Nämen hu, så svårt jag hade gjort det i lucka 5! Halva båset analyserade små siffror, andra halvan letade efter färgsymboler. Jag var ute och flängde och hängde inte i båset!
• Rosman var helt obegriplig (och hade förmodligen fel), men jag gillar formuleringen:
”Jag ber natt och dag att en stjärna ska födas. Dons vita sydväst är i stora mordfloden. ”
• Aku var på bra humör, bara:
”Fantastisk lucka idag! Jag har inte en susning dock så det blir läktarhäng och hoppas på ledtrådar.”
• Men … Ökenråttan hade kommit på nåt.
”För att hitta HB började jag i slutet. Den Blyga rekommenderade mej den här HB en gång.”
• Pysseliten var extremt (o)tydlig – man vet ju att när man vet, vet man:
”Miami minus vice, blir bara Miami. Hjääälp! Släpp ut mig ur kaleidoskopet!”
• Pigga Kristina ska ha en allmän eloge för sin första kommentar till denna underliga lucka:
”Godmorgon! Idag är det bildning, höhö.”
• PK:
”Jag får lite vibbar av en skurk i Tintin. Och en skurk i the Simpsons. Mycket skurkigt det här, måste vara Dan Brown.”
• Stackars Magganini:
”Nä. På hotellet efter diverse föredrag, mingel, trollkarl, mat, musikquiz, nattduell och dancing har jag nu läst ikapp ca åttio båsinlägg. Det var ingen idé. Gonatt.”
Ack! Jag måste få tacka för ert tålamod, ni som satt med förstoringsglas och försökte färganalysera. Håll ut! Det kommer enklare gåtor! (Kanske.)
Här har ni titlarna som luckan byggde på!
Svaret på luckans gåta är Joan Didion (f. 1934), som är en amerikansk författare med ett livsöde som inte liknar någon annans. Men jag återkommer till det, först tar vi det skrivna: tidningsartiklar, essäer, böcker, pjäser och mycket annat. Hon sitter just nu, mager som en liten kyckling, i en stor våning i N.Y. och mår sisådär. Men hej, vad hon har skrivit mycket i sitt liv.
“Grammar is a piano I play by ear.”
―
Under en barn- och ungdom med trasslig skolgång, fann Joan Didion (eller ”Didelido” som Zkop skrev i båset) att skrivandet var passionen som fick henne att stå ut med livet. Hon jobbade heltid på Vogue i N.Y. och skrev en roman hemma på kvällarna med hjälp och stöd av en polare som hette John. Som hon raskt gifte sig med – och med vilken hon flyttade till Los Angeles. De annonserade efter en hyreslägenhet som ”Writer and wife looking for house” och hittade något som kostade blott 400 dollar i månaden. (Vilket låter hiskligt mycket 1964! Jag kollar … 400 dollar dåförtiden är 3 200 dollar nu, vilket i dagens penningvärde motsvarar 30 000 kr! I månaden! Okej, petitess, petitess, fortsätt nu med Joans liv nu.)
Först var hon fokuserad på att berätta om hippiekulturen i USA, och då särskilt på västkusten. Resten av världen häpnade av hennes rapporter eftersom den inte hade kommit så långt vad gäller nakenhet, droger och lite mer droger.
Hon och hennes författarmake John Gregory Dunne satt i ett gigantiskt hus och skrev, redigerade varandras artiklar, skrev, skrev och skrev och fann någonstans på vägen att de inte kunde göra barn. En kväll ringde en sjuksköterska och berättade att de hade en nyfödd, föräldralös unge som behövde ett hem.
– Ska vi åka till sjukhuset och kolla? sa John.
– Va? sa Joan som stod i duschen och hade schampo i öronen.
Men de åkte. De
- tog hem den lilla bebisen som fick heta Quintana Roo efter ett plejs i Mexiko
- blev strax vräkta eftersom man inte fick ha små barn i det stora (dyra?) huset
- flyttade
- fick adoptera den lilla
- fortsatte att skriva.
