Loading
Lotten
  • Om mig
  • Julkalenderfacit
  • Kåseriskafferi
  • Bloggen
    • Bloggarkiv
  • Föreläsningar & kurser
  • Minnesvärt
  • Språkpolis
  • Integritetspolicy
  • Search
Bloggen

Nämen om vi skulle starta lite upplopp, hörni?

Spring ut på planen!

Skärmavbild 2013-05-27 kl. 08.18.32

Släng lite eld på någon!

Skärmavbild 2013-05-27 kl. 08.19.45

Sedan åker vi till en förort där vi inte bor och tuttar på en bil! Eller en förskola! Ja! För vi har ingen lokaaaaaal! Och om inte vi får ha någon lokaaaaaaal, så ska banne mig inte småungarna ha nån lokaaaal!

Förlåt, nu förflyttades jag minsann till 1970-talet när man for omkring och gjorde olagliga saker och skyllde på att det inte fanns tillräckligt många ungdomsgårdar (ergo lokaaaaler). För man demonstrerade inte enbart – det var alltså inte bara fridfullt tjoande med

  • fackliga rättigheter!
  • dagis!
  • jobb!
  • vi flytt int’
  • ropen skalla ____ (fyll i lämplig fortsättning som gärna rimmar eller slutar på “alla”)
  • uuuut meeeed____ (fyll i lämplig person som ska slängas ut från valfri olämplig position).

Man kastade även då brandbomber, slog ner gamla tanter, plankade på tunnelbanan och var redlöst berusad på Barnens dag.

Man och man, förresten — jag satt ju bara hemma och fantiserade om min basketkarriär. Men jag umgicks under en period med ett gäng killar från Lidingö, som stolt berättade om allt ”bus” och att de hade under 2,0 i medelbetyg … och som fick mig att ljuga om mitt eget medelbetyg. (Jag sänkte det för att inte framstå som en plugghäst.)

Fast … varför ska vi låta det stanna vid fotbollsarenor och Stockholms förorter? Vi kan väl begå olagligheter vi också? Jag är till exempel väldigt missnöjd med hur Coop har möblerat om i min affär.

  1. Storma fruktdisken!
  2. Ta de gröna bakpotatisarna och lägg dem ovanpå de övermogna avokadorna!

Sedan tycker jag faktiskt att bilisterna har börjat slarva med körriktningsvisarna i cirkulationsplatserna. (Eller ”blinka i rondeller”, som det egentligen borde heta.) Varför ska jag behöva stå ut med sådan lättja från vuxna människor?

  1. Släpp en bomb mitt i rondellen!
  2. Lägg ut spikmattor som har blinkningssensorer som drar in spikarna för alla som sköter sig!

För att inte tala om alla idrottsevenemang som bara går ut på att tävla: sicket trams. Varför fokusera på bollkontroll, balanssinne, precision, koncentrationsförmåga och styrka när man skulle kunna få utlopp för sina aggressioner som publik också?

  1. Låt fäktningspubliken storma pisten med sablar och bengaliska eldar – sedan de utrustats med skyddsutrustning förstås!
  2. Lär ut tacklingsteknik så att isdansare måste vara beredda på plötsliga publikinhopp! (Här kan man med fördel värva gamla avdankade hockylirare som kan få en ny karriär som ”under cover-publik” på konståkningsarrangemang.)

Sådärja, nu tar jag en välbehövlig raljeringspaus.

Och nu har jag en helt allvarlig idé: lär ut retorik från första klass. Några av killarna och tjejerna som prompt måste göra sin röst hörd genom att sabba för andra kanske skulle kunna ha nytta av att kunna tala för sin sak?

Uppror i Husby. Bildkälla.

Uppror i Husby. Bildkälla.

Brasklapp:
Även jag begriper att man måste revoltera och säga emot vuxenvärlden innan man själv blir vuxen.
Även jag begriper att det är mer synd om vissa än om andra.
Även jag begriper att man aldrig kan eliminera alla uppror.
Även jag har gjort uppror: jag sydde ju in mina jeans så att jag knappt fick på mig dem. Där fick vuxenvärlden så den teg!

