Hoppa till innehåll

Månad: april 2014

Körsångare, Valborg och Siste april (Publ. i Hemmets Veckotidning 2007-04-23)

Eftersom jag har bott i nordligaste, sydligaste och mittersta Sverige, vet jag hur olika man firar Valborgsmässoafton. Eller ”Siste april”, som man säger i söder.

När jag var 15 år och bodde i Luleå, skulle vi alla samlas nere vid älven för att se gammalt trädgårdsskräp brinna upp. Vi cyklade dit i snävsnäva jeans, nymålade ögon och fulla av sprittande, vårlig förväntan. Problemen var många eftersom

  • isen visserligen låg kvar, men var inte tillräcklig säker för att köra moppe på
  • mina coola gympaskor med raggsockor i var blöta redan efter ett par minuter
  • den stora kärleken inte var där
  • trädgårdsskräpet var dyblött
  • det faktiskt var full snöstorm.

Vi stod där med snö i ögonfransarna och mascara halvvägs ner mot näsborrarna och såg fem starka karlar lyfta fram underliggande trädgårdsskräp som kanske skulle kunna vara lite torrare och sedan försöka tända på allt med hjälp av fotogen och något som liknade granatkastare.

Men icke.

Efter en halvtimmes frysande, sade karlarna till oss sju som fortfarande var där, att gå hem och komma tillbaka till midsommar. (Då snöade det igen, fast inte lika brutalt.)

Tvära kast. I Lund är det den sista dagen i april nästan alltid vårjacksvärme, man ur huse, sillfrukost, champagnegalopp och blommor på träden. Vi uppsökte inte några trädgårdsskräpseldar utan tittade på körsångare – som visserligen i några sällsynta fall påminde om övervintrat trädgårdsskräp.

Körsångare, ja. De må sjunga vackert och stå snyggt och ha övat mycket … men visst ser de roliga ut? Med hyperkoncentrerad min tittar de på konduktören. Nej, dirigenten? Vad heter den som viftar och pekar, som älskar körsång men hellre står med ryggen mot publiken utan att sjunga? Stilisten? Körskolemajjen?

Nåväl. Den lundaakademiska kören är koncentrerad och gapar stort, alternativt kniper sammanbitet. Jag tror att det ska vara tydligt att 1) när man sjunger, då sjunger man verkligen, medan 2) när man ska vara tyst, måste man verkligen visa att man inte på några villkor sjunger just nu, så blir det falskt ”så är det i alla fall inte mitt fel”.

Basrösterna rynkar pannan och lägger hakorna mot bröstet så de ser ut som lussebullar. Sopranerna höjer på ögonbrynen och spärrar upp ögonen tills de ser perplext förvånade ut. (Tenorerna och altarna är bara mittemellanbistra och mittemellanförvånade.) På den sjungna bokstaven oooh ser alla ut som pipen på en tekanna, medan alla på iiiih påminner om en grill på en amerikansk raggarbil.

Nåväl, nu bor vi i mellansverige. Här är det kallt, men vi står ju ut(e). Elden är så stor, så stor. Den består av trädgårdsskräp och skrotade, impregnerade verandabyggen, stolar, bord samt en och annan soffa. Erfarna tjejer med vattenfast mascara samsas med tuffa killar som kastar in grenar i elden och vågar gå så nära, så nära. Ibland dyker det upp en liten förskrämd kvarterskör med gitarrförstärkare och ett arrangemang på den senaste melodifestivalvinnaren. Basarna står längst bak och bompar BA-BA-BAAA med allvarliga miner, medan sopranerna gömmer sig bakom notpärmar, där man dock då och då kan framskymta några höjda ögonbryn.

Det är så kallt, så kallt. Men … det är vår!

/Lotten Bergman

© 2007 Lotten Bergman, info@lotten.se. Sprid gärna mina texter, men ange alltid källa och författare.

Share
27 kommentarer

I syndens näste!

