Sisådärja, då är vi igång igen! (Förlåt dröjsmålet! Jag letade efter lösenordet hit i flera timmar!)
Så här går det till: först talar jag om hur roliga ni är och ger er översvallande beröm och försöker nämna så många som möjligt. Men. Nu ska jag försöka att frångå den traditionen lite eftersom det tar så lång tid att sammanställa alla era roligheter – de står ju där i kommentatorsbåset och behöver kanske inte upprepas här. Kanske. Hm.
Sedan berättar jag lite om hemlisbloggartexten och hur jag tänkte. Och slutligen rabblar jag till synes helt onödiga ting om det rätta svaret. DRT ska jag försöka att inte nämna över huvud taget förrän jag måste – om ni t.ex. är helt ute och reser och kanske gissar på ”Spaghetti med köttfärssås” när det rätta svaret är "U2".
För nytillkomna gissare ska jag bara tala om att inte alla instoppade ledtrådar avslöjas. Många av dem upptäcks ju aldrig och då kan jag kanske återanvända det hemlistricket. (Men idag ska jag för pedagogikens skull vara lite extra avslöjande.)
Om jag inte har fattat alldeles fel var det Eva-Lotta som var först med rätt gissning till lucka 1.
Uppdatering!
Jag hade fattat alldeles fel – Ardy var så listig och tidig med rätt svar att jag inte ens kan minnas att jag har läst det! Se här så diskret:
– Är det inte Fingal Olsson som sitter där borta?
– Nä, det är inte Olsson. Och förresten är han död.
– Men han flyttade ju på sig! Och hade inte han formulerat sig lite kvickare än så här?
– Jodå. Förmodligen även som död.
(Oscar heter Fingal också. Flytten och formuleringen är också med. Slut på uppdatering.)
Fast jag tycker att Lunas förslag var mycket bra: "Kiruna". Sedan kan det vara så att många av er faktiskt gissade rätt men var så kluriga att inte ens jag förstod det. Christers kommentar var lysande: ”Tror jag ska gratulera yngste sonen, fast det inte är så stor sak i vår familj.”(Jag har ingen aning om Christer de fakto har en son som har namnsdag 1 december, men visst var det så det skulle tolkas?)
Som vanligt är det alltid någon som kliver in och vrålar svaret – men som sedan fyller båset med trevliga förvillelser: bra jobb!
Alltså var lösningen allas vår citatmaskin: Oscar Wilde (1854–1900). Det är mycket svårt att inte tycka om honom – dels tycker man synd om honom, dels tycker man om hans visdomsord och dels är karln fascinerande på alla sätt och vis.
Oscar Wilde runt 1885.
Han föddes in i en tänkande och kreativ familj i Dublin och lärde sig tala både flytande franska och tyska hemma. Hade han levt i vår tid hade han i tjugoårsåldern förmodligen varit en blandning av Tomas Di Leva och Ola Salo med en släng av Jonas Gardell. Han gifte sig och fick två barn, men flirtade först hej vilt med Florence Balcombe som dock bestämde sig för att gifta sig med Dracula-författaren Bram Stoker.
Oscar Wilde levde det ljuva livet med fester och hyllades storligen som pjäsförfattare efter några mindre lyckade år som skribent och romanförfattare. Men hela tiden hände det saker som måste ha irriterat och stört koncentrationen och fått honom att ligga sömnlös: han grälade med människor, han blev anklagad för plagiat av en text och så blev han förälskad i en ung man, vars far blev galen av ilska och hotade att stämma Wilde. I det viktorianska Storbritannien fick man inte bära sig åt på något sätt alls, och framför allt inte hänga med homosexuella. Eller vara en.
Wilde blev putt och stämde den unge mannens pappa … och så gick allt fullständigt åt pepparn: det blev Oscar Wilde som dömdes till två års straffarbete. Hans hem länsades, hans pjäser bojkottades och hade han levt idag hade han inte på några villkor bjudits in att deltaga i ”Så mycket bättre” – han var hatad. Hans söner hade flera, flera år senare t.o.m. problem med att komma in på universitet pga. sin sedan länge döde fader. Men tillbaka till fängelsetiden nu:
Oscar satt alltså fängslad och led alla helvetes kval och blev så sjuk att han var nära döden. Inte förrän han fick papper och penna av en ny fängelsedirektör återvände livsandarna för ett tag – och det var i denna situation som vi föreställer oss att han skrev hemlisbloggartexten.
