Jag har verkligen inte varit med om mycket i mitt liv. Det försöker jag hela tiden rätta till så att jag för mina barnbarn ska ha något annat än basket, bloggar, barn och böcker att berätta om.
En gång per år blir jag inbjuden till en herrmiddag där jag av outgrundlig anledning anses vara en hel karl. Det är kompisar från runt 1983 – vissa träffar jag alltid i andra sällskap, andra träffar jag nästan aldrig. Vi äter ute och pratar strunt och skrattar. Igår åt jag en risotto som var misstänkt lik havregrynsgröt, men som smakade gott. Precis som att havregrynsgröt ju smakar gott.
Efter maten drog vi till ett coolt plejs som ligger högt upp och som har en vidunderlig utsikt och där, hade någon bestämt, skulle vi dricka champagne. Nu skriver jag inte vad plejset heter och ber er att inte heller göra det i kommentatorsbåset (eventuella stockholmare kommer att känna igen sig), för jag har verkligen inte tid att bråka med dem mer än vad jag gjorde igår. (Hoppsan, nu lät jag bitter – men det är helt fel. Jag hade jättekul!)
När vi kom in, köptes minst två flaskor champagne på studs. Eftersom det var proppfullt vid alla bord, stod vi och hängde lite planlöst medan jag gick in bland borden och småpratade med andra där. En var hockeyspelare, en annan var börshaj och en tredje hette Niklas. Plötsligt kom en servitris fram till mig och var upprörd över att jag hade lagt ifrån mig min jacka, för man får ju inte tjinga platser på det sättet. Jag bad om ursäkt och sa att det var alls inte min mening, jag tänkte inte paxa en plats – vi var ju åtta i sällskapet och ville gärna sitta bredvid varandra, inte en och en på tjingade platser. Servitrisen fortsatte att var otroligt snäsig, otrevlig och allmänt sur. Då sa en av mina kompisar väldigt lugnt med den dyra champagnen i handen:
– Du … jag är kund här och …
Längre hann han inte. Servitrisen ryckte glaset ur handen på honom och bad honom lämna lokalen ögonaböj. Hon marscherade iväg med glaset bakom bardisken och där stod vi och gapade.
Kvällen fortsatte sådär med upp till tio incidenter där vi i ena sekunden blev tillsagda för att vi stod på fel ställe, i andra hade lagt jackorna på fel ställe, pratade för mycket med ”de andra gästerna” och dessutom inte fick stå bland borden där de sittande gästerna satt. Under hela tiden stod ett bord tomt – det var bokat för gäster som skulle komma halv tio nämligen.
När bordet fortfarande klockan halv elva stod tomt, retade jag nog upp servitrisen mer än lovligt fastän det inte var meningen. Jag sa:
– Hej, ursäkta, om jag bara får ställa en fråga utan att du blir arg igen. [smart inledning, Lotten] Om jag skulle boka ett bord här till, säg, nästa torsdag, håller ni det åt mig även om jag är en timme sen?
Hon blev inte glad. Och svarade i en lång harang med himlande ögon att det är klart att de inte skulle.
Ok. Jag vet att jag inte är särskilt diskret. Och med det med glitter försedda plommonstopet på huvudet kan man nästan säga att jag lika gärna kunde ställa mig på ett bord och vråla något om ”allt ljus på mig!” samtidigt som jag strippar och steppar. Men det som hände sedan, när vi trodde att allt var ok, är helt obegripligt.
Vi hittade till slut ett bord med två stolar och eftersom vi bara var fyra kvar, satt två ner och två stod upp. Där pratade vi i lugn och ro i kanske en kvart, tjugo minuter när en vakt plötsligt dök upp och stod med sin näsa tio centimeter från min.
– Ut! Nu åker du ut!
– Pbfgh jklmnf huuuu …? svarade jag
– Jag måste be dig att lämna lokalen omedelbart.
– Varför, jag står ju bara i hörnet här bakom gardinen och gör inget.
– Du har stökat till hela kvällen. Nyss drack du vatten rakt ur den där tillbringaren där! Och så har du fotograferat och tagit bord som var bokade och …
– Tillbringare ..? Får man inte fotog…? Vilket bo..?