I Utvandrarna av Moberg står det ungefär ”Han visste redan att hon med sin kropp lockat många oförvitliga män in i sitt syndanäste.” Och Mölle kallades minsann för ”syndens näste” eftersom folk sprang omkring såhär olämpligt halvnakna och badade tillsammans och hade sig:

Havsbadorten_Ransvik_vid_Molle_ca._1910
Ransvik (Mölle) år 1910. Detta måste vara i en brytningsperiod där vissa modiga män skippade den stora randiga till förmån för kortkallingar.

Näste betyder inte bara “ett djurbo” utan även “en hemvist i största allmänhet”, så att kalla en så stor (bad)plats som Mölle för ett näste verkar lite överdrivet, eller hur? Men varför kom jag nu in på detta?

Jo, idag föreläste jag i en konferenslokal som rymmer 300 personer och som är nybyggd och nog Faluns allra bästa och modernaste scen – i Lugnetkyrkan.

scenen_falun
På scenen fick jag samsas med en elflygel och ett trumset. (Om jag hade varit Fredrik Lindström hade jag bankat loss en trudelutt, men jag är ju bara Lotten Bergman.)
mystisktrappa
Trappan till … himlen?

När jag föreläser på stora scener ser jag alltid till att förvirra mig i kulisserna. Detta för att stilla min scen- och teaterhunger och lägga plåster på den olyckliga kärleken jag hyser till tiljorna. (För nytillkomna tittare: jag skulle bli skådespelerska, men blev det inte eftersom varken Ingmar Bergman eller Bo Widerberg eller för den delen Woody Allen upptäckte mig och ödet istället lät mig springa på långa basketspelare dagarna i ända.)

Idag snubblade jag (efter målvedvetet letande) uppför denna trappa bakom scenen. Stenarna ligger nog där för att hålla trappan på plats eftersom den nog är rymningsbenägen, tänkte jag fnissande till mig själv. Och klev uppåt.

trafikmagasinet
På övre avsatsen fann jag Trafikmagasinets tv-logga. Naturligtvis, var skulle den annars vara?

Och där! I det stora rummet en trappa upp från scenen fann jag det slutligen:

syndens_naste
Syndens näste!
Share
68 kommentarer

Premiärdopp och ännu ett fall

Om jag har förstått rätt och har tolkat väderlekskartorna korrekt, var det idag fint väder i hela Sverige. Över kommungränserna hördes därför föräldrar ropa precis som alla generationers föräldrar:

– Uuuuuuut, barn! Det är ju så fint väder!

Känns det igen? Spanjoren som bor i vårt hus just nu har lärt sig ett och annat om det svenska kynnet, och just detta att springa ut och ta vara på varje liten solstråle förstår han numera.

– Ajajajaj! Det känns som i Spanien! sa han och hackade tänder.
– Hackade tänder? säger ni och funderar på vad det är för en fjant till spanjor som inte pallar en riktigt varm dag i mellersta Sverige.

Well. Eh. Vi tog verkligen vara på vädret och åkte till vår älskade badsjö (som jag har skrivit om förut) för att premiärbada tidigare än vi brukar.

Borsöknasjön!
Borsöknasjön!
Elvaåringen, Fjortonåringen och Julian.
Elvaåringen, Fjortonåringen och spanjoren.
Och fyra sekunder senare upp ur vattnet!
Och fyra sekunder senare upp ur vattnet!

Eftersom vi har viss vana av att fotografera trill, snubbel och fall och inte alls drar oss för att arrangera dylika bilder, gjorde vi en stund senare hemma i trädgården just detta. Men för att ni ska känna historiens vingslag, får ni först se den nuvarande Nittonåringens fallkonst när hon var 15 år:

Den dåvarande Femtonåringen på midsommar 2009.
Den dåvarande Femtonåringens konstfall på midsommar 2009.
Fjortonåringens konstnärliga fall idag.
Fjortonåringens konstfall idag.

Och vad tycker en gästande spanjor om sånt här trams?

