Hoppa till innehåll

Månad: december 2019

En tidsresa rekommenderas!

Jag brukar ju stoltsera och skryta med hur jag minsann tvingade barnen att titta på gamla långfilmer när de var små. Hur jag trycker dagstidningar till deras bröst och hur jag vrålar DET ÄR KARL-BERTIL JONSSON NUUUU – när alla egentligen bara vill dra sig undan och kolla på Youtubare.

Men skadade av sin barndom som de nu är, har de fem barnen börjat revoltera. Det kan man begripa och förlåta dem för, de är i alla fall 17, 19, 22, 25  och 27 år nu.

– Kolla, kolla, den här tanten som dog på 1950-talet tränade med Andréexpeditionen för att få hänga på till Nordpolen men befanns slutligen vara ett sprött kvinnoblomster! säger jag.
– Mäh.

– Den här skon, barn, har en taxklack. Den var modern på 50-ta…
– Inte nu, mamma, jag måste sticka!

– Hon som uppfann den moderna bh:n hette Mary Phel
– Jaja, och hennes morfars farfar uppfann ångbåten.

– Watergateaffären br…
– Inte mer om Trump nu!

– Jämför slutet av ”Brubaker” med slutet av t.ex. ”En kvinnas doft” så ska ni se att det långsamma klappandet av en person övergår i ett unisont applåderande som man kan se i flera andra filmer.
– Det heter tropes.

Paus. Lycklig suck. Ljuvligheters ljuvlighet! Jag fick ett svar!

– Tropes! Ja! Hurra! Vilket ju är lite synd eftersom trop är ett begrepp inom retoriken, t.ex. metaforer och ironiska … VÄNTA! Gå inte!

Jag har nyss sett ett tidsdokument som jag verkligen vill att alla ska se. Inte bara mina fem barn, utan alla. Det handlar om året 1970 och finns på SVTplay. Nu ska jag försöka locka till tittning:

• Vi får se musikartister och en renrakad Kris Kristofferson! (Lockar nog inte de unga, nej.)

• SVT har letat upp vittnen och skadade till diverse olyckor och förskräckligheter 50 år senare. De berättar sansat och klokt om det som hände.

SvD den 10 aug 1970.

• Man kan se bevis på att vi barn gjorde allt i blankslitna träskor.

”Byggleken” hette detta fenomen. Utan vuxna övervakare fick vi slå oss på tummen hur mycket som helst.

• Efter en storbrand på IKEA i Kungens kurva såldes allt ut till vrakpriser och SVT har intervjuat gamla människor som köpte halva sitt bohag just denna dag.

SvD den 6 sep 1970.

•  Vi hoppade twist på alla rasterna! Både killar och tjejer!

Kolla vad spännande! Ett gummiband kunde sysselsätta sju barn – som fick motion på köpet.

• En känd författare gjorde en dokumentär. (Jag vill inte avslöja mer.)

En av Sveriges sedermera största popartister var med i denna film, som hans författande mamma gjorde. Här tjuvröker han med sina polare … framför den filmande modern.

Man får också veta hur Roy Andersson band ihop sina unga skådespelare för att det skulle se ut som om de tyckte om varandra. Och spana in oerhört korta kjolar samt konstatera att den politiska röran av idag inte var mycket bättre 1970. Men framför allt får man se lurviga polisonger!

Detta är polispolisonger.

Se ”Året var 1970” och tala sedan om för mig att det var trist – om ni kan! (Det kan ni inte!)

Share
14 kommentarer

Nyordslistan 2019 – inte SAOL

Imorse pratade jag traditionsenligt i radio om Nyordslistan som Språktidningen i december publicerar i samarbete med Språkrådet. Jag blev bara ilsken två gånger, glatt överraskad en gång och konfunderad en gång – där jag stod och med emfas och en dåres envishet upprepade:

Nyordslistan är inte inte inte Svenska Akademiens ordlista. Nyordslistan borde byta namn till något krångligare:

Nyordslistan är intressant som kuriosa när den publiceras. Den speglar det gångna årets företeelser och blir kanske inte riktigt utforskningsrolig förrän efter ett par år.  Jag delar omedelbart upp den i olika delar och förutspår vilka som strax dör, vilka som kanske överlever och vilka som bara är med som ”tecken i tiden”. Om jag bara snabbkollar på listan från 2013, kan jag konstatera att twerka, 5:2-diet, brexit, e-cigarett, e-sport och selfie definitivt har överlevt och används dagligdags.

Men hur var det med mina snabba humörsvängningar i radion?

Ilsken blev jag för att Språkrådet inte har en egen webbplats utan måste hänga under Institutet för språk och folkminnen med webbadressen ”www.isof.se”. Som att lotten.se skulle placeras i källarvalven under Avdelningen för Nobelfesternas klänningsbevarande liksom.

Ilsken igen blev jag av att begreppet antivaxxare ens finns och att barn dör av mässling samt att spädbarn ligger och flämtar i kikhosta på svenska sjukhus. Fast sedan blev jag glad igen eftersom jag nu kan stava till ett ord med två x.

Konfunderad blev jag av ordet popcornhjärna. Även jag som faktiskt har sett popcorn poppas i en kastrull måste ju säga att ”locket på” här får en extra dimension. Men att definitionen inbegriper att ”hjärnan samtidigt ställs inför flera olika sinnesintryck” låter ju som om det skulle vara något annorlunda och rentav olämpligt. Min popcornhjärna fick valkar i händerna när jag hade fem barn mellan 0 och 10 år och två skulle ha ny blöja, en blev allergisk mot gräs, en satte sig i potatismoskastrullen och en klättrade upp i en ek för att kratta ner löv.

Popcornhjärna?
Popcornhjärna?
Popcornhjärna?

(Kuriosa: en av mina kusiner kände Gershon Kingsley som komponerade ”Popcorn-sången”.)

Den glada överraskningen kom sig av att beteendedesign ju  måste vara det som jag blev tvungen att översätta till det ooooo så svenskklingande ”nudging” i en hel bok 2015. Och så rasande roligt att få skriva ett ord med kombinationen ”endede” i mitten!

Så vilka ord tror jag kommer att dö som en dagslända och anses mossiga som en gammal gubbe om bara något år? Jo:

deplattformering
fimpomat
nattborgmästare
sharenting

Dessutom kommer växtbaserat kött att vara onödigt när allt kött är just det. (En spaning!) “Köttkött” blir då en retronym (ett ord som bildas när det tidigare standardordet för en viss sak får en utvidgad betydelse – ett nytt ord som syftar bakåt) som tjock-tv, papperstidning, snigelpost, fast telefon och vinylskiva.

Vad tror ni?

Hela listan med Språkrådets (alltså inte mina) definitioner kommer här:


Nyorden 2019

animoji
Animoji, bildat av orden animated emoji, är en emoji utformad efter en persons ansikte.

antivaxxare
Person som av rädsla för negativa konsekvenser motsätter sig vaccinering.

artdöden
Den storskaliga utplåningen av djur- och växtarter under människans tidsålder.

