Jonas Gardells bok ”Torka aldrig tårar utan handskar” har jag nyss läst och verkligen tyckt om. Den är välskriven och rörande, konkret och faktaspäckad på ett ytterst sympatiskt sätt. Tydligen är den ännu bättre som ljudbok eftersom han själv har läst in den och till och med avbryter läsningen och tilltalar lyssnaren på ett vansinnigt häftigt sätt. Boken är förvånansvärt snabbläst trots nästan 300 sidor och jag rekommenderar den verkligen.
Och nu kan ni sluta läsa, alla som tycker att mitt petiga sätt att läsa texter är ett djävulens påfund och att jag ska knipa igen och inte påtala sådant här trams och att analyser och ifrågasättande ska man bara pyssla med i skolan. Hejhej!
Ni andra: är det här ett stilistiskt grepp, tror ni? (Att detta beskrivs som det ”mest spännande” på ett nästan likadant sätt på två olika ställen i boken.)
1.
2.
En helt annan sak nu. Ser ni ordet skall i båda styckena?
Hmmm, mumlar jag och tar mig lite intellektuellt på hakan – det är inte så vanligt att man idag skriver skall eftersom ska liksom är modernare. (De som känner att ska och skall har olika betydelse kan få göra det, men inte räkna med att läsaren känner samma betydelseskillnad. Numera.) Jonas Gardell varierar även mellan ledsen och lessen och lite och litet, vilket alltså inte är fel – men väldigt intressant ur språkutvecklingsanalytisk synvinkel.
Här är två ska/skall-exempel.
1.
2.
Ska i den övre brödtexten och skall i den nedre repliken. Hmmm, mumlar jag igen (denna gång med pekfingret på min egen näsa och blicken i fjärran). Inte ens Regeringskansliet använder skall längre – och nya lagtexter skrivs med ska. Vid varje skall i hela boken hoppar jag till, tar mig åt hjärtat och famlar efter fotfäste. (Vilket med tanke på att man sällan famlar med fötterna måste se annorlunda ut.)
Men … nu var jag faktiskt elak. Just de här exemplen ovan är faktiskt korrfel – Jonas Gardell har ju medvetet valt skall i brödtext och ska i repliker för att få fram en arkaiserande effekt. Och hur vet jag det?
Just den här boken läste jag som e-lånebok, vilket verkligen är praktiskt när man inte kan låta bli att analysera. Personerna flämtar tolv gånger och suckar nio gånger, vilket nog är normalt. Ibland flämtar de lite oftare, ibland ropar de andlöst – vilket säkert kan förklaras med att det är så sällan man behåller fattningen när man ser en vit älg.
Däremot blir typografin ibland extremt svårläst i e-boken – så här ser det säkert inte ut i den tryckta versionen:
På ett ytterst sympatiskt sätt svarade Jonas Gardell på våra (alltså Breakfast Book Clubs) frågor och förklarade att den här trilogin kommer ut som tre separata delar inte för att det är ekonomiskt försvarbart (ergo fördelaktigt), utan för att han
- helt enkelt inte hade tid att skriva allt på en gång
- är en kass planerare som gör saker som det faller sig
- älskar tanken på att läsekretsen ska längta efter nästa del – längta efter rollfigurerna som ingen har längtat efter dem förr
- hoppas att böckerna ska läsas inte bara en gång utan kanske till och med två eller tre.
Måtte jag nu aldrig få en bok utgiven och råka ut för nån jädra språkpetimäter som kommer och har synpunkter eftersom jag säkerligen kommer att skriva cement istället för betong, sockar istället för sockor och Katherine Hepburn istället för Katharine Hepburn samt basket istället för basker.
Jaha, då kanske man skall lyssna på den då på storytel.
Observera att jag skrev skall, det gör jag alltid. Kan bara inte låta bli.
1. Jonas Gardell är en jävel på att knyta an till folk, men han är ingen vidare stilist.
2. Han har en redaktör som inte heller är något vidare.
3. ALLA böcker är fulla av fel, alldeles oavsett stilistgiganter till författare och snillen till redaktörer/korrläsare!
(Precis som kommentarer.)
