Hoppa till innehåll

Etikett: språk

Galet i lådan med inkommande mejl

Plötsligt lyckades en massa oönskad mejl klämma sig in bland min vanliga kommunikation med intressanta språkfrågor och basketträningsinformation. Det måste ha bildats en spricka i jordskorpan mellan brevlådans inkorg och spamfiltret eftersom jag brukar vara komplett förskonad från allt sådant här.

Att Ikea mejlar mig är alls inte underligt i och för sig; jag har säkert fyllt i en lapp någonstans någon gång. Jag bjuds på förhandsvisning och allt kommer i begränsad upplaga och jag har väl förstått att det är en förhandsvisning och att det verkligen är i en begränsad upplaga? (De upprepar sig, Ikeas reklamskrivare.)

Det underliga är dock inte mejlet eller språket utan att Ikea påstår att de har kommit på att blå är en snygg färg:

“Färgen blå har vi inte sett i inredningssammanhang sedan 1980-talet. Men nu är vi sugna på blått igen och vi hoppas att du är det också.”

Nä för hemma hos oss har vi inget blått och ingen som jag känner har något blått heller, nej.

Men hörni, var ska jag ha alla mina blåa, nyköpta saker? Aha! Nästa mejl:

Perfekt! Nederländsk reklam om lägenheter i Turkiet!

“Allerhande voorzieningen waaronder een 200m² zwembad, bar, fitnessruimte, sauna. Gelegen tussen de international luchthavens van Bodrum en Izmir.”

Vidare i mejlen nu. Jag kanske även måste skaffa husdjur, för det tror den vähäldigt underliga tjänsten Stayfriends att jag vill:

Berätta för mig, ooo allvetande läsekrets: hänger ni på Stayfriends och betalar ni massa pengar för att få se det som folk skriver till er? (Om man inte betalar ser man bara det skrivna som ett sudderudd.) Och lägger ni till ett husdjur då och då?

Nu ska vi se. Jag har alltså en blå inredning i ny lägenhet i Turkiet med några tillagda husdjur – och så lite underhållning på det kanske? Ack, för här kommer mejl från någon som har dåliga rådgivare.

“Jag hade glädjen att träffa dig nyligen …” Jaså? Tack, men neeeej, Andreas. Vi har inte träffats. Det kanske var Christine Meltzer du hälsade på? Oj, vänta, det kommer mer text i mejlet:

“Andreas stora genombrott kom i “IDOL” 2010, där han blev stor publikfavorit och briljerade med fantastiska versioner av tidlösa låtar. Hans kallades av programledare Peter Jidhe för “Mr Entertainment” och “min efterträdare på programledar posten!” – innan han slutade på en hedrande 5:e plats. I succéproduktionen “Let’s dance” 2011 dansade Andreas vidare in i folkets hjärtan. I vår har ni sett Andreas i musikprogrammet “Så ska det låta” – både som artist och som programledare för webb-TV. – SVT är modiga som tar in en skarpladdad Weise bakom kulisserna”, skrattar Andreas.”

Nu måste jag se till att laga läckan i mejllådan, för det här var ju väldigt frustrerande.

Share
21 kommentarer

Härtill är jag nödd och tvungen …?

Tydligen är alla etymologers favoritord ”brasklapp”. Och då handlar det inte om Thorsten Flincks eventuella skamgrepp, utan om sånt där från förr i tiden.

Så här vareva.

Det var en gång en biskop i Linköping. Han hette Hans Brask (1464–1538) och var en rättskaffens man. (Att just jag kommer ihåg vem han var, kan ha att göra med att jag på högstadiet hade en SO-lärare vid namn Hans Rask.) Till yttermera visso var Brask både bildad och klok, bl.a. skissade han på något som sedermera skulle komma att heta Göta Kanal. (Och då talar vi inte om filmen.)

Den här kartan sägs Brask ha ritat runt år 1500.
Den här kartan sägs Brask ha ritat runt år 1500.