ASMR
Sensorisk stimulering i form av viskljud, prassel, knackningar och tuggande som skapar välbehag hos lyssnaren

aspludd
Ludd bestående av snöliknande frön från asp

benim
Pronomen inlånat från turkiskan, där benim är genitivform av ’jag’ och betyder ’min, mitt’. Används ofta av personer som refererar till sig själva på ett självförhärligande sätt, främst i raptexter.

beteendedesign
Utformning av närmiljö för att främja ett visst beteende och få konsumenter att fatta beslut i en viss riktning.

cybersoldat
Försvarsanställd inriktad på att bekämpa digitala hot från främmande makt och terroristorganisationer.

deepfake
Video, bild eller ljud där innehållet manipulerats på ett sätt som gör förvanskningen svår att upptäcka.

deplattformering
Aktion riktad mot exempelvis nättjänster och mötesarrangörer som syftar till att frånta opinionsbildare inkomstkällor och möjligheten att sprida sina åsikter.

digital tvilling
Digital avbildning av ett verkligt fenomen som gör det möjligt att utföra tester i datormiljö som om de vore i verkligheten.

dra åt helvete-kapital
Sparade pengar som kan användas för att plötsligt bryta upp från en relation.

eldost
Ost som liknar halloumi och som kan grillas eller stekas, och fick ett uppsving i somras sedan det blev uppmärksammat att Cypern, där halloumi tillverkas, ger stora mängder antibiotika till sina djur.

fimpomat
Behållare för cigarettfimpar med två öppningar där varje fimp genom användarens val av öppning utgör en röst i en fråga med två svarsalternativ.

Gretaeffekten
Den påverkan mot ett mer miljövänligt beteende som klimataktivisten Greta Thunberg har inspirerat till.

grönt körfält
Körfält där bara fossilfria fordon får köra.

hjärtslagslag
Lag som förbjuder abort om hjärtslag kan höras hos fostret.

hundvissla
Använda värdeladdade signalord som endast uppfattas av mottagare införstådda med budskapet.

hybridkrig
Krig som förs i det dolda utan en väpnad konflikt.

ikigai
Upplevelse av att tillvaron är meningsfull, som skrivits om i DN.

immersiv
Uppslukande, omslutande. Används ofta i uttryck som immersiv teknik och immersiv upplevelse.

klimatdiktatur
Mandat för internationell organisation att fatta överstatliga beslut i klimatfrågan.

klimatnödläge
Tillstånd som kräver omedelbara åtgärder för att motverka klimatförändringar.

klimatstrejk
Protestaktion för att skapa uppmärksamhet för behovet av klimatfrämjande åtgärder.

källtillit
Förtroende för etablerade medier och andra källor som strävar efter opartiskhet och saklighet.

lågaffektivt bemötande
Pedagogisk metod där vuxna inte ska konfrontera utåtagerande barn utan i stället mana till lugn.

menskonst
Konstnärligt verk som utmanar normer och tabun. Används i dag i bredare bemärkelse, inte bara för att beskriva konst som skildrar menstruation eller använder sig av mensblod.

nattborgmästare
Person ansvarig för att främja nöjeslivet i samråd med berörd kommun.

popcornhjärna
Tillstånd där hjärnan samtidigt ställs inför flera olika sinnesintryck, till exempel vid användning av mobiltelefon.

sharenting
Föräldrars delning av bilder på sina barn i sociala medier utan att samtycke har inhämtats.

smygflyga
Flyga utan att berätta om valet av färdmedel eftersom flygets klimatavtryck kan vara skambelagt.

syssna
Lyssna med synen. Används främst bland döva och hörselskadade och deras anhöriga.

tågskryta
Stoltsera med att av miljöskäl resa med tåg i stället för flyg.

växtbaserat kött
Vegetabiliskt livsmedel som efterliknar kött till smak, utseende och konsistens.

övervakningsekonomi
System där digital information om konsumenters beteendemönster har stort ekonomiskt värde.

Share
28 kommentarer

Den röda tråden i Julkalendern – DRT – 2019

(Ni som inte har hängt med i bloggen nu i december: rotera! Åk på mellandagsrea och koka palt! Detta med DRT går inte att förstå!)

Hemlisbloggarabstinens, anyone?

(Sade hon förhoppningsfullt.)

Här står jag som vanligt i min svärmors klänning från 1971 och försöker sno uppmärksamheten från granen.

Det här är svårt att skriva. Men inte på grund av något annat än att mellanslagstangenten gör dubbelslag som ett orienterarhjärta med twar, medan deletetangenten har lagt av helt.

Genom åren har DRT ibland blivit inbjuden med armbågen, kommit lite på sidan om eller bara hängt med som en blindtarm utan mål eller mening. Ett år glömde jag till och med bort att ordna en röd tråd, så när jag väl kom på det vid lucka 5, fick jag sätta mig och leta efter en vag, gemensam nämnare och sedan se till att just denna var med i resterande 19 luckor.

Ett annat år var den röda tråden ”den röda tråden” … Alltså ”Historien om någon”. Ett år var den ”I Am the Walrus”, och då hade hakke och Översättarhelena säkert lagt ner en hel jobbvecka på att analysera alla 24 luckorna.

Förr om åren satt jag och stökade till med bokhögar överallt i hela huset. Barnen for vind för våg, mina redigeringsdeadlinear hängde på sköra trådar, pizzamiddagar stod som spön backen och glöggbjudningar fick klara sig utan mig.

Här (2007) hade jag den siste november skruvat loss fönsterbrädan, för den var ful. Inte förrän på annandag jul fick jag tid att ersätta den.
Att jobba i sängen är finemang, men väldigt bökigt vid läggdags. (2010)

Ett  år försökte jag till och med använda en liten handskanner för att snabbare få in stora textsjok i datorn. Numera är det dubbelgooglingar och massa Google books som gäller eftersom jag försöker se till att det är så svårgogglat som möjligt … Jag tror att mina lån på biblo nu i december bara uppgår till kanske 10–15 böcker, nästan alla upphämtade från magasinets kulvertar.

Men DRT, kom igen, DRT!?

Enkelt: DÖDEN.

Har ni någonsin sett så mycket död? Allas barn dog, allas föräldrar dog, alla sörjde och var olyckliga för att döden var så allestädes närvarande. Elände är bara förnamnet. När jag till slut kunde konstatera att glädjens och fnittrets budbärare Magnus & Brasse även de ju är döda, ja då satte jag ju  spiken i kistan.

Nästa år ska DRT vara förlossningar och barndop, tror jag.

Eftersom ni nu skakar på huvudet och är alldeles konfunderat besvikna över denna futtiga förklaring, återuppväcker jag den gamla traditionen att berätta om 2008 års teori från Översättarhelena!


Vi hade igår betat av:
1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.

Detta fick Ö-helena att i förrgår med hjälp av Tillerosas initialfundering dra slutledningen att det på julafton kommer att vara Östen Warnerbring som hemlisbloggar. Allt enligt detta schema:

1 Fay Weldon, 2 Gunilla Wolde, 3 Herbjørg Wassmo, 4 Ian Wachtmeister?, 5 J.W., 6 K.W., 7 L.W., 8 M.W., 9 N.W., 10 O.W., 11 P.W., 12 Q.W., 13 R.W., 14 S.W., 15 T.W., 16 U.W., 17 V.W., 18 W.W., 19 X.W., 20 Y.W., 21 Z.W., 22 Å.W., 23 Ä.W., 24 Östen Warnerbring.

Särskilt den 12 december hade jag fått problem i så fall. Och varför fick inte Axel Wallengren och Elin Wägner vara med inledningsvis?

_______________

Det var alltså en ren slump att Weldon, Wolde och Wassmo inledde julkalendrandet 2008 …

Tack för alla rim, alla gissningar, alla kluringar och alla era släktingars tålamod 2019!

Ni som var vunnit tröja: mejla adress och storlek även om ni tror att jag har all info sedan tidigare år. För  det har jag inte!

[Här kommer snart en bild på tröjan. Jag ska bara  …]

Lucka 1 och dess facit. Lucka 13 och dess facit.
Lucka 3 och dess facit. Lucka 15 och dess facit.
Lucka 5 och dess facit. Lucka 17 och dess facit.
Lucka 7 och dess facit. Lucka 19 och dess facit.
Lucka 9 och dess facit. Lucka 21 och dess facit.
Lucka 11 och dess facit. Lucka 23 och dess facit.

