Hoppa till innehåll

Gåsögon, ankfötter och nittionior

Exempel från Wikipedia.
Exempel från Wikipedia

Det vimlar av pluttifnasktecken som är små och till synes oviktiga, men som när de hamnar fel hoppar upp och sätter sig som en varulv i strupen på mig. Det är som när någon sjunger falskt, spelar basket i högklackat, trummar i otakt eller blandar neongrönt med lila.

Men nu fokuserar vi på citattecknen. Citationstecken, dubbelfnuttar och enkelditon. Inte situationstecken. I Sverige ser de oftast ut som nittionior: ” 

De upponervända som man har i anglosaxiska och spansktalande länder när citatet inleds, kallas följaktligen för sextiosexor:

Men nu har vi andra också: vinkelcitationstecknen eller gåsögonen (som jag i evigheter kallade ankfötter eftersom jag associerade fel): » «

Ofta ser man idag citattecken som ser ut som små elvor, men det är faktiskt tumtecken  (som man helst inte ska använda i tryckt text).

Uppdatering!

Magnus Andersson skriver i båset om tumtecken och det raka citattecknet:

Skärmavbild 2013-04-09 kl. 15.41.00

 

Skrivmaskinscitattecken!

Slut på uppdatering!

Här kommer nu exempel på hur de gåsögon och nittionior kan se ut i text! (Och bara för att stöka till det tar jag med pratminus eftersom det i just detta fall handlar om repliker.)

Nu ska man veta att det är bäst att ha ickepratande kompisar med sig på film.

”Vem är det där?” säger min snälla, goda, trevliga vän när vi är på bio
”Det är Jack Nicholson.”
”Men vad heter han?”
”Jack … men … ssschhh nu.”
”Heter han Jack i filmen också?” fortsätter min snälla kompis.
”Mmmm. Sssch …”
”Det hette han ju i Titanic också!”
”Han var inte med i Titanic!”
”Jojo, Jack DiCaprio.”
”Ssssch.”

Nu ska man veta att varje ”ssschhh” hörs lika väl som exempelvis sandpappring av griffeltavla. Mer än pratet alltså.

– Men han där, dog inte han nyss?
– Jo, men nu ser vi en flashback. Ssschh, hyssjar jag som ett surkart.
– Hur kan vi det om han är död?
– Det är som en dröm. Sssschh.
– Men han kan väl inte drömma om han är död! envisas min kompis.
– Det är bara på låtsas, tyst nu. Sssscchh.
– Om det är på låtsas … hur kan vi se det då?

Nu ska man veta att min kompis är doktorand på en finfin institution och i det »riktiga« livet en hejare på att förstå allt som händer och sker.

»Men varför kysser hon honom? Hon är ju gift med den andre!«
»Hon är otrogen. Ssschh.«
»Å fy! Med den där? Usch! Skäms på sig!« säger min högljudda kamrat till kvinnan i filmen.
»Du låter som en replik i en pilsnerfilm!« svarar jag.
»Och … herreguud vilka snygga skooor! Kolla, kolla, dom röa där bakom, röa … röda

Nu ska ni få svara på frågor!

[SURVEYS 1]

 

duckfeet

Fotnot:
Helt fel har jag inte i min ankfotsassociation: på tyska heter gåsögonen Gänsefüßchen! (Små gåsfötter!)

Språkrådet skrev 2004 så här om gåsögonen.

(I kommentatorsbåset kommer jag att tala om vad jag tycker.)

citattecken

Share
Publicerat iBloggen

99 kommentarer

  1. Jag föredrar [quote]text[/quote]. 😀

  2. Christer

    Hittar ingen ruta där det står ”Citattecken eller pratminus. Inga fågeldelar utom i undantagsfall, som vid kapslade citat”.
    Dessutom byter WordPress ut rakt tumtecken till krullig nittionia. Så här ska det se ut: "

  3. PK

    Puttifnasktecken jag sättins.

  4. OM man nödvändigtvis ska använda gåsögon vill jag nog helst att man använder dem så att namnets ursprung blir begriplig, dvs så här: «gåsögon».