The Smiths har gjort en instrumental låt där Morrissey har bidragit endast med låttiteln: ”Oscillate Wildly”, som ska vara en direkt referens till idolen Oscar Wilde. Och om man skulle få för sig att börja googla på just denna titel, hamnar man på en restaurang med samma namn – belägen på 275 Australia Street i Sydney.
Sångtexten "uuur djuuuupen rooopar jag till deeej" är tagen direkt ur bibeln där De Profundis första rader i 1917 års bibel har översatts till ”Ur djupen ropar jag till dig, Herre”.
De Profundis? Vabaha? Ni fattar inte? Jamen det var ju det brev som Wilde skrev till sin älskare när han (Wilde) satt i fängelse just pga. att han ju hade en älskare. (Brevet gavs ut postumt och censurerat 1905 och är på futtiga 50 000 ord. År 1962 gavs brevet ut i komplett version.)
I hemlisbloggartexten är sex olika citat insprängda, fast helt utan stuns och finess:
Hemlisbloggaren: ”… låtar är så ordlösa. Eller menar jag hemlighetsfulla … fast bra?”
Oscar Wilde: "Musiken är den fullkomligaste konstformen. Den avslöjar aldrig sin innersta hemlighet."
Hemlisbloggaren: ”Ibland känns det som om gud led av hybris när han skapade oss.”
Oscar Wilde: "Det tycks mig ibland att Gud då han skapade människan i någon mån övervärderade sin förmåga."
Hemlisbloggaren: ”… står han liksom ändå med sitt konstnärsentourage och beundrar sitt och polarnas verk fastän det egentligen (ursäkta ordvalet) suger."
Oscar Wilde: "Dåliga konstnärer beundrar alltid varandras verk."
Hemlisbloggaren: ”… det var jag som hade på mig moderna kläder medan de inte riktigt hängde med i svängarna.”
Oscar Wilde: "Det vi själva går klädda i är modernt. Det andra går klädda i är omodernt."
Hemlisbloggaren: ”… ofta känns det mest som att det måste förändras var sjätte månad bara för att det var så fult, det där som var modernt nyss …”
Oscar Wilde: "Modet är en så outhärdlig form av det fula att vi måste ändra det en gång i halvåret."
Hemlisbloggaren: ”… Bara jag får ta med mig dagboken på tåget, så.”
Oscar Wilde: "Jag reser aldrig utan min egen dagbok. Man måste alltid ha något intressant att läsa när man åker tåg."
Oscar Wilde blev fri 1898, men dog bara två år senare i hjärnhinneinflammation på ett hotell i Paris. År 1908 flyttades hans kvarlevor (aaaah, jättespännande skelett!) till Père-Lachaise-kyrkogården där all världens olika kändisar ligger begravda. Tydligen är det särdeles poppis att pussa gravstenen med massa läppstift på sig. (Gravsten och gravsten förresten, det är ett gigantiskt monument och någonstans finns en detalj som är en silversnopp. Som Tycho Brahes näsa, fast genitalier liksom.)
Två myter ska härmed dementeras: han är inte döpt efter den svenska kungen och han hade inte syfilis. (Hur man nu kan veta det.)
Nu tar jag fram plommonstopet och ser till att inga lappar åker vilse eller trillar in bakom fodret. De som har gissat under mer än ett namn får bara en lapp, förresten. (Pffft, ni tror inte att jag ser allt, va?) Årets t-shirt är förresten som vanligt inte färdig, jag, eh, öh, jag, hrm, jag hittar inte lösenordet till t-shirtfabriken. Nu drar jag … Åh! En av rimmarna! Loppran! (När man vinner en t-shirt ska man mejla till mig och säga hur stor man är och vilken adress man har och här har det minsann inte sparats på en enda adress sedan förra året.)
Seså, nu pallrar ni er till lucka 2!
