Och då började han fnittra så brutalt att han som på ett forntida foto blev alldeles suddig:
Jag är inne i Svenska Akademiens lokaler i Gamla Stan – närmare bestämt i Börssalen där alla varje år får veta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur.
Det handlar om en temadag under namnet ”Språkhjälpmedel i tiden”, vilket är 100 93 % roligare än titeln antyder. Det handlar om allt från ordböcker och frågelådor till termdatabaser och appar. Vi babblar om språkbruk och uttal, skrivregler och översättningshjälp, personnamn och ortnamn och får under kafferasten på inga villkor ta med något spillbart i Börssalen. (Som förresten har fått gråa väggar istället för svagt rosa eftersom grått tydligen är den färg som får guld att glänsa extra guldigt.)
Strax ska en paneldiskussion äga rum – Sture Allén (som representerar Svenska Akademien), Anna-Lena Bucher (TNC), Catharina Grünbaum (Mediespråksgruppen) och Ola Karlsson (Språkrådet) ska prata med varandra och svara på frågor. Som ni väl förstår är det ju komplett obegripligt att jag inte sitter med i panelen och yrar om baskettermer kontra cement- och betonguttryck i kombination med tågens kamaxlar och städverktyg med kvinnonamn.
Nu kommer lite fakta i väntan på panelhönorna:
- Genomsynlig är det som släpper genom både ljus och bild (ergo ett fönster).
- Genomskinlig är det som släpper genom ljus (alltså t.ex. en frostad glasskiva).
- Ungdomssvärmeri finns med i SAOL, men mitt tips är att det försvinner till nästa upplaga (2015). Vem fan svärmar?
- Stubblucka är en spridning av stenar i en stensträng vid en stubbe eller f.d. stubbe och dessutom ett ord som hittills inte har kunnat googlas fram. (Moahahaha.)
- IATE är en översättningsbank med 23 EU-språk – och latin.
- Brain waste bör på svenska heta resursslöseri.
- SAOL:s app har en stavningshjälp som rycker in med stavningsförslag när man skriver fel, men si det visste jag inte emedan jag aldrig stavar fel.
- Podiets nederkant har veckad kjol.
I Danmark finns sproget.dk, och i Sverige kan det hända (om alla kommer överens) att en liknande sajt hamnar på svenska.se (som har tjingats av Svenska Akademien, men inte används än). Där skulle man kunna ha en gemensam sökmotor som leder till gratistjänsterna Rikstermbanken, Språkbanken, SAOL, SAOB, Utrikes namnbok, Myndigheternas skrivregler (som håller på att fräschas upp av Språkrådet), Ortnamnsregistret, Lexins uttalsordbok och annat språknyttigt.
Nu inleds paneldiskussionen! Och oj, som vanligt handlar det om papper kontra digitala medier.
– Hur kommer det att se ut i framtiden …?
Alla i publiken svarar precis som alla svarar – en del gillar papper, andra gillar bara elektroniska varianter och de flesta gillar båda. Jag hade om jag hade suttit i panelen citerat en klok man:
– Av naturliga skäl är det svårt att sia. Särskilt om framtiden.
Här har det bloggare så snabbt att skrivfelen står som spön i backen …
För att försäkra mig om maximal genomslagskraft meddelas här fullständigt off topic att jag av min syster har fått en dammsugare i födelsedagspresent. En Mièle, som ni säkert förstod. Såna systrar växer inte på trän. (Men var det inte hennes dammsugare som gick sönder?)
Du behövde en, Orangeluvan. Och grattis!
AndersGM: Jag råkade klicka på publicera av pur upphetsning. (Och trodde förmodligen att jag inte hade slarvat. Ack, så fel jag hade.)
Precis som jag misstänkte, allt annat hade ju varit för galet, så ligger danskarnas site på .dk och inte på .se 😉
Tack, Hmm, nu har jag rättat även dk!
”… vilket är 100 % roligare än titeln” Hahaha! Så kan man junte skriva. Inte att det är svårt att sia o framtiden heller, det görs ju här frekvent.
… och rätt svar är elektroniska papper. Som i HP.
Jo det här med kardanaxlar…
Nej, rätt svar är ju Dan Brugd.
Äsch, den där dagen skulle jag också ha varit med på ju. Fick till och med en inbjudan att åka på arbetstid. Fast jag har varit upptagen med annat.
Lotten! Även solen har fläckar.
