mitt Kar de Z-trauma som jag har berättat om förr: när Kar de Mumma hade dött, skrev jag till Carl Z … och det tyckte han inte alls var kul. Sorry, sorry.

Luckan var särskilt svårskapad idag eftersom jag under hela mitt skrivande liv har försökt att undvika eventuella likheter med Kar de Mummas stil. Plötsligt skulle jag verkligen jättehärma honom, gå i hans tangentbord och placera kommatecknen och replikerna på hans sätt för att ni skulle känna att det var han. Tack och lov fick jag även gödsla med ledtrådar här och där!

Nämen hörni, nu tar vi ju fram plommonstopet och drar en vinnare! Jag krafsar runt och draaaar … Flinn! (Som har fått en ny papperslapp eftersom den gamla försvann på en motorväg mellan Lund och Eskilstuna i december förra året.)

Lucka 9 kommer i ottan på lördag, när jag är på väg för att spela basketmatch i Gävle. Hoppas att ni håller ställningarna utan mina besök i båset!

Share
35 kommentarer

Facit till lucka 5 heter lucka 6 (Lilla Julkalendern 2023)

Ujujujujuuj, vad enkelt det var i lucka 5!

Eller inte.

Hur som helst stod lettrådarna som spön i backen eftersom vi som fick njuta av ekvilibristen i luckan när han levde, faktiskt minns rader & rim i massor.

Jossilurens lyckades nog klura ut vem som hade signerat luckan:
– M v. S var väl med när HB drog till Amerikat? eller om det var tvärtom? Eller om det… Vänta, NU fattar jag ko-bilden! HB är Korlando Obloomlo.

Kaffeflickan:
– Jag. Fattar. Noll. Nada. Zero.

Ingela:
– Har haft en melodi av HB som ringsignal i mobilen allt sedan det gick att välja egna sådana.

Katt:
– Nu när det är så kallt får man sätta på sig en kofta.
Det gör jag ofta.

Kråkan:
– Oj sicket galleri med let-trådar, och alla leder både hit och dit till många namn och till många låtar att nynna. Jag lägger mej still i en vik och gungar med … med ett stort glas glögg i min famn hamn.

Sara Sundquist:
– Ah. Det var då en målande beskrivning av denna rocker!

Peter A. Sjögren
– Äsch, jag vet ju vem HB är, men det är svårt att formulera en spirituell ledtråd. Zero idéer helt enkelt.

En tjusig tjej i Klockrike (aka Två brum och rök i Klockrike):
– Idag skulle jag kunna ge hur många lettrådar som helst, men jag måste hejda mig.

Kommentatösen Ingela har lyckats hitta den här bilden på HB, när han arbetade med utsmyckningen i ishallen i Skellefteå! Den finns kvar men inte är uppsatt som ursprungligen, utan i bitar på lite olika ställen. (Foto: Peter Eklund, Skellefteå.)

Det var alltså Robban Broberg (1940–2015) i lucka 4, som enligt alla dog alldeles för ung trots att han faktiskt var nyss fyllda 75 när han gjorde det. Det är tur att det finns en Wikipediaartikel att hålla i när åskan går, för mina kära tidningsarkiv är svåra att navigera i eftersom Robban bytte namn då och då, som vore han Prince eller nåt:

1957–1968 Robban Broberg
1968–1974 Robert Karl-Oskar Broberg
1974–1982 Zero (den deppiga perioden)
1982–2015 Robert Broberg.

Inte nog med detta – den 29 mars 1958 vet SvD att berätta om Sveriges första skiffle-band, som under ledning av ”Roban” Broberg gjorde succé. Grabbarna i Robans skiffle group var 14–17 år och lirade på lokal fem kvällar i veckan. Resten av tiden ägnades åt radio, tv, skivkontraktsskrivande, musikskapande och lite skola.

– Ja, det blir lite marigt ibland, säger 17-årigen. Vi går fortfarande i skolan och skall upp i realexamen i vår.

Det verkar på tidningsartiklarna som om Robban var kritikernas älskling under 1960-talet; han får idel (välförtjänt) beröm på alla håll och kanter. Jag kan inte ha varit mer än sex–sju år när Tjejer-skivan kom och vi alla vrålade CARÅÅÅÅLA och trallade till Ingelalalalalalaa. Här kommer ”Carola” i något slags jubileumsprogram från 1987, när tv1 bytte namn till kanal 1:

Robban gjorde inledningsvis massvis av roliga stolleprov som inte alls byggde på musikskapande. Han anlitades som pratkvarn och idéspruta av nästintill alla, till exempel hade han tillsammans med det 65 år äldre rivjärnet Julia Cæsar ett radioprogram med inbjudna gäster. I ett annat radioprogram presenterade han ”dunderhållning” med klanen Ekman (Hasse & Gösta m.fl.). Han gjorde film, han gav ut plattor, han hade krogshow, han uppträdde överallt – och så gjorde han tv. Barnprogrammet The Pling & Plong Show minns jag mycket pga. roboten Robbot (som numera finns på ABBA-museet).

Han ser ju lite sorglig ut numera. (Foto: Lotten Bergman)
Här är han lite fräschare. Programmen är oerhört röriga med dagens pedagogiska mått mätt, men fulla av livsglädje.

Om ni vill titta på Pling-plong-programmen, finns de (för tillfället i alla fall) på SVTplay här. Mitt favoritinslag kommer ungefär i mitten av programmen, för då ger sig Robban Broberg ut på Stockholms gator och torg med gitarr och en röd pall, och så sjunger han för förvånade flanörer. (Om ni även vill se shåwwen på Globen 1991, finns den här.)

Så här skriver Klas Gustafson i ”Robert Broberg letar efter sig själv” (länk till Google books, där man kan läsa vidare på egen hand):

Mitt eget möte med Robban Broberg skedde 1985, när jag uppvisningsbuggade och han var inbjuden specialgäst som skulle bedöma buggandet. (Jag minns absolut inget utom att det gick bra.)

Om jag bara inte hade haft så jädra stor rosett hade Robban Broberg synts på den här bilden.

 

Och så ska jag avsluta med ett litet mysterium istället för att gräva ner i mig i Robban Brobergs utbrända år samt deppigheten, sjukdomen och flykten till USA. I min ständiga jakt på scoop, hittade jag en intervju i DN sommaren 1965, när han gjorde revy och sjöng ”Koftan” på Gröna Lund.

”Raindrops” …? Hmmmm …?

– Jomen det vet jag ju – att Cliff Richard har sjungit ”Raindrops Keep Falling on my Head”. Men är det Robban Broberg som har skrivit den?!?!