 

Share
22 kommentarer

Facit till lucka 23 heter lucka 24 (Lilla Julkalendern 2019)

Vad i hela friden stod det i alla kommentarer igår då? Vad var ledtrådar och vad var bara rop på hjälp? När förstod ni vartåt det barkade?

Smultronblomman:
”Nu ska jag bara hitta duon. Kanske har de en gängledare. Det blir att tänka på under dagen.Nu ska jag bara hitta duon. Kanske har de en gängledare. Det blir att tänka på under dagen.”

Örjan:
”Plommonstoooet. Var äär det?
Behöööver återhitta dig, för nu är det dags att ta sats, för mitt hopp.”

Jossilurens:
”Fasligt vad det svärs i både bås och lucka”

Betong-Bess:
”[…] Eller om jag ska följa den andra, lite mer barnvänliga, vägen.”

LottenPotten:
”Bilden är klar, Lasse är klar, torsken finns där och ett par ledtrådar från båset stämmer. […] De små vet kanske mer än jag. Det var ju ett tag sedan.”

Rosman:
”Har hittat den slajmige men resten stämmer ju inte om det inte är den gyllene Lasse som avses. (Punkigt riff)”

embryo:

[…] det är saffran lucia

okcså saffran var en stallerdräng stallerdräng

okcså pappraksgrubblarna

okcså tomtegisslarna […]

Niklas:
”Undrar om jag sett den ene med fem varmkorvar stickandes ut genom gylfen.”

Flygbengan:
”Kända grisen och hans slemmiga torsk? Det måste vara Horace och Arnault, sittandes på ett brasserie filandes på sitt magnum opus: La vengeance.”

Ökenråttan:
”Ja nu har du satt myror i hövvet på oss igen.”

PK
”Släpar mej upp på läktaren för idag var min gissning fel, fel, fel. Eller kanske inte fel, men i alla fall inte rätt.”

Nu till svaret! I sista luckan 2019 hade vi ett radarpar: Magnus & Brasse. Med  tusen länkar!

Jag har haft multipla hemlisbloggare i sistluckan tidigare, bl.a. den absurda duon Dan Brown & Stieg Larsson (2008), efternamnsstavningsduon Harry Martinson & Alf Henrikson (2009) samt faktiskt Fem myror är fler än fyra elefanter (2011).

Brasse Brännström (1945–2014) och Magnus Härenstam (1941–2015) dog med mindre än ett års mellanrum, vilket ju påminner om 1986 när alla mina andra idoler dog:

Ehrenmark 10 mars 1985 (65 år)
Gits 28 mars 1985 (59 år
Tage Danielsson 13 oktober 1985 (57 år)
Gösta Bernhard 4 januari 1986 (75 år)
Beppe 6 aug 1986 (57 år)

Magnus & Brasse ligger mig varmt om hjärtat, även om de under sin mest produktiva tid kämpade om uppmärksamheten med Hasse & Tage, som ju ansågs vara så oerhört mycket mer sofistikerade. Avancerade. Bättre. Större. Roligare, helt enkelt.

Well, okej, må så vara. MEN MAGNUS Å BRASSE ÄR MIN BARNDOM!

[Se gärna framför er hur jag liksom ylar mot månen.)

De två började jobba ihop (med Lasse ”Mitt liv som hund” Hallström) redan i slutet av tonåren. När båda var relativt nydöda suckade Lasse:

– De har ju alltid funnits. Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till nu.

När Brasse plötsligt dog utan förvarning, sa de flesta ”åh, nu får han lugn och ro” eller ”det var länge sedan vi sågs”. När Magnus – efter flera år med offentlig cancer som tärde på honom – dog, var det högst väntat. Då sa folk tvärtom.

– Vi skrattade tillsammans så sent som förra veckan!
– Han bjöd alla sina kompisar på fest sex dagar innan han dog!

Men nu (döden döden döden) är det slutpratat om såna sorgligheter. Nu ska vi minnas hur oerhört roliga de var, hur roligt de hade tillsammans och hur kul vi hade med dem.

Om vi bortser från ”Fem myror är fler än fyra elefanter” som fenomen och istället ser på “Magnusåbrasse” (som de kallades även en och en), finns det en uppsjö minnen att ösa ur på SVTplay. Men de ligger lite gömda. Man kan se Skavlan och olika intervjuer samt shower här och där, men inte hitta till dem bara genom att söka på Magnus & Brasse.

Visst vill ni se när Brasse rånar en bank och inte kan ta emot pengasäcken och sedan försöker maskera sig med en hink på huvudet?
Ni vill också se Magnus underhållningsförklaring.
I brist på Nils Poppes lermarsch kan man kolla på när Brasse hittar en lerpöl som han bara inte kan låta bli att slänga sig i. (Efter 16:30 här.)
Att Magnus minsann gick omkring med resväskor fulla med ägg som han knäckte på T-centralen, har jag helt glömt.

Det allra mest fascinerande av det som finns att titta på är ett slags dokumentär som Lasse Hallström har gjort, som visar hur duon arbetar: ”Humorverkstad med Brasse & Magnus”. De stängs in i en studio med kamera och mickstativ och serveras landets alla dagstidningar – samt ombeds sedan att under övervakning hitta på sketcher.

Och de är inte få.

Tidningarna, that is.

De läser rubrikerna, fnissar, tittar varandra i ögonen och väntar på en reaktion från den andre. Ordvitsarna sprutar ur dem, och sedan talar de allvarligt om hur de inte som Monty Python har full frihet att skoja om allt. Inte ens om döden.

– Efter att ha visat en begravningskista i bakgrunden i en sketch, blev vi anmälda till Radionämnden, medan John Cleese och Michael Palin kunde visa hur liken i kistor (i genomskärning) samtalade med varandra.

Men Magnus och Brasse i en jättesvettig brottningsmatch med ordvitsar gick bra att visa!

Så här låter dialogen när de i Kvällsposten hittar rubriken ”Jag står inte ut med mina tänder.” Brasse är straight guy och Magnus är galningen med tänderna:

– Vi har sökt upp vederbörande och vi vill fråga honom: varför står ni inte ut med era tänder?
– Därför att dom står ut.
Nämen allvarligt talat.
– Dom är tomma i roten. Dom är hopplösa, dom är oborstade och opolerade. Uppkäftiga och för ett oherrans saliv, ska jag tala om. Jag skulle inte vilja ta i dom med tång ens en gång. Vad dom här behöver, det är en tandsköterska som håller dom på plats!
Jamen snälla nån, nån glädje måste ni väl ändå ha av tänderna? Det måste ni ju …
Jajaja, när man äter ja, men jag talar om är ju emaljens baksida. Är det värt detta helvete, dessa motsättningar som inte går att brygga över. Överkäken sätter sig ständigt på underkäken. Stiftkronor. Guldbryggor. Hela garnityret. Jacketkronor. Här nere sketna oxeltänder bara hela …
Vad ska man göra åt det här? Vad kan man göra åt det?
Jamen jag kan väl inte ta tandställning! Jag måste ju hålla tand för tunga, det är ju en intern angelägenhet men det har varit problem redan från början. Mjölktänderna surnade, de nya har börjat … borsta. Jag skulle inte säga nånting om dom tog sig en enstaka borre, men det är ju rotfylla varenda kväll! Ni skulle känna hur det känns i munnen på morgnarna! Det luktar ju gam-algam ur käften. En del utav dem är redan utslagna. Jag ska säga er, jag funderar på att peta dom hela bunten! Och därmed pasta!

(Ni kan  se den här efter 37  minuter.)

Min absoluta favorit är en sketch där Brasse uppsöker Magnus på en mordbyrå. (Efter 41 minuter här.)