Själv trodde jag att jag hade fel en gång men det stämde inte.
Här sias det om framtiden.
Jag gick med datorn uppslagen fram till Sture för att visa upp bloggen och bilden på honom.
– Jaså, jahaja, det där ser bekant ut, sa han nöjt och log.
Han skulle precis berätta en synnerligen intressant anekdot – förmodligen från tiden när Nobelpriset offentliggjordes i ständige sekreterarens arbetsrum – när han avbröt sig själv och pekade på texten ”Den skrattande språkpolisen” och utbrast:
– Men vilket förskräckligt namn! Så förfärligt! Usch.
– Jamen bla bla bla varumärke … bla bla uppmärksamhet bla bla inte några pekpinnar utan bla bla … stammade jag.
– Jaså. Ja, lycka till.
Sa Sture, tog sina böcker under armen och försvann i Akademiens vindlande korridorer. Jag har inte en chans i världen att någonsin charma honom.
Jag hör ju till dom som tycker att ”En golgatavandring på legobitar” var smått genialiskt i sin enkelhet. Håller dock med om att den har sina brister som varumärke för din verksamhet.
Sure Sture – han som fick svenskarna (utom jag, då) att använda den totaltokiga tjugohundrakostruktionen. Det är vi ensamma om i hela stora (sture?) världen.
”– Jaså, jahaja, det där ser bekant ut, sa han nöjt och log.”
Där sprack min tes om att han i själva verket var var Sten Sture d.ä. 😉
Via Agnetas länk till hur det sias om framtiden, läste jag en liten kommentar som kommer efter Peter Santessons text:
Allt överförs till datorn och plattan och mobilen, och så går grejorna sönder och strömnmen tar slut och alla böcker och all musik försvinner. Alexandrias bibliotek har brunnit igen.
Ska skaffa en liten trumma, tror jag. Och en lertavla och en stylus. Och lära mig hojta över bergen.
”Alexandrias bibliotek har brunnit igen.” Det tyckte jag var roligt!
Nu citerar jag embryo om framtiden:
internet är som en stor glödlampla som lysrer okcså lysrer
tills man drar ut kontakcten då finske ingngenting
men bökcrerna
men bökcrerna liggrer okcså glödrer i mörkcret okcså väntrar
okcså blyertspennan det är segrervapnet det säjer jag nu yo
Är detta dialekt? Eller vårt framtida språk? Begripligt men lite svårt.
Det kanske är någon som struntar i maktens påbud, det lär vara populärt har jag hört.
Aahh, fattade inte det. Välkommen i klubben!
AHA! Här behövs en länk! Skogsgurra behöver lära känna embryo! Jag tar min favorit om fibrer i allting: http://yoembryo.blogspot.se/2007/03/om-fibrer-i-presis-alltning.html
(I klarspråk; Magnus Carlbring heter en poet. Under en tid kallade han sig embryo [med litet e som e.e. cummings] och han skriver som ingen annan. Särskilt som embryo. Och ibland gissar även han på Skebokvarnsvägen eller Orlando Bloom.)
Men det där med blyertspennan kräver en del!
Tag en titt!
Brann förresten inte Alexandrias bibliotek två gånger. Första gången inte så farligt, andra gången några hundra år senare fullständigt.
Åjj va ja har missat!
Carlbring som sådan känner jag till namnvis. Men att han var så full i fan hade jag obsalut ingen aning om.
Tycker nog att det skulle behövas paneldebatt om betong i basketkorgar, för tänk vad det skulle damma med cement. Alldeles för trött för att tänka klart efter ett par dar på resande fot. Men jag har sett mycket fin betong. Och armering. Och glömt min mobil i taxin (tack snälla taxichauffören som sagt att han kommer förbi med den i morgon!). Och nu när språkpolisen fått upp ögonen för skillnaden mellan cement och betong kanske det kan bli nån ordning.
Strunta i vad Sture sa, Lotten. Något olitterär är jag kanske, men är inte han lite OT nuförtiden? Åtminstone känns det så för en som befinner sig i den stora massan.
Jag kände en väldigt glammig barocksångare som hette Magnus Carlbring. Han hade ett After Dark-ideal som var intressant att iaktta. Han sjöng falsett som en gud. Undrar hur det går nu?
Kan det vara Professor Dumbledore som inte avses?
Vem som svärmar? Myror och mygg och bin och … Jaså inte så.