  5. gåsögon

  6. fast det är så krångligt att få fram gåsögon på min dator att jag ändå använder citattecken.

  7. Och det här är lurigt. Och kanske man får beställa en specialutredning av “sa hon”- delen (här finns kanske en fackterm, Lotten?) efter anföring, särskilt när det är fråge- och utropstecken inblandade, för då borde det ju egentligen vara stor bokstav efter, men så är det inte om jag förstått rätt. Om ni förstår. Som i:
    – Men han kan väl inte drömma om han är död! envisas min kompis.
    “Men han kan väl inte drömma om han är död!” envisades min kompis.

  8. Christer

    Använder du Mac, Jessica? För på PC är det ju bara att hålla ner Alt och skriva 0171 respektive 0187 på det numeriska tangentbordet.

  9. Oh, tack för tumtecknet, Christer! (Fixat nu.)

    Karin — om du menar att hakarna ska vara öppna mot ordet och inte tvärtom, så är det så man gör i Norge. Men inte i Sverige.

  10. Jag har hittills fått 17 svar och det är lika mellan gåsögon och citattecken.

    Jag talar om vad jag tycker senare. (Vill att ni ska vara helt opåverkade förstås.)

  11. Tja, bara det är korrekt och konsekvent genomfört är jag nöjd med valfri variant. Fast fågelkroppsdelarna har jag nog bara sett i romaner, så för min del känns det inte naturligt att använda dem till vardags.

  12. I huvudsak håller jag med Flinn, dock med tillägget att jag i skönlitterär text på det stora hela föredrar citattecken därför att man där ofta har lite anföringsfraser, inblandade kroppsrörelser och tankar och blickar osv, och med citattecknen blir det tydligare vilket som är replik och vilket som är beskrivning.

    Så i all enkelhet med Lottens exempel:
    – Jo, men nu ser vi en flashback. Ssschh, hyssjar jag som ett surkart.
    blir tydligare skrivet som
    “Jo, men nu ser vi en flashback. Ssschh”, hyssjar jag som ett surkart.
    (eller kanske
    “Jo, men nu ser vi en flashback. Ssschh!” hyssjar jag som ett surkart.
    beroende på hur högt ssschh-et är)

    * jag kan nörda jättelänge om sådant här … *

  13. Förresten, jag vill tillägga att det är lite inne att inte ha några tecken alls vid replik; rent händelsevis har jag på sistone läst åtminstone tre romaner där replikerna helt enkelt bara börjar på egen rad med indrag (och ofta utan så mycket som ett he/she said — ja, det har varit brittiska romaner, jag vet inte om det är en trend just i Förenade Kungariket eller om det bara är slumpens skördar). Konstnärligt kan det fungera bra men ibland blir det lite förvirrande.

  14. PK

    Jag tycker samma som båsbossen, törs inte annat.

  15. sedan vill jag tillägga att ankfötter är gott! 🙂

  16. Magnus Andersson

    Egentligen är " inte ett tumtecken. Tumtecken/dubbelprim/sekund lutar lite åt höger: ″ 
    " är helt enkelt skrivmaskinscitattecken, från den tiden då man i de språkområden (de flesta som använder latinska bokstäver) behövde spara in på antalet skrivmaskinstyper och gjorde ett kompromisstecken för att slippa skilja på inledande och avslutande citattecken.

  17. Magnus Andersson

    ”de språkområden där man skiljer på inledande och avslutande citattecken” skulle det vara.
    Observera att tumtecknet ″ alltså skiljer sig från citattecken ”.

  18. Fantastiskt nörderi! Tumtecknet LUTAR! Jag visste inte! Jag är så lycklig! Jag kan skriva skrivmaskinstecken!

    Pukor och trumpeter, fanfarer och fyrverkerier!