Han spände förstås för stora eken och tog en skateboard utan hjul för att så snabbt som möjligt fly landet.
Han spände förstås för stora eken och tog en skateboard utan hjul för att så snabbt som möjligt fly landet.

Share
29 kommentarer

Pysslingens tips (Publ. i Sydsvenskan 2004-07-01)

Visste ni att när man ska rengöra spelkort, bör man använda talk och trikloretylen, och alls inte aceton? Nej, inte jag heller. Men jag har hittat en bok som lär mig vanligt folkvett hela tiden.

Förr var det ordning och reda: sopgubbar var starka, sotare var smutsiga och riktigt stora bröst satt på ammor. Numera slänger vi nonchalant gamla läppstift istället för att med tvål och vatten rengöra hylsan och sedan använda den som behållare för nål och tråd. Numera vet vi inte vad vi ska göra med allt vårt kvillaja-avkok, dilutin, våra axelvaddar, oxalsyran och baskrarna. Väldigt bekymmersamt faktiskt.

Nyss lärde jag mig att man för att slippa smutsrand i badkaret kan hälla lite ammoniak i vattnet. Jamen då är det väl lika bra att kissa i badet? På samma sätt kan man få bort solkig smuts på krage och manschetter om man häller lite rödsprit på dem före blötläggningen. Och rött vin på vit duk tas ju förstås bäst bort med kokning i mjölk! Vi borde kanske bada i mjölk? Som vi kissar i för säkerhets skull efter att vi först druckit rödsprit?

Nä, förr var det ordning och reda: lärare var lärare och inte flyttgubbar eller sjuksköterskor eller kuratorer. Sommaren var lång och solig. Godis var inte syndigt och skoskav gick över. Apropå skor, så ska man visst klistra fast en bit sammet i bakkanten på dem om de glappar. Jättebra, men när såg ni senast en kvinna i för stora skor?

Numera har vi så konstiga problem. Vi kan inte hålla ordning på våra cd-skivor, vi kan inte låta bli att äta socker, vi kan inte hitta fjärrkontrollerna och vi begriper oss inte på motionscykelns alla finesser. De gamla problemen som att grytan blivit för salt (sätt i ett par extra potatisar), att baskern torkat och fått fel form (trä den över en tallrik) och att cigaretten trillar ur askfatet i bilen (sätt fast den med en klädnypa), ter sig enligt min åsikt som rejäla problem som faktiskt kräver sin lösning. Jag citerar nu ur “Pysslingen i hemmet” (1954):

“Spara aldrig på gammal medicin. De flesta moderna mediciner har begränsad lagringstid, och man kan riskera att de har förändrat sig så att de får motsatt verkan.”

Aha! Man får ont i huvudet av det gamla huvudvärkspillret, man får förstås hosta av den dammiga flaskan med hostmedicin och de antika p-pillren gör alla plötsligt jättegravida!

Men nu till verkligheten igen. Om vi – i alla fall vi som inte var med förr – tänker på familjerna i dåtiden, ser vi framför oss söta småbarn med rosett eller ordentlig bena i håret, artiga skolpojkar i rutiga strumpor och rökande tonårstjejer med v-formade strutbröst, mammor i förkläde och pappor med pipa. Pang, krasch, bom, svängde allt till att familjerna ett par decennier senare hade småbarn med hövolmsfrisyr, skolpojkar i träskor, tonårstjejer utan bh, mammor i kortkort och pappor med skägg. Hushållstipsen handlade om hur man enklast byggde en stereobänk av spånskivor, att vin blir godare med en sockerbit i glaset samt att ostfondue mår bra av en skvätt sherry. Och naturligtvis att Riff, Shake och Jenka förr eller senare med hjälp av aceton måste tas bort ur håret.

Här ska jag nu be att få citera ur “Pysslingen i hemmet” (år 2024, redaktör L. Bergman förstås).

“Om håret på benen inte växer som det skall, kan en skvätt Old Spice i knähöjd hjälpa.”