Jag tycker det är roligt med språkpetimätrar (eller vad heter det i plural?). Jonas Gardells bok blir inte alls sämre av dina exempel och han får gratis reklam för sina böcker, eller hur?
Hej och välkommen samt tack, Ethel!
PANIK PANIK! Vi har plötsligt fått en biljett över till kvällens föreställning på Drottningholmsteatern. Vill du gå med (gratis) så hör av dej/mejla till Lotten för kontaktuppgift till mej.
B R Å T T O M!!
Eller lämna dina konkaktuppgifter här, om du vill.
PASSA PÅ ATT GÅ! Drottningholmsteatern är fantastisk!
(Jag kan inte. Vilket grämer mig otroligt mycket.)
Hej språkpolisen!
Jag undrar om det är talspråk eller rapportmässigt fel att ibland utesluta ordet ”har”? Se två exempel nedan.
Exempel 1: I de fall motivering, källhänvisning eller teori saknats…
Exempel 2: I de fall motivering, källhänvisning eller teori HAR saknats…
Kan ju passa på att fråga om man bör lägga till ett ”där” också, vilket leder till ännu ett exempel nedan.
Exempel 3: I de fall DÄR motivering, källhänvisning eller teori HAR saknats…
Tack på förhand
Bara sett teveserien (som ju var något alldeles enastående bra), inte läst.
Ska/skall är intressant. Under en period, när jag skrev en del i samarbete och parallellt med en som nästan alltid skrev skall, gjorde jag det också (i de sammanhangen, alltså) för att det skulle bli enhetligt. Nu skriver jag nog aldrig skall. Men i till exempel översättningar av äldre romaner föredrar jag skall även om översättningen är nygjord, just för att det ger en lite äldre känsla.
Någon gång ska jag åka bortåt vår västra riksgräns och se om jag kan få se en vit älg (de finns där, några stycken, i Värmland och Dalsland, såvitt jag förstår, med en genetisk avvikelse som fortlever i den lokala älgstammen).
Författardrömmar jag omspinns
Handlingar jag uppfinns
Huvudperson jag råskinns
Offer jag försvinns
Litteraturpriser jag vinns
Läser numera nästan bara e-böcker som jag lånat via bibblan och jag stör mig gravt på de många korrfelen. Särskrivningar, sammanskrivningar och andra konstigheter tycker jag verkar förekomma mycket oftare än i de tryckta verken. Är detta bara en missuppfattning av mig, eller är min känsla riktig?
Jag skulle skriva:
”Om motivering, källhänvisning eller teori saknas…”
Att utesluta hjälpverbet ha/har/hade i perfekt och pluskvamperfekt i bisatser är absolut inte talspråk – tvärtom. I naturligt talspråk är det helt onaturligt att utesluta har och hade. Det bruket kommer från formellt skriftspråk.
Språkvårdarprofessorn Erik Wellander (mindre språkkonservativ än många tror) varnade ivrigt för att utelämna hjälpverben där, eftersom det får texten att verka formell och skrivbordsaktig. Numera är språkvården mer tillåtande, kan man läsa i artikeln ”Utelämning av ha, har och hade – Bara han inte gjort bort sig nu igen!” i språknämndens Språkriktighetsboken från 2005.
Det är mycket märkligt att många tycks tro att det här konstiga bruket i svenskan (det är helt omöjligt i övriga germanska språk, fast det lär ursprungligen komma från äldre tyska) skulle härröra från informellt talspråk – jag har stött på den uppfattningen på flera håll – när det i själva verket är tvärtom. Det finns väl ingen som oreflekterat pratar så?
Ett säkert sett att få en text att låta onödigt formell och långt från naturligt, vårdat talspråk är ju just att utelämna har och hade i bisatserna och skriva naket supinum.
Mikael Reuter har skrivit om harlösa bisatser.
A propos naket supinum: Ett säkert sÄtt att få en text att låta onödigt formell …
Ja, visst är det irriterande att kan inte kan korrigera felslag i båskommentarerna …
Värst är det när man skriver på småskärmad autokorrtelefon.
Hej Lotten Språkpolis!
Eftersom du en gång höll en dundrande bra föreläsning för min textdesignklass, känner jag ett stort förtroende för dina språkpoliskunskaper och vänder mig till dig i tider av förvirring.
