Tydligen är alla etymologers favoritord ”brasklapp”. Och då handlar det inte om Thorsten Flincks eventuella skamgrepp, utan om sånt där från förr i tiden.
Så här vareva.
Det var en gång en biskop i Linköping. Han hette Hans Brask (1464–1538) och var en rättskaffens man. (Att just jag kommer ihåg vem han var, kan ha att göra med att jag på högstadiet hade en SO-lärare vid namn Hans Rask.) Till yttermera visso var Brask både bildad och klok, bl.a. skissade han på något som sedermera skulle komma att heta Göta Kanal. (Och då talar vi inte om filmen.)
Men han var inte riktigt politiskt korrekt. Han tyckte saker som de andra grabbarna i sandlådan inte tyckte. Lite feg var han dessutom, för han dängde inte näven i bordet, satte ner foten och protesterade utan … gjorde det i smyg. Han reserverade sig i hemlighet så att ingen såg det, liksom.
För när han – och de andra i bestämmandeställning – bestämde att ärkebiskopen Gustav Trolle 1517 skulle avsättas, skrevs beslutet i ett protokoll som förseglades och sigillades av alla i tur och ordning. Man trycker ju sitt sigill i en klump av vax, lera eller lack – och i den lilla klumpen smugglade Hans Brask in en liten lapp, på vilken det stod: ”Till denna besegling är jag nödd och tvungen.” Jag tänker mig att det såg ut så här (rätta gärna min fornsvenska):
En brasklapp, alltså. (Numera säger vi ju ”Härtill är jag nödd och tvungen” istället, eftersom vi inte längre beseglar saker till vardags.) När ungefär 82 personer avrättades under Stockholms blodbad 1520, var Hans Brask inte en av dem eftersom han pillade fram sin lilla lapp från sigillet för att bevisa att han inte hade velat avsätta Trolle egentligen och därmed även att han var en … fegis?
Och när känner man sig föranledd att lämna brasklappar idag?
– Nä, vi har ju haft halva laget magsjukt, så det blir en tuff match.
– Med tanke på den sena timmen har jag säkert inte stavat alla ord rätt.
– Jag är ingen talare, men …
– Eftersom barnen inte tycker om stark mat, har jag inte kryddat så mycket.
– Vischerligen har ja druwkit fem öl, men jag vet faan vad jag schäjer. *hick*
– Idag bloggar jag på en höft om sådant som alla säkert redan kan, men jag är ju så upptagen med allt annat och måste dessutom hålla mig vaken trots att jag inte har sovit mer än fyra timmar inatt, och inte ser jag vad jag skriver heller för solen lyser rakt på skärmen och förresten har jag ont i höger tumme och … och … och …
Och i Linköping finns idag Braskensbro och hotell Brask.
Braskens bro ligger bara några hundra meter från min högstadieskola.
Visa större karta
Hans Rask hade jag också som lärare, fast det var i gymnasiet. Och i mellanstadiet hade jag hans förträffliga fru Margareta som klassföreståndare.
Har du börjat konstruera korsord, Lotten? Den där med Flink var ett prov på dylik finurlighet.
En annan finurlighet som jag minns från den tiden jag var manisk på korsordslösande: ”sån bor där” (6 bokst). Man kan även ha samma kod för 5 bokst.
Intressant det där med öarna i Östersjön (i detta fall allt blött ända till Haparanda).
Och ett parasoll uppåt … eh … den där staden ovanför Geffle, Öufforing eller vad den heter …
Men så lämpligt då. Att förra tråden slutade i just Linköping!
Tanneforsskolan? Där gick jag -83-85.
Ah, Munken! Jag slarvade med lunchen och såååg inte linjen som ledde till skolan, bara därför ….
Ojj – det tog tid. Bras-klapp! Snyggt.
Själv gick jag på Berzelius, men Kära Hustrun gick på Tannerfors. Fast inte samtidigt.
Å ja hadde en skolfröken här i byn, som va från östergötlann och som hadde lite släktgrejer ihop me Brasken.
Fin och roande text även om jag personligen är ytterst osäker på om Biskop Brask verkligen förtjänar den rehabilitering du ger honom. Finansminister Görtz eller general Pechlin vore då bättre ägnade för en sentida äreräddning. Gör ett försök!
Apropå tidigare bankfunderingar. Idag vill jag mer än någonsin byta! Sätta ner foten liksom.
Nu när folk har börjat snacka skolor här inne så kan
man ju undra om det finns någon mer som har gått
på Rakåsens skola?
Berzan här med. 85-89.
När jag och Kära Hustrun träffades på Snerikes nation och kom på att vi båda bott i Linköping, försökte vi ringa in gemensamma bekanta. När vi hållit på en stund utan resultat sa hon, ’Vänta lite, när gick du ut gymnasiet?’. ’Tja, 80′, svarade jag. ’80!?’, utbrast hon. ’Då gick jag i sexan!’, varpå en låt av Magnus Uggla med samma melodi som vinjetten till Björnes magasin började spela i mitt huvud. Men det gick ju bra ändå till slut.
Min yngsta stänger av TV:n när TF blänger ut genom rutan. ”Jag blir rädd” säger det inte alls lättskrämda barnet. Och gubbar som klappar unga tjejer i rumpan/brasan bör hon vara rädd för så det är helt i sin ordning.
Okej, utöver Munkhagsskolan även Torslandaskolan, Kvinnebyskolan, Berzeliusskolan, Chilliwack Secondary School, Linköpings tekniska högskola och Stockholms universitet.
Om nån undrade.
Tänk om man kunde göra statistik på allas våra skolgångar.
”De som bytte skola ofta hamnade i kommentatorsbås.”
”De som bytte skola sällan fick 1,3 barn i genomsnitt.”
”De som var födda under första kvartalet och dessutom bytte skola ofta var besserwissrar.”
… säger jag som har gått på Svenshögskolan, Bergviksskolan, Porsöskolan, Boskataskolan, Björkskataskolan, Hermelinsskolan, Hillcrest High, Tibbleskolan, Stockholms universitet och Lunds universitet.
Mja, nu vet jag varför du är språknörd, det är ju omöjligt att stava rätt till alternativt uttala namnet på en enda av de där skolorna du gått på! Hermelinskolan och Porösskolan, skulle jag lätt skrivit!
Oj, först nu fattade jag att jag inte är ensam om att ha haft Hans Rask! Se där! Han såg ut lite som Ola Ullsten, tycker jag mig minnas.
[…] inte torrt på fötterna vad gäller skattesats, invånardemografi eller historisk bakgrund, så brasklapparna står härmed som spön i […]