Nämen alltså nu har ni på vissa håll blivit så bra på att gissa i lönndom och lägga ut dimridåer att jag sitter här på min kammare och rabblar sådant som skulle kunna vara rätt svar till lucka 2, men ändå kanske inte.
– CSN och studiemedel, jaha. Indiska små läckerheter och lejon – men utan Ernst? Slava, jahadå, slagdänga, japp, tralala. Död i 33 år. Mhm. Men Lopp-Loella?
Görel är lika förvirrad och frågar:
Är hemlisbloggaren
1. den/de som det skrivs om?
2. den som skriver?
3. den som redigerar?
Och det är ju det vi ibland inte vet. Men ni löste det med bravur ändå, och förmodligen var Agneta först. Men jag är inte säker. Griskindspatrik låter lite tveksam: "Jag ser att två till är inte på samma linje som jag" – ska prata med honom om BIFF-regeln. (OBS: skämt avsett för språknördar.)
Dagens favoritgissning kom från Fredrik I: Gillis Grafström! Honom ska vi ha!
Pappa, mamma och Sonja utan fötter.
Sonja Åkesson (1926–77) var en enkel, simpel, klar och tydlig poet som förmodligen hade twittrat som hon diktade, om hon bara hade fått chansen. Men om man läser vad andra skriver om hur hon skrev, blir det bra mycket krångligare – hon sägs vara tydlig men mångbottnad, lättillgänglig bakom dikternas komplikation men om man förstår modernismen och samtidigt betraktar henne ur ett kvinnoperspektiv så blir allt tydligen så mycket tydligare.
Kajsa Grytt:
”Blandningen av vardagsrealism och existentialism, av ett på ytan enkelt språk parat med intellektuell skärpa får fortfarande läsaren att haja till och reflektera över sin egen tillvaro.”
Lars Forsell:
"[…] det är denna obearbetade och allt ofta anskrämliga verklighet som finns hos Åkesson, äkta och ärligt redovisad – men den badar i ömhetens och förståelsens på en gång varma och avslöjande ljus."
Bo Strömstedt:
"[…] vittnar om en osedvanlig förmåga att sammanfatta en historia, koncentrera en karaktäristik i få men innehållsrika, suggererande ord. Den är särpräglad av lyrisk energi – också i slutavsnittet, som omaskerat handlar om trötthet, rädsla, äckel."
Ibland undrar man ju. Jag trampar på i livet och berättar om nyttan av att gå i en bra skola och att lära sig alla skrivregler innan man fyllt ett år. Och så tittar man på dagens poethemlisbloggare som bara fick gå i skolan i sju år eftersom familjen behövde en inkomst till. (Nioårig skolgång blev inte obligatorisk förrän på försök från 1950 och på riktigt 1962.) Ut och jobba med dig! sa de 1940 och slängde henne åt vargarna (ergo restauranger, affärer och Televerket).
Lilla Sonja kämpade på och läste säkert sådär som poeter plägar göra allt de kommer över och nog skrev hon poem så att fingrarna blödde i stearinljusets sken medan skorna flärpade och halmen stack ut som revbenen på hennes magra kropp.
Eller så hade hon det ganska bra och t'nkte inte så mycket på det där med bokstäver?
Som 25-åring flyttade hon från Buttle på Gotland till Stockholm och får sedan fem barn med fyra olika män. Samtidigt går hon på en studiecirkel i "modern lyrik" och drabbas av en uppenbarelse. Hon kan skriva! Och tycker jättemycket om uppmärksamheten! Hon spelar in ljuddikter, skriver texter till musik, ger ut en skiva till en av diktsamlingarna, åker runt och håller föredrag överallt, säger ja till en mängd hemma-hos-reportage och är frispråkig när det gällde sin egen alkoholkonsumtion och några tabletter samt lite ångest. Som vi idag säger om dokusåpakändisarna eller Idoldeltagarna, kanske vi en vacker vårdag på 1960-talet hade vräkt ur oss ett :
– Äh, en till artikel om den där Sonja och jag laddar mitt vapen!
Cigg-Sonja.
Nu måste jag citera Cecilia N som så lysande beskrev för en nybörjargissare hur dagens lucka tillverkades:
”Lotten [har] använt en text från DN som raster. Och så har hon lagt den eftersökta författaren i smulor på rastret och så har hon skakat till och då blir det ett silat pulver i mönster under sållet. Det är den texten som vi ser här.”
Dikten var Ja tack, som är en av de sista hon skrev:
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.
Den tydligaste ledtråden var nog "trallala" i marginalen: "Ska bli sjuksyster jag, tralala".
Nämen nu tar vi väl och drar en vinnare? Undrar om jag skulle kunna göra detta på ett mer effektivt sätt med datorgenererade lappdragningar. Har jag sagt det förut? Mhm, förmodligen. Och nuuuuu drar jag Yo! – embryo! Lilla embryo har inte vunnit förut, känns det som. Snacka om "modern lyrik" förresten …
Lucka nr 3 kommer … i ottan! Nä, nu ska jag lära mig lite om Vigelandobelisken.
17 kommentarer