Vad ungdomssvärmeri beträffar borde ordet kunna återvinnas för användning gällande vad unga fans gör kring Idol-vinnare &c.
På B frågar jag: vad fick ni till kaffet? Eller fick ni inget kaffe (eller te) för att kunna ospilla på golvet? (Jag ser bara vattenflaskor på bilden om kaffet som inte fick spillas)
Vi fick ENORMA mackor med både ost och finskinka samt grönt till kaffet. Dessutom kakor som smakade lite av citron.
Och gissa vem som gick in i Börssalen med macka och kaffe och tänkte ”men vad lustigt att alla trängs i trapphallen, här kan man ju också fika” och sedan plötsligt kom på hur det stod till och skamset fick rusa ut utan att spilla.
Men hur gör man egentligen mer exakt när man svärmar? Mer i praktiken alltså. Håller handen? Viskar poesi under stilla sommarnattshimlar?
Svärmar gör man på håll. Gärna vid vackra sjöstränder. Sommar eller vår. Om aftonen. Vädret ska vara gynnsamt och det hjälper om föremålet eventuellt skulle kunna tänkas skymta i fjärran. Men då skulle svärmaren/svärmerskan troligen drabbas av nervösa problem. Eller inte. Det beror på.
Jag vet inte om man just måste göra någonting, även om hålla handen och det där passar för s.k. svärmande par. Men man kan ju också svärma för någonting (person, konstform och allt möjligt) och det är mer en känsla av mild förälskelse. Tänker jag.
Och de där flygplanen i snabbspolning som vi såg här … när var det nu då, de där som gick ner på Heathrow … de såg ju nästan ut att svärma också.
Ack, Jesper, inte ens i SAOB svärma de som förr:
• Flugorna, som i stora svärmar kringsurra det öppna såret.
• Af bin kringsvärmad uti skogen.
• Med veklagan och skrän kringsvärmade folket i staden.
• Kringsvärmande fiendtliga skaror.
• Barnen svärmade kring sin lärarinna.
• Frånsett att lösa kosacker svärmade i nejden … gav fienden föga livstecken ifrån sig.
• Smala, spetsiga kanoter började svärma omkring oss.
Men vänta. Vi närmar oss:
5) (numera föga br.) om (skara l. mängd av) personer: festa om; i sht nedsättande: leva ett utsvävande liv; ruckla l. rumla l. svira l. leva i sus o. dus o. d.; äv. med särskild tanke l. enbart med tanke på det stoj l. larm l. oväsen som åtföljer sådant svirande i ett lag, övergående i bet.: stoja l. larma l. bullra o. d.
Nu kommer det snart:
7) hänge sig åt l. ge uttryck för vaga romantiska känslor l. mer l. mindre oinskränkt beundran l. begeistring inför ngn l. ngt l. (i sht förr) fanatiska l. överspända föreställningar l. mystiska spekulationer o. dyl. (o. sålunda gå utanför förnuftets l. måttans skrankor), hänge sig åt drömmeri l. svärmeri l. fantasteri
Här är det!
… i fråga om förhållandet mellan könen: (ss. uttryck för en vag o. ofta hemlighållen längtan efter kontakt med (ngn av) det motsatta könet) hänge sig åt vaga o. romantiska känslor l. idéer l. drömmerier om ett (mer l. mindre upphöjt o. idealiserat) förhållande till (ngn av) det motsatta könet; äv. i fråga om verklig kontakt, om par (särsk. om två förlovade l. två älskande o. d.): vara tillsammans under det man hänger sig åt sådana känslor (vanl. utan mer avancerad erotik)
Puh.
Näh, jag gissar på han, den förre sekreteraren, han som jag för tillfället har glömt vad han heter … javisstja Horace Engdahl.
Övar, och passar på att skriva klarspråk för sen får man ju en digital örfil om man gör det.
Intressant! Nya frågor dyker nu upp, likt svärmande mejl på jobbet. Exempelvis: Hur definieras egentligen ”mer avancerad erotik”?
Jodu.
Lösa kosacker. Jag fantiserar om lösa kosacker till skillnad från fasta. Eller bundna. Jordbundna. De faller från skyn i svärmar.
Och inte visste jag att svärma och pokulera kunde vara synonymer!
Snarare, det visste jag nog lite vagt, men hade glömt för att det var för länge sedan jag läste lämplig gammal romantext. Men i alla fall!