Jag fixar med medarbetarsida på webben och en anställda vill i slutet på texten om sig själv belysa vilka musikaler hon genom åren varit med och producerat. Mamma Mia! är meningens sista ord. Min fråga är nu – vad händer i så fall med meningens punkt? Finns det tillfällen när man kan sätta punkt efter ett utropstecken?
Jag skulle så klart kunna byta inbördes plats på musikalerna, men då får jag ju heller aldrig veta hur det egentligen låg till med den där punkten. Skulle du möjligen kunna göra en insats och bilda mig ytterligare en gång?
Vänliga hälsningar Frida
Ojoj, tack för att ni hoppar in som ställföreträdande språkpoliser! Och jag måste nog höja en skål för 1) Språkriktighetsboken som Magnus Andersson tipsar om och 2) Orangeluvans förslag:
”Om motivering, källhänvisning eller teori saknas …”
(Man skulle också beroende på fortsättningen kunna skriva ”När motivering, källhänvisning eller teori saknas …”)
I den bok som jag i detta nu korrläser är stilen ohyggligt högtravande och jag stoppar in det ena haret efter det andra. En harapparat kan man kalla mig.
Frida — du måste nog skriva om listan på musikaler. För detta är en omöjlighet (som jag därför har strukit över):
… Chess, Sound of Music och Mamma Mia!.Ett trick är ju att sätta titlar inom citattecken, men det kan ibland kännas onödigt fnuttfyllt. Korrekt skulle det då se ut så här:
… ”Chess”, ”Sound of Music” och ”Mamma Mia!”.
InomMellan skål och vägg tycker jag inte att det ska vara tillåtet att ha siffror (Se7en) och andra ickebokstavliga tecken (Canal+) eller ploppar (e•on) i texter som jag sedan måste hantera.Jag måste nog det, men nu kan jag i alla fall sova gott om natten i vetskapen om att inte ens Språkpolisen tycker att den här företeelsen är okej!
En annan taktik är att inte låta henne ha med alla sina musikaler. Vi får väl se var vi landar i den diskussionen…
Tack för ditt svar, och ha en trevlig helg!
Jag tycker för övrigt att det borde stavas ”petimeter”, men det tycker tydligen inte SAOL.
Det är ju för att petimeter är franska och betyder ”liten mästare”, alltså en mästrande typ – en petit maitre. Men när typen i fråga petar i versmått, meter, så kan den ju mycket väl heta petimeter!
😉
Mellan skål och vägg, tänkte jag mig annars? Fast å andra sidan får jag intressanta bilder av vad som ryms inom skål och vägg.
Frida:
Gör en faktaruta med en punktlista med musikalerna, så slipper du tänka på skiljetecken.
Själv skulle jag då vilja ha följande musikalpunktlista:
• Grease
• Hair
• Fröken Fleggmans mustascher
Söstra mi! (Orangeluvan that is.) Att telefonen skrev (för det måste ha varit telefonen och inte min hjärna) ”inom” istället för ”mellan” är så hiskeligt att jag nu har redigerat min egen kommentar.
Jag har till yttermera visso talat om just detta uttryck i radio. Man satt fordom liksom inklämd på en väggfast bänk mellan matskålen och väggen och kunde där sitta och prata hemlisar som ingen annan … eh. Som alla andra förstås hörde. Alla hör alla hemlisar hela tiden, så det där mellan skål och vägg finns faktiskt inte.
Dessutom håller jag med Ullah om stavningen av petimäter. Tssst.
Oj och hoppsan, här kommer visst ett glas fredagsskumpa! (Inte champagne. Jag snålar lite. Det är ju snart sommarlov och 0:- i inkomst under tre månader. Lovely!)
Men ska vi prata punktlistor så måste man faktiskt välja om man ska ha en med kolon och fullständig meningar eller en utan kolon och bara ord som i en kommaterad uppräkningsmening.
Ooooh. Jag ser nu att det saknas ett blogginlägg om punktlistor! Heureka! (Jag ska bara.)
Saknar vi alltså en punkt efter Frk Fleggman?
(Som ju egentligen är en revy. Men det sjungs!)
Hurra!