(Förmodligen hade de berättat om barnlösheten eller ansökt om att få vara fosterhem, men si det förtäljer icke historien.)
Joan blev med tiden lite intresserad av amerikansk utrikespolitik och reste till samt skrev om El Salvador, Cuba, Vietnam och kalla kriget. (Hm. Nej, den där formuleringen borde jag ha jobbat mer med. Hon reste ju inte till kalla kriget.) Samtidigt konstaterade hon krasst att politikerna ju lever i en fantasivärld med abstrakta termer och att de sällan kan relatera till människor.
Den lilla familjen hade ofta stora fester och lärde känna dåtidens coolaste kulturcoolingar, som gick som barn i huset. Under en fest kikade Joan in i rummet där lilla Quintana låg och sov, och upptäckte då piller och sprutor som låg på golvet bredvid sängen. Från den stunden blev festerna färre och mindre samt lugnare.
När de ville bygga om lite i sitt hus, anlitades en snickarfirma där Harrison Ford råkade jobba. Han berättade:
– Ja, jag byggde ett helt extrarum där. Vi blev vänner efter att jag och min arbetsgivare hade dragit ut på jobbet i en halv evighet för att kunna fakturera mer och mer … Ah, ni vet hur snickare funkar.
Så fortsatte livet. Joans make John hade en rolig släkt som de umgicks mycket med – dottern Quintana Roo (som bara kallades ”Q”) hade några Dunne-kusiner som hon tyckte mycket om. Men 1982 ströps en av dem – Dominique Dunne som nyss hade fått något av ett genombrott i ”Poltergeist” – av sin pojkvän.
För alla, inklusive Joan och John, var detta en vändpunkt när det gällde engagemanget i våldsbrott i USA eftersom pojkvännen inte blev dömd för mord utan ”vållande till annans död”. När fem oskyldiga killar 1989 befanns vara skyldiga till en våldtäkt och misshandel i Central Park, skrev Joan Didion meddetsamma att hon fann rättegången mysko. Killarna frikändes helt 2001, när den riktiga förövaren erkände …
“I don’t know what I think until I write it down.”
―
Vi rasslar vidare till 2003, när den nygifta dottern Quintana plötsligt blev sjuk i lunginflammation och massa annat förfärligt – såpass att man befarade att hon skulle dö. Hon försattes i koma och hela släkten och alla vänner led vid hennes sjuksäng. En kväll satt den oerhört bekymrade John hemma i lägenheten och pratade med Joan om hur han aldrig hade känt sig så bekymrad, orolig och ledsen och … och … och så tvärdog han.
Joan trodde att han hade satt i halsen och försökte göra Heimlich-manövern på honom. Men han var död.
“A single person is missing for you, and the whole world is empty.”
― The Year of Magical Thinking
Alldeles efter begravningen (tre månader senare eftersom Joan väntade tills dottern var tillräckligt frisk för att kunna vara med), frågade Quintana om det var okej att ta en sväng till värmen på västkusten. Joan slog ut med armarna och sa:
– Javisst, det är bara bra för dig! Off you go!
So off she went. I flygplanstrappan snubblade Quintana, föll handlöst och slog huvudet i betongen på marken – och 18 månader senare dog hon 39 år gammal i sviterna efter detta fall.
Den lilla, lilla Joan Didion i sin stora, stora lägenhet skrev sedan vad som sägs vara ”den enda sorgebok som har skrivits av en ickereligiös person”, vilket ju måste vara en amerikansk överdrift. Boken blev även en pjäs som sattes upp med Vanessa Redgrave i huvudrollen – hon, vars dotter Natasha dog av ett fall i en skidbacke.
Livet är då bara oro och vånda samt sorg!
Om ni vill lära er mer om Joan Didion, kan jag rekommendera dokumentären ”The Center Will Not Hold” på Netflix. Den är gjord av Johns brorson Griffin Dunne (alltså brodern till den mördade Dominique).
PLOMMONSTOPET! KOMSI KOMSI!
Rörarörarööööra! Inte dra ut på det! Jag drar … Kråkan!