Sa jag högt och tydligt och googlade med darrande fingrar fram all information jag kunde hitta samtidigt som jag inte svarade på tilltal eller tog ut brödet ur ugnen. Blott ett par minuter senare svarade jag moloket på tilltal och knackade förstrött på det lite för svarta brödet. För den där ”Raindrops” som Robban sålde till Cliff Richard var inte ”Raindrops Keep Falling on my Head”. Robbans ”Raindrops” och de andra tre låtarna finns ingenstans. Ingenstans.

Ack, inget scoop den här gången heller. Nu ska jag lyssna på ”Upp igen” – plattan från 1983 där jag skrålar och vrålar till ”Likbil”, ”Bredaschlade tanter” och ”Här i min skrivmaskin”.

Med denna sång
vill jag skicka dej ett brev men tyvärr
så har jag inget kuvert
Adressboken har kommit bort å
jag har inget porto

Nu ska vi dra en … nej TVÅ vinnare! Tröjorna kommer att skickas imorrn, så redan den här veckan har några vinnare ett kuvert i postlådan. Som vanligt måste ni mejla adress och storlek till mig eftersom jag inte har sparat sånt från förr om åren och ni ju kan ha flyttat och blivit både större och mindre än ni var nyss. Och nu drar jag … Haha! Vad passande: Ingela! Och … PK!

Bra jobb – jättekul läsning – i kommentatorsbåset allihop!

Ny lucka kommer på torsdag morgon!


Dagens embryo!
(Jag tror att Robban Broberg hade gillat detta.)

det är ingen sko på spisen
när räven överraskrar grisen
i rimstruvan sitter embryo
okcså dikctrar till jul ånyo
okcså dikctrar till jul å nyår
endast tomten vet hur det grår

Share
32 kommentarer

Facit till lucka 3 heter lucka 4 (Lilla Julkalendern 2023)

Hugaligen, vilken tuff söndag ni fick med en supersvår lucka. Ska inte göra så igen! Eller så gör jag det igen. Eller inte. Ökenråttan kanske var först med rätt svar eftersom ”la la” finns med i ursprungsverket och första luckan ju var proppfull med trallande.

Ökenråttan:
– Ja, i dag var det då inget tra-la-la precis.

(pigga?) kristina:
– Jag har hört att Andrew Lloyd Webber tyckte filmatiseringen av Cats var så fruktansvärd att han skaffade hund. Men i det andra var Karin Boye också inblandad. Och lite la la.

Crrly:
– Kul att italienskans fabbro alls inte är en farbror (i sig), men orden bör vara besläktade?

PK:
– Om jag får gissa på något så blir det denna lysande ö i författarvärlden som är Dan Brown. (Min kommentar till PK:s kommentar: det har varit för få gissningar på Dan Brown i år.)

Béatrice Karjalainen:
– (…) Jag och konstnären sa typ i mun på varandra att april är en grym månad.

Peter A. Sjögren:
– Ett hundraårsminne. Och i HB:s fall också ett viktigt 75-årsminne om en vecka.

Och så ett tack till alla som nämnde katter, jamare och kattastrofer och liknande! Extra plus till Maplestream som påpekade att en ko är en ooxe.

Den synopsisskrivande personen i tredje luckan var alltså T.S. Eliot (1888–1965), vars namn (”Tom” enligt alla som kände honom) väl var någorlunda bekant för er allihop? Men det är förstås en helt annan sak att kunna associera påhittade synopsisfloskler (hej Niklas, var pappa var bekant med sådana) till ett komplicerat poem. Faktum är att det ursprungliga utkastet av The Waste Land var så komplicerat att T.S. Eliot själv kämpade med att få ihop raderna. Till slut fick han be polarn Ezra Pound om hjälp, and the rest is litteraturhistoria.

Ezra Pound (1885–1972) & T.S. Eliot. (Eftersom de var någorlunda jämnåriga är bilderna tagna helt olika år.)

Dedikationen i The Waste Land är ett Dante-citat:

For Ezra Pound
il miglior fabbro

En liten resumé om vår hemlisbloggare kommer nu, så att ni kan berätta för alla era kompisar och kollegor, barn och föräldrar och lärare samt mostrar om denna språkbegåvade poet. 

Lille Tom föddes i USA, men efter en studieresa till Paris i 22-årsåldern hamnade han i England, där han bodde resten av livet. Det var där han skaffade sig ett osannolikt kompisgalleri – lika osannolikt som familjen Wahlgren-Ingrossos fraterniserande med alla. (Ja, jag är förstås bara avundsjuk. Jag vill vara kompis med t.ex. Birgitta Andersson, Björn Skifs och Frank McCourt.)

T.S. Eliot var som liten palt både sjuklig och skör samt kass på bollspel, så läsandet blev hans stora passion. Enligt de många biografierna om honom gick han omkring med böcker under armen hela dagarna, och satt ofta uppflugen med en tjock bok i fönstersmygar – helt oberörd om vad som hände runtomkring. Tänk om det är bristen på fönstersmygar som är orsaken till att barn av idag så sällan har läsande som passion. 

Här gräver en nioårig Tom en grop med systrarna Hinkley, medan två barnflickor vakar över dem.

De där biografierna ovan är förresten utgivna trots att T.S. Eliot i sitt testamente skrev att han absolut inte ville ha några som helst böcker skrivna om sig. Han brände noggrant alla brev som han hade fått och bad dessutom släkt och vänner att göra detsamma. (Man lugnt säga att det var få som lydde.)

Eliot lärde sig (vilket man anar i The Waste Land) i grundskolan latin, gammalgrekiska, franska och tyska. Efter besöket i Paris började han plugga i Oxford eftersom första världskriget bröt ut; studierna och det amerikanska medborgarskapet gällde som fripass. Men han trivdes inte alls, och skrev i ett brev:

”Jag avskyr universitetsstäder och universitetsfolk; de är likadana överallt med gravida fruar, spralliga barn, massa böcker och hemska tavlor på väggarna […] Oxford är väldigt vackert, men jag vill inte vara död.”

London gillade han däremot, och det var där han träffade alla dessa poeter och författare, teatermänniskor och kulturpersoner som alltså blev nära vänner. Förutom  Ezra Pound, var han även kompis med t.ex. Virginia Woolf, James Joyce, C.S. Lewis, Bertrand Russel, Hermann Hesse och underligt nog även Groucho Marx.