  19. Jag gillar inte gåsögon men kan fördra dem så länge man inte blandar dubbla gåsögon med enkla citattecken! 😮

  20. Oj, nu har ena alternativet (om man bara räknar just frågan med citattecken kontra gåsögon) dubbelt så många röster.

  21. PGW

    Alltså jag har ju alltid kallat de där fnuttarna gåsfötter? Och gillar dem de ger en behaglig ordbild.

  22. Man hallå varför kan jag inte rösta på “? Jag vill bara ha “. Ändrar alltid alla nittinior och annat tjafs till “.

  23. Min son korrade ett 500 sidor långt manus på engelska nyligen. Det var ”, “, » och ‘, hejvilt och om vartannat.

  24. Sen undrar jag om det finns några Viktiga Regler som man ska tänka på när man avslutar citat i citat. Kan man tex skriva

    Hon suckade tungt och tillade “Han kallades alltid ‘Ankfot’.”.

  25. Hallåååå Anna, de där tecknen som finns i din kommentar ÄR ju 99:or.

    Om du menar att du ändrar till skrivmaskinscitattecken, så kan man ju inte rösta på det om man inte röstar via en skrivmaskin. Å göru de, va?

    Och det ska vara:
    Hon suckade tungt och tillade ”Han kallades alltid ’Ankfot’.”

    Om uttalanded däremot inte hade varit en fullständigt mening med allt som därtill hör, hade det kunnat stå:

    Hon suckade tungt och tillade att han alltid kallades ”det där som är så svårt att komma ihåg, ’Ankfot’”.

    Men när enkelcitta krockar med dubbelcitta, skriver man om. (Regeln är att punkten hamnar kloss intill en fullständig mening i citat, men bakom citattecknet om citatet inte är en fullständig mening. Nästan obegripligt.)

  26. Oj, jag har ju glömt att svara på Karins fråga.

    Men först måste jag byta plåster eftersom det är jättesvårt att skriva med ett megaförband på pekfingret. (Slipade kniven, skar tomat.)

  27. Tack för förklaringen. MEN VARFÖR ändras mina fina ” till fåniga krusiduller? Jag ser dem ju rakt och klart och tydligt här tills jag trycker på Submit-knappen och de kommer ut som helt krulliga! Det är nåt lurt.

  28. Men varför inte .”.-varianten? Utan sista punkten så blir ju den omslutande meningen oavslutad, om man så får säga.

    Får en parentes i en annan parentes sluta samtidigt som den yttre parentesen?

    Sen tycker jag det verkar som du mer tänker med blicken uppåt hörnet än att du avbryter dig för att hyssja vad gäller punkterna (som heter nåt speciellt när de är tre har du lärt mig och jag glömt mig).

    Och så skulle jag velat rösta: citattecken när som helst det är citat inuti texten men gärna pratminus om det är en tydlig dialog en stund.

    Jag läste José Saramagos “Evangeliet enligt Jesus Kristus” en gång och vet att jag i början höll på att bli galen av att det inte alls fanns några märken som talade om var den ena slutade prata och den andra började. Det var knappt punkt och det stod på samma rad. Helknasigt. Men efter ett tag gillade det som uppstod av den sortens redigering.

  29. Och förresten så trodde jag att 99:or bara kunde hänsyfta till saabar … Ack så fel jag tydligen hade …

  30. Ska det vara ett komma där citatet inte avslutas med ett tecken?


    – Jo, men nu ser vi en flashback. Ssschh, hyssjar jag som ett surkart. –> Kommatecken efter citat.

    – Men han kan väl inte drömma om han är död! envisas min kompis. –> Utropstecken efter citat, punkt sist!

  31. Om ankfotsfunderingen ska vara korrekt så borde det ju ha varit Entefüsschen och inte Gänsefüsschen. Och så var det nog också ursprungligen. Ända tills någon vävnadsintresserad språkinflytelserik person blandade ihop det med gåsögon, som är en damastbindningsteknik (ingen garanti, men tror det).