– Ska det vara ett stilla insomnande eller bestialisk styckning?

De agerar alltid som Magnus och Brasse gör i Fem myror, även om de i vuxenprogrammen svär och lever rövare. Det känns tryggt och fint … inte stor skådespelerikonst – men kul.

Magnus självbiografi heter ”Morsning och goodbye”, och är intressant att läsa eftersom han skrev den (eh, fick den berättad för Petter Karlsson) i livets slutskede. Men också lite trist, för han var verkligen normal: snäll, klok, vänlig, gladlynt. (Om man t.ex. jämför med Elton Johns biografi, som är galet intressant eftersom han verkligen inte är normal.) Här finns även två tv-program om honom, som också heter Morsning och goodbye.

Brasse & Magnus i april 2013.

Man kan ju inte bädda in filmsnuttar från SVTplay och Öppet arkiv, så jag berättar och länkar här lite så att ni har att göra resten av jullovet.

Gäst hos Hagge – Magnus & Brasse kommer in iklädda en enda stor polotröja. Se hur de ”lägger ena benet över det andra” efter 2:51.

Efter 19:30 läser Magnus högt ur humorregelboken. Mot slutet får de improvisera iklädda högklackade skor och… ja, verkligen inte slöa.

I Varning för barn kommer Svordomsvisan efter 15:00 och ”Piloterna” efter 25:15. Eller så kollar man här:

Luckan gjordes med hjälp av särskilt Svordomsvisan och några revytitlar samt det fnitter som fyllde de samtal som Magnus & Brasse förde med varandra under åren.

Sista intervjun med Brasse.
Nästan sista intervjun med Magnus.

Men nu!

PLOMMONSTOPET!

Jag drar årets sista vinnare med darrande fingrar eftersom tröjorna i år är så rysligt små. (Jag kommer att beställa nya och knorra hos tischatryckren eftersom jag inte ens kan trä en XS över huvudet.) Och på lappen står det … Pysseliten! En liten tröja till Pysse!

(Jag har fler tröjor, som sagt. Säg till så skickar jag!)

Tack för i år! Nån som har nån idé om den röda tråden? Skriv i kommentarerna eller mejla!

Share
34 kommentarer

Lilla Julkalendern 2019: tjugotredje luckan

Sistluckan är här! I näst sista luckan var det en så svår person att hitta, att vi fick ta till veckodagar och bildspråk samt frisyrer för att kunna sova. Båsets båda råttor vann varsin tröja, som är synlig numera.

Och så rimmades det. Ack, vad jag kommer att sakna rimmen! Men nu kör vi en enkel lucka så att ni hinner spilla knäck och koka gris ifred!

Lucka 23


”Ska det vara ett stilla insomnande eller bestialisk styckning?”

– Okej, då sätter vi igång. Men vad ska vi kalla oss?
– Knoll och Tott?
– Babar och Pellefant på äventyr?
– Piff och Puff?
– Nej, det känns fel.
– Björn och Benny?
– Nej, det känns också fel.
– Satan, vad svårt.
– Va?  Ska vi kalla oss ”satan vad svårt”?
– Haha, hihi!
– Men ”mammas pojkar” kanske?
– Lägg ägg, vi har väl inte samma mamma!
– Nä, men kanske samma brevbärare?
– Hahahah!
– Haahaa … helvete … så kul!
– Ska vi fråga Lasse?
– Nej, det känns fel.
– Okej, vilken jävla muntergök du är idag då.
– Kokokoko!
– Haha!
– Nu skärper vi oss!
– Vi ska kalla oss … ”Kända grisen och hans slemmiga torsk”!
– Hm. Inte helt fel.
– Hahahahaaa!
– Hahahahaaa!

 


Struntbild!

CC BY 3.0

 

Facitsajten!

Lucka 1 och dess facit. Lucka 13 och dess facit.
Lucka 3 och dess facit. Lucka 15 och dess facit.
Lucka 5 och dess facit. Lucka 17 och dess facit.
Lucka 7 och dess facit. Lucka 19 och dess facit.
Lucka 9 och dess facit. Lucka 21 och dess facit.
Lucka 11 och dess facit. Lucka 23 och dess facit.

Programförklaring.

Share
96 kommentarer

Facit till lucka 21 heter lucka 22 (Lilla Julkalendern 2019)

Jag vet att ni far och flänger och sitter i bilkö och motvilligt hasar in i en eller annan leksaksbutik istället för att göra som jag och sitta vid datorn och uggla. Men så kommer ni hem och blir omhändertagna av välmenande släktingar och får sätta er och googleuggla en stund! Vovamomo gjorde som jag och råkade fastna på gamla, rätt sorgliga “Här är ditt liv”-program, medan Magganini (och embryo!) rimmade som aldrig förr. Några av kommentarerna!

Crrly:
”Kul med camp-ingen där i sammanhanget.”

Ökenråttan:
”Ja, rosenbladen dom flög iväg. Minsann kan inte ett riff bli lite aktuellt här också.”

Godiva:

Säj mej vackra gosse
Säj, vad tänker du uppå
Då svarar du: Tänker är kanske
Lite väl mycket sagt

Christer, the Long Distance PT:
”När man ska på semester kan det vara bra att, förutom tidigare nämnda fällstol, ta med sig en kamera.”

Magganini:
”Hon står bakom ryggen och hetsar “goggla, goggla” den lilla dottern [Hannoia], utan att vara särskilt tydlig. Till slut har jag nog lyckats hitta rätt lettrådar i alla fall, och upplevt pollettrasslet innan det blev söndag.”

Ardy:
”Nu landade jag i ramsan Monday’s child is fair of face,  Tuesday’s child is full of grace etc etc ända till Sunday.”

hakke:
”Jag tycker det är helt fantastiskt att Båsmor fått till en bildillustration som firar 50 år precis idag. Det var på håret att jag fick ihop den med HB, men så småningom föll poletten ner. ”

Emma, Sol som sol är helt slut, men  får representera alla tröttingar som i december sliter som vore lifvet en saltgruva:
”Klättrar trött upp på läktaren efter sillinläggning, shopping, fruktkakebak, pepparkakebak, städning, julgrandpyntande… Min hjärna behöver ingen ursäkt för tröttheten den känner.”

hakke rimmade förstås, så han får nämnas två gånger:

Campingstolskitsch är helt ärlig sådär,
rosenblad lockar mig inte ett dugg.
Den mörkaste  midvinternatten är här,
så sant söndag blir längre med ljusare lugg.

Idag börjar vi bakifrån. Susan Sontag (1933–2004) fick cancer redan på 1970-talet. Och 1990-talet. När hon dog i sin tredje cancervända blott 71 år gammal, hade hon en 52-årig son och en 3-årig dotter samt en världsberömd fotograf vid sin sida.

Mysko? Nej, inte alls.

Susan Sontag och den nyfödda dottern 2001. (Foto: Annie Leibovitz.)

Susan föddes i en trist, känslokall och intetsägande familj som hette Rosenblatt – och till råga på eländet dog pappan i tuberkulos redan 1939. Mamman var en sån där förälder som råkade få barn, men sedan inte begrep vad de skulle vara bra för – så hon löste det hela genom att inte vara hemma. Hon gifte efter sju år som änka om sig med herr Sontag (därav Susans namn). Dock var det faktiskt mest andra släktingar än mamman och styvpappan som tog hand om barnen.

Susan flyttade redan när hon var 15 år hemifrån, och gifte sig när hon var 17 med en 28-åring som är far till sonen, som föddes 1952: David Rieff. (Som fick en viktig roll senare, så kom ihåg honom.) Herr Rieff och Susan Sontag hade bara känt varandra i tio dagar när bröllopet stod – vilket låter galet, men kanske var en nödvändighet eftersom en 17-årig akademikertjej på 1950-talet kanske egentligen inte hade något val …?