I mitten ser vi T.S. Eliot på cocktailparty med poetkollegorna Louis MacNeice, Ted Hughes, W.H. Auden och Stephen Spender. (1960)

Nu skulle jag kunna rabbla alla hans poesisamlingar, essäer, priser och bekymmer, men sånt kan man läsa om på andra ställen.

Istället kan vi ju kolla på kungligheternas klänningar när T.S. Eliot 1948 tog emot Nobelpriset. (Som Peter kommenterade: för 75 år sedan!)

Eftersom T.S. fullkomligt älskade de gamla Bröderna Marx-filmerna, skrev han 1961 ett beundrarbrev till Groucho Marx, som var en erkänt duktig brevskrivare. (Han var nog erkänt duktig på allt, när jag tänker efter.) Så här kunde det se ut:

Groucho brände inte sina brev-karbonkopior.

De brevväxlade och bytte porträtt. Groucho fixade snabbt ett nytaget foto och blev lovad att bilden skulle placeras mellan två av Toms andra kompisar på väggen i matsalen i London: W.B. Yeats och Paul Valery. Men eftersom Groucho var Groucho, påpekade han en tid senare i ett brev till Tom att bilden ju inte alls var uppsatt som den skulle, för det hade han sett i ett hemma-hos-reportage i en amerikansk tidning.

Fast helt sanningsenlig var han kanske inte:

I N.Y. Times 21 oktober 1963 har författarna på väggen förvandlats till J.M. Synge och James Joyce.

Efter tre års skrivande åt de två brevvännerna middag i det Eliotska huset – en middag som inte alls blev som det var tänkt. Eliot kallade Grouchos fru “Mrs. Groucho” och ville bara prata om Marx-filmerna och rabbla repliker ur dem för att imponera. Groucho hade å sin sida pluggat in strofer ur The Waste Land för att på samma sätt imponera på sin värd. Snabbt insåg han misstaget och övergick till att hålla en föreläsning om Shakespeares King Lear för den förvånade poeten. T.S. Eliot lyckades trots svadan i alla fall få en syl i vädret och be sin idol om ett nytt foto – där Groucho såg ut som han gjorde i filmerna med målad mustasch och stor cigarr, inte som en åldrad, mycket allvarlig man. 

T.S. Eliot dog ett halvår senare, och om de två fortsatte att brevväxla efter den famösa middagen vet man inte; inga brev har hittats.

Mot min vana ska jag nu avslöja ett fåtal av ledtrådarna i luckan eftersom jag ställde till det så för er!

  • Shanti Roney – Shantih shantih shantih (de allra sista orden i dikten)
  • Willem Dafoe – spelade Tom i ”Tom & Viv
  • tse-tse-flugor – T.S.E.
  • Groucho Marx – brevkompis
  • Robin WilliamsThe Fisher King
  • Ezra Pound – mentor och vän
  • ”Måste sluta, de stänger här och personalen hojtar att de kommer att släcka alla lampor om jag inte packar ihop med detsamma.” – ”Hurry up, it’s time” säger bartendern i originalet gång på gång i slutet av akt 2. På svenska: ”Det är stängningsdags, nu släcker vi.”

SÅJA!

Nu sover ni alla sött eftersom det är arbetsdag imorrn. Men jag och plommonstopet umgås intensivt med alla namnlapparna och jag hugger en liten skrynklig sak som det står … Hemulen på!

Lucka 5 kommer i ottan på tisdag!


När embryo skaldade så vackert, påpekade jag att han ju är en kollega till HB, varpå jag fick ett lika vackert svar:

en kollega det undrar jag nu

som dom siamesiska trillingarna brukrade säja: there is only one

men takc för dom fina orden men det var ju inte embryo som hittrade på särbokvarnsvägren den har legrat i högdragen okcså brandhagen i många år vid det här lagret

okcså embryo har faktiskt brott där (fast då var han bara ett embryo), nr 215, 5 tr, ett rum med krokvrå okcså en blåvit litren hundulat som hette tipp-ex

Share
29 kommentarer

Facit till lucka 1 heter lucka 2 (Lilla Julkalendern 2023)

Fruktsallad på er alla! Lika lätt som ni fann att gåtan i första luckan var, lika lätta tror jag faktiskt att alla luckorna är när jag skapar dem. Men äsch, vi hoppar väl rakt in i några av gissningarna – där jag måste påpeka att jag inte försöker vara rättvis med omnämnanden, inte är säker på vem som gav första korrekta lettråden och inte ens förstår alla eftersom HB ju har fler än 500 titlar på sitt samvete.

Aha! får inleda med rim:

Har ingen nyckel till tankeverksamhetens lås
trots alla klurigheter från förnämligt bås
Sätter mig på läktar’n och väntar
tills båsmor på facitluckan gläntar

Christer, the Long Distance Personal Trainer var inte först, fast listig:
– God morgon! Har tagit lite sovmorgon, men nu är jag vaken.

Brid har en liten lettråd:
– Antingen är det här lika enkelt som det först verkar, eller också ligger en liten häst begraven någonstans.

Zkop gör mig fasligt nyfiken:
– En släkting till de där som snackar i luckan blev räddaren i nöden när det var en vecka kvar tills jag och min dotter skulle flytta och börja Författarskolan resp. sista året på gymnasiet och inte hade någonstans att bo. Släktingen hade två små hus på backarna och vi fick hyra det ena. Faktiskt förekommer släktingen i HB:s verk (men inte i detta).

Ingela hade helt rätt:
– Kan vara vilken mellanchef i offentlig verksamhet som helst. Eller nån tant. Tut på er, båset!

Även Karin rimmade!

Här kommer en sång
från läktarn’s övre balkong:

Hejhå, hejhå,
nu står kalendern på,
men varför ska det vara så
svårt att rätt förstå
att detta tjat
om en apparat
gör allting uppenbart!

Och så har vi tre som gnisslar tänder eftersom HB tydligen väckte all­män harm:

Ardy:
– Äckelkäck som alltid.

Niklas (el primo):
– Hemska besvikelser från unga år bubblar i blodet. Man tror att dagen har en höjdpunkt och så visar det sig att det är HB … Gu så hemskt!

Hyttfogden:
– Det var då en förskräcklig männisch te å fråga ut en stackers pôjk.

Jag brukar ju bryta ut embryo och placera honom i en egen avdelning sist, men idag får han ta plats här:

jag gisslar på julkrisen eftrersom dom har det knivigt dessa dagrar
eftrersom vem vill bli slakctad äggentligen det säjer jag nu yo
få den vassa äggen instukcen mellan rävbenen
men man skal ju inte göran en höna av en fjädrer
ellrer sättra korven på en kris
farran vill ha sina ägg löskokcta okcså morran vill ha sina hårdkokcta
det är vekcans cornflikct varje helgmorgnon det säjer jag nu
det slutrar alltid i en enda äggröra
yo

Men nu till själva HB!