Men han var inte riktigt politiskt korrekt. Han tyckte saker som de andra grabbarna i sandlådan inte tyckte. Lite feg var han dessutom, för han dängde inte näven i bordet, satte ner foten och protesterade utan … gjorde det i smyg. Han reserverade sig i hemlighet så att ingen såg det, liksom.

För när han – och de andra i bestämmandeställning – bestämde att ärkebiskopen Gustav Trolle 1517 skulle avsättas, skrevs beslutet i ett protokoll som förseglades och sigillades av alla i tur och ordning. Man trycker ju sitt sigill i en klump av vax, lera eller  lack – och i den lilla klumpen smugglade Hans Brask in en liten lapp, på vilken det stod: ”Till denna besegling är jag nödd och tvungen.” Jag tänker mig att det såg ut så här (rätta gärna min fornsvenska):

En brasklapp, alltså. (Numera säger vi ju ”Härtill är jag nödd och tvungen” istället, eftersom vi inte längre beseglar saker till vardags.) När ungefär 82 personer avrättades under Stockholms blodbad 1520, var Hans Brask inte en av dem eftersom han pillade fram sin lilla lapp från sigillet för att bevisa att han inte hade velat avsätta Trolle egentligen och därmed  även att han var en … fegis?

Och när känner man sig föranledd att lämna brasklappar idag?

– Nä, vi har ju haft halva laget magsjukt, så det blir en tuff match.
– Med tanke på den sena timmen har jag säkert inte stavat alla ord rätt.
– Jag är ingen talare, men …
– Eftersom barnen inte tycker om stark mat, har jag inte kryddat så mycket.
– Vischerligen har ja druwkit fem öl, men jag vet faan vad jag schäjer. *hick*
– Idag bloggar jag på en höft om sådant som alla säkert redan kan, men jag är ju så upptagen med allt annat och måste dessutom hålla mig vaken trots att jag inte har sovit mer än fyra timmar inatt, och inte ser jag vad jag skriver heller för solen lyser rakt på skärmen och förresten har jag ont i höger tumme och … och … och …

Share
22 kommentarer

Det svenska ordet beach

Japp, nu blire språk igen. Jag har nämligen ingen annan utväg. Jag måste ju hitta en anledning till att få berätta att jag har lagt XYLOS i Wordfeud. Etthundratrettiotvå poäng på ett bräde, tjoff bara.

Men det underliga hände en liten stund senare, när jag hade rumsterat om bland bokstäverna och bara fått massa halva bearnaise-ord och tyska prepositioner – som man ju inte kan lägga. Frustrerad lade jag ut bokstäverna som jag dukar till kvällsmat: lite på måfå och på en höft samt i slumpmässig ordning.

Och så godkänns beach! (Synd att det inte finns något som heter manisv, för då hade jag ju kunnat fortsätta med beachvolleyboll.)

Så nu är jag lite nyfiken på om ni kan hjälpa mig med att lista ord som

  1. finns med i SAOL fastän man inte tror det (BEACH???)
  2. inte finns med i SAOL fastän de ju borde det (PÖ!)
  3. ord som har funnits, men som är strukna och saknade (förbrytarfysionomi och andra som vi har berört tidigare).

SAOL hittar ni hääääär.

Svenskan funkar ju på så sätt att vi har tusen och en sammansättningar som inte kan listas eftersom de inte ”finns” förrän de sägs. Vi förstår alltså nya ord fastän vi aldrig har hört dem förut – vilket är det som gör svenskan till ett ordrikare språk än t.ex. engelskan. Vi har ett oändligt antal ord! [Här får ni gärna slå er för bröstet/brösten.]

Slutligen en bild som jag ska sätta upp på toa:

Glömde ju:
Ni som vill hellre fira semikolonets dag idag, kan ju njuta av när min djefla man för fem år sedan härmade ett semikolon.

Share
45 kommentarer

Prepositioner framför månader?

Hej Lotten!

God fortsättning efter julhelgen!

Här kommer en fundering: ibland dikteras det ” [—] i början november”.

Jag vill skriva och säga “[—] i början av november”.

Vilket är att föredra?