“Barn som inte tycker om pizza, kan lockas att äta densamma med en matsked kruskakli på toppen.”

“En stor byst kan fås mer diskret om en avklippt nylonstrumpa träs över torson.”

“Spara aldrig på överblivet godis. De flesta godissorter har begränsad lagringstid, och man kan riskera att de har förändrat sig så att de gör dig onödigt mager.”

Slut citat.

©Lotten Bergman 2004

Share
13 kommentarer

Veckotidningstricksen numera på internet

När jag fortfarande snubblade över veckotidningar som Hemmets Veckotidning eller dito Journal, Allers, Allas, Året runt och de andra, gav jag blanka sjutton i Kronblom, 91:an och Åsa-Nisse. Jag bläddrade snabbt förbi tårt- och bantningstipsen och virkrecepten samt berättelserna om hur man övervinner motgångar och går vidare i livet utan t.ex. en stortå. Jag var blott och enbart intresserad av husmorstipsen som jag aldrig någonsin nyttjade sedan. Laga bestickkorgar, sy fast knappar, hålla i en spik med pincett (för att inte slå tummen) och skruva ur heta glödlampor med diskhandskar på händerna – jag kände till dem alla!

Hemmets veckotidning 1962, Hemmets veckotidning 2012.
Hemmets veckotidning 1962, Hemmets veckotidning 2012.

Veckotidningarna finns förvisso fortfarande – jag har till och med föreläst på en av redaktionerna och banne mig är inte veckotidningsredaktionerna de sista utposterna för korrekturläsare. Jomen. Fast ämnena har bytt medium: bönderna och de ensamma mammorna söker varandra i tv numera och tårtorna bakas med utslagningsmoment och arga domare. (De som virkar får hålla till godo med internetforum.)

Med jämna mellanrum drabbas ”de sociala medierna” av länk-tosserier där alla (ALLA) länkar till samma sak. Så var det med en konstig film där man hade löst det ohyggligt komplicerade jobbet att separera gula från vita med hjälp av en gammal läskflaska. I förra veckan var det tidsslöseriet med att skära små busiga cocktailtomater:

Det konstiga är att man inledningsvis nästan alltid reagerar med ett oooooooooooooh! för att några sekunder senare komma på att det ju var en helt onödig idé eller uppfinning. Eller att det faktiskt är krångligare än den ack så svåra ursprungsuppgiften. (Sedan när tycker någon att det är svårt, trist, omöjligt, dyrt eller hemskt att separera äggulorna från vitorna?) Tomatskärartricket har jag naturligtvis provat – men eftersom våra knivar inte har sett en skärslipare (än) och tomaterna faktiskt på tomaters vis var lite olika stora, funkade det sådäääääär. Några delades verkligen på mitten, men de flesta antingen mosades eller fick en lustiger spricka i skalet.

Det som sprids bland kompisarna just nu är en sida som berättar om 21 mattrick som som sägs ska kunna få läsaren att rusa till köket omedelbart. Kanelbullar med bacon i, bananer med marsmallows och choklad i samt en limpa med massa ost i får samma utrymme som hamburgaren med ett helt, stekt ägg i. (Poängen är tydligen att gulan ska skvalpa ut när man skär i hamburgaren.) Man kan snoppa jordgubbar med sugrör och äta glass med bullformar som hängränna och dessutom plättlätt plocka upp äggskal som har ramlat i skålen bara genom att ha blöta fingrar när man gör det.

Men vad säger ni – vad finns det för simpla trick som från början gav er en aha-upplevelse?

Vad det månne tacohållarfunktionen hos en gaffel?
Vad det månne tacohållarfunktionen hos en gaffel?
Share
120 kommentarer

Jävlarns hängmappar och förbaskade tankekartor!

Stålmannen vet inte riktigt hur han ska hantera hängmappssystemet.
Stålmannen vet inte riktigt hur han ska hantera hängmappssystemet.