(Inläggen blir numera väldigt magra vad gäller bilder eftersom man måste betala dyrt för allt som inte är ”public domain”.)

Gullan Bornemark hette 1927 som alldeles nyfödd Gunhild Bohlin, och kunde med andra ord använda alla sina med monogram prydda servetter och örngott även som gift. Som alldeles nyss fyllda 96 år är hon idag nybliven pristagare, aktuell som hedersdoktor, ämne för dokumentärer och faktiskt på allas trallande läppar.

Och kanske är det dags för alla Gullans snillrikt skapade sånger att sjungas extra mycket nu. Inte för att barnen inte borstar tänderna och tvättar händerna, vill ha små hästar eller ens felanmäler kaffeapparaten, utan för att barn och ungdomar far fram som vettvillingar i trafiken.

(Paus. Stilla kontemplerar jag mitt öde som vorden gnällkärring.)

Gullan Bornemark, Anita och Televinken samt Trafik-Trolle lärde mig och mina barn i olika perioder hur man cyklar på höger sida, går på vänster, håller ut handen, tittar bilisterna i ögonen och tar hänsyn samt … sscchhh.

(Tyst min mun, stopp min penna, bort med mina tangentfingrar. Di unga gör säkert så gott de kan.)

Hur som helst, tillbaka till Gullans karriär! Musiken kom till henne via en tramporgel som fanns i släkten Bohlins sommarstuga och pianospel både hemma och hos pianofröken. Hon fann att om man spärrade ut ett visst orgelreglage med knäna samtidigt som man trampade, gav orgeln från sig ett mycket starkt ljud – och sedan var hon fast och spelade så mycket hon kunde, så liten hon var.

Nuförti’n går folk hellre på gym och sätter sig i en sån härn istället.

På 1930-talet fick hon gå i någon slags ”förskola” (Gullans ord), vilket jag antar var en barnkrubba eftersom det var före Alva Myrdals utredning i barnafrågan.

Här kunde jag ha lagt ut texten om forna tiders förskolors historia så att ni hade fått läsa i säkert en timme till. Men stopp, stopp. Jag ska inte vara långrandig. (Ur DN 14/12 1930.)

När Gullan var 15 år fick hon vara med om något alldeles speciellt: en vårdag kom Alice Tegnér och höll sin allra sista konsert i skolans aula. Hon var då 78 år och hade blott någon månad kvar att leva, men sjöng så det skallrade i lamporna och fick hela skolan att skråla med i barnvisorna. ”Detta var helt avgörande för mina vägval i livet” säger Gullan idag.

Sedermera gick Gullan Bornemark på musikhögskola och utbildade sig till musikdirektör (ergo musiklärare), men redan efter ett år sa hon upp sig från flickskolan i Malmö för att föda barn och starta eget företag med målgruppen 4–6-åringar: ”Musikleken Blåklockan”. Där lärde hon barn att leka musik medan hennes man Valter höll slöjdlektioner i samma lokaler. (Det var för övrigt Valter som kom på namnet ”Herr Gårman”.)

I en radiodokumentär (som ni inte inte alls behöver lyssna på), beskriver Gullan Bornemark sitt skapande så här:

– Man ska vara noggrann med rimmen – om man ens har några. Och stavelserna! Betonade ord ska hamna på betonade taktdelar och satsmelodin får inte skilja sig så mycket från sångmelodin. Pusselbitarna måste passa ihop! Ibland kunde jag mittinatten sitta och ändra ordföljd och stavelser i sängen – men inte musiken. Sedan vaknade jag på morgonen och kollade på mina anteckningar och tänkte, jahaja, där står nya ord som jag tydligen skrev inatt.

Gullans pedagogiska idé var att tänka på vad barnen gillar, hur de lär sig saker, hur de kommunicerar och att dessutom hitta brytpunkten mellan pedagogik och musik. Hennes fyra egna barn deltog i trallandet när hon via Lennart Hellsings skivbolag Snurrskivan fick börja spela in sångerna och ge ut plattor. (Här har jag korrat ett rysligt skrivfel. Puh. Borta nu.)

Eva, Sven, Gullan, Dan, Jörgen och Valter Bornemark. (Bild: Wikipedia.)

Om ni vill resa i tiden och inte har svaga nerver, men däremot tid att ägna 22 minuter åt något just idag (det är ju ändå lördag), rekommenderar jag ett besök hos Gullan och hennes dotter i Lillskolan 1962. En försmak:

– Vi bor i Sverige. Kan ni nämna några andra länder? frågar Gullan skolbarnen.
– Kina!
– Där är dom gula!
– Indien!
– Danmark!
– Jag har varit i fjällen och Stockholm!

Intressant kuriosa är att Gullan Bornemarks absoluta gehör har hamnat fel sedan 15 år tillbaka – och det fortsätter att förändras. ”Om hundra år är jag på rätt spår igen, för då har gehöret hoppat en hel oktav!” konstaterar hon obekymrat och trallar vidare i livet.

Lucktexten skapades med hjälp av ”E du vaken Lars?”, som man kan lyssna på här (om man står ut med Youtube-reklam). Gullan artikulerar så att det fladdrar i gardinerna och sonen Sven sjunger som funnes det varken mick eller högtalare.

Och nu! Plommonstopet har dammats av och fått lite silvertejp på insidan där kullen har spruckit och fodret lossnat. Jag har tillverkat några nya namnlappar, medan andra faktiskt har hängt med sedan 2005. Jag rör om och draaaar en t-shirtvinnare som heter … Jossilurens! (Ni ska alla vad det lider få se hur tröjan ser ut.)

Tredje luckan kommer på söndag morgon!

Share
37 kommentarer

Programförklaring: Lilla Julkalendern och Hemlisbloggaren 2023

På ojämna datum den 1–24 december 2023 – i ottan, kanske vid 06 – kommer kluriga, litterära gissningsluckor här på lotten.se!

Innan jag ens talar om vad det handlar om, betonar jag det allra, allra viktigaste i den här litterära leken. Håll i er, för nu kommer det.

Det allra, allra viktigaste är att INTE skriva det rätta svaret!

