Ibland tittar man på film och fattar ingenting. Eller så tittar man på film och tänker "nämen så vackert, alla blommor och underb… zzzzzz". Eller så tittar man på film och tänker "va, vem, varför, närdå och huuur?" och tjatar ihjäl alla som sitter intill.
Är det likadant i kommentatorsbåset?
Idag fick vi nämligen det rätta svaret väldigt tidigt på dagen. Å ja ba här i min Julkalenderbubbla: "Neeeeeeeeeeej, neeeeeeeeeej, man ska vara diskret, ska jag radera, ska jag mejla, ska jag primalskrika bara lite här för mig själv och slita mitt hår till ikväll?" (Sedan lugnade jag ner mig. Man får ju faktiskt skriva vad man vill egentligen.)
Nu är det inte helt ovanligt med kommentatorer som knackar på, kliver in och säger "JAG KAN; JAG KAN! DET ÄR XXXX! och som sedan mejlar mig och säger förlååååååt, jag ville inte förstöra för alla andra, men jag blev så glad." Jag förstår er – jag är inte precis diskret själv.
Som tur var, kunde jag lita på felgissarna och förvirringsmakarna, varav två helt i onödan mejlade stora förlåtmejl om att de inte ville förstöra för alla andra. (Jag älskar er allihop.) Några som inte visste (till en början i alla fall):
Översättarhelena: "Dialys och ett rörande tal, det måste ju vara prinsen av Ockelbo."
Griskindspatrik: "Men så länge ogiftas jag på Häxan Surtant."
Pysseliten: "Herr de Berg …ström, …man, …kvist, …dal, …gren?"
Förutom den ständigt närvarande Orlando Bloom – numera bosatt på Skebokvarnsvägen – dök det upp näsor, ugglor, öar, silver, Musse Pigg, Kalle Anka, träiga syrsor (hej Ökenråttan!), sanningar och osanningar, ser du stjärnan i det blå samt ugglan som egentligen är en varg. Och Heléne har faktiskt en poäng i att man kan gissa precis som Griskindspatrik gör bara för att han heter så roligt. Luslina drog upp en av mina favvisar – Swedenborg – som inte har ett dugg med detta att göra men som kan nämnas varje dag, tycker jag. Och så har vi Anna-Eva som listigt antyder rätt svar: "Nu kan jag slå mig till ro. Kanske gePetter en chans i Så mycket bättre."
Gårdagens vinnare – Fru Decibel – var däremot väldigt diskret med rätt gissning som innehöll "lång näsa". Rosman likaså: "Eftersom jag tillbringar somrarna på Ven och gillar pinjenötter så är det kanske inte så konstigt att jag känner HB, har mött hans pappa G. och är välbekant med vännen TB [—]."
Jag kanske ska tala om att kollodium är intressant för att man dels kan använda det som lack på trä, dels för att det låter som HB:s pappa Collodis. Att flera av er helt i onödan associerade till dialys kan vi tacka googlandet för. Åh, vad ni lär er mycket!
Örjan var en av de förvirrade som undrade över de Berg- som var ack så avhugget. Och där kom jag och mumlade om ellipsligaturer för att ge er ledning. För så här är det i språkreglernas värld:
- Om något är avhugget eller avbrutet, kommer de tre punkterna (ellipsligaturen) raskt på ordet utan mellanslag.
- Om ordet är färdigsagt och avslutat men man vill antyda funderingar eller undermeningar, kommer ett mellanslag före punkterna.
De tre vännerna till HB var alltså
- Birgitta Andersson, som spelade Hedvig med den av okunskap växande näsan och hennes uggla Helge (som egentligen var en varg)
- Tycho Brahe, som hade väldeliga näsproblem
- Cyrano de Bergerac, som hade en lite större näsa än de flesta.
Och HB var Pinocchio. Nu kan man ju inte berätta särskilt mycket om en trädocka som genom ett under kommer till liv som har ett erekterande näsparti, men hur många av er vet att kreatören till sagan heter Carlo Collodi (1826 –1890)? (Egentligen hette han Lorenzini, men som skribent tog hans sin mammas efternamn.) Han var en lite bråkig och stökig samt högljudd här-och-där-skribent som hankade sig fram, men som på ålderns höst insåg att barnlitteratur kunde vara mer lönande än politiska pamfletter.
Historien om Pinocchio publicerades först som en följetong 1881, vilket får mig att sakna följetonger. (Inte följetänger.) Alla dessa fantastiska historier och klassiska sagor samt berömda storverk som tillkom med hjälp av skribenternas skaparångest och deadlinestress – vad motsvaras de av idag? I litteraturhistorien verkar det som läsarna har haft väldigt stor makt när de av tidningarna har krävt fortsättning på följetongen och författaren då glatt har lytt – och vips har Pinocchio, Oliver Twist och Sherlock Holmes levt vidare in i odödligheten.
Den version som i alla fall jag har vuxit upp med är Disneys, den med Benjamin Syrsa som samvete och Bengt Feldreich som sjunger på julafton. Ser du stjäää… Ah – ni ser väl där hur de tre punkterna kommer direkt på det avhuggna ordet utan mellanslag …? (Här kunde de två basketnämnande gissarna Leopardia och Niklas i Göteborg ha nämnt Bengts store son Sten, men icke.)
Roberto Benigni gjorde en filmversion av sagan så sent som 2002. Betyget 3,7 (av 10) antyder att den kanske inte var helt lyckad.
Här kommer en liten snutt om hur Walt Disney såg potentialen i den lilla trädockan med lögnproblem. (Om ni inte orkar se på hela – kolla hur de hittade på "undervattenseffekten" efter ungefär en och en halv minut.)
Béatrice nämnde en paradox, liksom även hakke gjorde häromdagen fast i mer vetenskapliga sammanhang. Denna gång handlar det om den växande näsan – Pinocchioparadoxen:
- Näsan växer om Pinocchio ljuger – men det betyder inte nödvändigtvis att den växer enbart av att han ljuger.
- Om näsan skulle börja växa trots att han talar sanning eller om den växande näsan gör att han ljög alldeles nyss mitt i sanningen, stämmer det ändå att näsan växer när han ljuger? (Eller så ska det inte vara ett frågetecken där utan en lugn punkt bara.)
- Vad händer nu om Pinocchio säger "Min näsa kommer att växa"?
För övrigt ska vi nog tacka följetongsläsarnas krav på fortsättning. Annars hade Pinocchio mitt i sagan hängt sig själv i ett träd och det hade Disney säkerligen inte godkänt 60 år senare och då hade den svenske illustratören Gustaf Tenggren (1896–1970) inte fått vara med om att göra Pinocchiofilmen över där.
Om ni vill läsa hela sagan från början till slut, finns den här på engelska (Projekt Gutenberg).
Men! Vinnare! Plommonstopsdax! Jag blandar och rör om som vore hatten en häxkittel i ett Shakespearedrama och nu drar jag upp en … Marius! (Misströsta inte, ovinnare. Det är mer än halva Julkalendern kvar!)
Lucka 12 kommer vid åttasnåret imorrn bitti!
18 kommentarer