– Nämen alltså sedan jag sorterade in allt i hängmappar har jag världens ordning på allt.
– Ja, jag med! Jag satte mig och mindmappade alla mina ordningsproblem och insåg att hängmappar ju är grejen.
– Mindmappar och hängmappar är alltså samma sak egentligen?
– Eller inte? Fast egentligen? Hrm.

Dialogen ovan inbegriper inte mig. Det är en ständigt pågående diskussion mellan min djefla man och alla hans vänner där de är rörande överens om att det inte finns någon som helst anledning att ha oordning på något eftersom man först får ordning på tankarna genom tankekartorna (mindmapparna) och sedan sorterar in allt från räkningar och fakturor till orienterings- och tankekartor i hängmappar.

Och de som inte redan är mappfrälsta måste sättas på rätt spår.

– Nej.
– Men Lotten.
– Nej. Jag vägrar.
– Ta nu pennan här och skriv det centrala ordet i mitten. Det som allt handlar om.
– VAD HANDLAR ALLT OM DÅ?
– Välj själv!
– Nej.
– Kolla, man kan göra digitala tankekartor ocks…
– Nej.

tankekarta-2006Om man vill bygga om i tvättstugan ska man skriva TVÄTTSTUGAN i en bubbla i mitten. För annars … kanske man glömmer vad man håller på att planera. Sedan ska man skriva HANTVERKARE? med frågetecken tills man har tänkt färdigt och kommit på att ja, det är hantverkare som ska göra’t och inte t.ex. LOTTEN. Då kan man stryka frågetecknet och skriva namn på några hantverkare i andra bubblor intill – PERSSON LINDSTRÖM UNO PAPPA – och om man då samtidigt råkar brainstorma fram TORKTUMLARE så kan man skriva det i en alldeles egen bubbla i ett annat hörn av papperet och då kommer man på att man ju i så fall måste överväga UTBLÅS eller INOMHUSVENTILATIONSUTLOPP (eller vad det heter) och då skriver man ju det i två bubblor och då är det nog bäst att kladda dit två frågetecken också eftersom beslut i frågan ju inte har fattats och sedan tar man detta papper och river sönder i tusen bitar. För nu har man fått nog, blivit frustrerad och drabbats och tvättstugeaversion fastän det på intet sätt är tvättstugans fel att tvättstugans ägarinna inte gillar tankekartor.

En sådan här har vi. Den är full av hängmappar, kan ni tänka er.
En sådan här har vi. Den är full av hängmappar, kan ni tänka er.

Om vi nu övergår till hängmapparna, så är det ordet i bubblan i mitten som motsvaras av etiketten som sitter på varje hängmapp. Eller så kan man ju skapa undergrupper och ha mappar i mappar …

– Det kan man inte alls! frustar min djefla man.
– Inte? Men varför inte? Om man kan ha bubblor i bubblor eller underbubblor och överbubblor och hängmappar funkar som hjärnstormsbubblor så kan man väl ha mappbubblor i hängsystemet? säger jag.
– Nej.
– Titta, du är ju lika envis som jag.

Bonusfilm:

Dessutom finns det ju en enormt stor risk med hängmappssystem: tjuvar och banditer som kommer i svarta overaller och ficklampa i munnen får det väldigt lätt att hitta precis rätt papper eftersom allt är så noggrant etiketterat. Det har han inte tänkt på, den djefla mannen! Och så kan det ju bli så här tokigt:

Så. Nu vet ni det. Sortera in allt ni har i bubblor och mappar medan jag lägger saker på hög och pyntar med gula notisar och skriver långa listor som jag sedan inte kan tyda. Men tvättstugan blir det – sanna mina ord – aldrig ordning på.