Alla som med bestämdhet vet vem som gömmer sig i luckan bör lämna ledtrådar efter sig precis som jag … (Vilket kan resultera i fantastiska gissningar när den som är bombsäker faktiskt har fel.) Om man inte har den blekaste susning om svaret, kan man alltid gissa på Orlando Bloom eller Hjalmar Söderberg eller till och med nån som har bott på Skebokvarnsvägen.

I år kommer alla luckor naturligtvis att vara jätteenkla. Eller inte. Kanske är det tvärtom så att alla luckor är jättesvåra och rent av hopplösa. Ja. Eller nej. Fast jo.

Men i punktform nu!

  1. Varannan dag (ojämna datum) fram till julafton lägger jag ut en text i ottan. Eller en handlingslapp, en text i bild, en felanmälan, lite Scrabble eller bara ett telegram. Texten har en komplett ovidkommande bild som prydnad. Eller så är bilden kanske jätteviktig? Hur som helst talar vi aldrig om bilden, så det så.
  2. In i kommentatorsbåset rusar ni alla för att gissa vad som ligger bakom orden. Det är oftast en författare, ett bokverk, en film eller en blåsippa – men även Clas Ohlson har julkalendrats.
  3. Ibland kliver även jag in i kommentatorsbåset för att få ordning på era spretiga tankar. Ibland håller jag mig undan eftersom jag faktiskt inte behövs!
  4. Nån gång efter midnatt varje jämnt datum publicerar jag facit och några av era gissningar. Alla – ALLA – som har gissat har då chans att vinna en t-shirt som förmodligen kommer att vara värd lika mycket som en en oöppnad Kalle Anka-tidning från 1973 om ett par hundra år.
  5. Alla tolv luckorna har något gemensamt: en röd tråd. Ingen begriper nånsin vad detta egentligen har med saken att göra. Men vem är väl jag att bryta en tradition?

Fackuttryck – såna vi svänger oss med i båset

Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.

HB: förkortning för ”Hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.

Orlando Bloom och Skebokvarnsvägen är bra att dra till med när som helst.

Hjalmar Söderberg & Dan Brown gissar du företrädesvis på när du inte kommer på något annat.

Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.

Att sitta på läktaren är att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker. Glögg intages med fördel.

Att hoppa i hatten: man har inte tid/lust/ork att gissa/klura/fundera, men vill faktiskt ändå vara med på ett hörn och ha en chans att vinna tischa.

Förra året fastnade tröjorna i ett tryckeri som tog så lång tid på sig att de fordom så vackra tischorna till slut bara bidde en tumme.

Eller, rättare sagt, en påse.

(Jag har några kvar om nån vill ha!)


Kommentatösen Ninja i Klockrike har skaldat!

Blåsippan ute på planen står,
Skebokvarnsvägen går där den alltid går.
Pepparkakssmulor ur munnarna står
Vem har medtagit glöggen i år?
Schubert sliter dystert sitt hår.

Dan Brown pruttar vilset runt
skriver sitt vanliga tramsiga strunt
Ingen vet vad karln gör här
men som tradition är han oss kär.

På läktaren pågår ett spill och ett dräll
numera bara varannan kväll.
Folk tittar upp från kvälter och tjäll
suckar mest men jublar ibland
nickar förnumstigt de dagar de kunde
äschar och bläar dock oftast i smyg.

December går fort för oss i båset
det där att vid bordet smörja kråset
är f’rallandel viktigt, lutfisk och såset
men det allra bästa som händer
är givetvis LOTTENS KALENDER!!!


AI bidrar med en bild som ska illustrera ”Lottens julkalender 2023”, men AI kan inte riktigt förstå mina promptar.Psssst. Ni som inte gillar julkalendern kan gå in i förra inlägget och fantisera om framtiden.

Share
8 kommentarer

Julkalendern 2022: Den röda tråden?

(Ni som inte gillar Julkalendern kan andas ut. Nu återgår jag strax till så kallade normala blogginlägg!)

Den röda tråden, DRT kallad sedan 2005, har varit tydlig, diffus, rolig, klurig, konstig och knäpp.

Förr om åren asså.

I år liknar den en broderad slinga som har slitits sönder av 100 års intensivt tvättande.

[För att tydliggöra den bilden letade jag efter brodyr ett slitet broderi. Och fann ingen. Dock ramlade jag över en gammal kökshandduk som ingenjör Andreé och grabbarna hade med sig i luftballongen 1896. Det var ju jättecoolt. Men brodyren ser helt oskadd ut, så ”trasig röd tråd” får ni tänker er själva.]

Pssst.
I båset utreder Ninja brodyr/broderi, som jag tydligen inte alls använder korrekt!
Slutpssst.

Foto: Digitalt museum.

Ni stackare som har suttit och klurat och lagt upp Excelark och googlat tänkbara ledtrådar, kommer kanske att vara mer allmänbildade än andra. Men svarets gåta kom ni inte så nära eftersom …

[gulp]

… jag misslyckades skändligen med att genomföra den tanken om bob/boll-hund/rund som jag hade planerat. När t-shirttrycket fastnade lite i min egen inspiration var det okej, men när tröjtryckeriet blev sent och allt gick i snigelfart och tröjorna sedan bidde en påse, försvann alla tankar på den stackars lilla tråden!

Men då får ni tänka på DRT 2011 istället, för den tråden var så genomarbetad att jag än idag klappar mig stolt på axeln och säger ”Bra, Lotten”.

Några som klurade var:

Ökenråttan redan den 7 december:
Tills vidare vill jag anmäla att jag tror att jag redan vet Den Röda Tråden: Z.

Magganini:
Nu återstår att ställa upp nån sorts tabell för lösande av Den Röda Tråden.

Brid:
Den röda tråden måste vara rim, som i -mad skinka.

Dina:
Den Röda Tråden måste vara ”kärt barn har många namn” eller ”att göra en tavla” eller något helt annat.

Pysseliten:
DRT måste ju vara artificiell intelligens eller möjligen maskininlärning. (AI och ML)

hakke:
Basket, bollsport och allmän idrott.
Brott och straff och allmän laglöshet.
Bildning och skola och allmän intelligens.
Bob, barder, bollar, brott, Birgittor och allmänt båshäng.
Borde bevisens betungande börda betyda Ben Bröda Bråden blir B?

Ett tag var jag inne på att klämma fast Östen Warnerbling (ovanligt lämplig felskrivning av Warnerbring) i alla luckor för att hedra Julkalendern 2008, men även den idén for åt pipsvängen.

Med andra ord: felåt, mittåt och c’est de ma faute.