Jag bet ihop och tystnade. Vi samlade ihop oss och gick i samlad tropp för att ta hissen ner till verkligheten. Utanför hissen stod nu tre vakter med armarna i kors över bröstet. Jag ville verkligen inte bråka, men samtidigt tyckte jag att det hela var en sådan vansinnig situation att ett litet prat och en eller annan förklaring skulle kunna vara på sin plats. Så jag slog mig i slang med vakterna en gång till.
Smart, Lotten. Jätte. Verkligen.
Observera att det inte handlade om gräl eller svordomar en enda gång, utan bara om ren samtalston. Men den största vakten blev så arg! Han tog tag i mig och puttade in mig i hissen. Jag spjärnade konstigt nog emot – man kanske gör det rent instinktivt? Inte ens vilda hästar eller stora basketspelare hade kunnat få mig att vara kvar på det coola plejset, och här spjärnar jag emot när någon hjälper mig åt rätt håll? I alla fall tog han tag i mig såpass att jag faktiskt trycktes in i hissen, lite som i Tokyos tunnelbana.
Herrarna i sällskapet skrattade och skakade på huvudet och sa att under alla år i Stockholms vimmelliv hade de aldrig varit med om maken. Och själv är jag rätt nöjd: barnbarnen ska få veta precis hur ball jag var en dag i forntiden 2010.
– Jo förstår du, att då karatesparkade mormor alla sju vakterna så att de for ner i hisstrumman och slog ihjäl sig.
Jag gissar på Sigurdsristningen.
Bra Citronen!
Till och med en ex-Stockholmare ser exakt vilket plejs det gäller.
Jag är en så o-cool Stockholmare att jag inte har en susning. Man ska inte gå på coola plejs, är min devis och det verkar ju stämma rätt bra. Nu är jag ju bara förortsbo, så det räknas väl inte riktigt.
Det där coola plejset fick genast fem överkorsade dödskallar av mej! På min meritlista finns också en utslängning (som vakten mindes ett helt år senare), man kan lätt undvika återbesök på ett sånt ställe. Länge.
Kära Dammråttan! Om du tänker en liten stund till kommer du nog på det. Alldeles nyssligens tog dottern över efter den godmodiga pappan. Och du har antagligen gått på restaurationens tak.
Fantastiskt. Det där är ju till och med värre än när servitriserna har tröjor på sig som säger ”jag har ett namn”. Men vad bra, då vet vi ju vart vi inte ska gå. Konsumentinformation när den är som bäst.
Aha, där missade jag en brakmiddag på jobbets bekostnad för många år sedan, pga eller kanske tack vare att jag låg på BB just då. Mitt jobb bjuder inte till stort kalas så där värst ofta, men jag lyckas då föda barn, varenda gång.
Tänk, det skulle aldrig kunna hända i Venedig. Där finns väl inga lodrätta kommunikationsmedel. Dock våträta.
Fråga i sammanhanget.
Vanligaste kommunikationsmedlet för arbetsresor i New York?
@Citronen. 6 1/2 år med fotbojor. Undrar om J Assange ens skulle klara det med sina fot… ?
Vill absolut veta vilke plejs det här är så jag inte ödslar en enda krona där. Dålig service och oförskämd personal ska ut i offentligheten. Jag kan definitivt orekommendera taxi 020 i Stockholm. De vill inte köra utan tycker man ska gå. Om jag nu tänkt det varför står jag i taxikön då??
Jamen, vad kan man vänta sig från ett ställe som ligger högst upp i kvarteret Gamen?!
Fy vad otrevligt. Jag tycker gott du ska skrika HÖGT om hur otrevliga de är. Med namn därtill.
(Vad är det här med den här simultana förhandsgranskningen förresten?) (Alldeles nyss försökte jag förtvivlat skriva i granskningstexten i stället för i rutan.)
Malinka: De som gör länkar vill se om länken blir bra, och det ser man liksom inte när man skriver. Men i rutan här nere. (Och jag har också försökt ändra i den oändringsbara texten.)