Familjen Bergman har ju en vurm för semikolon; Varför då inte en video i ämnet, om än lite sär?
Ojojoj, Lars W. Vilken video! Semikolon addict!
Vi saknar inte bara en punkt, Orangeluvan. Det finns TVÅ punktlistor och endast två och de två skall (!) aldrig med varandra beblandas.
Återkommer. Måste leta efter broccoli.
Danska speedwaymästerskapet live.
Jag lånar också e-böcker, lånar om och lånar om. Jag läser aldrig böcker snabbt, men det händer att jag sträckläser.
Nu blir det mat, obroccoli.
Skulle vart ”;” där va?
Och så går allting vidare när man lite lagom oförberedd ramlar igenom alla möjliga språkliga spörsmål där man själv har en massa Starka Åsikter … varför man såklart fastnar i någon liten ögla. Harlösa. Det enda jag ser är harlösa. Humdidum. Jag vill inte vara harlös, jag vill ha dem i skogen och i min trädgård och jag vill äta dem.
Nåja och likväl och i alla fall, ibland skippar jag ha/har/hade i löpande text … men det är sällan, och det beror oftast på att jag har en ordräkningsbegränsning (jorå, om man bara får skriva X antal ord i ett visst sammanhang kan man korta en hel del genom grammatiska genvägar …), men egentligen är det inget vidare snyggt.
För att förvirra alla ordentligt — några av er minns hoppeligen att jag har nämnt ostrullningstävlingar som är farliga. Se, just idag råkar jag på en nyhet om hur myndigheterna ger sig på en gammal tant som händelsevis ystar ostar som används vid ostrullningstävlingar.
What a wonderful world.
(Och så, för den som kommer ihåg någonting, eller kanske för den som inget minns; jag vet inte vem jag vänder mig till. Den där göken jag aldrig har sett förut men som var här i jåns … nu var han här igen och satt i syrenen och … kokoooade. Jarå; för fredagsfjanteri kan vi återupprepa andra språkområdens onomatopoesi: k*k-k*k. Det var vad han alldeles nyss sa.)
Hittade en fin bild på twitter.
Undrar vilken gammal sedvänja som ligger till grund.. Jag tar gärna detta tillfälle i akt att återigen berätta om midsommarfirandet i svenskbygderna i USA, där ett av de viktigaste inslagen är årets tävling i lutfiskkastning. (För vad ska man annars ha dessa besynnerliga sjok till? Och var det inte något med en årlig högtid? Yes, vi kastar i kapp!)
…ostrullningen alltså. Det hann komma annat emellan.
Galet roligt, Karin! Hoppas Barkborren läser så historien kan förmedlas till Svenska Lutfiskakademien!
Pysse: obroccoli… Innebär det att ni sjunger broccolisången? Vad stämningsfullt i så fall (melodi Oh Tannenbaum…). Eller innebär o-broccoli att du inte hittade någon broccoli?
Nja, det blev bara ingen broccoli ikväll, men ”oh-broccoli” måste jag komma ihåg att sjunga någon gång!
LL99: Ditt pers på GeoGuesser är imponerande, men är det utan att slå på de namn, vägar och hantverkare man oundvikligen ser? Själv är jag uppe i 13′ utan att googla.
Harlösa Grand Café är, eller kanske var, ett fantastiskt fik ute på den skånska landsbygden, som stannat kvar i ett femtiotal med Merry, blåetiketterade Fantaflaskor, och de största leverpastejmackor jag ätit. Samt aspidistra på den iskalla toaletten.
LarsW, ja. Jag har såklart gått runt och kollat på skyltar och sedan dragit slutsatser efter det men ingen googling.
(A) Råkade jag få se en bil som det stod ett ortsnamn på.
Jag tyckte namnet lät lite bekant och att det kanske
kunde vara en Finsk eller Estnisk ort och jag hittade
ungefär rätt efter en stunds letande.
Resultat C.a 30 km ifrån.
(B) Denna var svårt, riktigt svår. Typisk Nord-Amerikansk
landsbyggd. En mindre bondgård med något slags
jordbruksredskap utanför. Skulle kunna vara varsomhelst
i Nord Amerika. Jag chansade på Minnesota men det visade
sig vara i västra Kanada.
resultat: 3000km ifrån eller något sådant.