Men nu jädrar ska här dras namn ur plommonstopet! De som redan har vunnit är Magganini, Ingela, Kråkan, Niklas, Dammråttan, Pysseliten, Niklas, nej embryo, Godiva, Christine, Luslina, Mamsen, Annapanna och en hederspåse till Ökenråttan, Flygbengan, Hemul och Ninja.

Nu drar jag tio till …

  1. (pigga?) kristina
  2. Betong-Bess
  3. Eva-L
  4. Vovvamomo
  5. Halvandra
  6. Hannoia
  7. Brid
  8. Cecilia N
  9. Goblin-Charlott
  10. Karin 3

Glad fortsättning, alla!

Maplestream har kommit på att det ju är T-påsar ni får när nu T-tröjorna inte kunde levereras!


Bonusläsning: hakkes sonett om Julkalendern

Likt Gulliver seglar vi ut
var december med Lottens kalender
öppnar luckorna en i sänder
och försöker att lösa dess knut.

På ledtrådarna vi vänder
man blir tokig och alldeles slut
men ibland hörs ett lyckligt tjut!
Luckan löstes med god hjälp av fränder.

Ibland är vi lilleputtar
som förfaller åt fjanteri,
på glöggen vi gärna smuttar
till tröst för vårt klanteri.
Men ibland vi av glädje skuttar!
Vårt bås med giganter i.

Share
27 kommentarer

Facit till lucka 23 heter lucka 24 (Lilla Julkalendern 2022)

Sent omsider dök sista luckan upp, och sent omsider kommer här facit.

Att själva gåtan – lucka 23 – blev så sen berodde på en total missräkning från min sida. Jag var så nöjd med att den skulle tillverkas av en AI-automat som en rimmad sonett som handlade om ett skakande svärd. Men AI:arna kan inte rimma på svenska! (Det misslyckade AI-försöket klistrar jag in i en kommentar.) Att facit nu kommer sent beror på graninförskaffning till skydd av mörkret.

Luckan som jag till sist lyckades tillverka blev svår, men ni var ju roliga som vanligt! Och som tack avslöjar jag massa ledtrådar här nedan!

Maplestream:
– Googla gärna böld, var och fistel för intressant läsning.
Hyttfogden:
– Vilken dramatik!

Nina fastnade för det danska:
– Hade inte riktigt bestämt juldukningen, men det känns som att luckan hintar om Musselmalet.

hakke rimmade!

Din medelmåtta, din klump av slem
Må julens änglar besöka ditt hem
Råttor som gnager på kraniets kött
Må julgranen glittra i grönt och rött
Din jordglob av smör, ditt bökande svin
Må samvaron nu med familjen bli fin
Din böld, din fistel, ditt varande sår
En strålande jul och ett gott nytt år!

Mamsen kanske var nåt på spåret:
– Kan det vara så att jag associerar till någon på andra sidan pölen istället. I så fall, mer död än levande. Och kung på ett sätt.

(pigga?) kristina respektive Magganini hittade en gemensam faktor:
– Denna vintersaga kunde gärna få fortsätta till trettondagsafton.
– Är det nån mer än jag som undrar över luckans numrering?

[Trettondagsafton heter Twelfth Night på engelska, hihi.]

Magganini fortsatte lite senare med fler ledtrådar:
– I dag var det verkligen skakigt det här. Ingen spjutspetskompetens som igår precis.

Hannoia:
– Jag sa det barda vid köksbordet i förmiddags, känner mig nästan avonsjuk på alla som hade vett nog att säga nåt i båset.

Eva-L:
– Det är en produktiv kille, om det nu verkligen var han.

Vi säger väl som zkop:
– Slutet gott, allting gott.

Dagens hemlighet var en giganternas gigant – världens mest berömda pjäsförfattare William Shakespeare (1564–1616). De som grälade (och rimmade diskret) i luckan var Kung Lear och Hamlet. Den förre var gammal och sur, den senare var ung och cool – samt dansk. Den onödiga bilden (som jag ju inte alls borde förklara) ledde er till dödsåret 1616.

–Alas, poor Yorick! är en av de mest kända replikerna – till en dödskalle – och i luckan stod det extremt suddigt: ”Jojo. Rik … ”. (Det nog så att Yorrick stavas med två r på svenska men bara ett på engelska.)

Några olika Hamletar genom tiderna, men Peter Stormare (1986) saknas. De andra är: Mel Gibson 1990, Laurence Olivier 1948, Richard Burton 1953. Alec Guinnes 1938, Stellan Skarsgård 1985, Sarah Bernhardt 1899. Anders de Wahl 1914, Per Oscarsson 1953, Thomas Di Leva 1989.
Och här har vi Jarl Kulles Kung Lear på Dramaten 1984 – föreställningen som jag såg hela åtta gånger. Per Myrbergs ögon har stuckits ut (”Out, vile jelly”) och Mathias Henrikson hjälper honom tillrätta. (Foto: Beata Bergström.)

Vem Shakespeare var vet vi alla. Eller så vet vi inte det eftersom det finns falanger som säger att han inte var han och om han var han så kunde han inte vara så jävla bra som han var för han kunde ju inte ens stava till sitt eget namn. Ska de säga! Vi vet inte ens hur hans namn ska uttalas, hur det än stavas. Allt från [shappäär] till [shackbierd] har föreslagits, men vi kan gott fortsätta att säga [shejkspeer]. Man var helt enkelt inte så noga med hur bokstäverna placerades dåförtiden.

Här är Wikipedias utredning om den vacklande stavningen.

Men nog finns det fakta att rabbla om honom ändå! (Om det nu var han som var han.) Men först måste vi se en snabbgenomgång av betoningen i den berömda monologen i ett klipp som är så fullt av Shakespearekändisar att man nästan får hicka av förtjusning.

Vad mer?

De flesta av Shakespeares föräldrar och andra släktingar var analfabeter – även hans barn. Dock hade han två polare (John Heminge och Henry Condell), som var läs- och skrivkunniga och som hade huvudet på skaft; de sammanställde Shakespeares i det oerhört viktiga verket ”Mr. William Shakespeares Comedies, Histories, & Tragedies”. Under William Shakespeares livstid trycktes inte ett enda av verken på något sätt.

Han gifte sig med Anne Hathaway (ja, skådespelerskan från nutiden har samma namn) när han var 18 och hon var 26 och gravid. Tyvärr finns inga i rakt nedstigande led kända släktingar eftersom

  • Hamnet (inte Hamlet) blev sjuk och dog när han var 11
  • Judiths tre barn dog innan de hann få barn
  • Susannas enda dotter Elizabeth inte fick några barn.