Bästa hälsningar från Birgitta, läkarsekreterare

 

Hm. Hm … tänkte jag, och sa sedan högt till mig själv:

– Båda sätten används huller om buller men av är väl mycket vanligare? Jag skulle kunna tänka mig att det är dialektalt betingat, men kan inte hitta bevis för det. Hm.

Jag kliade mig en stund på hakan, lade pannan i djupa veck och funderade. Sedan slog jag upp sanningen i “Svenskt språkbruk”, som säger att av är det enda korrekta!

Men nu är det bevisligen så att i början används såpass ofta att man kan utgå ifrån att det kommer att bli korrekt det också. Orsaken till att har dykt upp i den här konstruktionen, beror på att det finns ett annat uttryck som påverkar:

“Det är början på något.”

“Det är början till något.”

Men när man säger iiiiiiiii början ska det (än så länge) följas av av.

/Lotten

Share
9 kommentarer

Jag – en flipperförälder?

Språkrådet har kul på jobbet! Tänk att få sitta och hålla upp ett av spott kladdigt finger i luften och känna hur ordvindarna blåser än hit, än dit.

Här finns listan över de nya ord som kanske dök upp 2011 och som kanske kommer att överleva till framtiden.

Några ord som i alla fall jag inte har stött på är (ofta kriminalitetrelaterade):

  • döda vinkeln-varnare – sensorer på stötfångare som fångar upp rörelse i den döda vinkeln
  • fastlans – en frilans som är knuten till en viss arbetsplats
  • framåtlutad – att vara intensiv, energisk, företagsam
  • knarkometer – en apparat som kan upptäcka spår av droger
  • koka böcker – att fuska med bokföringen
  • loba – att göra ett polisingripande som grundar sig på lagen om omhändertagande av berusade personer
  • möpare –  en militärt överintresserad person.

Vad kan en av sport överintresserad person kallas?

Retronym är mitt favoritord – “nytt ord för något gammalt som måste bildas till följd av att något nytt tillkommit; vanlig tv blir tjock-tv på grund av platt-tv, vanlig bandy blir utebandy på grund av innebandy“.

Vi måste komma på fler exempel på retronymer, det måste vi.

Så tokigt. Detta dök upp när jag letade efter en illustration till nyordet "plankning".
Så tokigt. Detta dök upp när jag letade efter en illustration till nyordet “plankning”.
Share
78 kommentarer

Find and replace

Det ser ut som om bokförlagen runt 1968–72 körde den tidens find and replace eftersom så många böcker som utgavs då inte skriver mig, dig och sig. Utan faktiskt mej, dej och sej. Inklusive den lilla fisken på slutet.

Vilket alltså är precis lika “korrekt” som ig-varianten, men som alltid har andats lite mer talspråk. En del författare skriver mej, dej och sej samt dom i repliker, men har kvar mig, dig och sig samt de och dem i resten. (Utom Ulf Lundell, som är konsekvent.)

Men inte runt 1970, för då står ej-formen i nästan alla böcker — även i böcker av gamla stötar som Olle Hedberg, som förmodligen var en alltför gammal hund för att lära sig att ej:a då.

(Ett himla kursiverande blir det i sådana här texter.)

Jag har av Anders Lotsson på Computer Sweden fått höra en alldeles fantastisk saga om just find and replace, som jag härmed delar med mig av. Om inte annat kan ni ju berätta den för släkten på julafton.

I den engelska översättningen av Henning Mankells “Den orolige mannen”, som på engelska har fått den lika upplyftande titeln ”The troubled man”, finns ordet canmobileation.

Huh? Vad skulle canmobileation kunna vara? Can är en plåtburk och mobile är ju numera oftast en telefon när svenskar pratar engelska. Aha:

En snörtelefon förstås!
En snörtelefon förstås!

Nej, för det ska egentligen stå cancellation, som betyder inställande, avbeställning. Jag vet inte hur det ser ut i texten, men det måste vara förvirrande när det i Mankells bok skulle stå:

– Har du gjort avbeställningen? sa han lamt samtidigt som han hastigt skakade på huvudet.