Susan Sontag blev med tiden vad man i USA kallar en ”akademisk kritiker av samhället”. Hon engagerade sig i språk (särskilt ordet ”camp”), i minoriteter, orättvisor, aids, cancer, kvinnofrigörelse, terrorism och, ptja, allt annat som (och nu är jag kanske lite cynisk) för dagen var kontroversiellt eller poppis. Väldigt många gånger framförde hon åsikter som hon några år senare fick äta upp och be om ursäkt för. Att kommunism och diktatorer funkar och är bra för människor, vars vilja egentligen växer i skogen, skrev hon t.ex. (Glatt erkände hon senare att hon hade haft fel och bad om ursäkt. Igen och igen.)

Hon skrev: ”Den vita rasen är den mänskliga historiens cancer.” Det fick hon äta upp och be om ursäkt för eftersom påståendet sades vara ”ett hån mot cancerpatienter – alltså att jämföra cancer med den vita rasen”.

(Ni som nu tänker att det var bättre förr och att politisk korrekthet har gått för långt, ska veta att detta hände 1967.)

Susan Sontag 1994. (Målad av Juan Fernando Bastos.)

När Susan var gift med herr Rieff skrev hon i och redigerade flera av hans och hans kollegers akademiska alster – och såg till att få cred för det, som sig bör. Senare har forskare kommit fram till att det förmodligen var Susan Sontag som hade skrivit rubbet …

Efter åtta års äktenskap tog det slut, och kan ni tänka er – när exmakens böcker gavs ut i nya upplagor, var Susans namn borttaget från innerfliken. Vabaha, vad är det för sätt?

Susan Sontag publicerade under sitt väldigt produktiva liv romaner, noveller, pjäser samt artiklar och behärskade många olika stilar. I klippet nedan intervjuas hon – och jag har sett till att filmsnutten startar precis när hon ska till att förklara hur det känns när en story bara ”kommer” ur henne – när det känns som om historien rinner ur hennes fingrar, ner i tangentbordet.

Själv har jag bara läst henne på engelska, och bara Notes on Camp, som finns i ”Against Interpretation”, och bara för att jag  var intresserad av hur man kunde skriva så himla mycket om ett enda ord.

”Against Interpretation” (1966) finns även på svenska: “Konst och antikonst” (1969).
Det var nog den här versionen jag läste, för jag minns bara just ”camp”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Inledningen – som jag gjorde luckan av – ser ut  så här:

Välformulerat. Och ganska många ord och skiljetecken. Jomen.

Susan Sontag har även jobbat i Sverige och gjort två filmer: ”Duett för kannibaler” (1969) och ”Brother Carl” (1971), men de  blev ingen succé alls. Nu citerar jag Wikipedia:

”… filmerna mottogs illa av både publik och recensenter, och anklagades i pressen bland annat för att vara kvasiintellektuella och grumliga.”

Jag kanske kan skriva en lång, mångordig och intellektuell artikel om ordet ”grumlig”, för det där lät väl intressant? Om inte annat, kan jag i alla fall rekommendera att ni följer länken till ”Duett för kannibaler” ovan och ser det gamla Stockholm samt får lyssna när Lars Ekborg och Gösta Ekman SAMTAAALAR och får vara med om hur Ekborg i hatt pratar med en naken Ekman i dennes sovrum. (Berätta gärna om era intryck.)

I slutet av 1980-talet skulle Susan Sontag – som alla andra av samma dignitet – fotograferas av Annie Leibovitz. De blev omedelbart bästa vänner, sedan oskiljaktiga vänner och sedan älskande. Det ordet – älskande – väljer jag eftersom Annie Leibovitz efter Susan Sontags död har förklarat att hon verkligen inte tyckte att det handlade om ett partnerskap, utan en ren och skär kärlekshistoria:

” … words like companion and partner were not in our vocabulary. We were two people who helped each other through our lives. The closest word is still friend. […] Call us lovers. I like lovers. You know, lovers sounds romantic. I mean, I want to be perfectly clear. I love Susan.”

Åren gick. Annie fotograferade, Susan skrev. Sonen David Rieff blev förläggare och redaktör, och han hade förstås sin mamma med i författarstallet. Alla var tillfreds och lyckliga. Och det blev ännu bättre nä Annie som 52-åring födde hennes och Susans gemensamma barn – som blev till med hjälp av en spermadonator. Som var David Reiff.

Sedan blev Susan ju sjuk igen, men hade hon fått leva hade hon säkerligen skrivit något intressant om hur hennes dotter var hennes barnbarn samtidigt som hennes son var far till sin lillasyster.

Och så hade hon bett om ursäkt för det.

PLOMMONSTOPET! Tyvärr måste jag ta bort några lappar, flupp, flupp, men nu drar jag den näst sista vinnaren 2019. Det står på lappen … Dammråttan! Och apropå råttan, tänker jag dela ut en bonustischa till Ökenråttan! Yeah, I am the bonuströjaboss!

Mot glöggen! Hit med lussebullarna! Lucka 23 kommer på måndag morgon!


Liten embryobonus!

EMBRYO KROM IN FRÅN GRILLERSTUGAN DET ÄR DAGS ATT FRÄTA UPP PAPPARKAKSHUSET DET SÄJER JAG NU

nej jag har inte tid jag hållrer på att vakcla upp krampingstolen

men det har ju regnat i förti dagar förti nätter det säjer jag nu

yo

jomen brollan har fastat härinne i krampingstolen okcså kommer inte ut

fäll stolen okcså vad är det med den det undrar jag nu

åh där har julgrannen fastat när han letrade efter glömda julklapprar det säjer jag nu

yo

vilkcen ordreda bland solstollarna

ja det är inget man stoltstrerar med eftrersom jag pallrar inte få ordning på allt det här det säjer jag nu

yo

Share
47 kommentarer

Lilla Julkalendern 2019: tjugoförsta luckan

Lucka 19 skapade så många virrtrådar att ledtrådarna blev ett nystan som bidde en tummetott. Men i facit var allt glasklart: Jossilurens vann en liten tröja och Niklas kunde rimma! Sedan gick halva båset i ide; de knaprade glögg och drällde med tomtebloss i väntan på jullugnet.

Näst sista luckan kommer här! (Ajaj, den är ju jättesvår …)

Lucka 21


Hur ska vi tolka de här anteckningarna?

Många företeelser finns, fastän de inte har ett namn; många andra företeelser har ett namn, men ingen har beskrivit dem. Ett sådant begrepp är kitsch – omodernt, fult eller sofistikerat – ett ord som ingen riktigt vågar sätta fingret på.

Kitsch är (om vi menar idén som sådan) en av de svåraste strömningarna att tala om; dock finns det särskilda orsaker till varför just detta ord undviks vid diskussioner, vid söndagsmiddagar eller vid (gud förbjude) campingutflykter. Förvisso är kärnan i kitsch kärleken till det onaturliga, fantasin och överdriften. Och kitschen är ofta av­sedd blott för de in­vigda – gärna bland små, urbana grupper – och där­för svår­begriplig och mystisk. Kitschens påhitt och tramsigheter anses representera den naiva medelklassens vräkighet och stundtals förvånande överdrifter och ”dålig smak”. Enligt min mening kan man tvärtom anse det ”god smak” om åskådaren upplever något, känner något vid åsynen av (om jag nu tar ett långsökt exempel) en guldfärgad campingstol med rosors kronblad tryckta på tyget. Det är ju så fult att det blir vackert.


Men hu, en konstig bild!

Facitsajten!