Till yttermera visso dog två av Shakespeares syskon innan de nådde vuxen ålder, och ingen av fyra bröderna som överlevde fick barn. När han själv dog skrev han ett ytterst sparsmakat testamente där hustrun fick ”husets näst bästa säng, inklusive lakan”.

De som pratar engelska dräller Shakespeare-citat omkring sig hela tiden utan att veta att de gör det – ungefär som att vi ju säger ”det är ingen ordning på allting” och då citerar Pippi Långstrump. Några Shakespeare-uttryck är

  • ”foregone conclusion” (Othello)
  • ”in a pickle” (The Tempest)
  • ”wild goose chase” (Romeo and Juliet)
  • ”one fell swoop” (Macbeth).

År 1890 bestämde sig världens då största Shakespearefan, amerikanen Eugene Schiffelin, för att hedra sin idol genom att släppa iväg 60 starar i New Yorks Central Park, bara för att staren ju nämns i flera av pjäserna. Alla 200 miljoner starar som idag finns i USA härstammar från dessa 60, och alla är inte helt förtjusta över den utvecklingen (som ju påminnner lite om våra många vildsvin).

Till sin gravsten skrev William Shakespeare något som skulle funka som varning för alla som ville gravplundra honom. (Eller graven dårå.)

Good frend for Jesus sake forbeare
To digg the dust Encloased heare:
Bleste be [the] man [that] spares these stones
And curst be he [that] moves my bones.

Det hjälpte föga; 2016 röntgades graven av forskare, som såg att skallen var borta. Gravplundrarna var med andra ord ena litterära typer.
Här går forskarna på Shakespares grav med en röntgenmojäng.

Vid tillverkningen av detta facit läste att man inte alls på några villkor satt och skrev i skenet av ett sketet litet stearinljus. Det har jag alltid trott, liksom lite romantiskt och fint. Men nej, man skrev på dagtid och använde stearinljusen blott i nödfall eftersom de var dyra, gav dåligt ljus och faktiskt var himla opraktiska att hantera.

Se, här är det ju ljust och fint!

Fast kanske vår vän skrev med massa dyra stearinljus i hela rummet på ålderns höst eftersom han faktiskt blev väldigt förmögen?

Men hallå, har Shakespelare skrivit något om bollar? Jodå!

”When we have march’d our rackets to these balls, we will, in France, by God’s grace, play a set.”

Det var alltså tennisbollar … och en eufemism för krig.

Och nu! Plommonstopet, giv akt!

Nu rafsar jag runt i hatten och plockar upp en lapp … men det är inte den sista. På juldagen sker en specialdragning med alla som har varit med eftersom jag vill skicka iväg alla påsarna! Förlåt, nu kom jag av mig. Jag drar en liten lapp där det står … Ninja i Unskijposad!

Vi hörs på juldagen när jag ska tala om hur jävla kass den röda tråden blev!


Här öppnar vi för embryo i specialhörnan! Med basket!

yo

vad säger du embryo jag hör inte

yo

hallon embryo det ekrar härinne är du ute cyklar det undrar jag nu

yo

vad säger du

yo

har du fastat i korsstenen kors i taket ja där sittre r du ju jag ser basketdojrorna det säjer jag nu

yo

men det är ingen farao på taket det är bara julgrannen som ska pulra ner pakceten det säjer jag nu

yo

så när du har fastat klart kommrer du ut det säjer jag nu

yo

Share
39 kommentarer

Facit till lucka 21 heter lucka 22 (Lilla Julkalendern 2022)

Nu börjar alla flacka med blicken och fundera på om det är Julkalenderfnulandet som är viktigast eller om det kanske är klappar, barn, dammråttor, glögg och en eventuell skinka som ska få fullt fokus.

Svaret är givet. Häng här.

Christer, the Long Distance Personal Trainer kanske inte hade lösningen i ottan, men nysningen var i alla fall helt rätt fokus:
– God morgon! Det var ett intressant sätt att stava en nysning.

Brid gjorde likadant – hittade fokus:
– Mostrarna kanske är en tråd att dra i.

Charlott – The Goblin girl hade verkligen inte en susning.
– Lätt Lillstrumpa och Änglaljus!

Hemul visste plötsligt!
– Preliminärgissar på en såsig person med mostrar.

[HP-sås, ni vet?]

Betong-Bess visade att off topic-fakta är bra info:
– Där ser man. Mostrar betyder ”att visa” på spanska.

Hon följdes av Pysselitens OT:
– Men jag har googlat USA’s alla presidentfruar – alltid nåt. En president avverkade hela tre first ladys under sin tid på posten.

Många var det som helt korrekt associerade ett av namnen till ”spets”:

Magganini:
– Jag kan inte räkna ut hur jag ska ha tid med de här spetsfundigheterna i dag.

(pigga?) kristina:
– Spetskompetens kanske?

Katt:
– Tittade också på spetskompetensen men saknar förmodligen sådan eftersom jag inte får ihop det.

Och så kom Jossilurens tillbaka och löste allt på sedvanligt associationsvis:
– För skepp och pirater är ju alltid solklara ledtrådar och dagens HB är ju ingen annan än Orlando B-b-bloom.

Lucka 21 vållade våldsamt huvudbry – men det var meningen. (Gå gärna in i båset och titta på kommentarerna; de är listiga och förvirrande och klargörande på en gång.) Inte nog med att svaret innehåller två personer, det är också så att de ju inte har något med varandra att göra egentligen. (Lucka 23 blir säkert lättare. Kanske.)

Så, ut med svaret nu!

Lovelace och Lovecraft, 4 respektive 9 år.

Ada Lovelace (1815–52) och H.P. Lovecraft (1890–1937) levde i olika världar och olika tider och höll inte ens på med samma saker. Men de hette ju Love-nånting och var rasande begåvade på alla sätt och vis samt så himla ämliga och sjuka, faderslösa och olyckliga – fast extremt omhuldade av sina mammor. Så självklart träffades de in love i en Julkalenderlucka.

Kolla här vad jag högst vetenskapligt – under tiden som jag har deltagit i tre olika julförberedande glöggsammankomster – har sammanställt: en tabell med
Ada Lovelace till vänster och H.P. Lovecraft till höger!

Sjuklig som barn (förlamad av mässling), faderslös som åttaåring. Sjuklig som barn (poikilotermi), faderslös som åttaåring.
Underbarn vad gäller matematik och teknologi. Underbarn vad gäller bokstäver samt kemi och astronomi.
Starka band till olika mentorer som hon brevväxlade flitigt med. Starka band till olika mentorer som han brevväxlade flitigt med.
Kombinerar i sina texter poesi och vetenskap. Kombinerar i sina texter påhittade monster och vetenskap.
Dör i cancer, mager och ämlig pga. stark smärta. Dör i cancer, mager och ämlig pga. stark smärta.
Har kritiserats starkt av olika falanger i modern tid. Har kritiserats starkt av olika falanger i modern tid.

