Man skulle kunna tro att jag drivs av en lust att berätta om misslyckanden. Men så ska man inte se det. Fast en helt normal taxiresa från punkt A till B eller Ö är ju inte något att skriva hem om. (Hem = på bloggen.) Hör bara:
I morse åkte jag taxi hemifrån till stationen. Det gick bra och chauffören från Syrien ska utbilda sig till byggingenjör eftersom han älskar matte. Jaha.
Sedan åkte jag tåg till Stockholm. Och kom fram i tid. Undrens tid är inte förbi.
Slutligen tog jag tunnelbana och buss till Lidingös utsiktshotell Foresta. Det gick bra.
Nä, då är det bättre när dagen fortsätter så här:
Jag skulle föreläsa 13:30–16:00 (om mina älskade skrivregler), men var ute i extremt god tid med tanke på allt som kan gå fel. Redan klockan 12:16 satte jag mig i ett hörn med lite kaffe och kaka och började läsa julkalenderkommentarer. Sjönk ner i paradiset, liksom. Klockan 12.29 väcktes jag brutalt av en flåsviftande kvinna som ylade ”sitter du hääääääär?”.
– Ja, sa jag och log för att lugna ner henne.
Naturligtvis hade jag fått fel tid: jag skulle börja klockan 12:30. Inga problem – förutom att hotellet då tog en kvart på sig för att hitta batteri till micken.
När det var dags för fika försökte jag (leende) övertala hotellpersonalen att ha serveringsbord som man kunde nå från två håll istället för ett eftersom det där med batteriet hade fått mig att känna att min hotellförbättringsiver nog behövdes.
Jag informerade dem även (leende) när jag ändå höll på om ett dåligt handtag inne på toan och en bedrövlig papperskorg som såg ut att vara från 1983.
Fransiga mattor och fläckar på golven får jag ta med dem en annan gång. För sedan blev jag tvungen fokusera på Taxi Stockholm. Vid halv ett förbeställdes en taxi till mig: kl 16:05 skulle jag hoppa in i den och köras till tunnelbanan. Två av åhörarna som också skulle till Centralen skulle få åka med mig och alla var så glada så. När taxin väl kom – kl. 16:25! – hade jag missat mitt tåg. Vi hoppade in i taxin och jag sa:
– Trampa på gasen! Kör som en biltjuv, kvinnan i baksätet ska ta ett tåg till Skövde kl 16:51! Go-go-go!
Ok. Jag kanske skulle ha sagt ”snälla rara, vi är bara lite stressade och skulle uppskatta en så effektiv resa ner till Ropsten som möjligt” med ett leende. För söderkisen som körde blev omedelbart på ett rasande dåligt humör. Eftersom han inte alls körde som den biltjuv jag hade bett om utan snällt väntade bakom bussar som inte ens blinkade och bara svarade ”vet inte” och ”jag kör bara” på alla mina frågor, sa jag till slut förlåt ett par gånger. Inte leende, dock. Och inte debiterades resan på kursföretaget som jag hade bett om – när jag ville kasta mig ut ur bilen och springa till tunnelbanetåget fick jag snällt stanna kvar och rafsa fram betalkortet.
Taxichauffören tog låååååååååångsamt fram apparaten som man sticker ner kortet i och räckte den till mig. Då tror man ju att det är koden som ska knappas in, eller hur? Icke.
– Summan. Du måste skriva in summan.
– Men varför ska jag, varför kan inte du, det här är ju löjligt!
– Det blir korrekt om du gör det. Nittio.
– Men vaff.. nie noll enter … enter igen! Error! ERROR!
Ni förstår?
När betalningen var avklarad, sprang jag upp till tunnelbaneperrongen där Skövdedamen fortfarande stod. Tåget kom, vi placerade oss i rätt ände, räknade minuterna, planerade språngmarschen genom att kolla på Iphone-appen som visar elektroniska tavlan inne på Centralen. Och så sprang vi – jag med damens rullväska i famnen, hon med andan i halsen.
Hon hann. Och jag tog nästa tåg. Men Taxi Stockholm behöver jag ju inte rekommendera till någon, liksom. Resan tog 3 minuter och var på 1,8 km och kostade 90 kr, vilket kanske är normalt (?) – men varför skyller taxichauffören på ”många bokningar” när man beställer drygt tre timmar i förväg?
Lotten jag undrar om det går till på samma sätt när ni bokar taxi som det gör i ljudklippet på länken? (klicka på mitt namn)
Och nu finns facit ute:
http://bergman.typepad.com/lottens_julkalender/2010/12/facit-till-julkalendern-2-december-2010.html
Nämen äsch, jag är ju inne i fel inlägg. Nu ska jag lyssna på ljudklippet, LL99!
Iiiih, jag blir alltid knollrig och får ont bakom käkarna när jag lyssnar på tjuvringningar och tittar på dolda kameran. Måste vara något trauma i koltåldern som ligger bakom.
Jahaja. Om vi skulle ta och sova lite?
[…] den här luckan ligger ett stackars vanligt blogginlägg och skramlar som ett gäng tomma tunnor utan sällskap. Det handlar (som vanligt) om sådant som […]
Undrar vad Wilhelmina skulle säga, om hon komme tillbaka till sitt gamla hem idag.
Anledningen till att man själv ska knappa in summan är att man ska kunna lägga på lite extra i dricks, tror jag. Det är i alla fall den förklaring jag själv har hittat på, eftersom jag gärna vill att tillvaron ska vara rationell.
Förresten undrar jag vad det är för störning som tvingar mig att först läsa och kommentera julkalenderfacit och därefter detta vanliga Lotteninlägg innan jag får läsa dagens julkalenderlucka.
”Var sak på sin plats och blogginlägg i rätt ordning-störningen”, tror jag.
Jaså den. Även kallad VSPSPOBIRO.
Själv sparar jag det bästa till sist!
Men hjärnan jobbar …