Och istället står:

– Har du gjort snörtelefonen? sade han hastigt och svepte en ljummen kopp kaffe hastigt.

Den som redigerade tänkte byta ut cellphone i texten mot mobile phone, och så gick bidde det fel.

cell → mobile
cancellation → canmobileation

Men nu till dagens mest brännande fråga. Mobile phone? MOBILE PHONE? Jag som trodde att cellphone var att föredra framför mobile phone.

Aldrig får man vara riktigt nöjd och färdig med sina kunskaper.

Uppdatering:
Det är diskussion i kommentarerna om huruvida vi ska skriva tihopa cellphone som NE föreslår eller ej. Men alla är överens om att det är ett amerikanskt ord medan mobile phone är brittiskt.

Share
15 kommentarer

Utlys allmän flaggdag: 24 november!

’Sch’kta, felåt, jag har inte tid att skriva något här idag. Jag måste läsa en ordlista. Jag kanske aldrig någonsin hinner skriva något mer. Julkalendern brinner inne, barnen får blott äta frysta pommes croschetter och annat som jag inte kan stava till. Huset kommer att mögla ihjäl och årstiderna flyta ihop med varandra:

SAOL har kommit som app!

(Ordet app finns däremot inte med i SAOL.)

SAOL-appen för Iphone.

SAOL-appen för androider.

SAOL-napp för alla som sitter och är ledsna med sina gammeldagstelefoner utan appfunktion:

SAOL-napp, ännu inte ute på marknaden.
SAOL-napp, ännu inte ute på marknaden.

Nu hörni, kommer vi språkpoliser att bli beskäftigare än någonsin. Vi vet ju redan hur alla ord stavas (utom dubblett förstås), men behöver ju bevis. Jag, som alltid slänger SAOL-boken på undrande, kommer nu att slippa att släpa på åbäket; jag kommer att slänga telefonen på dem istället.

Öppenhjärtighet har inget med hjärtlighet att göra och omständlig betyder krånglig.
Öppenhjärtighet har inget med hjärtlighet att göra och omständlig betyder krånglig.
Share
117 kommentarer

De och dem revisited

Frågan om de och dem har dykt upp i mängder de senaste dagarna — som en dedemepidemi. Men jag blir inte deppad: det är bara kul att få svara!

Att vi nu har blivit osäkra (även jag tvekar ibland) beror på att vi läser felaktigt skrivna meningar varje dag och att vi aldrig någonsin uttalar de och dem som något annat än “dom”.

Ytterligare ett problem är att Språkrådet — som jag ju vanligtvis dyrkar — har bestämt sig för att säga att det är ok att göra “fel”. (Inom citattecken för att JAG anser att det är fel.) De godkänner “vi ses innan maten” och “han är längre än mig” samt “hälsa till de som är där”.

Det gör inte jag.

Jag råder alltid alla som tvekar att börja med att byta ut de/dem i en krånglig mening mot “jag” eller “mig”. (Eller så gör man som jag gjorde nyss och skriver “alla” för att slippa tänka efter!) Om “jag” passar bra, ska det vara “de”. Om “mig” passar bättre, ska det stå “dem”. Så här är det:

• jag, han, hon är samma slags ord som de
• mig, honom, henne är samma slags ord som dem

Så långt är jag och Språkrådet helt överens. Men nu kommer de och säger så här tokigt:

“Om man ändå är osäker är det störst chans att det blir rätt om man väljer de.”

Neeeeej, säger jag.

Och det säger jag för att läsarna störs. Inte alla, men många. På samma sätt som de störs av “vi ses innan maten” och “han är längre än mig” — som ju inte längre är “fel” enligt Språkrådet. Egentligen skulle vi alla kunna övergå till att skriva “dom” i 100 % av meningarna, men det är likadant där: läsarna irriteras. Särskilt vanligt med de/dem-tvekan är det i som-meningar som “han brukar leka med dem som finns där”. Men efter preposition (åt, till, för, med) har man objektsform. Enligt mig.

Men om 20 år vet man inte, kanske ändrar jag mig?