(C) En ort som såg ut att vara Storbritannien
eller möjligen Nya Zeeland. Panorerade runt lite och
passerade en skylt som det stod Highland Cottages på.
Alltså handlade det om Skottland och jag letade och letade
men hittade inget ortsnamn eller något så jag chansade lite
men jag chansade riktigt bra.
Kommer inte exakt hur nära det var men det rörde sig
om ett par mil. Kanske 4-5-6 mil någonting.
(D) Började på en bakgata. Såg ganska Sydamerikanskt ut,
Jag lyckades få se en stor reklambanderoll med ortens namn på.
Jag visste dock fortfarande inte vilket land det var men
efter en stunds irrande så fick jag syn på ett skyltfönster
där butiken gjorde reklam för sin hemsida.
Hemsidan hade en adress som hade en toppdomän på .br och
då förstod jag ju att vi var i Brasilien.
Orten låg också vid en flod så jag började helt enkelt att
söka av längs Brasiliens floder på den lilla kartan och till
slut så hittade jag rätt.
Resultat= 182m ifrån.
(E) I den andra orten i Brasilien så var det svårt att till en
början veta ens i vilket land det var men även här så fanns
det skyltar. På en byggnad satt det en skylt på vilken det
stod Banco do Brasil.
Sedan hittade jag fler butiker där ortens namn fanns utskriven.
Så igen leta leta leta. Kolla terrängen lite bergigt så jag kollade
på lilla kartan först nere runt Rio och upp längs kusten.
Hittade dock det inte först så jag kollade mer inåt i landet och
hittade till slut en ort med ett liknade namn som jag chansade på.
Resultat: c:a 60km ifrån.
LL99 — jag tänker inte ens börja prova på denna grej för när jag börjar med nåt sånt härnt så kan jag inte sluta. Men samtidigt tänker jag på att vi verkligen lever i framtiden. Alltså, vi är i en science fiction-roman när vi leker en lek som den här! (Allvarligt, för bara tio år sedan … jo, internet fanns förstås, men … och därpå backar vi tjugo år och dååå…)
Inget? Är alla ute och liftar, till handduksdagens ära?
Annika, LL99: Va äre, va handlare om, var gör ni? Någe kul å pröva på?Jag fattar, som vanligt ingenting, men föklara för mej, snälla, så skall (!) jag försöka förstå.
(Vi har varit på turné och läst random i andra människors bokhyllor. Bl.a. kunde man – à propos språket (det svenska) – få veta att det fanns professorer svenska som automatiskt godkände alla skrivna bidrag som innehöll ordet ”enkannerligen”. Så lätt kan de va, sörrö! Dåfötiden, asså.
Ökenråttan, GeoGuessr kallas det (sidan) för.
Du får se slumpmässigt utvalda vyer från Google street view och du
ska gissa var någonstans i världen vyn är.
Ju bättre (närmare) du gissar ju högre poäng får du.
Varje omgång består av 5 vyer som du ska gissa på och
när du gissat på alla fem så läggs poängen ihop.
På stora bilden så kan du stega runt precis som vanligt
på street view. Den lilla kartan går också att zooma
för bättre precision i gissningen.
Några tips är att vara extra uppmärksam på skyltar,
bilar, flaggstänger och liknande då det kan ge värdefulla
ledtrådar om var du är.
Gula streck på vägen antagligen USA, Kanada eller Norge.
LL99: Det hörs ju omedelbart att detta kan bli addictive. Jag tror INTE att jag ska tipsa den lättfanatiserade Lille Maken om detta. Men jag avser att själv prova på … NU, till exempel.
Jamen, vad får man se? En rufsig klunga trän vid en opersonliga körbana. Could be anywhere …
Hej och hallå — jag, Karin och Cecilia N har varit på tjejkalas hos Pysseliten och PK!
Med din tillåtelse, LL99, tar jag och drar upp till förklaring till GeoGuessr och gör till ett eget blogginlägg.
Be my guest. 🙂
Skogsgurra: Var har du varit senaste veckan?
Nåväl idag kan ju du och Hyttfogden fira gemensamt.
Gratulerar!
Tjena partygorillor! Här står mer om semikolon.