Share
27 May, 2013/56 Comments/by Lotten Bergman
Bloggen

GeoGuessr kan bli orsaken till jordens undergång

Ujujuj, nu kommer ni att inte få något gjort på flera veckor.

Frågan är om GeoGuessr går att kombinera med fiskgjusar och allt annat BNP-sänkande trams som vi håller  på med här. Nej, förmodligen är det  kört nu. Inga fler barn blir gjorda, inga toaletter kommer att städas och aldrig mer kommer vi att ta oss tid att quilta ett överkast. Kommentatorn LL99 förklarade det hela så att jag förstod, och nu är jag fast.

Detta var Osaka, visade det sig.

Detta var Osaka, visade det sig.

Man får se slumpmässigt utvalda vyer och ska sedan gissa var någonstans i världen man är. Som ”På spåret” fast utan järnväg, utan fart, utan Fredrik Lindström och utan en trist orkester. Ju bättre man du gissar, desto högre poäng får man. Tävlingsmänniskan i mig blev på två sekunder galen av poängbegär och jag troooor att jag lyckades jättebra.

Varje omgång består av fem olika vyer som man gissar på, och efter de fem omgångarna får man ett slutresultat.

Här ser man att jag råkade hamna i USA två gånger, Canada en gång och Japan en gång.

Här ser man att jag råkade hamna i USA två gånger, Kanada en gång och Japan en gång.

Håll koll på skyltar, bilar, brevlådor, flaggstänger och …

… kitsch …

… kitsch …

Kännarna vet att gula streck på vägen betyder USA, Kanada eller Norge.

Själv tror jag att detta är en megasuccé och att alla lärare kommer att hjula medelst joddling av pur förtjusning. Men förmodligen går världen under ändå eftersom vi ju inte kommer att hinna quilta överkast och göra allt det andra som vi borde.

Share
25 May, 2013/46 Comments/by Lotten Bergman
Bloggen

Det bästa med att bo i storstad

Förlåt alla nu som hängde med i båssvängarna igår och redan känner till detta; jag kan inte riktigt släppa det här med att köra bil i Stockholm. Att jobba i Stockholm. Att bo i Stockholm. Att leva i storstad, helt enkelt. (Om man nu kan kalla Stockholm för en storstad: enligt våra spanjorer är Stockholm en väldigt, väldigt liten huvudstad.)

Brasklapp nu innan jag börjar mitt ältande: jag har inget emot stockholmare och Stockholm är en vacker stad. Såja. Andas.

Men när jag igår körde 13 kilometer på 58 minuter utan att ens komma vilse eller fastna i rusningstrafik klockan elva på förmiddagen, brast något inom mig. Jag tror att det var tålamodet.13 kmNej, jag tycker inte att man ska fylla igen allt vatten och jag vill inte spränga en motorväg genom Gamla Stan. Jag kan faktiskt inte lösa detta ”problem” och får helt enkelt finna mig i det och ta med mig matsäck och kaffetermos nästa gång jag ska göra något liknande. Jag kan även förbereda mig för kortintervjuer med gatuarbetarna som kantade min väg och som försökte jobba trots att jag kom där och störde bland koner och hackmaskiner.

Frågor som uppstod:

  • Vet stadsplanerarna vad som händer när man mitt i en tunnel ska välja mellan XX-torget och YY-vägen och GPS:en inte kommer att ge någon ledtråd förrän tio meter utanför tunneln? Jag skulle ju varken till XX-torget eller YY-vägen utan till FRIHAMNEN!
  • Vet Eniros ansvariga att den här vägen sägs ta 19 minuter att köra?
  • Kan någon höra mig skrika om jag faller djupt ner i förtvivlan med stängda bilfönster?

Men det tog förstås inte slut där. Klockan 16 skulle jag ta mig från Frihamnen och hem till bonnvischan, vilket är en lätt resa på 12 mil som bör ta lite drygt en timme. Eller fem.