Nu får de för enkelhetens skull heta Ada och H.P. fortsättningsvis; jag blir alldeles snurrig av allt Love:ande hit och dit. Dessutom hade H.P. en arbetskompanjon som hette Samuel Loveman, så nu orkar jag inte skriva Love fler gånger. (Men det jämnade ut sig när det visade sig att H.P. hade en annan kompanjon med det förtjusande namnet Frank Belknap Long. Och apropå sån därn love – minns ni även Linda Lovelace och hennes filmtitlar som krockar lite med den hemliga personen i ”Alla presidentens män”?)

Egentligen levde de två i lucka 21 ju inte särskilt lika liv.

Ada föddes in i en finfin släkt med poetpappa Lord Byron (som dock efter en månads faderskap gav upp och bad fru och dotter flytta hemifrån) och modern baronessan Anne Isabella Noel Byron (mycket intressant Wiki-artikel).

H.P.:s pappa var handelsresande i ädelstenar och en relativt lyckad sådan, medan hans mamma hade en trevlig familj med föräldrar och syskon (där har vi mostrarna!). Pappan dog i galopperande syfilis, vilket hans son förnekade till den dag han själv dog. Utan inkomst fick modern med lille H.P. flytta hem till mostrarna Lillian och Annie och morfar Whipple samt mormor Robie. (Ingen av dem har en intressant Wiki-artikel.)

Ada som 17-åring, H.P. som 25-åring.

Vad Ada gjorde karriärmässigt är så sanslöst imponerande att jag inte riktigt vet hur jag ska förklara det – hon var alltså i början av 1800-talet pionjär inom datorprogrammering. Jag citerar Wikipedia:

”Hon är mest ihågkommen för sitt arbete med vännen Charles Babbages mekaniska dator, den analytiska maskinen. Hennes anteckningar om maskinen innehåller den första algoritm som är avsedd att bearbetas med en maskin.”

Ada översatte, förklarade och kommenterade som 25-åring den italienske matematikern Luigi Menabreas text om just den maskinen. Hennes kommentarer blev till slut mycket längre än den ursprungliga texten och hennes gedigna arbete föll i god jord. (Hon fick – trots att hon var kvinna – beröm eftersom många andra vetenskapsmän inte hade lyckats göra det hon gjorde.)

Den inledande meningen i NE lyder dock: ”Lovelaces liv och berömmelse bar stark prägel av de män hon var associerad med.” Hm. Jag undrar om jag inte måste mejla redaktionen …

Vad H.P. gjorde karriärmässigt är bra mycket mer deprimerande. Han satt där med mostrarna och var superbegåvad och skrev, skrev, och skrev. När någon – när han var fem år gammal – förklarade för honom att jultomten inte fanns på riktigt, svarade han direkt:

– Men är det inte så att även Gud är på låtsas?

H.P.:s släktingar dog och dog, och han blev allt ledsnare. Han bästa vän begick självmord (när denne fick beskedet att hans mor låg för döden) och själv hade han så ont, så ont pga. cancern som han inte visste att han hade. På bilden här nedan är han 44 år och har alldeles nyss författat ett självmordsbrev.

Ada, 35 år, H.P. 44 år.

Adas liv var fyllt av älskare, nyupptäckta halvsyskon och tjafs med karlar som blev kära i henne, samt spelskandaler. Ja, hon var begiven på spel, och försökte med några karlar i vänkretsen att skapa en matematisk modell fött att kunna satsa bättre vi vadslagning. (Hon blev påkommen och förlorade massa pengar på kuppen.)

Stackars Ada sitter här och spelar, sjuk i cancer och svag av åderlåtningen som praktiserades på henne.

 

H.P. lyckades inte göra sig ett namn under sin livstid – familjen fick det allt fattigare för varje år och hans texter publicerades visserligen, men någon succé var det verkligen inte tal om. Efter att ha flyttat hemifrån, gift sig, skaffat nya vänner och mått bättre under en tid, gick allt åt skogen igen och han fick flytta hem till mostrarna än en gång.

Efter hans död blev det ett jädra hallå om upphovsrätten till hans verk. Det hela är helsnurrigt, men nu har man i alla fall enats om att ”allt som publicerades i USA före 1923 är kulturellt allmängods”.

Nuförtiden är H.P. poppis och kontroversiell på en gång hos den yngre, datorspelande generationen; sedan 2004 har ungefär 20 av hans böcker nyöversatts! Hans persongalleri har konstiga namn som låter som nysningar och hans texter nagelfars och analyseras i doktorsavhandlingar som särskilt fokuserar på hans ymnighetshorn med adjektiv. Mina barn kan obegripligt nog rabbla både titlar och nysningar och diskutera handlingen i verken!

Heja Ada, och Heja H.P.! Nu släpper jag ut er ur luckan!

Och så har vi då en plommonstopsdragning av två tisch… nej, tygpåsar. En första sändning gick iväg idag, så om ”Posten” sköter sig får några av er ett kuvert i lådan på fredag! Nu ska jag dagen till påsarnas ära dra två lappar … Flygbengan … och … Hemul! 

Sistluckan kommer i ottan på fredag!


He is back – här kommer embryo!

embryo var har du varit vi blev ordroliga

jag har varit på den andra sidan det säjer jag nu

yo

men herregudrun vad har hänt det undrar jag nu

yo

jag tänkcte inte fuskca men tänkcte om man tjuvgluttrade lite i lukcan kunde man kanske få en lertråd det säjer jag nu

yo

men vad händre vad händre

åh först fick jag in en tomtevante okcså kunde kikra men det var omögligt att se något så jag öppnade lite till

okcså nu hörde jag lite ljuleljusmusik

okcså kändre doften av glugg det säjer jag nu

yo

så jag stakc in hela luvran okcså hela tomteklägget det säjer jag nu

herregudrun embryo: du är helkrokig

ja det strämmer nog: det här var ingen dansk kring julgrannen precis det säjer jag nu

yo

för i nästa ögonblikc trillrade jag ner i intet okcså det var intet så julkul: det var ju ingen användskallelenderlukca det säjer jag nu yo

det var en tomtefällra det säjer jag nu

yo

en äkcta fallukca

 

Share
23 kommentarer