Plötsligt kom min kusin på att vi skulle se på Oliver Twist. Minns ni?
Vi gick in i konstiga affärer där det fanns allt från tomtar i naturlig storlek till soppslevar och kaninöron, till stormarknader med allt från skiftnycklar till skoputs och till en kyrka med genomskinliga fönster samt en och annan pub.
Plötsligt blev vi liksom Stålmannen intresserade av en mystisk artefakt. Tioåringen klev in …
Vi gav slutligen upp jakten på filmen och åkte hem för att beställa den på internet. Klockan 18:37 gick beställningen igenom, och Oliver Twist kommer att levereras vid dörren i morgon kl 11 – för här har får man post även på lördagar. Jag som numera knappt får post ens på vardagar blev förstås intill döden imponerad.
På tv pratade man ungefär samtidigt om Beatles-prylar som säljs till fantasipriser – idag handlade det om en LP med alla fyra beatlarnas autografer på. Utropspriset är 200 000 kr.
– Jahaja, sa kusin Ann. Då kanske Paul McCartneys glasögon är nåt att ha?
Och så gick hon och hämtade dem.
– Ja, han glömde dem hemma hos Mike en gång, och … ptja, här är de.
Ja just det, jag glömde:
Ungefär tio minuter hemifrån såg kusin Ann ett barn med en stor väska och en kvinna med krycka på den smala trottoaren som går längs de slingriga vägarna som förbinder byarna med varandra. Hon tvärnitade med bilen och kastade sig ut och ropade något ohörbart. Kvinnan skakade på huvudet och barnet nickade. Kvinnan skakade på huvudet igen och barnet nickade igen. Så hoppade barnet in i bilen, medan kvinnan stod kvar på trottoaren. För mig var det en glasklar situation: kusin Ann ville ge dem skjuts hem eftersom hon kände igen dem och visste var de bodde. Kvinnan ville ha motion och gå hem, medan barnet ville åka med den tunga väskan. Men för Tioåringen var detta helt obegripligt. Han sa – ganska tyst – med bekymran i rösten (fortfarande på engelska):
– But this feels … strange. Mom … Is this a kidnapping?
Ännu ingen? Då vill jag bara påpeka att värdinnan själv klagade och sade att man måste draaaaa anekdoter ur Skogsgurra. Medan hon själv bara slänger ur sig att någon har slängt ur sig nåt om Paul McCartneys glasögon.
Hhhrrrmmm … ?
*om läsglasögon förefanns skulle kommentatösen titta strängt över kanten på dem, men som det är trummar hon bara med foten. Och håller armarna i kors*
Exakt så, Annika! Egentligen borde hela inlägget ha handlat om Paul McCartneys glasögonvanor och hur Mike (som är gift med Ann) var ihop med en tjej som var syster till Pauls tjej (Jane Asher) och vad de sa och gjorde och jag vet inte allt.
Åh guuuh … då har du alltså material till en ny blogpost, som di kallar’t.
(det var väldigt många intressanta glasögon)
Stör inte – Naturmorgon …
En bekant har några outgivna singlar med Beatles från tiden innan dom blev stora.
Den där bekantingen borde göra nåt åt de där singlarna, PK, särskilt nu när det firas och has sig. En annan är ju lite nyfiken …
Det gläder mig att sonen vet vad Tardis är.
För någon som lever sig så in i det besökta landets kultur som junior gör måste det nästan vara oundvikligt. Jag väntar mig också en kommentar om den besläktade oändliga osannolikhetsdriften.
Önskelista till Sverige: Telefonhytter (gärna med någon slags teleporteringsfunktion), en riktig post, slaktare (som säljer god black pudding), tvättautomater och familjära pubar.
Önskelista till England: Lunch som inte är mackor (fast egentligen är det ganska charmigt med den påvra lunchen).
Ojoj, det var en trevlig idé, Pysseliten! Jag fortsätter:
Önskelista till Sverige: please, excuse me och pardon samt sorry. Och en Stephen Fry, tack.
Önskelista till England: varmare golv.
Kompletterar önskelistan med Marmite. Vi har hittat ett användningsområde för denna vidriga naturprodukt, en mycket liten mängd Marmite sätter oanad sprätt på löksoppa.
Och, Pysse, mina forskningar har hittills resulterat i att vår blodpudding slår det mesta i den vägen. De tre huvudfårorna i utländsk konkurrens är Black Pudding, Blutwurst och Boudin noir med olika versioner. Jag har hittat fantastisk Blutwurst i Bayern, men ingen slår välstekt (4-5 minuter på varje sida) blodpudding med skogslingon (utan äppelmosinblandning och med mycket lite socker) samt kall mjölk.
