Hoppa till innehåll

Dag: 7 december 2010

Ett helt vanligt inlägg om jobbtid & möten

I vissa familjer upprepar man samma historier – ibland med en extra överdrift eller en fiffigare knorr. Mina föräldrar brukar berätta om när Broder Jakob blev biten av en pelikan eller när han slog ut tre framtänder och när lillasyster Orangeluvan prompt skulle dansa balett och när hon väl fick det omedelbart slutade dansa balett eller om när jag spräckte ögonbrynet när jag inte ville åka iväg och dansa … eh … balett … hm. Plötsligt ser jag ett mönster.

Men som vanligt hör det inte hit utan är bara en inledning till något som jag har skrivit om förut: jag kommer snart att upprepa mig. Jag har nämligen sett på ännu ett TED-prat som fick mig att ropa halleluja. (Det är inte ett retoriskt fulländat tal – det är inte ens särskilt roligt. Men han har en poäng som jag gillar.)

Det handlar om att det tar sådan fruktansvärd tid att jobba om man måste jobba på jobbet. Det här gäller förstås inte alla arbeten, dum vore jag väl om jag påstod det.  Men det stämmer på många. (Säger jag som faktiskt flydde på-plats-jobb, månadslön, ersättning från Försäkringskassan och arbetskompisar redan 1998.)

Det handlar om möööööööteeeeeeen. Sooooooooom taaaaar tiiiiiid. Och annat som bara sinkar.

Ni som inte hinner se eller blir trötta och somnar av prat på engelska kan få en snabb resume:

Han som pratar heter Jason Fried (och är alls inte först med denna tanke). Han beskriver den ständigt sönderhackade jobbdagen med en natts orolig sömn där man måste börja om varje gång man blir väckt. Och han har några tips:

1. Byt ut klä-dig-som-du-vill-fredagar mot torsdagar-utan-prat. Jädrar vad folk kommer att jobba undan på torsdagar!

2. Använd passiv kommunikation som inte kräver omedelbar reaktion (som mejl) istället för aktiv kommunikation (som att prata med varandra IRL eller ringa).

3. Ställ in nästa möte. Eller gå inte dit. Bara nästa möte. Livet fortsätter som vanligt, lovar Jason Fried.

Jag – som klär mig som jag vill alla dagar och som jobbar ensam i dubbelsängen (låter väl bra det?) och som älskar att mejla och undviker att ringa och som nästan aldrig går på möten om de inte är mysiga – borde ju strunta i det här egentligen.

Men jag sprider evangeliet för er skull, alla mina stackars möteströtta kompisar!

Pssst!
(Ni som letar efter Julkalenderns lucka 7: den finns här nedanför.)

Share
9 kommentarer

Facit till Julkalendern 6 december 2010

Lucka 6 var faktiskt inte lätt för er som inte har sett svart-vit tv. För såpass länge sedan var det som hemlisbloggaren var jättekändis. Nu tycker jag som bekant inte att man kan skylla på att man inte ens var född dåååå när något har visat sig ske för alldeles för länge sedan och man inte känner till det.

Som vanligt är jag osäker på vem som är först, men Ökenråttan skippade alla sina vanligtvis så inlindade formuleringar och hävde bara ur sig ett förnamn: Maria. Detta förnamn återkom ett par gånger, Agneta (samma generation som Ökenråttan, råkar jag veta) länkade till och med till West Side Storys Maria-sång.

Och så föll polletten ner och ni hittade flera programtitlar och böcker inlindade i texten och vinkelivinkade både fram- och baklänges. HeMo och någon till (hjälp mig, vem var det?) kom ihåg att en släkting ju var med i julkalendern förra året.

Lisa FW måste sägas ha haft i särklass mest närkontakt med hemlisbloggaren. Först nämns listigt kollegan Julia Child, sedan klämmer hon ur sig att hon rentav har jobbat med Ria Wägner (1914–99)!

Riavink_230 Ria (brorsdotter till Elin Wägner och mamma till Veronica Wägner) hette alltså egentligen Maria och var fantastiskt produktiv med tentakler både i bok- och tv-branschen. Att jag lät henne prata och inte skriva beror på att det ju är som tv-personlighet hon är mest känd för allmänheten.

Hon slog igenom som 42-åring och var man än läser idag, står det att hon "inspirerade husmödrarna vad gäller matlagning och dukning". Jomenvisst – fast om man kollar på de många klippen som finns på Öppet arkiv, var det bra mycket mer som avhandlades i Rias program. Jag har under efterforskningarna lärt mig allt om att spela cittra och bygga små gubbar av kartong, men också att virka en tolvhålskaka.

Cissi Elwin gjorde 1996 en konstig intervju med Ria Wägner, som finns här. Hon ställer liksom inte frågor utan lämnar några påståenden som Ria får kommentera. Arne Weise sitter hela tiden bredvid och pysslar med sina händer och pillar på västknapparna och rättar till kläderna, men han säger inte ett ljud. Ria berättar om de första programmen (jag har förkortat lite):

– Det fanns ingen bandning då, vi visste inte vad vi gjorde. Jag såg inte mig på tv själv förrän efter sex år!
– Det kanske är bra?
– Det är förbannat bra, förlåt, mycket bra! Och programmen handlade inte bara om mat och dukning, vi hade sex olika inslag i varje program.
– Du ville göra det här för husmödrarna, det var inte bara mat det handlade om. Du hade massa andra inslag. [Ja, hon upprepar det Ria nyss sa.]
– Javisst, folk läste ju inte lyrik så jag hade massa kända skådespelare som kom och läste lyrik.
– Och så ville du ge kvinnorna självförtroende. Du har en sådan fin historia om kvinnan i klädaffären …
– Ja, jag stod i en provhytt och provade kläder och så hörde jag en mor och dotter som talade med varandra utanför. Dottern sa ”Jamen du kan inte vara utan ärm i din ålder!” och mamman svarade ”Jo för det kan Ria Wägner och det kan jag också!".
– Det var inte så glamoröst, inte.
– Nej vi fick verkligen slita.
– Du diskade själv …
– Javisst, och så hade jag mina egna kökssaker. Min man ringde mig på jobbet och frågade ”Var är stekpannan?” Ja den hade ju jag i studion. [Här höhöar Arne lite.]
– Att du orkade!
– Ja jag är lite trött nu.

Ria Wägners baklängevinkning ”vinkelivink” är nästan det enda folk minns idag. Fast många tror att hon ledde barnprogram, men det gjorde hon faktiskt inte. Nu tycker jag att vi stökar till lite på våra stadsbibliotek och ber dem gå ner i magasinen och dra fram de gamla reseskildringar som Ria skrev. Eller andra böcker – hon var som sagt en god skribent!

Ojoj, klockan är över midnatt! Jag måste genast dra en gissare! Hej vad det går!  Tjolahopp vad jag kan dra lappar snabbt numera! Och här har vi … Fredrik I! (Som såg Goblin-Charlott på tv och i båset gissade på Ture Sventon: ”Tures orientaliske vän hette Omar, och ett anagram på Omar är Mora. Mora ligger vid Siljan, och tar man Silja Line kommer man till Finland. Dagens bloggare är, kanske något förvånande, Väinö Linna.”)

Lucka 7 finns här!

Share
14 kommentarer