Trasselsuddsvägen symboliserar ångest.

Trasselsuddsvägen symboliserar ångest.

Jag frågade i en kommentar här vad som skulle kunna vara den bästa vägen eftersom jag mindes förmiddagsfärden och rös av obehag. Råden kom pronto (tack!), och jag anade att den sex mil längre vägen förbi Enköping nog var lösningen.

Trasselsuddsvägen symboliserar lika mycket ångest här – men en kortare sträcka.

Trasselsuddsvägen symboliserar lika mycket ångest här – men en kortare sträcka.

Ser ni det stora röda krysset på kartan som visar vägen förbi Södertälje? Där stod trafiken helt stilla i en hel timme, så jag valde verkligen rätt väg. Tack, kommentatorsbåset!

Nu har jag förstått att man med sällskap i bilen, god musik, poddradio och kaffe kan stå ut med sådant här och till och med träna upp kopplingsfoten så att den klarar krypköer i upp till två timmar. Men huuuu, usch, huvva och neeej.

Så: bereden plats för storstadsälskarna nu! Berätta varför ni vill bo i små dyra lägenheter och springa i rulltrapporna och sitta i bilköer eftersom det där som jag inte riktigt förstår uppväger allt det här som är så bökigt och negativt. Jag diskvalificerar omedelbart “närheten till puben” och “det stora bioutbudet” samt “alla mina kompisar bor här” eftersom man har tillgång till sådant även här där jag bor. “Jag jobbar ju här” är förstås godkänt, men pfffft, bättre kan ni!

En sak kan jag dock hålla med om och som verkligen talar till mig – detta argument:

Om man bor i Stockholm kan man ta tunnelbana till alla bortamatcher.

Inte så dumt – inte alls dumt.

Inte så dumt – inte alls dumt. (Källa.)

Share
15 May, 2013/78 Comments/by Lotten Bergman
Bloggen

En annorlunda dagbok

Sedan de fem barnen var pyttesmå har jag satt dagböcker i händerna på dem. Nu vadar vi genom stora hav av dagböcker med helt tomma sidor ity ingen av dem lydde mig. Ingen skriver dagbok.

Men den äldste – tjugoettåringen som sedan tre år bor i Lund och går på teknisk för att bli civilingenjör och tjäna massa pengar åt sina föräldrar vad det lider – har nu skapat dagbokskonst.

Han har sedan i januari sparat en sekunds film per dag och sedan klippt ihop till en liten film. Naturligtvis är det mest intern humor för honom och de närmaste klasskompisarna, men eftersom filmen ligger ute till allmänt beskådande, skådar vi alla för fulla muggar.

Hej, Erik, käre son — hur fick du idén till ensekundsfilmen?

– Det var ursprungligen ett Kickstarterprojekt som jag bidrog till. Jag blev väldigt inspirerad och bestämde mig för att jag skulle börja filma allt annorlunda som hände i vardagen.

Hur väljer du ut vad som ska filmas varje dag?

– Förhoppningsvis är jag redo att rycka fram telefonen när något intressant händer!

Och vilka kriterier gäller för den lilla filmsnutten som “vinner”? 

– Ibland det mest speciella, ibland det som bäst representerar vad jag gjorde den dagen.

Vilken är din favoritsekvens? 

– Det kan vara den 2 februari när min vän Max (utan att veta att jag filmar) börjar göra dansen till Gangnam Style medan “Daddy Cool” spelas i bakgrunden.

Den andra februari! Min födelsedag! Min favorit är när du är hos något slags frisör den 22 januari. Eller nej, när cykeln kommer farande … eller när ni köper hur mycket grädde som helst … eller när du cyklar iklädd frack i full fart … eller … Suck. Kommer du att fortsätta på det här viset?

– Jadå. Appen har faktiskt påverkat mitt liv ganska rejält i och med att min uppfattning om vad jag sysslade med för mer än en vecka sedan har förbättrats så oerhört.