Lucka 1 och dess facit. Lucka 13 och dess facit.
Lucka 3 och dess facit. Lucka 15 och dess facit.
Lucka 5 och dess facit. Lucka 17 och dess facit.
Lucka 7 och dess facit. Lucka 19 och dess facit.
Lucka 9 och dess facit. Lucka 21 och dess facit.
Lucka 11 och dess facit. Lucka 23 och dess facit.

Programförklaring.

Share
78 kommentarer

Facit till lucka 19 heter lucka 20 (Lilla Julkalendern 2019)

Jag var ju ute och rullade hatt på herrmiddag under hela lucka 19, så båset fick vingla omkring på egna ben. Rosman drog av gitarriff (vilken kul stavning och snabb association det blev till giraff där!) och PK skaldade om sin frusna lekamen medan Jossilurens var så fåordig att det kändes alldeles tomt.

Men visst visste ni?

Niklas i Göteborg:
”Hmm, jag skulle nästan kunna skriva om några till citat jag känner igen.”

Rosman:
”We don’t need no/education (riff)”

Ardy:
”Langa horn, gillade inte skolan och inte Austen (där var hon igen).”

Zkop:
”Märk väl, idag är det två som är HB.”

Ökenråttan:
”En ålderdomlig tvåa och en annan stavning på kossan bara. Lämnade skolan 48. Men jag säljer inte vilket århundrade.”

Magganini:
”… hade hon ingen kompis som hette nånting 2362 också, hon på rymdfilmen?”

Babs:
”En Miss.”

hakke:
”Ett namn som ett tu tve blev en något bortklemad typ.”

Så har vi då en gigant i lucka 19! Mark Twain (1835–1910), som egentligen hette Samuel Langhorne Clemens, tog sin pseudonym 1863. ”Mark Twain” betyder ”märke nummer två” och är en fackterm inom sjöfart: det andra märket på verktyget som mäter floddjup. ”Märke två” är två famnar, som är tolv fot. (Innan han bestämde sig för det nicket, kallade han sig stundom för ”W. Epaminondas Adrastus Blab” eller ”Thomas Jefferson Snodgrass”.) 

Blab! Snodgrass! Alltså! Va! Så underbart! (Det finns en fopollspelare som heter Robert Snodgrass, fast på riktigt.)

Antingen undviker jag straffavgifter för mitt fuskiga tilltag med Twainbilder här, eller så kommer jag att ruinera mig pga. böter.

Mark Twain är som bekant en sann citatmaskin. Så poppis är han, att han fortfarande häver ur sig finurliga meningar; när man inte vet vem som har sagt nåt klurigt, säger man att det är Mark Twain eller Oscar Wilde. Det här har han till exempel inte sagt:

– Jag föddes, och sen gick allt åt helvete.

Men han kunde ha gjort det. Fyttisjuttsiken så mycket sorg och vemod!

Först föddes han två månader för tidigt, vilket på denna tid ju var samma sak som en klar dödsdom. Han överlevde, men inte förrän i sjuårsåldern kunde föräldrarna slappna av någorlunda eftersom han bara var sjuk, liten och krasslig hela tiden. Fast … de hade ju annat att tänka på också: av de sju barnen överlevde blott tre till vuxen ålder. Och när pappan dog i lunginflammation 1847, kom familjen på obestånd och då kan man ju inte gå i skolan och dra, så året efter fick unge Mark börja jobba.

Även om han redan i tioårsåldern kände att han var en hejare på att både skriva och berätta skrönor, jobbade han vidare med kroppsarbete på båt, i silvergruva och en sväng i inbördeskriget (bara två veckor) samt på tryckeri. Valkar i händerna, brunbrända armar och starka axlar. I den här svängen slutade han äta mat när han inte var hungrig; ibland kunde det gå hela dagar utan att han åt. Han bara tog sin pipa och stoppade den full och så sög han på tobaken istället. 

(Alla pipvänner: jag vet att man inte suger på tobaken. Men så suger man heller inte på ramarna.)

Tillbaka till eländet nu. Tre av hans syson var redan döda när en av hans kvarvarande bröder skadades vid en explosion på en ångbåt på Mississippi. Här skriver en sorgsen Mark Twain till sin svägerska Mollie om detta:

”… lost and ruined sinner as I am—I, even I, have humbled myself to the ground and prayed as never man prayed before, that the great God might let this cup pass from me,—that he would strike me to the earth, but spare my brother—that he would pour out the fulness of his just wrath upon my wicked head, but have mercy, mercy, mercy upon that unoffending boy. The horrors of three days have swept over me—they have blasted my youth and left me an old man before my time. Mollie, there are grey hairs in my head to-night. For forty-eight hours I labored at the bedside of my poor burned and bruised, but uncomplaining brother, and then the star of my hope went out and left me in the gloom of despair. Then poor wretched me, that was once so proud, was humbled to the very dust,—lower than the dust—for the vilest beggar in the streets of Saint Louis could never conceive of a humiliation like mine. Men take me by the hand and congratulate me, and call me “lucky” because I was not on the Pennsylvania when she blew up! My God forgive them, for they know not what they say.”

Mark var själv inte med när explosionen skedde, men kom till olycksplatsen och tog hand om brodern i sex dagar innan denne sorgeligen avled av sina skador. 

Men livet gick vidare, som det ju plägar göra. Samuel-Mark skrev mer och mer, publicerades av en ren slump på rätt ställe i rätt tidning och kom att uppmärksammas såpass att han plötsligt blev både rik och berömd. Som med andra digniteter genom alla tider, umgicks han i dignitetskretsar och blev kompis med både Tesla och Edison. Han gifte sig sedan med den välbärgade Olivia 1870, och de fick fyra barn tillsammans.

Mark Twain träffade förstås Helen Keller. Han ser inte så jätteroad ut.

På grund av massa stolliga investeringar i uppfinningar, blev Clemens-familjens ekonomi allt sämre. Mark Twain jobbade på, skrev och föreläste och fick ihop pengar – och investerade dem galet igen. Någon lurade av honom pengar och nån annan övertalade honom att investera i en tryckmaskin (eller sättningsmaskin) som liksom skulle kunna funka som moderna textbehandlare.

The Paige Compositor! (Ser ju för böveln ut som en stickmaskin.)

Maskinen funkade tydligen rätt bra, men gick hela tiden sönder. (Hejhej, modern teknik.) Men – och det är viktigt: han var inte helt fel ute med sina tekniktankar, den gode Clemens. Det finns de som påstår att han till och med förstod sig på att uppfinna internet och alla dess förgreningar.

Men ack. Inte ens Olivias pengar räckte längre til alla stolliga investeringar. År 1891 stängde Twain sitt stora hus och for till Europa för att … [ja, något]. Eftervärlden har analyserat flytten till Europa (till och med en sväng till Sverige hann de med) och funnit att den bland annat berodde på att hustrun Olivia var sjuklig och behövde europeisk värme. Olivia mådde strax bättre, men det halp inte ekonomin, så 1894 gick Mark Twain faktiskt i konkurs.

Och då ska man betänka att ”The Adventures of Tom Sawyer” kom 1876 och ”The Adventures of Huckleberry Finn” kom 1884. Var inte de inkomstbringande, så säg? Jo, men också ett himla besvär och trassel eftersom de ansågs ”olämpliga” och skulle censureras här och där. Även idag har man svårt för dessa fantastiska böcker eftersom de ju beskriver slaveriet på synnerligen ett omodernt sätt. (Inte så konstigt. De skrevs i en annan tid. En omodern tid.)

Jag har rotat lite i SvD:s ypperliga arkiv och kan meddela att Mark Twain var en superduperkändis. Det skrivs spaltkilometer om honom. Hela tiden. Alla ville känna honom, alla ville berätta om vad han hade sagt när de träffades, och alla skrönor som han själv berättade uppfattades som roligare än de roligaste.

