En stor sak har hänt i kommentatorsbåset. Det är fantastiskt; jag behövs inte längre. Ledtrådarna sprutar som ur fontäner och om någon råkar veta bestämt vad som gäller, rättar denne till de andra som tror att de vet, men har fel. Och mitt i alltihop dräller det av helt ovidkommande off topic-rapporter med julbord, vajk och relationsutredningar.
Jag är så nöjd så. Inatt drömde jag att David Letterman skällde på mig för att jag kalendrade utan vinsttänkande. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, förmodligen var det inte ett dugg slagfärdigt utan bara en mesig ursäkt. Nu när jag är vaken vet jag ju att jag skulle ha skrikit något om att t-shirtarna faktiskt är vinsten. Bah.
Plastfarfar klev in allra först med en bra ledtråd som flera andra kunde hänga på: "Med tanke på dateringen har det iaf med julen att göra." Sedan rasslade det till med en massa ost, Översättarhelenas fårögon och bokstaven X, Knoll & Tott, Pigge & Gnidde och Dieva svor så att jag kände igen mig: "Djäkla jobb att tid från luckan!"
Favoritkommentaren idag kom från Ardy: "Som en balettversion av Den långa flykten i bäbiskläder." Och Griskindspatrik löste luckan för att han avslöjade min metod: "Eftersom HB skrivit några av ledtrådarna med osynligt bläck rekommenderar jag att den som har en hemma belyser skärmen UV-ljus."
Ja, helt korrekt, Ökenråttan, det heter dockskåp och inte dockhus – det var medvetet för att ni skulle relatera till det engelska språket
Beatrix Potter (1866–1943) är alltså hon som målade de extremt söta mössen och kaninerna och som till bilderna skrev texter som på engelska låter som sagor på engelska, bara. Lite gulligt och fint och naturligt piffigt, har jag alltid trott. Men. I den svenska upplagan av "Sagan om Pelle Kanin" låter det så här:
En morgon sa gamla fru Kanin:
– Nu, små barn, får ni gå och leka på åkrarna eller på vägen, men akta er för att gå in i herr Karlssons trädgård! Det var där pappa råkade illa ut: herr Karlsson tog honom och gjorde pudding av honom.
What? Det är ju rena rama Die Hard! Och vem äter väl pudding? Lite muskaka till efterrätt kanske? I många av de söta böckerna skriver Beatrix om hur de små mössen först pallar frukt och grönsaker, retar små barn, killar en uggla under hakan och till och med vandaliserar ett helt hem, varefter de ska straffas och tillagas som puddingar. Jag bad Tioåringen här hemma läsa och kommentera tre av böckerna:
– Pudding? Vadå? Som mos? Ha!
– Vad läskigt! (Förtjust fnittrande.)
– Mamma. Funkar kamomillte som ett bedövningsmedel? (Uttalat kamomiiiltä med betoning på sista stavelsen.)
– Vad coolt att man tror att det är småbarnssagor, men så är det för mig liksom. Men puddingen tycker jag inte skulle vara med.
Tydligen släppte Beatrix Potter loss sina hemliga hämnd- och stöklustar när hon skrev och lät de små djuren göra det som hon egentligen ville göra själv. Medan hon satt hemma och ritade och undervisades i en skyddad verkstad full av sura guvernanter, fick hennes lillebror gå i skolan – och hon gillade inte denna orättvisa alls. Hon längtade ut och bort.
När Beatrix var mellan 15 och 30 år år skrev hon en helt oläslig dagbok i hemlig kod som inte ens hon själv kunde tyda senare, i 40-årsåldern. The National Trust har tagit hand om allt material runt Beatrix Potter och med stor möda lyckades de 1958 knäcka dagbokskoden och har renskrivit allt, som gavs ut 1964. (Kan inte ha varit så himla rolig läsning; det står ingentans om innehållet.)
Här en modern version av Potterska dagboksanteckningar.
Samtidigt ritade hon alltså av allt som hon kom åt, men mest svampar – helst de oätliga och dundergiftiga. (Här finns en hel föreläsning om Potters svampar som Dieva tipsade mig om.) När hon var 35 år skickade hon några bilder till ett sjukt barn som behövde uppmuntras (hon brukade göra det och barnen dåförtiden var himla sjuka hela tiden) och vips! såg någon potentialen och puttade henne mot en författarkarriär. Alltså debuterade hon 1901 när The Tale of Peter Rabbit trycktes privat för familjens pengar (ungefär som man idag skullle göra på eget förlag och print-on-demand) med hjälp av en redaktör som hette Norman Warne.
Denne Norman friade och planen var att han skulle befria Beatrix från föräldrahemmet, där hon fortfarande var tvungen att bo eftersom hon var ogift och inte kunde försörja sig. Dock dog han i galopperande leukemi en månad efter frieriet och ett sekel senare gjordes en film av denna romans – Miss Potter – med amerikanskan Renée Zellwegger som under några år väl fick alla huvudroller som brittiskor egentligen skulle ha haft.
Dock fick fröken Potter äntligen flytta hemifrån eftersom hon ju tjänade storkovan på sina böcker – och hennes hus är idag ett (tydligen) fantastiskt museum: Hill Top Farm. Där köpte hon upp marken som hotades av exploatering, delade ut små sommarhus till invånarna i bygden och anställde till och med en sköterska som byborna hade fri tillgång till. Man häpnar. (När jag blir rik ska jag bygga basketplaner till alla.)
Beatrix Potter med hunden Kep på 1930-talet.
Sammanfattning: gå till biblo och låna Beatrix Potterböcker och förfasas över muspuddingar, ADHD-ekorren, elaka paddor och stökiga kaninhem. Kolla sedan på baletten dagen före julafton på tv; den kanske är riktigt upplyftande! (Den visas väl fortfarande?)
Men hejsan vad de stökar till.
Fotnot som ni kan slå världen med häpnad med i t.ex. TP eller på Svenska Akademiens tillställningar: det fanns även en samtida skribent som hette Beatrice Potter (1858–1943) – historiker och socialreformator. Hon slogs för de fattigas rätt i det brittiska samhället och blev en (relativt) inflytelserik politisk aktivist samtidigt som hon tydligen inte var så glad för att hon lämnade mannen hon älskade för att istället gifta sig med en man som hon alls inte älskade. Som hette Webb, varför hon på sina ställen heter Beatrice Potter Webb. Hon grundade tillsammans med den oälskade maken London School of Economics och tidskriften New Statesman. (Ja, ni måste begära tjänstledigt i december för att hinna läsa allt som finns att läsa om ditten datten.)
Nu drar vi en vinnare! Rafs, rafs, rafs i plommonstooooo… hjälp, jag har ju inte tagit en ny bild på nya tröjan, så duuumt! Nåväl, nu drar vi … näää, den lappen skulle inte vara med idag, så tokigt, nu drar vi en till: Sistermoon!
Lucka 15 kommer alldeles strax – kanske runt tjugo minuter efter midnatt. Men ssscchhhh, var diskreta om den är så enkel som jag tror att den är!
Psst: numret 251 TR9X på blanketten kan tolkas som "Beatrix" om man byter ut siffrorna mot bokstaven på den platsen i alfabetet. Men det listade ni ut allihop, väl?
21 kommentarer