Bra! Äntligen lyder du! Hejdå, ses i juni!

– Hejdå, dyrkade och djupt saknade moder!

(Nej, så sa han inte, förstås.)

Vad säger ni? Låter inte detta som en alldeles fantastiskt rolig grej?

Mina dagböcker.

Mina dagböcker.

Share
11 May, 2013/38 Comments/by Lotten Bergman
Bloggen

Eskilstuna Basketball Association (EBA)

eba_logga_2013

Varje år samlar vi in gamla föredettingar, elitspelare och ungdomsspelare födda 1940–99 och så blandar vi lagen huller om buller och så spelar vi en turnering utan slutspel och så lär vi känna varandra och är så lyckliga och glada att jag bara måste dela med mig av detta fastän jag har gjort det förut.

Eskilstuna Basketball Association – Sveriges knasigaste basketturnering.

Igår samlades vi inför starten. Det är 115 spelare som har stoppats in i åtta lag som heter precis som lagen i NBA, så på spelprogrammet står det Chicago Bulls – Sacramento Kings och så vidare. (Det tog mig åtta arbetstimmar att sätta ihop lagen och skapa ett vettigt schema – och det ansåg jag mig ha tid med eftersom det här är mycket viktigare än att t.ex. jobba och städa.)

Så här såg det ut en halvtimme innan vi kom igång (känsliga tittare varnas: rockmusik på hög volym spelas).

När det sätter igång, spelar vi bara 2×12 minuter rinnande (klockan stoppas inte) och utan domare och utan protokoll. Visserligen räknas alla poäng och skrivs upp på en resultatlapp, men vi försöker betona att det inte är vinsterna som räknas utan något annat. (Who am I kidding? Alla vill vinna.)

När vi väl är färdigspelade den 30 maj, kommer pris att delas ut till

  • gladaste spelaren
  • trevligaste laget att möta
  • någon som måste ha ett pris bafatt.

Så här kan man se ut när man sitter i sekretariatet:

Poäng- och tidmojängen ligger alltså mellan deras ben där i mitten.

Poäng- och tidmojängen ligger alltså mellan deras ben där i mitten.

Den forne storspelaren som heter Pedda (f. 1963), som ni kan se här nedan, lyckades med konststycket att som en väderkvarn … ptja, ni får titta själva.

Och så en reprisbild på mig själv så att ni förstår att jag är en pygmé i sammanhanget.

Och så en reprisbild på mig själv så att ni förstår att jag är en pygmé i sammanhanget.

Så. Nu hoppas jag att alla idrottsföreningar i Sverige läser detta och gör likadant! Sprid mitt evangelium!

Share
10 May, 2013/47 Comments/by Lotten Bergman
Bloggen

Till sängs med Carl Larsson

Buh!

Buh!

CarlLarsson JAG omslag press

I den där boken som jag korrläste kommer bilden här ovan att finnas med i bättre skick. Det handlar alltså om Carl Larssons memoarer i modern språkdräkt och den måste ni köpa – allihop. Den kommer att se ut så här (se till vänster), men det orangefärgade kan man ta av om man vill se bilden bättre.

Men nog om Carl Larsson. Nu ska vi tala om mig. För det är ju jag som sedan igår vandrar runt på de knarrande golven, pillar på finurliga hyllor och känner på mystiska handtag. Jag vet att det är ett museum som jag går omkring i, så jag är försiktig.

Men var lugna. Tioåringen och jag poserade som vore sängen av äggskal och var så stillsamma vi kunde. Inga museiföremål kom till skada vid fotograferingen.

Men var lugna. Tioåringen och jag poserade som vore sängen av äggskal och var så stillsamma vi kunde. Inga museiföremål kom till skada vid fotograferingen.

När det är visningar mellan 10 och 17, måste vi hålla till i köksregionerna, som är stängda för allmänheten. Turisterna vandrar förbi och barnen kunde igår inte låta bli att leka djur i bur.

Vad man inte ser på bilden är turisternas stora förvåning och barnens kvävda gapskratt.

