I facit till den sanslöst fantastiska elfte luckans kommentatorsbås, tog vi igen oss efter limerickkalaset, drack glögg och vilade på ett berg av lussebullar. Sedan hade vi inte alls lussevaka, utan inväntade bara lugnt den trettonde luckan som alltid illustreras av en vettig bild.
Ninja och hakke som vann varsin osynlig tischa har ett gemensamt: rimmandet. Må det räcka ända till julafton!
Lucka 13
Synopsis
London 1930-ish. Postflickans föräldrar har äntligen dött i influensan. Pengar saknas, men släkten är stor. Hon ber den leende damen om råd, och bosätter sig hos de intressantaste släktingarna eftersom hon hoppas få stoff till den succéroman som hon i Jane Austens anda tänker slå världen med häpnad med på 1960-talet. Vi ser henne träffa en Gandalf-typ och den hemliga tant Ada. Saker händer. Bröllop.
Inledning
Betjänten:
– Posten, postflickan!
Postflickan:
– Åh, tack, snälla betjänten!
[Postflickan öppnar posten. Ratar breven. Fastnar för ett.)
Postflickan:
– Det här låter knäppt, vansinnigt och intressant!
Den leende:
– Men ska du verkligen? Ska du inte skaffa ett jobb istället? Som journalist? Nåt med bokföring eller biodling?
Postflickan:
– Jag är säker! Jag åker!
Den leende:
– Men de har säkert inte ens ett badrum!
Berättarröst:
Postflickan bar på den underliga och kanske lite omoderna idén att man alls inte behövde gifta sig av kärlek. När tiden var kommen och hon hittade en man med tillräckligt vackra tänder, skulle hon se till att anordna ett arrangerat bröllop åt sig själv.
Så onödigt med en bild här!
Lucka 1 och dess facit. | Lucka 13 och dess facit. |
Lucka 3 och dess facit. | Lucka 15 och dess facit. |
Lucka 5 och dess facit. | Lucka 17 och dess facit. |
Lucka 7 och dess facit. | Lucka 19 och dess facit. |
Lucka 9 och dess facit. | Lucka 21 och dess facit. |
Lucka 11 och dess facit. | Lucka 23 och dess facit. |