Share
61 kommentarer

Det var sannerligen märkligt (eller inte)

Jag hittade på runeberg.org (rekommenderas varmt) den här rubriken:

Skärmavbild 2014-04-19 kl. 23.57.56

Och gissa nu vad det var som var så märkligt med dessa utlandsdödsfall. De märkligare dödsfallen beskrivs på detta vis:

Konstantin, exkonung av Grekland. F. 1868. Uppsteg på tronen 1913. Tvangs i juni 1917 att jämte sin äldste son, kronprins Georg, gå i landsflykt och överlåta kronan till den yngre sonen Alexander. Sedan denne dött 1920 kallades Konstantin efter folkomröstning att ånyo bestiga tronen, men redan efter två år tvingades han efter de grekiska nederlagen mot Turkiet att åter gå i landsflykt.

14/1. Alexandre Ribot, f.d. fransk konseljpresident. F. 1842. Var chef för tre olika ministärer under åren 1892–95. 1914 var han under tre dagar chef för sitt fjärde kabinett och 1917 för sitt femte. Under världskrigets första år var han finansminister i Vivianis kabinett.

14/1. Frederic Harrison, engelsk författare. F. 1831. Grundade 1880 det engelska positivistsamfundet och har i England utvecklat Gömtes filosofi i en rad arbeten. Kommenterade ännu under sina sista levnadsår händelserna i en serie essayer.

22/1. Max Nordan, tysk författare. F. 1849 i Budapest. Tog sedan mitten av 1890-talet verksam och ledande del i zioniströrelsen.

1/2. Ernst Troeltsch, geolog och filosof, f. 1865. Hans avhandlingar på den äldre protestantiska teologiens område betecknas som banbrytande. Den extremt radikala position, han intog, och den nyprotestantism, han företrädde, frånkändes av hans motståndare karaktären av kristen religion. Under de senare åren verkade han som professor i filosofi vid Berlins universitet.

10/2. Wilhelm von Röntgen, tysk fysiker. F. 1845. Upptäckare av X-strålarna (1895). Belönades vid första Nobelprisutdelningen 1901 med priset i fysik.

18/2. Rasjin, känd tjeckisk politiker. Finansminister. Genomförde deflationen  i Tjeckoslovakiet 1922. Dog av skador efter ett attentat mot honom.

Nu har ni kliat er i huvudet, skakat på detsamma, frågat nära och kära om råd, läst alla texterna ovan tre gånger, googlat gubbarna, följt länken, kokat en kopp te, klämt en burk sardiner som sägs göra alla lite mer klartänkta och dessutom sovit lite grann.

Svaret är att de ju alls inte är märkliga. Och att hu, vad jag fick er att slösa bort tid på att fundera helt i onödan. Dödsfallen är värda att att läggas märke till ity de är remarkabla och anmärkningsvärda (nåja) – de drar helt enkelt till sig uppmärksamheten.

Denna betydelse av ”märklig” är sannerligen inte vanlig längre. Håller ni med mig om att det numera är blott betydelserna egendomlig, märkvärdig, besynnerlig, underlig och konstig som gäller? Och har ni möjligtvis fler ord av den här typen – sådana som man inte längre kan använda som man gjorde ”förr”? (Fri definition av ”förr” råder.)

Märklig sko.
Märklig sko.
Märklig hatt. Eller frisyr.
Märklig hatt. Eller frisyr.
Märkliga framhjul.
Märkliga framhjul.

swmad79005 kopia Uppdatering med Svenska MAD:s upplaga med konstigabilar-tema eftersom kommentatösen Agneta uti Lund är gift med kreatören till bil(d)en. Och ser man på, 6:25 motsvarar i dagens penningvärde ungefär 23 kronor, vilket jag måste säga verkar överkomligt.

Share
54 kommentarer

Forna tiders långfredagstristess

Att långfredagen var en besvärlig och lång dag för Jesus är alla överens om, däremot är det lite svårt att få ihop ”den tredje dagen” när man räknar fredag–lördag–söndag, men det finns olika teorier som förklarar allt

Fast nu ska ni får höra. Jag har tyvärr farit med osanning i både radio och sociala sammanhang. I dagarna två har jag påstått att nöjesförbudet som rådde på långfredagen i Sverige upphörde 1973 och så har jag berättat om hur vaaaansinnigt tråkigt vi hade och hur radion bara spelade klassisk musik, alla biografer var stängda och inga danspalats var öppna.