  32. Fast om man skriver ihop dem <> i långa rader i flera rader då blir det ju som vävsättet gåsögon.

  33. Och vad var det där då? Jag skrev faktiskt visst dubbla vinklar
    < > fast utan mellanslag. (Och enligt förhandstitten nedan blir det inte rätt nu heller …)

  34. Text och textil är tätt sammanvävt, det hörs ju på lång väg. Det är därför jag vill ha gåsögonen åt rätt håll. Men det ser inte bättre ut än att jag måste flytta till Norge i så fall.

  35. Jag ligger efter nu, va?

    (Sitter och droppar blod i tangentbordet. Måtte jag inte bli mördad just nu för då får de ett himla pillerill med att topza tangenterna.)

    Karins fråga (som jag tror att Pysseliten också krafsar på här ovan) är varför det inte blir stor bokstav i en replik som avslutas med fråge- eller utropstecken men istället fortsätter i en beskrivning av vem som sade repliken och hur.

    Om man tar något utan utrop eller fråga, ska man ju ha kommatecken så här:

    – Jag måste – utan att för den skull komma med pekpinnar – påpeka att gåsögon är extremt fula och irriterande, sa Lotten och rynkade pannan.

    Men när man har ett utropstecken eller ett frågetecken, skiter man i kommatecknet (för att det liksom inte behövs och ser rätt fult ut) och går direkt på beskrivningen:

    – Jag hatar gåsögon! vrålade Lotten i falsett.

  36. Aj, aj, Lotten – hoppas pekfingertoppen sitter kvar!

  37. Örjan

    Jessica 14.53 : Antager det .
    Bara smakat tillagade höns/kyckling-dito via kurs hos LFW. Tyckte om.

  38. Tekniken kan man förresten inte lita på. Raka fnuttar förvandlas till krulliga här och om man läser inlägget i mobilen är alla fnuttar raka.

    Cecilia N: Även jag har varit förbaskad på att .”. -varianten inte ska finnas enligt skrivreglerna. Det gick inte ihop med min logik och det tog ett bra tag innan jag accepterade det. Men är man språkpolis så följer man lagen, så är det.

    Nu har 52 personer röstat i min vetenskapliga undersökning och mer än dubbelt så många hejar på 99-orna jämfört med gåsögonen.

    QED.

  39. Örjan

    Lotten 21.21. Tack.

  40. Ökenråttan

    Jessica: Du har nåt där; gåsögonen är inte första val, så att säja. Man får anstränga sej om man vill välja gåsögon framför vanliga citatfnuttar. Och då …

  41. Ökenråttan

    Behaglig ordbild. Heja PGW!

  42. Ökenråttan

    Det var ena äckligen fotobild du hade där oppa, Lotten. För å illustrera, di kallart. Ankföttera, då. Äller gåsögera som dä handler om här, då.

  43. Bara min känsla:
    Pratminus i barnböcker, Gåsögon i vuxenböcker, dubbelfnuttar i utrikiska böcker.
    Borde kanske göra en liten koll undersökning, men TÄNK OM det finns en trend!

  44. Ökenråttan

    Gåsöga vänster: «Och så här ser gåsöga höger ut.»
    Så ser dom ut, citattecknen som tävlar med “dessa”.

  45. Om man bildgooogglar på “ankfötter” får man fram Kalle Anka-liknande saker. Om man gör detsamma på gåsfötter får man fram mat. Om man bildgooglar på ankfot får gooogle krupp och föreslår andra fötter

  46. Asså jag inser att gåsögena är nåt annat än två mer/mindre-än-tecken efter varandra. Men min apparat ger inga tydliga indikationer på hur man gör istället.
    Hur gör man istället?

  47. Ökenråttan

    Ja. Fast nu handlar det om gåsögon.

  48. Örjan

    Vackar smycken. Men jag skulle mer uppskatta dito som halsprydnad -er.