SvD den 9 december 1885.

Barnens död och sedan även hustruns, samt alla penningbekymmer gjorde att Mark Twain tappade humöret och viljan att skriva, skratta, leva och föreläsa. Inte ens hans goda vänner och uppmuntrande fans kunde få honom på bättre tankar. Hade det hänt idag, hade man stämplat ”depression” på honom och försökt hjälpa honom på alla sätt och vis.

Den deppige Mark Twain på ett Lumiére-foto från 1908.

Här kommer en liten filmsnutt från 1909 som Thomas Edison tog av Mark Twain och de kaffedrickande döttrarna Jean (som dog på julafton 1909) och Clara – varav en av dem plötsligt tar på sig en uppdykande hatt, skymd av en blomvas. Jag tycker att det är fantastiskt.

Ja, barnen, ja. Suzy dog av hjärnhinneinflammation, Jean drunknade i badkaret under ett epileptiskt anfall och en liten son dog i difteri, knappt två år gammal. Den överlevande dottern Clara fick bara ett barn – Nina – som dog barnlös. Alltså finns det inga direkt nedstigande ättlingar till Mark Twain.

När han dog 1910, stod det i hans testamente att det gick utmärkt att ge ut det redan färdigskrivna, kvarlämnade GIGANTISKA självbiografimaterialet. ”Men inte förrän om 100 år, moahahaha.” (De tre delarna publicerades  2010, 2013 och 2015 och är tydligen fyllda av bitterhet och roliga historier.)

Luckan tillverkade jag genom att banalisera, förlänga och skriva om några av Mark Twains kända citat. Till exempel:

  • “Whenever you find yourself on the side of the majority, it is time to reform (or pause and reflect).”
  • “A lie can travel half way around the world while the truth is putting on its shoes.”
  • “The man who does not read has no advantage over the man who cannot read.”
  • “Sanity and happiness are an impossible combination.”
  • “Get your facts first, and then you can distort them as much as you please.”
  • “It is curious that physical courage should be so common in the world and moral courage so rare.”
  •   “The human race has only one really effective weapon and that is laughter.”
  • “Anger is an acid that can do more harm to the vessel in which it is stored than to anything on which it is poured.”
  • “Education: the path from cocky ignorance to miserable uncertainty.”
  • “Worrying is like paying a debt you don’t owe.”

Det verkar så enkelt, det där med att skapa odödliga citat …

PLOMMONSTOPET! VI HAR JU VARIT PÅ VIFT TILLSAMMANS!

(Fast bara på låtsas. Jag åkte till Stockholm iklädd en vikarierande hatt, medan morfars äkta vara fick stanna kvar med alla lapparna i.)

Jag drar … nej, den där skaldande stackaren får frysa vidare för här står det ju … Jossilurens!

Lucka 21 kommer i lördagsottan!


Ni vill läsa PK:s bekymrade frysdikt förstår jag?

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Bak vedbon skymtas en ljusbrun mård,
trots en marknära dimma.
PK vandrar sin frusna ban,
varje natt är lika dan.
Huttrar gör han den kraken,
ty han går där nästan naken.

Midvinternattens köld är hård,
PK hostar och nyser.
Lunginflammationen kräver vård,
PK huttrar och fryser.
PK struntar i doktorns sång,
går mot en säker undergång.
PK fryser som satan.
Se där slår han i gatan.

PK ligger stilla på gatan i frid,
djupfryst med frost över kroppen.
Nu är det slut med hans fryselid,
nu är det sluttänkt med knoppen.
Den eviga vilan är PKs lön,
nu hjälper ingen tischabön.
På gravstenen står det ”Så snopet,
han vann ingen tischa av Stopet”

Share
34 kommentarer

Lilla Julkalendern 2019: nittonde luckan

Lucka 17 innehöll en rolig slashas, medan facit i lucka 18 fick en nypåstigen vinnare i AnnaPanna – som blev så till sig att hon i sann båsanda började rimma:

Gårdagens gissning var alldeles tok,
Har inte läst denna dumskallebok.
Google gave inte rätt spår,
Men ändå en tischa jag får!
Jag tackar och bockar
Det här stället rockar!

Nio tischor är ivägskickade och några andra ligger och väntar på adresser! Nu kör vi!

Lucka 19


2

Här ska ni få höra vad jag har att säga om skolan av idag. Man skulle förvisso kunna hävda att jag, som knappt har gått i skolan (i alla fall inte sedan ’48), inte ska uttala mig i sakfrågan. Men vem, om inte jag, vet vad jag talar om? Här kommer mina tio punkter!

  1. Skolan vill att du håller med och uppför dig som majoriteten i klassrummet. Jag säger tvärtom att du i så fall ska reflektera över om det faktiskt inte är dags att ta ett steg åt sidan och inte följa med strömmen.
  2. Lärare och föräldrar vill att du till varje pris håller dig till sanningen, men jag säger att lögnen rör sig snabbare än blixten – vilket ibland är att föredra.
  3. På tok för lite tid och kraft läggs på läsning, och då måste man fråga sig varför man över huvud taget ska bry sig om texthantering. Analfabeter har ingen nackdel av sitt handikapp om de som kan läsa inte gör det. (Men skippa gärna Jane Austen.)
  4. Elever bör absolut inte tvingas att i alla lägen vara förnuftiga och förståndiga. När ska de i så fall vara glada?
  5. Lärarna borde inse att eleverna behöver lära sig fakta för att sedan kunna tänka utanför ramarna och använda fantasin.
  6. Etik! Skolan måste lära ut etik! Det är i sanning absurt att bedrifter som kräver fysiskt mod (att klättra högt och dyka djupt samt springa långt för att ta några exempel) är så vanliga, medan exempel på modiga bedrifter som inbegriper etik knappt går att finna eller ens tala om.
  7. Så många –  även jag – fylls av ilska med tanke på Skolverket. Men ilskan fräter mer på den som äger den, än den som den riktas mot. Skratta åt eländet  istället – humorn är kanske det effektivaste vapnet vi har, vi människor.
  8. Religionskunskap. Ja, jösses, vad ska man säga? ”I begynnelsen skapade Gud idioter, men det var bara för att öva lite. Sedan skapade han skolan, och fann att det var ännu värre.”
  9. Låt oss agera mot detta vansinne så att jag slipper oroa mig för framtiden. (Någon sa att oro ju är som att lämna tillbaka låneböcker som man inte har lånat. Så sant.)
  10. Skolgången har dock en stor fördel, och det är att man (om man faktiskt lär sig något) går från att vara arrogant och okunnig till att vara aningslöst osäker på allt.

Muuuu! En bild!

En liten, liten brasklapp: jag ute och rullar hatt på herrmiddag nästan hela torsdagen, så jag kanske är lite frånvarande. Ta hand om varandra och ledtrådarna!

Facitsajten!

Lucka 1 och dess facit. Lucka 13 och dess facit.
Lucka 3 och dess facit. Lucka 15 och dess facit.
Lucka 5 och dess facit. Lucka 17 och dess facit.
Lucka 7 och dess facit. Lucka 19 och dess facit.
Lucka 9 och dess facit. Lucka 21 och dess facit.
Lucka 11 och dess facit. Lucka 23 och dess facit.

Programförklaring.

Share
85 kommentarer

Facit till lucka 17 heter lucka 18 (Lilla Julkalendern 2019)

Lucka 17 skapade villrådighet i båset eftersom svaret var solklart för somliga, men oerhört molnigt för andra. Jag gick lyckligt vilse bland haikuer och limerickar och kunde inte skilja läktarfolket från påplanenspelarna på flera timmar!  (Om ni är det minsta lilla bokstavstrogna, bör ni besöka båset och se hur det skaldas.) Men hur såg några av ledtrådarna nu ut?