Jag vet att jag borde skrika HÖGT och dessutom med all önskvärd tydlighet kommunicera med ägaren — men jag varken orkar eller hinner bråka förrän ungefär den 15 januari. Jag måste välja mina strider och bataljer och ett uppfriskande januaribråk kanske är något att se fram emot?
Nu ska vi se. Julafton snart, ska man inte köpa, det känns som om jag har glömt något, det är något med papper och snören och inköp, jag har det på tungan …
Så där går det inte till på Skebokvarnsvägen!
När jag var liten flicka, för nästan fyrtio år sedan, såg jag det där stället från fönstret på min mammas kontor.
Det var inte särskilt coolt då, om det ens var något alls där. Däremot kostade det 25 öre att ta sig dit och en dag gjorde vi faktiskt det.
Jag tror inte att jag skulle betala 25 öre för att besöka stället i dag.
Som varande mycket o08:a tror jag ändå att jag kan ana att stället har (haft?) någon sorts anknytning till evigheten?
(Det här var en trevlig lucka! Får man tröjor här med?)
Nå, fick ni nån mat nånstans då?
Niklas i texten, är det samma Niklas som i båset?
Varför frågar jag så mycket?
St (?) Erik i all ära. Men allt har tydligen sina fläckar. Tyvärr.
OK, en krögare som även tidigare gått ”på båten”, (dock positivt i dåvarande fall)
Nej det är inte jag som är Niklas. Jag är Niklas!
Jag är inte heller Niklas, om nu någon trodde det.
Milde himmel dit vill man ju inte gå! Och eftersom jag aldrig är ute i Stockholm så lär jag inte hitta dit heller.
Ojsan. Neh, särskilt hjärtliga är de faktiskt inte, även om jag aldrig blivit utkastad. Däremot blev jag raggad på av en tjej en gång och det var ju lite smickrande men ändå rätt så oartigt eftersom jag redan hade damsällskap.
Himlen kan vänta!
Fast bås-Niklas var faktiskt där lite, lite grann eftersom jag bar ett av honom tillverkat halsband.
Du är så HIMLA cool Lotten! Dina barnbarn kommer att bli sjukt impade.
Var det inte jobbigt att städa undan liken?
Den 15e februari varje år brukade jag vara där strax innan klockan slog midnatt med ett samvetsvitt pappersark. Men det var för länge sen, typ stenålder, så det är väl preskiberat. Och dessutom var jag inte högst upp utan längst ner.
@Maj Korner : Var det -51 du kom på det?
Maj Korner: när jag bodde där i krokarna hängde vi ut genom fönstret just den dagen trots vinterkylan och såg hur hela världen tycktes defilera förbi.
Anna FTW: Åh, tack. Nu måste jag skrapa med foten och titta under lugg en stund.
Tack Malinka! Nu vet jag var jag inte ska gå när jag är på kundbesök i Huvudstaden!! Tror jag lyckades googla fram rätt ställe!
Pssst, när ni börjar nämna Erik — det handlar alltså INTE om Gondolen. Rätt ska vara rätt även om allt annat är hemligt.
@Örjan: Nä, då var jag inte född. Än. Men snart!
Det där pappersviftande är tydligen något som man ska begripa. Vi som inte begriper kanske kan få facit?
Ett ställe som bör undvikas med andra ord. Man ska ju inte som kund behöva skrapa med foten!
Respect.
@Cecilia N: Man kunde lämna in sina egenhändigt ihopplitade och ihopräknade deklarationer där, då när det inte fanns internet och sista inlämningsdag var den 15e februari. Det var nästan folkfest, det var jättemycket folk och det fanns korvgubbar med låda på magen.
Heja Lotten!
Jag förstår att du ville vara jättetrevlig för att inte skrämma herrsällskapet och att du inte vill hänga ut dem med namn förrän all tid i världen uppenbarar sig 15 januari, men när de bär sig åt sådär har de väl ändå förtjänat en riktig skrapa. Alternativt döden i hisstrumman.
(PS: Karatesparkade du hål i hissgolvet först eller finns där faktiskt ett mellanrum mellan hissväggen och -schaktet som är stort nog att rymma sju vakter på sin färd mot nedslagsplatsen? DS)
Nä, nu blev det ju syftningsfel. Herrsällskapet vill du förstås alltid hänga ut … med, oavsett om tid finns eller ej.