  49. Magnus Andersson

    Christer: I (svenskt) Mac OS skriver man alt-skift-v för att få «, alt-skift-b för att få ». Man måste nog vara minst ingenjör för att tycka att det är enklare att hålla ned höger alt-tangent, skriva 0171 resp. 0187 på det numeriska tangentbordet och sedan släppa upp höger alt-tangent igen (i synnerhet om man skriver på en bärbar dator och kanske möjligen kan aktivera numeriskt tangentbord med någon funktionstangent som också måste hållas in och eventuellt släppas upp i rätt sekvens).
    I Mac OS sitter alla citatteckenvarianterna prydligt efter varann på nedersta raden på tangentbordet från V till komma-tangent, från franska till tyska:
    ‹ › ‘ ’ ‚ « » “ ” „

    Malinka: Men blanda enkla citationstecken med gåsögon måste man väl när man citerar inne i gåscitat:
    »Den kallas ’perkolator’ och är tillverkad i Cincinatti», plirade han maliciöst.
    För de enkla gåsögonen ‹ och › kan man väl inte använda, i alla fall inte på svenska?

    "Anna": Vill man av någon anledning skriva skrivmaskinscitattecken " i WordPress, får man vackert skriva &-tecken omedelbart följt av #34 och avsluta med semikolon (& # 3 4 ; – fastän ihop). Annars krullas de. Fast det ska de ju.

    Det verkar farligt att skriva »dubbelcitta» och „enkelcitta“. Det sitter ett vådligt ekivokt tecken alldeles för nära c-et, på raden ovanför lite till höger, om man skulle råka slå fel.

  50. För att inte tala om det gamla bibelcitatet i frakturstil “Sittande på Vår Herres högra sida”. Svårt för den oförberedde.

  51. Magnus A, det kan räcka med lite vanlig ordblindhet för att snuska till både dubbel– och enkelcittan.

  52. Har ätit ankfötter, duck feet, här och där i Asien, från Japan till Sydkorea till INdonesien till Kina. Olika tillagningssätt dock.

  53. Jag tycker faktiskt att gåsögonen är lättare att läsa när det är en roman eller annan längre text. Men däremot är det på tok för krångligt att använda dem när jag skriver själv så då blir det dubbelfnuttar.

    Förresten, om ni inte har läst boken “Komma rätt, komma fel och komma till punkt” av Lynne Truss så ska ni absolut göra det. Man behöver inte vara språknörd för att gilla den, den är riktigt underhållande.

  54. Jag kan tala om att jag nästan alltid skriver fel på dubbelcitta. Och sedan associerar jag tills jag fnittrar åt min egen påhittighet. (Och ssschhhh nu så att inte spamrobotarna blir galna.)

  55. Örjan

    Jessika: Nyfiken. Favoritvarianten?

  56. Magnus Andersson

    Nuförtin kan man ju göra långa ſ tillochmed på webben, om än det inte blir just förvillande fraktur:

    uppſtigen till himlen;
    ſittande på allsmäktig Guds Faders högra ſida;
    dädan igenkommande till att döma lefwande och döda.

    Det blir ju rätt bra i antikva också. (Ja! Det är s!)

  57. (Marginalia: jag kan aldrig låta bli att läsa långa fraktur-s — vilka jag inte bryr mig om att ta reda på hur jag får fram här — som att skribenten läspar. Läfpar)

    Jag vet inte om jag har något att tillägga (för jag sa mitt viktigaste högt upp i tråden, och om jag ska nörda ner mig så blir det bara jättelång), utom frågan om det är någon bestämd dölinje för omröstningen med ty åtföljande slutresultat.

    Och därtill: har det slutat blö’ än?

  58. ett t försvann på vägen
    tänk vad jag ställer t
    nu blir jag så förlägen
    för att jag gjorde d

  59. Jahapp, nu är pekfingret oblödande!

    Jag tror inte att jag har en dölinje för omröstningen. Jo, om resultatet börjar vända, så kommer jag att avsluta den illa kvickt för att inte få fel resultat.

    Om jag är statistiker? undrar ni. Harrrkl.

    Nu ska jag skriva en text med många ſ.

  60. Agneta

    Mitt långa s ser ut så här: ∫
    Mitt dubbla s ter sig så här: ß

    Om det nu blir detsamma när jag texten dyker upp efter inskickning.

  61. Agneta

    Men troligen så beror utseendet på vad var och en har inställt för typsnitt i sina webbläsare. Tror jag.