Vad man inte ser på bilden är turisternas stora förvåning och barnens kvävda gapskratt.

Carls och Karins barnbarnsbarn tillagade den traditionella lunchmaten som har ätits i huset sedan snart 150 år: skinka (fast vi tog bacon) på risbädd under stekta ägg.

Carls och Karins barnbarnsbarn tillagade den traditionella lunchmaten som har ätits i huset sedan snart 150 år: skinka (fast vi tog bacon) på risbädd under stekta ägg.

I ateljén hänger denna tavla, som även målades i ateljén.

I ateljén hänger denna tavla, som även målades i ateljén.

Tio- och Trettonåringen kunde inte låta bli …

Tio- och Trettonåringen kunde inte låta bli …

Plötsligt ropades det på hjälp från trädgården. Ett träd lutade farligt nära en gångbro och knakade så att det lät som om när träd håller på att falla i skräckfilmer. Vi beordrades ut för trädfällning och jag var först på plats med hörselskydd och motorsåg.

Tyvärr blev det inte mer än så här eftersom trädet visade sig stå på kommunens mark och var av segt virke och förmodligen inte skulle falla förrän på kontorstid på måndag.

Tyvärr blev det inte mer än så här eftersom trädet visade sig stå på kommunens mark och var av segt virke och förmodligen inte skulle falla förrän på kontorstid på måndag.

Såja. Vistelsen närmar sig sitt slut och lifvet återgår till normala gängor med korrläsning, fiskgjuseri, tågfärder och radioprat. Men det säger jag er; i mitt nästa liv ska jag äga ett sådant hus som Carl och Karin Larsson skapade.

(Åksjukekänsliga tittare varnas. Det är nästan Trier-klass på detta.)

Share
5 May, 2013/64 Comments/by Lotten Bergman
Bloggen

Och här begår jag helgerån

Jomensåatt. En annan åker ju till Lilla Hyttnäs i Sundborn och sover i Carl Larssons säng då och då.

Där! Precis där!

Där! Precis där!

Fast Karins är skönare.

Det är den gröna sängen till höger som är Karins. Svår att bädda, dock.

Det är den gröna sängen till höger som är Karins. Svår att bädda, dock.

Och nu när turisterna dräller in i ottan måste man ju gå upp för att bädda och städa undan efter sig, så då är det mycket bättre att ligga i Gökrummet. Nej, förlåt, Duvslaget heter det – ett av alla rum som turisterna inte får komma in i.

Just nuuuu ligger jag i den högra sängen.

Just nuuuu ligger jag i den högra sängen.

Det är en fantastiskt underbar känsla att gå omkring i de vackra rummen och klämma och känna på dåtiden. Jag följde idag med fingrarna i de inkarvade namnen i skåpsängen, där både Selma Lagerlöf och prins Eugen har sovit. (Om än inte samtidigt.) Jag åt mat vid samma bord som en gång Carl och Karin åt mat och klämde och kände på alla detaljer som även de klämde och kände på. Det är verkligen som att äntligen få resa i tiden och uppleva 1913 … på låtsas. Jag njuter som aldrig förr och tänker att jag ska åka hem och måla allt grönt och orange hemma.

Carl Larssons barnbarnsbarn Pontus, som är den som låter oss bo här ibland, berättade att hans mammas kusiner en gång stod och fäktade med några sablar inne i Carls ateljé – och då råkade skära en tavla rätt itu. Swooosch, bara – för även om det här är ett museum, får man gå omkring och pilla och greja och sitta och ligga och sova.

Och begå ett litet helgerån.

Och begå ett litet helgerån.

Share
3 May, 2013/84 Comments/by Lotten Bergman
Bloggen

Lögnen jag minns

Förbjud folk att flytta!

Förbjud folk att flytta!