Och nu har jag fått lära mig att detta förbud – som reglerades i Allmänna ordningsstadgan, SFS 1956:617 §10 – togs bort redan 1969. Så här stod det:

Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag för tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd.

År 1969 alltså. Detta innebär att mina tråkminnen med stor sannolikhet är falska. Och nu kommer det allra hemskaste: det är min kära NE som är skuld till den felaktiga uppgiften. Nu är det rättat:

Huuuuuur kan jag minnas så fel?

Artikel om den allra första långfredagsdansen den 27 mars 1970.

Share
41 kommentarer

Tio tips för alla med dator (och smart telefon samt kamera)

Det finns en man som är genomdyrkad av alla som håller på med informationsteknik: David Pogue. Nästan vad han än säger får åhörarna att ropa halleluja! – och jag förstår dem. Han vet verkligen vad han gör – och det kan ni se på filmen ovan. Nu är just dessa tips av de banalare slaget eftersom ”alla” känner till dem, men vi är ju inte ”alla”, eller hur?

Fast inte ska väl ni behöva titta på en filmsnutt när jag finns här och har sett allt och vet hur man hanterar ett tangentbord? Nä!

David Pogues tio tips som förenklar det datoriserade livet lite – eller som i alla fall imponerar på dem som sitter och tittar över din axel

1
När du är ute på internet och vill skrolla ner på sidan kan du bara trycka på mellanslagstangenten, för då hoppar man en sida neråt. Om man trycker på shift + mellanslagstangenten hoppar man en sida uppåt. (Det finns andra sätt också, beroende på hur styrplattan är inställd, men musen behövs faktiskt inte och kommer att damma ihop om du läser en lång text.)

– Veva! Veva! (Forna tiders skrollning.)
– Veva! Veva! (Forna tiders skrollning.)

2
Om man som jag har blivit skumögd och beroende av 30-kronorsglasögon från OKQ8, kan man på samma sätt som ovan (fast lite annorlunda) förstora texten genom att trycka ner ctrl/cmd och plustecknet samtidigt. Och gissa hur man förminskar … jo, genom att trycka ner ctrl/cmd och minustecknet samtidigt.

Plus and minus icons

3
När man fyller i ett formulär med t.ex. sin adress och inte använder sig av autofill, kommer en pop-up-meny förr eller senare och stökar till det. Men inte behöver man klicka och leta och skrolla här heller: tryck S S S S många gånger tills du har kommit förbi Swaziland och kan fylla i Sweden. Man kan också trycka på SWE snabbt så kommer man direkt på rätt rad.

Uppdatering! LL99 i kommentatorsbåset säger att man ju kan trycka på T- istället för S-tangenten eftersom Sweden kommer så långt ner bland S-länderna. Slut på uppdatering.

Här har någon råkat trycka på U istället för S!
Här har någon råkat trycka på U istället för S!

4
När man duttskriver på en smart telefon (jag tror att vi får acceptera att det är det de heter numera) och vill avsluta en mening (hör upp alla som tycker att det är JOBBIGT att skriva med punkt och stor bokstav) finns det en fiffig genväg. Tryck två gånger på mellanslag såhoppar en punkt och ett mellanslag fram pronto – och telefonen ställer dessutom in sig och är beredd på stor bokstav. Vilket förstås är jättestörande om man skriver:

bildbild

5
Om man vill ringa upp den person som man senast ringde till (på mobilen), kan man bara trycka på ”ring” två gånger och behöver inte leta upp ”senaste”.