Såja! Hurra!
Lucka 7 kommer vid nio–tiotiden på lördag förmiddag!
Psssst!
Om ni undrar om det fanns några dolda ledtrådar, så kan ni kolla vad de åtta bilderna heter. (Till exempel om man öppnar bilden i en ny flik.) Sista bokstaven i de åtta bildnamnen är: j-o-a-n-1-9-3-4.
Grattis Kråkan.
Polletten trillade ner när ÖR vänligt skrev att det lönade sig att börja från botten och jobba sig uppåt.
Då räckte det med livskamraten och dottern så kom jag på det.
Jag har inte läst mer än någon artikel om boken om sorgeåret efter John, men det gjorde ett så starkt intryck att jag inte har glömt de tragiska händelserna.
Bilderna för övrigt fattade jag inte mycket av, inte ens att den lilla oläsliga koden satt på The white album. Så obildad är jag.
Oj så fel ute jag var. Det var länge Cher, sedan blev det Bob Marley. Tyckte att det stämde bra.
Grattis Kråkan!
Kom inte ens nära. Nya tag imorgon.
Är så upptagen med att tänka magiskt själv att jag aldrig vågat läsa Didion 😨
Grattis Kråkan, och tack Ökenråttan för kompassningarna!
Jösses vilken svår lucka och jösses vilket spännande facit! Tack. Grattis till Kråkan också.
Ska jag idag ögna mig pt att fatta hur de dolda ledtrådarna funkar? Vaddå bildnamn?
När man inte klarat av att lösa luckan är det på många sätt en tröst att man faktiskt inte hört talas om HB förut. Men samtidigt känner man sig illitterat och obildad, så det jämnar liksom ut sig.
Dito, Babs.
Vi fastslog att klockan på tv:n pekade åt SV, speciellt i kombinationen med hatten.
Svartvit bild och svartvita killar i Miami.
Det måste ju bli Michael Jackson.
För det vet man ju att när Lotten påstår att något är ovidkommande så är det Viktigt.
Grattis till Kråkan! Och tack till Ökenråttan! 🙂 Tack också Lotten för Netflixtips.
Grattis Kråkan!
Nej, detta hade jag inte kommit på om jag så hade gogglat hela natten. Men snart blir det nya friska tag!
Som jag Gogglat och läst intressanta saker om diverse människor och händelser. Inte hittade jag någon HB men mycket annat har jag lärt mig. Måhända har jag nytta av dessa kunskaper till kommande luckor. Nu ska jag läsa facit och lära mig ännu mer. Tja!
Javisstja, grattis till tishan Kråkan!
Vem? Snacka om att känna sig obildad och illiterat.
Men tack för det jag lär mig här!
Själv lutade jag åt Sidney Portier, eller hur det nu stavas, och letade ö-koordinater mm men hann inte luska för mycket pga en vinfestival, som iofsig kunde varit kul om jag inte varit designated driver.
Nåja, vad är väl en bal på slottet?
Grattis Kråkan!
Precis vad som helst kan det bli när man följer spåren. STORT GRATTIS Kråkan!
Obildad! Jag? Visst! Men här kan jag i alla fall ha kul för stunden och tro att jag är motsatsen.
Min botten var böneboken. Där började jag. Då kom Joan Didions ’A Book of Common Prayer’ upp och en rad med andra av hennes böcker: Run River, Miami och Play it as it Lays. Så läste jag hennes bibliografi och där fanns ju resten av bilderna/titlarna. Och det sorgliga med mannen och dottern på det.
Tre av tre. Nu kan det bara gå utför.
Grattis till vinsten, Kråkan!
Ännu en gång tack till Ökenråttan som satte stopp för mitt lidande (säger/skriver man verkligen så? Sätter stopp? Sätter en stopp?) kring midnatt. Jag fräste i soffan och frustrationsfulgogglade med laptop och mobil i nordöstliga riktningar (bildligt uttryck för i det här fallet motsatt väderstreck, dvs fel) medan det lyckligt ostörda kökshängsgänget (två tonåringar och, ja faktiskt, en råtta) frossade i frihet, blåbärsgröt och äggmackor.