Skogsgurra: angående årstid för svärmeri:
En, på landet boende, gosse tyckte i min gröna ungdom att man skulle svärma om vintern. Han passade på då vi tillbringade jullovet på landet. Man skulle stå ute på den isbelagda sjön på armlängds avstånd från varandra, fatta varandras händer, titta varandra i ögonen samt svänga armarna fram och tillbaka. »Jag måste hem och äta« hasplade jag ur mig och skrinnade vrålsnabbt tvärsöver viken till det räddande hemmet. Långt senare berättade jag det här för mina systrar och det visade sig att båda två råkat ut för precis samma sak med samma gosse. Vi kallade hans tilltag för ett lantligt ungdomssvärmeri.
Werther svärmade väl ändå inte?
Min farmorsfar var en rumlare, har jag fått veta. Alltså var han, enligt ovan vid >b>5), likaledes en svärmare.
Att svärma kan också vara att sitta på höstkalla parkbänkar och pussas.
Men hjälp vad ni har svärmat i era dar!
Jesper behagar nämna >b>5) — som jag ju nu har rättat. (Förmodligen har jag i detta inlägg slagit felsrkivningsrekord. Som jag inte tänker rättstava.)
Agneta
Skridskosvärmerier är en alldeles särskild sort. Och alldeles godkänd. Notera att den sker vid eller på sjö. Fast den ibland kunde ske på skridskobanan i Kungsträdgården.
Nybrovikens is var det väl?
Men när jag läste Annikas kommentar om ickefasta kosacker som faller ner från himlen tänker jag på Smaklösa
alla sover under taken, endast LupusLupus99 är vaken.
Jo, absolut, CN.
På Nybroviken svärmades det innan skridskobanan i Kungsan blev tradition. Det måste ha skett ganska tidigt under nittonhundratalet. Kanske redan sent artonhundratal.
Nybrovikens skridskobana runt sekelskiftet 18-1900 tilllhörde Skridskoklubben. Man måste betala inträde för att få skrinna där, liksom på Roddklubbens bana på Djurgårdsbrunnsviken. För att inte tala om Kungl. Skridskoklubbens bana vid Skeppsholmen: Där svärmade överklassens ungdomar på stålklädd fot till valsmusik medan mammorna satt runtom på bänkar och höll koll.
Mitt svärmeri är alltså här,
men jag vet inte vem hen är.
Det är så trist att inte veta,
vad hen kan heta, som jag har kär.
Ack, aldrig får mitt hjärta ro,
när hen är så inkognito.
Jag känner, att hen är mig när,
den som jag älskar är alltså här.
Vackert!
Ja, Hyttis. Här är jag!
I södra husdelen.
Apropå Agnetas lilla pennfilm 21:53: Igår röjde jag husets dammigaste hörn inför en liten ombyggnad. Det där hörnet som en gång huserade Datorn och som stått övergivet de senaste fem åren. Ingen har brytt sig om att ta reda på gamla tangentbord och sladdhärvor på golvet och bordet har liksom byggts in av allehanda prylar som saknar given plats och som ingen vill ta hand om. Dammråttorna ska vi inte prata om. De har haft ravepartyn och kopulerat helt hämningslöst så att till och med dammsugaren blev rädd. Längst in under ett element och helt omringad av damm låg en penna vars påskrift torde intressera valda delar av båset:
A.W. FABER ”PITT” 2907 WEICH=SOFT
Och så off off topic: Christer, vet du om det finns någon sida som reder ut uppförandepraxis rörande prallar och mordenter och deras kusiner och bryllingar?
På tal om pennor och Faber Castell:
http://www.gke.org/pub/files/Rondellpennor%20Faber%20Castell%201.jpg
Men ingen PITT?
Det beror på vad du är ute efter, Niklas. Är det ornamenttabeller du menar? Sådana finns det flera, med lite variationer. Ornamenten varierar också en del beroende på tid och plats.
Här är en mer detaljerad genomgång.
Och så beror ju förstås utförandet av en drill på styckets affekt och tempo, etc.
Nej. Men vi kommer att passera den där rondellen igen. Då ska jag leta lite bättre.
Tack Christer! Ornamenttabellen blir utmärkt ety det är Bach jag försöker exekuera.
Visste ni att Pitt har en egen bank? Pitt Bank.
Vill bara tacka Cecilia N för kovisan (gu’ vad det ser konstigt ut! Ko-visan. Fast det var väl inte riktigt en visa heller.) — den gav också tillfälle att lyssna på en mördarsnigellåt, så två för samma pris som en liksom.