Share
24 kommentarer

App app! SAOL kommer som app!

Några exempel på sådant som jag gillar, brukar jag hantera, älta och vända ut och in på här:

  • Skruvmejslar! (Som jag alltid stavar skrivmejslar.)
  • Bitsen till skruvdragaren. (Som jag alltid stavar skrivdragare.)
  • Köttfärssås. (Som Sjuttonåringen på ett rättstavningsprov i tvåan stavade köttfärsås, vilket hon – som den perfektionist hon är – fortfarande bär med sig som ett kilometerstort sår i ett hjärtflimmer av ångest. [Vadå pekoralpoesi?])
  • Basket. (Som jag alltid skriver när jag egentligen ska skriva basker.)
  • SAOL och SAOB.

Peter Englund skrev idag om SAOL-appen som kommer i slutet av november. Ni må hetsa upp er över nya handväskor, spoilrar och extralysen till bilen eller fotbollsdomares knästrumpor samt era katters förehavanden; jag är knollrig av förtjusning inför SAOL:s uppenbara, kommande succé.

Men först en liten parentes. Det är nämligen svårt, det här med att skriva dagstidning på nätet. I förra veckan förklarade den ständige sekreteraren att Akademien alls inte nobbade Wordfeuds erbjudande om samarbete, vilket TT (och i förlängningen SvD) påstod:

Han länkar till artikeln, som ni ser. Det är bara det att den artikeln inte finns längre; om man klickar på länken ovan hamnar man inte där Englund från början avsåg att vi skulle hamna, utan här:

Kommentarerna till artikeln andas förvirring eftersom den ursprungliga artikeln har raderats till förmån för en ny med tvärtominnehåll. ”Akademien nobbade ordspelet Wordfeud” blev ”Akademien nobbar inte ordspel” och som ett gruvligt straff för tilltaget anonymiserades Wordfeud till ett simpelt ordspel bland alla andra.

Men nu tillbaka till SAOL-appen. (Jag har stulit bilderna hos Peter, som jag alls inte har lagt bort titlarna med egentligen.)

Aaaaaa! Det är ju så vackert!
Aaaaaa! Det är ju så vackert!
Nämen dra på trissor! Det är ju läsligt och utförligt!
Nämen dra på trissor! Det är ju läsligt och utförligt även för ett ovant öga!

Om man stavar fel (på ett någorlunda logiskt sätt), kommer appen dessutom att föreslå ord som man kanske egentligen menar och – vips – kommer rättstavningsfrekvensen att öka och det förnicklade sättet att googla fram en trolig stavning att minska. Men kommer den att fatta att basket egentligen är en vanligtvis fransk huvudbonad som ibland satt på Picachu Picasso?

Share
25 kommentarer

Läsarfråga: Noll?

Hej,
hittade språkpolisens goa blogg mest eftersom jag sökte förtvivlat efter ett svar.
Frågan har jag ganska klart för mig, nämligen:
– Om det t.ex. heter en människa och flera människor, varför heter det då noll människor? Snabba följdfrågan blir ju såklart, vad heter detta numerus som säger att det är färre än en?

Med vänliga hälsningar
Mattias

 

Knepig och intressant fråga! Jag (Olle, aka ”En djefla man”) slagit i böckerna här på morgonen utan att hitta en välformulerad förklaring. Jag kopplar in Lottens pappa, vikarierande språkpolis Per Stenson:

 

Hej!

Inte är det lätt, inte. Men för det första avviker noll från 1, 2, 3 osv. såtillvida att man i vissa matematiska sammanhang inte räkna noll som ett tal. Däremot är det alltid en siffra.

För det andra räknar man normalt inte med noll vid uppräkningar. Om jag ber någon räkna upp talen till och med tio så börjar man knappast med noll. När det inte är uppräkning säger man ju ”ingen människa”, dvs. singularis.

Men jag gissar att bakgrunden kan vara att man menar ”antalet noll av gruppen människor”.

/Per Stenson

 

Någon läsare som har mer information?

Share
19 kommentarer