Aha … Tack för förklaringen!
Jo, såna lappar har jag också lämnat in. När vi flyttade hit fanns det en brevlåda ute på en gavel nära E4:an. Sen flyttade den in på gården i samma huskomplex.
Nu senast fick man lämna in den på arbetsförmedlingen … I övrigt har myndigheten ifråga dragit från stan. Ett steg söderut. Som ”allt annat” …
Ja men nu ser jag! Förlåt Erik et al! Lotten, vi har ju nästan bott grannar på Skebokv nej Götgatan menar jag! Jag bodde precis bredvid det som då hette Söderbio och nu heter Boulevardteatern. Enda kruxet är möjligen att jag bodde där 1979.
Hmmm, verkar inte vara Svedalas trevligaste ställe det där! Jag förstår att du inte pallade!
Här är en liten djefla ledtråd jag plockade upp via FB: http://www.restauranghimlen.se/
Ha-ha Hakke, jag hade väldigt roligt åt ditt syftningsfel. Som varandes en i herrsällskapet fattade jag inte varför jag förtjänade en skrapa. Majs ledtråd är ju helt underbar. Själv hade jag tänkt att skriva något om ett hus under vars bördas ok folket har tyngts ned. Det blir alltid nya roliga historier när man är ute med Lotten. Hasse
Hej och välkommen i utkastade-klubben. Jag blev handgripligen utkastad av vakter förra året då vi var där uppe några tjejer för att hedra minnet av en tjejkompis som gått bort alldeles för ung. Vakterna förväxlade mig med en av polarna som propsade på att diskutera kvinnoförtryck med en skäggig man i turban som satt och försökte imponera på två blida och blonda högskolesvenskor. Men jag, som inte ens deltagit i diskussionen en enda sekund, åkte ut med buller och bång. Troligen på grund av att jag hade ett vanprydande plåster på näsroten och under ena ögat 0ch väl såg ut som en fighter. Det spelade ingen roll att väninnan sa att det var hon som bråkat med turbanen, det var ändå jag som skulle ut.
Alltså, vi kanske ska starta någon slags FB-grupp för alla orättvist utkastade? De kanske har något slags rekord där uppe?
Fantastiskt. Eller så går vi dit och fyller stället och beter oss ”illa” så att de får tömma lokalen. (Illa = prata och gå omkring.)
Vad händer om man sitter still och inte svarar på tilltal? Inte ens på frågan om vad man vill äta?
Frågan kvarstår: fick ni nån mat alls häromkvällen?
Vi åt inte där, Cecilia N., vi gick dit efter maten. Det är liksom pubmiljö, inte restaurangdito.
Du/ni hade ROLIGT, Lotten, och det ska man inte ha alltför synbart och hjärtligt på ställen som vill va’ coola.
Prata och gå omkring? På ett respektabelt etablissemang? Hur kan du missköta dej så? Jag ger mej fan på att du log lite ogenerat då och då. Ditt beteende hör hemma i en svinstia ute på landet. Skäms på dej. Stanna du kvar ute på den bonniga landsbygden, dvs världen utanför Söder, där du hör hemma. Södermalm är för dom coola människorna som vet hur man uppför sig. Speciellt kvarteren runt Medis.
Lotten, väldigt lockande att gå dit och reprisa. Om du tar hatten och jag sätter på mig plåstren igen.. 😉
Nä, PK, nu har du fel. Kring Medis är det inte coolt alls. Och Himlen är inte representativt för Söder.
In på reco.se och skriv det här.
Jag tänkte skriva precis det Jonas skrev, in på Reco och återberätta!
Ok, fast inte idag!
[…] två år sedan slutade herrmiddagen med en underlig situation där jag råkade få hela gänget utslängt från en krog. Eftersom vakterna var brutalråa och vi fick en känsla av att repressalier inte var dem […]
[…] jag ska på herrmiddag ikväll (en sådan som slutar med att vi blir utslängda från haken vi är på), hänger både facit och lucka 18 på en skör tråd […]