”Det är timjan i, sade Toke med bruten röst”, då var det ju blodkorv. Men ändå.
OT: har kollegor som var på sekreterardagarna i Stockholm. De älskade dig och hade gärna lyssnat hela eftermiddagen också.
Åh, Brighton. Där serverades ”Swedish mullen wine” på den lokala puben ( i turistkvarteren) på nyår för två år sen.
När vi ilade in för en mugg visade det sej vara uppvärmd Kopparbergs päroncider!
OT är detta också, men OJ, tag en titt nu i dagsljus!
http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas.html
Jag har en skärmdump därav daterad nyss.
(Skrev jag för att jag glömde klicka i nedan)
Har ett helt fat med vänsterövrar.
Både Marmite och dess down under-släkting Vegemite, finns att köpa i the English shop i Söderhallarna, Skockholmen.
PK, var har du lagt högerrövarna?
I do beg your pardon, men vad anses vara ”naturlig storlek” när det gäller tomtar?
Leftovers?
Jättebra att veta var vi kan fylla på Marmiteförrådet. Hållbarheten motsvarar inte alls den låga förbrukningen. Hur kan något vara så vidrigt? Men bra accent i löksoppa. Som sagt.
Och nu till någonting helt annat: Jag hörde det nämnas i förbigående på radio igår, så jag kontrollerade i dag, och det tycks vara ”sant”. I alla fall kan vi ansluta oss till det med ett varmt och kramigt leende. Eller åtminstone säga ”tiddelipom”. För det är nalledagen i dag, och den där länken går till en tydligen svensk sajt men det fanns massor på google som jag inte orkade kolla eftersom jag nöjer mig med … nallar! Ja!
”… här har får man …” var ju en intressant variant av meningsbyggnad.
I övrigt fastnade jag på samma sak som Luna; vad är naturlig storlek på tomtar?
Är i övrigt våldsamt avundsjuk, England ligger nära mitt hjärta. Tyvärr är jag inte där tillräckligt ofta.
Gratta Paddington från mig!
@Pysseliten: Utanför Storkyrkan, Gamla Stan, Stockholm finns en fin gammal telefonkiosk för den som lider av abstinens.
Det gläder mig att höra att tioåringen är fan av ”the doctor” men som vän av ordning måste jag få påpeka att the tardis är något så osannolikt som en ”police call box”, dvs en telefonkiosk enkom för att larma polisen från!
Vore jag läkare skulle jag söka jobb på WHO bara för att kunna titulera mig Doctor WHO,
Det finns faktiskt en äkta röd Engelsk telefonkiosk på Kråkvilan i Norrköping.
Dessutom är TARDIS blå väl? Eller?
Dieva
Har du verkligen kunnat ringa från den kiosken?
Undrar också om du inte blev utsatt för en del blickar i så fall.
Nej, vem sa något om att ringa? Det räcker väl att kliva in och hala upp sin mobil?!
Jo, men i en pissoar? Blev det inte lite blickar?
Suck, satte mig vid datorn för att se om jag kunde hitta några hyfsat billiga vinterhjul till bilen, kanske begagnade fälgar åtminstone. Det kunde jag inte. Istället har jag beställt tre böcker (här hjälper det inte med köpstopp).
Tja, inte visste jag att Televerket ställde ut pissoarer där. Det var ju fasligt gentilt av dem. Det stod Kungl.televerket på den gröna hytt som jag klev in i. Fast det var ju i och för sig inte den senaste veckan precis.
Nu måste jag nog smita ned på lunchen i veckan för se efter. Återkommer med senare med rapport.
Jag minns bara den snirkliga kuren som räddat mig några gånger. Det var ingen telefonkiosk. Finns tydligen en liten samling kiosker utanför Storkyrkan.
Är vi säkra på att vi inte menar Lennon? Paul har väl aldrig haft brillor.
Heja Dieva!
Vid T-centralen finns en pissoar som ser ut som ett mini-cirkustält men som skulle kunna förväxlas med en telefonkiosk.
Här hemma slapp PK sätta vinkelslipen i fälgarna för att få loss sommarhjulen, nu är dom förbenade låsbara muttrarna uppborrade och borta och PK alldeles sjuk av utmattning.
… eller var det Paul Young, eller kanske Anka?
@PK – jodå, Tardis, liksom alla police call boxes är blå. Jag såg en av få överlevda sådana i somras i Glasgow
England är ju charmigt på det sättet att var man än är, mitt i ödemarken, så står där plötsligt en röd telefonkiosk! Jag har dock inte haft anledning att kolla om de fungerar, men det förutsätter jag.