Undrar vad Faber Castell säger om den banken!
PITT®
Niels Bohr
Här finns såväl en Mygga och som Hyttfogdens citerade svärmeri.
(Dagens impression, bara för att ingen har sagt nåt på länge när jag äntligen kliver in igen)
Hum. Stundom måste man gallra, när man har svärmar av böcker. Svärmar, säger jag. Och ändå slutar vi inte köpa nya. Hur många bokhyllor vi än har överallt i hela kåken tar utrymmet slut till slut. Utrymmet ryms inte. Så jag gallrar lite, och när jag har fått bort en … hum … hundrafemtio böcker (som ligger på golvet i travar) och ställt in de nytillkomna på den avdelningen (vi har avdelningar annars kan ingen människa, inte ens jag, hitta) som jag har gallrat, och de nyuppställda bara var en sisådär femtio volymer, kommer ändå min andra hälft hem och säger ”Stod alla de där där?. Det syns inte.”
Jag kommer hit. Efter att ha gallrat, men böckerna ligger kvar på golvet. Vad gör ni när bokhyllorna bågnar?
Nej förresten: se här, någonting enklare (?) att reagera på — en ö som alla har trott fanns, men som inte finns! Några åkte dit och kollade, och då var det 1400 km djupt i stället för en ö. Jättekul!
Uj då, man kan börja med att inte observera ”k” i uttrycket ”km”. Ber verkligen om ursäkt.
Apropå pappersböcker (tack Annika), och apropå Niklas och Christer från 11:17 och framåt: Glöm inte bort Joseph Joachim Quantz ”On Playing the Flute” ca 1752, och Johann Matthesons ”Der Vollkommene Kapellmeister” ca 1739. Quantz har tyvärr varit slut sedan länge, och antikvariatshajarna slukar snabbt alla eventuella kvarlevor. Den säljs tydligen i USA i en nyutgåva, till glädje för detta land och dem som däri vistas.
Hörru Niklas. Här sitter jag i soffan och berättar om båskompisarna för min kompis som då säger sig veta vem du är, även om det antagligen inte är ömsesidigt. Och så gick vi in på din sida och den är ju inte uppdaterad sen 2011. Ska det vara så?
”Båskompisar” — det är ju så fint att man kan fälla en tår.
Annika: Vi har nyss SÅLT en del av våra gamla utgallrade böcker som låg i högar på gästsängen och golvet och överallt i vårt lilla gästrum. Trodde aldrig man skulle kunna få betalt för gamla böcker och välgörenhetsställena tar inte längre emot böcker för dom får för många och KASTA böcker kan man ju bara inte.
Nej Cecilia N, så ska det ju inte vara. Jag är faktiskt urdålig på att uppdatera min hemsida. Och jag gör det så sällan att jag måste lära mig hur man gör på nytt varje gång. Och för att kunna göra det måste jag ta nya bilder som jag tycker är tillräckligt bra för att lägga ut på hemsidan. Och så måste jag göra nya spännande smycken som jag tycker är tillräckligt bra för att ta nya och spännande bilder på så att jag kan lägga ut dem på hemsidan. Och ungefär där sitter jag.
Vem är det som vet vem jag är och varför och varför är det inte ömsesidigt?
Titta inte på min sida då. Där har det nog inte hänt något det här årtusendet.
Hon har varit på Gotland och kuskat runt och tittat in hos konsthantverkare. Senast i somras kom hon och tittade hos dig.
Dessutom är hon hobbysilversmed.
Samtalsämnet hos dig i somras var mest Fia.
Vad kostar det att anlita någon som tar bilder och förnyar sisådär varje år/halvår/kvartal så du kan koncentrera dig på det som du är bra på?
(Eller kan man vara så sniken att använda nåt barn som är haj på åtminstone ena delen?)
Det är nog bildtagandet som är det som blir minst av. Och det ”barnet” som skulle komma i fråga bor tyvärr största delen av året i Melbourne.
Jag ska försöka skärpa mig …
Niklas: Säg till om du vill ha kontakt med min bloggtomte, som sitter och jobbar som webbproffs i Lund. (Det är inte han som har designat lotten.se – det är tyvärr jag. Men han hjälper mig när det trasslar och han är så duktig så oj.)