Baskerville (men inget annat) ledde till Conan Doyle. Bildgoggling på böneboken gav en hänvisning till en John Weasley, vilket kunde antyda en Harry Potter-koppling, men inga andra trådar ledde vidare i den riktningen. Då hade redan flodtråden övergetts. ”River runs” ledde till “A river runs through it” med Robert Redford. Aha “red” = röd = en färg som klurigt nog inte fanns med bland luckorna. Jag vädrar – en återvändsgränd. Där på väggen i gränden visades en film som hette ”Run river red” från 2018 som jag aldrig hört talas om och som fått särdeles dåliga recensioner. ”En studie i rött” är ju ännu ett av Sir C D:s verk tänkte jag förnöjt tills jag kom på att just färgen rött var det ju Robert Redford, inte båsmor, som kommit dragandes med. Den gula sydvästen minde om ännu en film, ”North of northeast”, som Hitchcock (inte) regisserat. Nehejnej. Inte det heller, ”North of northwest” var det visst.?Men Northwest låter ju bekant. Är inte det en rappare. En rappare som kanske är död? Rött (blod, död), Hitchcock och Conan Doyle i en skön gryta med lite modernare kryddning (den döda rapparen)! Ett goggel senare slog botten ur även denna grytan, då North West visade sig vara barnet till en allrahögstlevande rappare, och jag återigen fick minna mig på att färgen rött aldrig varit någon egal ledtråd, heller inte northwest (nordöst hade möjligtvis med en glidtackling kunnat passera som motsatsen till sydväst) och resten var vitt och öde som vinylomslaget.
Så – tack för den slutgiltiga ledtråden om magiskt tänkande, (”Då var det ju Harry Potter i alla fall!”.) som fick ett slut på skörlevnaden – soffgoggling, nattgröt och råtthöng.
I eftertankens kranka blekdager inser jag att allas syftningar om att de rekommenderats att läsa HB, men av olika orsaker låtit bli, borde ha räckt i det här fallet. Vet om få författare som jag hört både rekommenderas och undvikas i så hög grad som Didion. Well played, båsmor! Ännu en hyllning till kommentatorsbåsets kollektiva finurlighet, stöttespelande och stamina!
Men hjälp vad långt det blir när jag väl börjar skriva. Ska nog bara svara ”Zlatan!” i fortsättningen.
(Fann dessutom en ful felpunkt i sista parentesen, men har visst förlorat rättigheten att korrigera i texten.)
Nähä denna kvinna har jag nog aldrig hört talas om. Men borde kanske ha hittat henne efter all goggling. Men ledtrådar som djur i Australien (Margret River ligger i sydväst) diverse hopp, julmusik och sorgligheter ledde mig bort. Grattis Kråkan!
Trea till salu på Skebokvarnsvägen ser jag i dagens tidning.
Så går obildningens friska hy i facits kränkta blekhet över! 😀
Jag känner vagt igen den här damen, har hon möjligen varit på tapeten här i båset tidigare? Läst henne har jag i alla fall inte. Hade jag bara gogglat ”run river” så hade paletten säkert tiltat ner, med titlar som Miami och Common book of prayer, men så smart var jag inte igår.
Grattis Kråkan! (Ta det lite försiktigt med att spatsera runt på stan i osynlig tisha bara.)
Fördelen med varannandags-kalender: Båsmor har tid all skriva l å å n g a, innehållsrika facit, med massor av info.
Jag och HB- aldrig hört talas om henne tidigare.
Grattis till Kråkan
Fortsatt goggling på kråka. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kr%C3%A5ka
Fäster mig speciellt vid denna mening i artikeln.
”Den svenska barnvisan ”Prästens lilla kråka” handlar inte om fågeln kråka. Kråka i detta sammanhang är ett gammalt smeknamn för ”flicka”.
Grattis Kråkan!
Och nu ska jag komma ihåg att när jag googlar på flera ord, ska jag testa olika ordningsföljd, för då kan svaret bara finnas där!