  62. Magnus Andersson

    Agnetas ∫ är förvisso till ursprunget ett långt s, men just det ∫-et på datorn är avsett för att skriva integraler.

    I antikva brukar de långa s-en se rätt olika ut i rak resp. kursiv stil:

    ſittande på allsmäktig Guds Faders högra ſida; inled oß icke i freſtelſe
    ſittande på allsmäktig Guds Faders högra ſida; inled oß icke i freſtelſe

    Jag vet inte om det kursiva blir så bra just i det här webbsnittet.

  63. Ytterligare lite nörderi på morgonen?

    Magnus “långa s” är faktiskt just ett “s”. En integral är summan av en oändlig mängd oändligt små delar av det hela. För att ange summan behövdes ett “s” – ett ganska långt ett så att man får plats med integrationsgränser och annat utan att det blir klyddigt (blink åt Helsinborg). Så då drog man ut det på höjden. Och så blev det integrationstecknet.

    I andra sammanhang kan man också behöva summera. Men då handlar det kanske om att summera individer i en talserie. Samma krav här – ett specialtecken och med plats för summationsgränser. Grekiska sigma (den versala varianten) passade bra och används sedan århundraden för att enkelt beteckna en summation.

    I en del städer finns varuhus som döpts till just Sigma. Det är väl tänkt att summan av alla mänskliga behov ska täckas av dem.

  64. En mig närstående syster fick en tid alldeles för stort inflytande på Riksantikvarieämbetet. Så stort att hon kunde döpa deras tidning till “Tidevarv,”. Alla tog det inte.

  65. Christer

    Apropå sigma stör det mig enormt mycket när folk använder det i stället för E när något ska se lite grekiskt ut, som i GRΣKISK RΣSTURANG. Vaddå ”grσkisk”!?
    Fast det är lite kul att sigma också ser olika ut beroende på om det står inne i eller i slutet av ett ord, precis som ſ och s.

  66. Och någon måste väl påminna om översättarmissen i “Bill den förskräcklige”, apropå ʃ: “Ja läspade Lisbeth”.

    Och Lotten, när kommer din bok om skiljetecken och andra språkliga rysare? Truss och Haldinger i all ära, men det är ju en översättning, eller adaption från engelskan. (Fast den innehåller ju en del allmängiltiga sanningar, som Shaws påpekande till Lawrence: ”Du använder praktiskt taget inga semikolon alls. Detta är symptom på en mental defekt, troligen orsakad av lägerliv.”)

  67. Om ankfötter som mat. Jag gillar dem bäst när man har typ kokat dom först så att de är lite “sladdriga”, sedan marinerade och grillade en kort stund till lite krispiga men inte alltför krispiga. Ankfötter i soppa är också gott.

  68. Och så kommat, då: “Ja, läspade Lisbeth.”

  69. PK

    Ja Karin, toppenidé. Om hon skriver den lite populärvetenskapligt med glimt i ögat, lite som han den där andra språkvårdaren från E-tuna, så kommer den att sälja massor och Lotten blir rik och berömd och får erbjudanden om att vara med i tv och så småningom i en mindre roll i en film. “Tecken, småsaker som skiljer”.

  70. Rik? Var det någon som sa rik?

  71. Roll i en film? Var det någon som sa roll i en film?

  72. Jaaaa, läspade Lotten lyckligt.

  73. PK

    Lilly Lottstone kanske?

  74. Magnus Andersson

    Men titta, så roligt! En så fyndig syster!
    Kommat är ju väldigt påtagligt i tidningshuvudet:
    http://www.tidskriftsbutiken.nu/covers/4730303.jpg

    (För oss som kommer från norra Sverige kan det också ta lite längre tid att begripa poängen, eftersom många av oss uttalar verbet komma med grav accent, men substantivet komma med akut, liksom vi gör med ett stort antal flerstaviga någorlunda färska lånord som sörlänningar uttalar med försvenskad ordton.)