Orangeluvan googla på: ”paul mccartney wearing glasses”
Till Aha! med kollegerna som var på sekreterardagarna — hälsa dem att de var förtjusande!
Och eftersom jag dräller in i elfte timmen måste jag fråga Agneta: vad såg man hos fiskgjusarna i dagsljus? Jag har i dagsljus idag sett Sweet Charity, Oliver Twist, en uggla som knep en mus, 414 svullna fötter i för trånga skor samt insidan av ännu en pub.
Nu måste vi fokusera på tomtars längder och inte bara kungalängder.
Lotten, det man kunde se hos gjusarnas bo var
1. Den sedan tidigare konstaterade bristen på gjusar .
2. ett bo täckt med en ansenlig mängd snö.
Snööö, Lotten! Det är alldeles vitt i boet.
Vad lustigt att du skriver kungalängder, det gjorde jag med för mindre än en kvart sedan i en blogg nära dej. Optimal tomtelängd är straxt under buxbomshöjd!
… fast jag skrev visst regentslängder. Kungen är väl alltid lite kortare än drottningen som regel, eller med ena benet kortare än det andra, så längden blir tvetydig?
Buxbomshöjd!!!???
Somliga tomtar boråt minst 3–4meter höga då?
Buxbom sempervirens. Höjd 2–3 meter
Buxbom sempervirens Polar. Höjd: Sluthöjden inte känd!
Buxbom sempervirens Vrams Gunnarstorp. Höjd 3–4 meter
Och buxbom som växer kring Medelhavet kan bli avsevärt högre. Så där finns kanske jättetomtar.

Apropå tomtarså kommer här ett tips på en film
som handlar om en lite annorlunda slags Jultomte.
Shit! Oj! Hoppla!
Ska nog inte uttala mej om Buxbomshöjd, utan nöja mej med ”sådär 40 cm”. Plus att jag nu måste läsa på om buxbom, jag har ju två potentiella monster i min trädgård. Tack för informationen Agneta!
Nämen sicken tur att gjusarna inte föddes vid fel årstid!
Apropå snö, så blåser det ishavsvindar här.
Och apropå telefonkiosker så finns det ju en sådan, fast alldeles felbyggd i Mariefred: https://www.lotten.se/2009/06/telefonkiosk-scoop.html
Det är då uppenbart att tomtar kan bli så där en tre till fyra meter långa då.
Lotten en sådan telefonkiosk stod/står ju på Nyforsgatan.
En blomsteraffär på en ort rätt nära mig brukar i ett av sina skyltfönster ha en jultomte i vad man skulle kunna kalla ”naturlig storlek” – jag vet inte vad den är skulpterad i men antingen gips eller papier maché skulle jag gissa – i alla fall är den stor som en storvuxen man, helt enkelt. Mycket förvånande bland ormbunkar, orkidéer, julstjärnor och hyacinter är den.
En tomtefilm jag gillar är den här.
Hmmm, jultankar redan? Är det snön som föll i förrgår och som fortfarande fläckar gräset där det är djup skugga? Synnerligen onödigt, tycker jag.
En felbyggd, LL99? Vabaha? Bild, jag vill ha bild!
Jag ska se om jag har bild på tomtarna och deras storlek. (Men vad ska jag ställa bredvid för att bevisa storleken? En Tioåring?)
Med snö i såväl Stockholmstrakten som i gjusarnas därav överhöljda bo och mycket skriverier om tomtar såväl i trädgård, till jul som på film, så kan jag inte låta bli att bidra med min abosoluta favorittomtejulhälsning – jag säkert lagt ut den förr, men så här när trädgårdsmöblerna ska ställas in för vinterförvaring nu i natt, så kan den väl passa bra.
Glöm inte att ställa in eller snarare om!
Pysseliten -> Buxbom växer visst långsamt, så det är nog ingen större fara. Faran för buxbom nuförtiden är någon sorts svampsjukdom som angriper den. I alla fall i Skåne. Men tydligen har man i sommar kommit på metoder för att den inte helt ska dö ut. Här nere finns massor med buxbom på alla kyrkogårdar.
Lotten, felbyggd vet jag inte men den var av den där
äldre gröna stilen du vet. Bild har jag inte hittat nån.
Ställa in! För en gångs skull följer jag konvenansen och skruvar ner, samt ställer in, den trädgårdsgunga, aka hammok, som jag i vild och otyglad entusiasm köpte i dubbla exemplar i början av sommaren. Det enda den har gjort i sommar är att samla regnvatten. Nummer två är fortfarande omonterad. Det blev aldrig tillfälle att skruva ihop den.