Tack Lotten! Problemet är som sagt först att få fram någonting att uppdatera med …
Du, har man det ”barnet” att tillgå så förstår jag att man är kräsen när man väljer fotograf. Väldigt imponerande!
Ja, hon är duktig!
Niklas barnfoton — det vill säga, dottern som fotograferar — jag har svårt att finna ord för vad jag tycker om, men om jag formulerar mig mycket mjäkigt anser jag att det hela var fantastiskt!
Sedan, riktat till Ökenråttan: tanken är just att vi ska försöka sälja de utgallrade böckerna (jag har svårt att låta bli ordet ”utrangerade”, som det hette under biblioteksåren). Vissa borde vara väldigt säljbara. (Kompletta sviter av genrelitteratur, till exempel.)
Jag brukar köpa böcker på Bokbörsen emellanåt, toppen för udda, utgångna och slutsålda rariteter. Sist Karin Berglunds stora trädgårdsbok som inte längre ges ut.
Akta er för Bokhyttan uppe i Bergslagens regnskogar!
Dom borde sälja bokhyllor också.
Vi har en stor vacker trädgårdsbok till salu och billig är den; ge ett bud: Mitt hem och min trädgård av Lena Larsson och Gunnar Martinsson (1963, Tidens förlag).
@Niklas 00:30. Ja, Niklas, hon är duktig. Otroligt fina bilder! Stolt och glad kan du vara.
Nu har jag läst ikapp och klickat på alla länkar med pennor och molekyler och jag vet inte allt. (Förlåt. Bloggmeister far omkring som ett torrt skinn.) Ett citat fastnade – det om ön som inte fanns:
”Cartographers everywhere are now rushing to undiscover Sandy Island for ever.”
Här är en bit av Quantz, närmare bestämt om att spela kontrabas (tyvärr inte så mycket hjälp för Niklas, men kul om man vill träna sig att läsa frakturstil).
”Der Vollkommene Kapellmeister” har jag inte tillgång till, bara det här utdraget ur ”Das neu-eroffnete orchestre” om stråkinstrument, bl.a. ”Der brummende Violone”.
Vad gäller ornament hittade många på egna varianter av både namn och tecken. Här är en bit ur Simpsons ”The Division Viol” med en tabell som bl.a. innehåller
ajvardouble relish.En kul parentes är att om man googlar på ”oboe ornaments” så kan man hitta såna här tjusiga julgransdekorationer.
Tack Christer. Jag ska fylla julgranen med sådana. Inte. Krångligt nog måste man ha fem fingrar och en tumme på högerhanden för att spela på den. Och det är väldigt långt mellan höger och vänsterhanden … Gjord för pentatonisk skala?
Bokbörsen är intressant de har numera över 2 miljoner böcker
tillgängliga. Då låter det ju som en enkel match att få tag på den
bok man söker, men ibland får man vänta länge innan önskad
titel infinner sig.
Ge bort böcker till föreningars loppisar kan man ju fast när man då är där och ska lämna över några kartonger kan man ju inte låta bli att titta vad som där redan finns i boktravarna och jag skulle vilja säga att resultatet ibland kan bli: lika många böcker bort som hem.
Och kasta böcker i soporna är svårt, mycket svårt, heller då att
lägga ifrån sig några böcker på offentliga platser och hoppas att
någon annan ger dem ett gott hem Lägg i en lapp i boken ”Denna bok är din om du vill ha den.”
Nu har jag också sett pennfilmen. Var det någon mer än jag som reagerade på att det var så många vänsterhänta i den? (Jag tittade utan ljud, det kanske fick sin förklaring.)
Ingen förklaring. Jo, jag noterade det också. Men man ska ju inte reagera på nånting numera. Någon kan bli kränkt.
11.15
Sex grova haubitsskott på två sekunder. Det är vår verklighet. Lyckligtvis var det på Bofors skjutfält. Många har det som vardag.
Skogsgurra — bokhyttan, menar du den i Hjulsjö? Vars årliga invigning det är så roligt att åka på fredagen efter midsommarafton missinassen?
Just den! Vi kanske ses?
Ja, fredagen efter midsommarafton nästa år!
Spännande! Fler som kommer?
Absolut, det låtergalet – alltså kul! Påminn!
att skrivra utan blyertspenna känns alltid lite uddlöst
[…] gång var jag där och jobbade med salig Lennart Hellsing, en annan gång var jag där på seminarium. Jag uppför mig då som amerikaner som plötsligt får träffa presidenten eller som när en […]