Kråkan:
”Jag vill inte vara med i en klubb som kan acceptera sådana som mig som medlemmar. (Groucho Marx)”

hakke:
”Det ska knappast behöva ta elva långa år att knäcka denna. ”

Niklas:
”Ah! En pikaresk till frukost piggar upp.”

Barkborren:
”Här kan jag hänga hela dan och bara förundras  och gapskratta åt tokstollar och litterära genier som kan hantera sina tools.”

Magganini:
” Har vi månne än en gång att göra med ett verk som jag kan försöka beskylla min lilla dotter för att ha flyttat från min bokhylla till sin?”

Hannoia:
”Ja den här har jag snott! Den står hemma.”

Christer, tLDPT översatte även han ett namn till ett svenskt ord:
”Verkligen?”
(Jag översatte liksom “Toole”, han översatte liksom ”Reilly”.)

Svaret till lucka 17 är stackars, stackars John Kennedy Toole (1937–69) som skrev en hejdundrande succébok som gavs ut först elva år efter hans död.

John Kennedy Toole lär här spansktalande soldater engelska i Puerto Rico 1962. (Foto: Louisiana Research Collection)

I själva lucktexten pratade jag om verktyg (tool[e]) och associerade till John F. Kennedy. Jag citerade lite hit och dit, t.ex. det som gav boken dess titel:

When a true genius appears in the world,
you may know him by this sign, that the dunces
are all in confederacy against him.

Detta är Jonathan Swifts ord, som imponerade på honom när han var blott tonåring och glad i skämta, imitera kändisar, stå på scen, dra en rövare samt att skriva. 

Men med tiden skulle hans sprittande livsglädje försvinna komplett …

John Kennedy Toole föddes när hans mamma var förtinånting och bestämt visste att det inte skulle komma att bli några barn. Som ensambarn uppfostrades han av sina föräldrar (särskilt mamman) till en liten prins som ansågs vara ett geni. Han roade alla och envar, skrev sin första roman som 16-åring och levde livets glada dagar. Han fick sedan stipendium till flera olika skolor och ett universitetsjobb med blott tio timmars undervisning i veckan. (Vilken drömtillvaro!) Då – på arbetstid – skrev han den roman som han idag är känd för:

”Dumskallarnas sammansvärjning” (1980; ‘A Confederacy of Dunces’), som jag skrattade mig halvt fördärvad åt 1983.

Men inget förlag ville ha den. För varje refusering blev Toole alltmer desillusionerad, och PANG, när John F. Kennedy (!) mördades, halkade han ner i en djup depression som gjorde att han till slut valde att ta sitt liv genom att med en slang leda in bilavgaser i den egna bilen.

I vissa källor står det att refuseringarna gjorde honom så gruvligt olycklig att han begick självmord, men bilden var bra mycket mer komplicerad än så. Under lång tid led han av psykisk sjukdom med vanföreställningar och hans kompisar som var vana vid att han bara skojade och skrattade hela dagarna försökte hjälpa honom på alla möjliga sätt.

Och mamman då, som hade grälat med honom sista gången de sågs och till och med rapporterat sonen som saknad två månader innan han hittades död? ? Jo, efter två års intensivt och otröstligt sörjande, hittade hon manuset till ”Dumskallarnas sammansvärjning” – som en skrynklig, trasig, flottig karbonkopia. Alla förlag som hade refuserat manuset hade tydligen slängt det, för denna upphittade kopia är den enda som finns.

Mamman tog käppen i ena handen och manuset i den andra och stolpade runt till alla förlagsredaktörer hon kunde hitta. Alla sa nääää. Författaren Walker Percy blev även han approcherad av mamman, och han insåg att den här envisa kvinnan faktiskt inte skulle ge sig. Han bestämde sig för att läsa inledningen, och då [naturligtvis] inse att det var smörja, säga som det var och sedan tacka nej. Men.

”I det här fallet läste jag vidare. Kunde inte sluta. Först läste jag med känslan av att det faktiskt inte var tillräckligt dåligt för att dissa direkt, sedan med stegrande nyfikenhet, därefter med en stark känsla av upphetsning och slutligen med orden ”det kan inte vara sant” ringande i huvudet. Manuset kunde helt enkelt inte vara så bra som jag kände att det var.”

Men sedan tog det ytterligare fyra år innan ett förlag nappade. Och så fick John Kennedy Toole Pulitzerpriset! Hurra!

Thelma Toole, lite trött 1980.

Och ytterligare fyra år senare var mamman också död.

N.Y. Times i augusti 1984. ”Mrs. Toole once told an interviewer that she had studied drama for 16 years and piano for 10.”

Finns filmen nånstans då, så att man kan se den snabbt om man inte gillar att läsa? Nej, för i filmskapandet har det gått troll. Hollywood älskar boken, älskar filmmanuset, har planerat att göra filmen sedan början av 80-talet – men då dog alla påtänkta huvudrollsinnehavare vid relativt ung ålder: John Belushi, Richard Pryor, John Candy, Chris Farley och Divine.

Sedan dess har Stephen Fry varit inkopplad, liksom John Goodman, Steven Soderbergh, Will Ferrell, Lily Tomlin, Zach Galifianakis och ett tjugotal andra stjärnor. Alla säger med en mun att det är ett stort mysterium att filmen inte blir gjord.

Men vi kan kanske göra den på svenska? Vem ser ni framför er i huvudrollen som Ignatius?

“A green hunting cap squeezed the top of the fleshy balloon of a head. The green earflaps, full of large ears and uncut hair and the fine bristles that grew in the ears themselves, stuck out on either side like turn signals indicating two directions at once. Full, pursed lips protruded beneath the bushy black moustache and, at their corners, sank into little folds filled with disapproval and potato chip crumbs. In the shadow under the green visor of the cap Ignatius J. Reilly’s supercilious blue and yellow eyes looked down upon the other people waiting under the clock at the D.H. Holmes department store, studying the crowd of people for signs of bad taste in dress. Several of the outfits, Ignatius noticed, were new enough and expensive enough to be properly considered offenses against taste and decency. Possession of anything new or expensive only reflected a person’s lack of theology and geometry; it could even cast doubts upon one’s soul.”

Carl-Gustaf Lindstedt? Henrik Dorsin? Johan Rabeus?

Här står förresten Ignatius J. Reilly staty i New Orleans.

Förresten! Vovvamomos ledtråd berodde på att hon stötte på dagens Hemlisbloggare i tv:s ”Gokväll”. Kolla!

Har jag månne en tankepipeline in i tv numera?

PLOMMONSTOPET!

VI HAR EN VINNARE! OCH TRÖJORNA ÄR INTE LÄNGRE OSYNLIGA!! De finns från små XS till stora XXXL! Jag drar en lapp! Jag skickar till alla imorrn om ni ger mig adress och storleksönskan! På lappen står det ÅH, vad kul: en nying! AnnaPanna (ny i båset)! (Nu ska du mejla adress och storlek till mig som alla de andra vinnarna.)

Tjing!

Lucka 19 kommer i torsdagsottan!


Här kan ni se min utredning av engelska synonymer för “dunce” och hur dessa ord översätts av Google Translate till svenska. (Alfabetiskt sorterat på det svenska ordet, och de fungerande översättningarna i fetstil.) Det ser onekligen lite magert ut för oss svenskar.


Till hakkes ära (eftersom han formligen sprutade ur sig limerickar om båsisterna), kontrade Pysseliten med en till honom:

En skaldande man ifrån Åmål
fick höra versala glädjevrål
du skriver som ister
om alla båsister
Så flott och nu säger vi SKÅL!

Share
23 kommentarer