Härom minuten kom jag att tänka på hur bra jag är på att ljuga när det verkligen är helt oviktigt och hur fantastiskt kass jag är på att ljuga när det verkligen gäller. Och eftersom det är första maj, låg mina demonstationstågslögner nära till hands i minnet.

demonstationstågslögn, [-ʃo`ns-] [löŋ´n]  subst. ~en ~er  medvetet osant påstående framfört i syfte att slippa demonstrera {→osanning}: demonstrationstågslögnshistoria; demonstrationstågslögnpropaganda; demonstrationstågsnödlögn; hon spred ut ~er om sina förehavanden

KONSTR.: en ~ (om särsk. den 1 maj)
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. lyghn; gemens. germ. ord; bildn. till ljuga

Det var nämligen så i Luleå runt 1975–77 att vi i skolan ideligen uppmanades att demonstrera. Ibland fick vi ledigt från lektionerna för att ta bussen ner till stan och demonstrera, ibland fick vi rita protestplakat på teckningslektionerna – och nästan varje gång drabbades jag av oförklarligt komplicerade förhinder emedan jag led av akut ointresse vad gäller politik och allt vad som därtill hör.

Jag revolterade. Jag lärde mig att skolka från demonstrationer och obligatoriska protester redan i elvaårsåldern. Jag var med andra ord olydig.

Konstfruset är en mänsklig rättighet!

Konstfruset är en mänsklig rättighet!

Ofta handlade lögnerna bara om ont i halsen, plötslig hälta eller allmänt illamående eftersom sådana sjukdomstillstånd sällan går att kontrollera. En och annan gång hittade jag på att släkten krånglade – Orangeluvan behövde passas (hon är gubevars sju år yngre än jag), farmor behövde mitt stöd (farfar hade gubevars nyss dött) eller så var jag kallad som assistent till Högskolan, där pappa jobbade och stod i med kemiska experiment och gudvetallt.

Nej till allt som börjar på P!

Nej till allt som börjar på P!

Men en gång ljög jag så att läraren Ulrik Lönnroth inte trodde på mig. Jag var oförberedd och hade faktiskt inte hunnit samla mina tankar till en lögn.

– Majjen, majjen, jag kan inte följa med och demonstrera imorrn.
– Va?
– Mina träskor. Jag kommer att halka för att båda hälsulorna har lossnat och inuti hälen på ena finns en spricka som jag hela tiden klämmer mig i.
– Har du inga andra skor?
– Näe.

Ja, det gällde verkligen livet här. Min heder. Mina hatkänslor mot tvång, särskilt i kombination med demonstrationer. Och hur gick det – slapp jag?

Nej. Majjen visste ju att jag hade ett par gympaskor. Men jag demonstrerade mitt i demonstrationståget genom att inte skandera utan bara gå med stängd mun och se arg ut och dessutom ha på mig mina i verkligheten inte särskilt slitna träskor.

Tsssst, det här är inte vad jag kallar slitna träskor.

Tsssst, det här är inte vad jag kallar gamla träskor.

(Jag avslutar här med en länk till båsmetern eftersom jag anar att den kommer att behövas.)

Share
1 May, 2013/95 Comments/by Lotten Bergman

Köp min bok!

Swish: 070-8885542

Payson

Julkalendern 2018

Mejla mig gärna

lotten@bergman.com

Archives

Letar du efter något?

Läs gamla inlägg

May 2013
M T W T F S S
« Apr   Jun »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

De fem senaste

  • Facit till lucka 5 heter lucka 6 (Lilla Julkalendern 2019) 6 December, 2019
  • Lilla Julkalendern 2019: femte luckan 5 December, 2019
  • Facit till lucka 3 heter lucka 4 (Lilla Julkalendern 2019) 4 December, 2019
  • Lilla Julkalendern 2019: tredje luckan 3 December, 2019
  • Facit till lucka 1 heter lucka 2 (Lilla Julkalendern 2019) 2 December, 2019

I källaren

May 2013
M T W T F S S
« Apr   Jun »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Archives

©Lotten Bergman - Enfold Theme by Kriesi
We use cookies to ensure that we give you the best experience on our website. If you continue to use this site we will assume that you are happy with it.Ok
Scroll to top