Ja och då är det ju inte alls så sent som det verkar. Och det är Agnetas fel att jag nu också har hört en julsång och sett en ren waila. Uj. Hjälper det med en kopp varm choklad?
Varm choklad!? Återigen ett av dessa osannolika sammanträffanden. Jag lider fortfarande av sviterna efter vinterns första mugg med het choklad. Orutinerad säsongsnybörjare skållade jag gommen för tre dagar sedan. Man lär sig aldrig.
@skogsgurra
”men ingen slår välstekt (4-5 minuter på varje sida) blodpudding med skogslingon (utan äppelmosinblandning och med mycket lite socker) samt kall mjölk.”
Min käre make den gamle , född i Karlskoga var en stor fan av blodpudding med lingon
MEN
Sedan jag av HIRAM lärt mig göra rönnbärssylt skulle det vara DETTA tillbehör
Kanske det utvecklats en blodpuddingskultur i Kga? Vi har ju en hackkorvsakademi inte långt härifrån.
Testing-testing. Nu är klockan 06:20, undrar bara vad det kommer stå här ovan.
Handlar det om trädgårdsmöblerna?
Japp, men nu handlar det ju även om att lista ut vilka klockor som är smarta och vilka som bara jävlas.
Hos Pysse är är normaltidsomställningen bara tre minuter! Jag som trodde det var en timme i hela landet.
Snön kvar i fiskboet. Och det var inte lite heller! http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas.html
Niklas, jag tränar bara på min tidspessimism. Det går väl sådär, idag blev den beräknade duschtiden minus femton minuter, en beräkning som bara tidsoptimister gör!
Duscha på minustid, betyder det att vattnet rinner oppåt från din kropp och in i duschmunstycket? Blir det inte väldigt kläggigt med all tvål och schampo därinne?
Så skulle det kunna vara! Men jag fick ta en kvart från nästa aktivitet och eftersom den innefattade fler i familjen kostade duschen många kvartar och tog rentav en timme. Det ät tidsoptimistens dilemma! Man stjäl så satans mycket tid från andra för att hinna med.
Sant. Tardis är blå. Det tog lång tid i England innan jag förstod att de fanns på riktigt, jag hade bara sett den blå på Doctor Who, trodde den var hitte-på.
Tidsoptipessi: http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd
Det finns röda också. I de äldre monokroma avsnitten var färgsättningen inte avgörande. Vilket ju är ganska självklart – om man tänker. Att inga monokroma episoder finns kvar i arkiven beror på att direktiven för den genomgripande restaurering av de äldre avsnitten som inleddes i början av sjuttiotalet aldrig uttryckligen nämnde att spektralkaraktären i varje enskilt avsnitt skulle bibehållas. Det medförde att samtliga äldre avsnitt, alltså även de monokroma, utfördes med en och samma färgdefinition.
F’låt. Kunde inte låta bli.
På tal om att inte kunna låta bli*: spektralkaraktärer. Ehehhee …
* Nä, jag kunde inte det. Tomtar på loftet är en annan sorts tomtar, och de tycks ha inrättat sig väl, bekvämt och permanent däruppe.
Jag säger förlåt jag också: det är ju ruskigt vad jag är lite närvarande i båset! Men jag har smakat på spotted dick, vilket ju måste rapporteras på något ställe.
Annika, tack för att du påminde mig om Nissene på låven.
Grymt skön Norsk realityshowparodisatir i julkalenderformat.
Lotten, det är en månad kvar tills 1:a December och då leker
du Sherlock Holmes i Brighton. Har du tid med det? 😉
Del 1 kan ses här.
Det var en tunn och kortfattad rapport Lotten.
Rapporten var bättre än jag först trodde, men är undangömd på ett annat ställer i bloggen.
Ja, LL99! Den var fin. Det gjordes en andra säsong förra julen också. Återkommer om jag hittar den.
LL99, Nissene over skog og hei hette den.
This is among the factors why I keep heading back to this page. This article is loads of know-how and I cannot wait to begin using them. I love how it’s evident that you took plenty of time and effort in research. I never enjoy it when I continue reading postings that are five hundred words long but are missing in substance. It’s like they just want to wind you in and they’re not really providing something solid. So thanks a lot!
[…] brittiska bröllop – förra året gifte sig årets brudgums syster. Kusin Ann (hon som äger Paul McCartneys glasögon) har nu bara ett ogift barn kvar, så jag har sagt att vi väl tar det bröllopet nästa […]
[…] Beatles våren 1963 – Johns glasögon sitter inte där de borde eftersom de inte ingick i hans image. (Och apropå glasögon: här är Pauls.) […]