  75. Ursäkta en sketen tekniker, men det där långa “s” är väl mera sjeljud än läspljud? Har för mig att otonat läspljud betecknas med grekiska Theta (O med bälte). Eller har det också ändrats av modernitetsjäktarna och otraditionalisterna?

  76. Magnus Andersson

    Jovisst, tecknet ʃ i internationella fonetiska alfabetet betecknar diverse sj-ljud.
    På dagens datorer med alla deras tillgängliga tecken är IPA-esh ʃ inte detsamma som integraltecknet ∫.

    Men det långa s-et ſ ſ i vanlig text används i antikvastil bara i historiserande typografi i dag. (I fraktur är det däremot högst kurrent.) Facktermerna bland dem som sysslar med skrift och typografi är faktiskt just ”långt s” ſ och ”slut-s” s – begreppet ”långt s” är inte bara påhittat här.

    Tonlöst läspljud i IPA är alltfort litet θ (fast tidigare förekom det att man skrev þ i stället i fonetisk skrift).

  77. Tack! Du är en resurs!

  78. SG, är det samma syster eller har du fler?

  79. Jag är samma SG-syster Niklas, men vi har en till.

    Och det där med Tidevarv,
    Det var rätt kul när layoutpoliser och språkdito läxade upp oss för det konstiga namnet på tidskriften och sedan se deras min när polletten trillade ner:

    Tidevarv komma…

  80. (Jo, fast det är skillnad på fonetisk skrift och frakturstil, tycker jag. När jag läser frakturstil — vilket jag faktiskt gör lite nu och då av olika skäl och orsaker, såväl randiga som rutiga — ser s-et ut som ett f med resultatet att det läspar i huvudet.)

    Var det inte Sommarpratare också? (Hamnade i tankegrop här: Sommar är i vissa sammanhang den välbekanta titeln på ett radioprogram och därför som ett egennamn, så om jag menar en som talar i programmet Sommar till skillnad från en som låter käften gå under den varmaste årstiden måste det väl vara versal.)

  81. Jag följer dina tankar med lätthet, Annika.
    Niklas: Du har redan fått ett uttömmande svar. Den andra systern är också ganska påhittig. Men syns inte här så ofta (aldrig, kanske?).

  82. AndersG

    Det är värst vad du är aktiv i just detta ämne, Lotten. Annars brukar du ju mest kasta fläskben till båset. Men, kul!

  83. AndersG — det har nog mycket att göra med att båset (underligt nog) just denna gång höll sig till ämnet. Vilket man ju som jag tidigare har sagt alls inte behöver!

    (Att jag inte alltid är jätteaktiv är ett sår i min själ. Hade jag kunnat, hade jag bosatt mig på en fåtölj i båset, tänt en pipa, druckit en sherry och suttit och varit förnumstig här hela dagarna.)

  84. Vi är vana att klara oss på egen hand. Lottens kommentarer är ju inte så många att det stör rutinerna. Men skoj att ha henne med ibland oss addikter.

  85. AndersG

    Addikt minsann, Skogsgurra. Det måste jag genast addera till mitt lilla förråd.

  86. PK

    Pipor jag brinns.

  87. Snyggt Karin!

  88. Ser just att Unionen har börjat med gåsögon i sin “nya Kollega”. En subtil anglicism?

  89. Får sån lust att skriva några böcker, det verkar så livat att få strö ut små rara tecken bland alla bokstäver.
    Förslag till titlar och intriger:

    Buhu! Vad nu?
    Spränglärda Anknäbba och hetlevrade Mor Gåsfot bryter
    sig in i skrivarstugor runt om i landet. Avsikten är att spöka lite för skribenterna. De plockar bort flugskiten och situationstecknen
    och ersätter med pratplus och semikolon, förtjusta vid tanken på hur undrande och förskräckta de bokstavstroende ska bli…

    Mordet i pepparkaksfabriken
    Tatort: Norrskedika
    En talför papegoja hittas strypt (ursäkta Fia och Niklas) då det går upp för en loppistjuv från trakten att gojan, som bor i fabriken, känt igen honom. Han vet, att då man matar fågeln med vindruvor börjar hon prata …

    Den lugubre mannen från Skerike
    Den stackars Egon barnfödd i Skerike har ett problem – han lyckas aldrig beskriva för västeråsarna var han bor. “Det stället finns inte på kartan, dit hittar vi inte!” Säger dom.