6
Det här är inte ett jättebra tips, men det beror mest på att jag inte har gjort efterforskningar. Om man hamnar i någons röstbrevlåda och vill gå direkt till pipet och inte höra allt som sägs om upptagenhet eller hur man faktiskt gör för att prata in ett meddelande kan man … göra nåt. Men det beror på vilken operatör man har. Ibland ska man trycka på *, ibland på 1, ibland på nåt annat, och vips säger det piiiiiip.

pipear

7
Man måste inte när man googlar skriva så himla mycket numera eftersom Google är lite smartare än man tror. Om man vill ha en engelsk ordförklaring skriver man bara define och det mystiska ordet … kanske protractionventriloquist eller amalgamation? Men … skriv det alltså i adressrutan – där http-urlen brukar stå. Vips, kommer svaret utan att man behöver trycka på enter eller klicka sig fram bland olika träffar. Testa med att skriva in ”km in 20 miles” eller bara ”2+2” och se vad som händer. Look, no hands!

Skärmavbild 2014-04-14 kl. 23.32.12

8
I ett ordbehandlingsprogram behöver man inte draaa över ett ord som ska markeras utan kan bara klicka på det två gånger så markeras det. Sedan behöver man ju förstås inte deleta (“ta bort” på nysvenska) det innan man skriver ett nytt ord utan kan bara skriva på. Om man klickar tre gånger markeras hela stycket. (Håll kvar sistaklicken så kan du dra i ordet/stycket och placera någon annanstans det.) Ooops.

9
Digitalkameror har tusen och en finesser som de flesta inte bryr sig om (och jag är av dessa dumbommar), men detta är så enkelt så: tryck ner tafotoknappen liihiiiite så ställer den in fokus så att när du sedan trycker till ordentligt, tas bilden på studs.

10
Detta tips är så bra, så bra. När du håller en presentation med bilder som visas via datorkanon och PowerPoint eller Keynote (och du förstås gör det utan förformaterade punktlistor eller trista clipartbilder och ingen bokstav är mindre än 85 punkter), trycker du på B-tangenten för att släcka ner bilden och W-tangenten för att göra hela duken knallvit. Det här gör man för att åhörarna ska fokusera på föreläsaren och inte på bilden. (Och ja, man kan definitivt föreläsa helt utan datorpresentation förstås.)

B
B
W
W
Share
78 kommentarer

Som låge jag i fält

Jag har en väldigt romantisk bild av ”att ligga i fält”. Alla är män (inklusive jag, för jag är med i det här), det är 1937, alla har vadmal, våt ylle samt stenhårda läderpjuck och alla röker. Allt är tungt och skramligt och om det inte är svinkallt så är det i alla fall plaskblött. Alla har köttiga skavsår, skrapsår på näsan efter granruskor, valkar i händerna och ont i en inflammerad tand. Någon torkar snor från överläppen och smetar då sot i halva ansiktet från det eviga eldandet. Vi (jag är verkligen en av dem) berättar om våra skavanker och längtar till en varm säng med nymanglade lakan och att få dricka kaffe på bit.

Det romantiska i kråksången är att vi alla i denna bild är rätt nöjda.

Min söndag:

  1. Tidigt i morse slog jag vänster hälsena i en vilsen hantel när jag skulle backa från en bokhylla med böcker vars titlar hade krympt såpass att gammelögonen behövde lite avstånd.
  2. I trappan på väg ner till frukosten fastnade jag med ärmen i ledstången så att både axeln och koftärmen sa knirk.
  3. Teet var skållhett och brände mig – inte på tungan för den är härdad – på foten när jag med muggen i handen ryckte till för att jag hörde musfällan slå igen.
  4. Vänster lillfingernagel bröts tvärt av (som nu naglar som är mjuka som öronbrosk kan brytas av) när jag skulle pilla upp en skosnöreknut som nog inte har knutits upp sedan i oktober.
  5. Jag blev fem gånger på raken slagen i Skitgubbe och därför svartmålad i ansiktet av en bränd kork.
  6. Nyss slog jag huvudet i mitt eget knä när jag skulle göra en ny sit up.

Med andra ord känner jag mig precis så här:

Trött, lite sliten och väldigt nöjd.
Trött, lite sliten och väldigt nöjd.
Share
37 kommentarer