Hoppsan ! Jag läste ju faktiskt en bok av henne för länge sedan,den handlade om hur hon under ett år bearbetade sin sorg,efter sin döda make.Men inte dök hon upp bakom bilderna för det.
Grattis Kråkan!
Jag har inte läst nåt av Didion tror jag, det ska åtgärdas snarast.
Grattis, Kråkan!
Didion har jag inte läst. Precis som Luslina kom jag in på Conan Doyle via Baskerville och Baskervilles hund som ju utspelade sig i Miami (tror jag). Dessutom finns en bok av Doyle som heter ”Lagt kort ligger”. Men jag lyckades inte få allt att hänga samman. Ett tag prövade jag med Graham Greene, men det gick inte heller ihop. Men det var en rolig lucka och fantastiskt facit! TACK, Lotten!
Örjan, mer om prästen & kråkan! (särskilt bra kommentarer)
Oj vilken bra lucka!
HB borde ha dykt upp vid de snabba gogglingar jag ändå stal mig till tycker jag, men icke.
(Så värst stackars är jag inte faktiskt, det var rätt trevligt i går.)
Grattis Kråkan!
Well played! Eftersom jag aldrig läst Didion men väl om henne och endast kunde en titel så var helt tomt i kontoret tills magiskt tänkande dök upp. Min rebustydning var bara ett försök att stötta även andra illiteratA:)
Hm … vad kan man googla på?
Googling 1: Baskerville, kunde snabbt släppa det.
Googling 2: Blue nights – Joan Didion på hela första sidan med sökträffar.
Didelido! Klart.
Grattis till Kråkan!
Den där var ju supersvår! Fast jag gnäller inte, bara konstaterar.
Nu 13.23 har jag tittat in här igen för första gången sen jag satt på caféet mellan olika läkarträffar igår.
Började för en god stund sedan läsa där jag slutade då och försökte förgäves förstå lucka och ledtrådar.
Inget begrep jag, så jag fortsatte till facit. ”Ett år av magiskt tänkande” har jag ju faktiskt läst och funderat över under ett eget sorgeår men ändå begrep jag inget.
Kommen till slutet av facit ser jag att Tischavinnaren är jag!!
Tack för den och tack för alla glada tillrop. All uppmuntran mottages tacksamt. (Sjukhusbesöket i Gbg igår resulterade i att jag ska börja en ca sex veckor lång tuff behandling med cellgifter och strålning, men att prognosen är att jag blir helt frisk igen!)
Åh Kråkan, där (på ett ungefär) var jag för tre år sen, alltså med cellgifter och operation framför mig. Skickar värme och vänliga vinkningar!
Intressant det här med hur Google väljer ut länkar åt en när man gogglar. Med River Run i sökfältet fick jag upp otaliga länkar till forsränningar och någon form av sprinlopp i min barndomsstad – båda utan den minsta lilla litterära anknytning.
Gogglade jag Book of Common Prayers fick jag upp massor av länkar som handlade om just den boken. Visserligen litterärt, men utan ledtrådar till HB.
Forsränningar och andra fysiska ansträngningar i resultatet tar jag som en ren förolämpning mot min person medan bönböckerna mycket väl kan hänga ihop med min tidigare anställning i ett trossamfund.
God prognos, Kråkan, det låter höra sej. Du får bära denna magiska tischa så blir det bra!
Den magiska, tillika osynliga tischan! (Den är på G, jag lovar.)
Jag tog det först när jag lade ner lite mer tid på Lagt kort ligger… Och blev så besviken på mig själv över att jag nämnde A Star is Born utan att nämna Barbra och utan att hinta om att Barbras mellannamn är Joan. Så snälla, välj en till HB som heter Joan!
Grattis Kråkan!
Grattis Kråkan! Det låter som en tuff tid du har framför dig, men fint att höra att det är god prognos.
Vi (eh, jag) behöver sovmorgon imorrn! Luckan kommer inte förrän bortåt nio–tio!