    Hur ska han göra? Han har ju aldrig sagt annat än vad sant är – att han bor i Skärke.

  90. PGW

    Tack Ökenråttan!

    Magnus Andersson? DEN Magnus Andersson från Sollefteå?

  91. Magnus Andersson

    Det är lätt bedrövligt att man vägrar skriva under signatur just här, där det annars är comme il faut – man skulle ju kunna hitta på ett antal ditosar – men det är litet av en principsak att skriva i eget namn på Internet i dessa sista dagar av anonyma hat- och andra ilskna kommentarer, så det kan vara den Magnus Andersson från Sollefteå. Men det vet jag inte – det kan förstås också vara en annan.

    Det är i alla fall inte handbollsstjärnan eller centerextremisten eller poeten eller någon av de övriga fem nu levande M. A. som nämns på Wikipedia, ty de är så vitt jag vet inte från Sollefteå. Däremot skulle det kunna vara en ytterligt esoterisk referens till den lille skolgossen i Karin Boyes Kris, men nu är det ju som sagt ingen signatur.

    (Men på Povel-Ramel-forumet – denna från all ondska fredade zon – skriver jag under hemlig signatur.)

  92. Magnus Andersson

    PGW: Efter ytlig ungoogling anser jag nog att det finns tillräcklig grund för att tro att det faktiskt är den Magnus Andersson.
    Fast enligt Ratsit finns det 2 232 till, exklusive minderåriga och utlandsboende.

  93. PGW

    Någon gång ska jag leta reda på brevet om lovikkavantar som Magnus skrev, det är minst tio sidor och vanvettigt roligt.

    Han vinkade alltid av mig med uppmaningen “var nu en god humanist” när vi skulle åka hem från diverse läger och kurser i vår ungdom.

    Om det nu är DEN Magnus Andersson. I så fall har Lottens bås fått ett oerhört trevligt tillskott.

  94. Ingela

    Har tipsat om detta förut men här kommer det igen.
    Lätt sätt att skriva fonetiska tecken på datorn

    Jag tror förresten att jag är kär i Magnus Andersson. En mening som den där om tonlöst läspljud i IPA gör mej knäsvag. Den trevligaste karl jag känner (sen förr) kommer från Sollefteå så jag håller det inte för otroligt att Magnus också gör det.

  95. MAGNUS! KOM TILL BÅSET OCH HÅNGLA!

  96. Magnus Andersson

    Ooo, och här har jag suttit hela kvällen försjunken till kinderna i fyra balansräkningar och en begr… resultaträkning, glömsk av de närmast sirenska rop som ljuder i detta bås!

    Men det är ju lysande: Värdinnan kan dra in hämska pängar genom att bygga ut och etablera lotten.se som en virtuell dejtingsajt för t.ex. språknördar! Vad är Dominika Peczynski (Peczyńska borde det vara – bara en sån sak!) mot Lotten Bergman‽
    Plats för banner-GIF-ar:
    ”Vill du vara texttrogen?
    Saknar du krydda i språket?
    Chatta, flörta och tala i tungor på lotten.se!” etc.
    Här finns en lucka att fylla!

  97. Orangeluvan

    Ursäkta att jag är så sen till festen och avbryter hånglet i den röda sammetssoffan, men jag tycker de olika tecknen har olika effekt. Eftersom talstrecken är mest neutrala för mig passerar de utan extra betydelse. Alla andra varianter är mer stillsamt inåtvända i sin ton.

  98. Orangeluvan

    – Tjohoo! Finns det mer sockerdricka i trädet, Annika?

    Vs:

    “Inte mer nu, Jack.”
    “Det gör inget. Flaskan är tom.”

  99. Vi måste vara släkt, Orangeluvan!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.