Intressant kuriosa ur Wikipedia:
Den tidigast födda person som haft personnummer är Johanna Charlotta Johansson f. Lundkvist, som föddes 6 maj 1840 och dog 2 november 1947. När hela svenska befolkningen tilldelades personnummer 1 november 1946, inför införandet 1 januari 1947, fick hon personnumret 400506+140. Plustecknet visar att hon passerat 100 års ålder och att de två första siffrorna därmed avsåg 1840 och inte 1940.
Nu när spanjoren i huset har fått personnummer, finns det så mycket att roa sig med. Man kan
- kontakta sjukvården angående sin skrällhosta
- fixa internetbank
- skaffa legitimation
- glädjas åt att SJ plötsligt skickar ett prio-kort
- utnyttja det faktum att man har gratis tandvård tills man fyller 21
- påbörja sina körlektioner för att kunna låna Bergmans bil istället för tt bli körd överallt.
Men … det är inte alldeles lätt. Allt måste nämligen ske enligt ett schema som balanserar farligt nära moment 22-fällan – och Skatteverket och den lokala banken är inte riktigt samspelta. Detta har vi idag roat oss med!
Jag ringde till banken för att säkerställa att man inte måste boka tid för detta mickelmackel med internetbanksansökan. Nej, var svaret. Och man måste bara ha med sig ”giltig legitimation” (ergo pass och spanskt leg eftersom man inte kan få svenskt leg förrän man har personnummer).
– Det är bara att komma in till kontoret så hjälper vi er!
Vi åkte till banken.
– Hej! Ungdomsbankkortet ska bytas ut mot ett Master Card och internetbank ska ansökas om.
– Då måste han visa upp ett personbevis.
– Oh damn.
– Ja.
– Men Skatteverket ligger ju bara 100 meter härifrån. Vi går dit och fixar ett!
– Ja! sa spanjoren.
– Det är bara att komma tillbaka hit så hjälper vi er! sa banktjänstemannen.
Vi gick till Skatteverket.
– Hej! Vi vill ha ett personbevis för att kunna fixa internetbank nu när den här unge mannen har fått ett svenskt personnummer.
– Det går så bra så. Swiiiiisch, varsågod!
Vi gick tillbaka till banken. Väntetiden var ”bara” en halvtimme och när det var vår tur, skakade tjänstemannen på huvudet.
– Nej, vi behöver ett bevis på att spanjoren har bytt från samordningsnummer till personnummer.
– Men hon där borta sa att det var ett personbevis vi skulle fixa.
– Ja, fast utan ett bevis på att han har bytt från sitt samordningsnummer som kontot är registrerat på, kan vi inte göra något.
– Men kan man få det hos Skatteverket?
– Javisst! Ta mitt kort här och så ringer ni direkt till mig när ni kommer tillbaka så hjälper jag er! sa banktjänstemannen.
Vi gick då tillbaka till Skatteverket. Kön ringlade sig lång och personalen sprang omkring och ropade kösiffror och delade ut kölappar under stor förvirring. Vi fick 84.
– Åttitvå! Åttitvå?
– Åttitre! Åttitre! Åttitre! ÅTTITRE!
– Jag har åttio.
– Har du åttio? Du kan inte ha åttio. Jo det har du. Men varfö… okej, följ med här.
– Åttitre! Åttitre!
– JAG HAR ÅTTIFEM!
– Jahaja, kom med här.
– Hrrrm, harrrkel, vi har åttifyra … sa jag.
– Va? Jamen … åh. Ja, kom med här. Nej, åttifem får vänta kvar.
Så fick vi ett bevis med stämpel och allt: nu hade spanjoren svart på vitt att han hade bytt från det ena numret till det andra. Nu var det ont om tid eftersom vi skulle till optikern för att göra ett syntest inför körkortstillståndsförfarandet. Spanjoren fick snabbt syn-MVG (inga problem, 20/20 eller vad det heter).
Så då gick vi tillbaka till banken. Jag ringde till banktjänstemannen som avtalat, men hon var på lunch så jag talade in ett meddelande om att vi var tillbaka med spanjoren och väl inne på bankkontoret fick vi av personalen kaffe och en storbilds-tv för att kunna titta på skidstafetten. Och så fick vi förstås väääääänta. Även banktjänstemän måste få lunch, gubevars.
– Välkomna, kom så sätter vi oss här. Nu ska vi se. För att du ska få ett Master Card måste jag klippa ditt gamla ungdomskort. Vill du ha hjälp med att ta ut kontanter så att du överlever helgen?
– Nej, det går bra, jag ska inte köpa något, sa spanjoren utan att ana hur fel han hade.
– Bra. Klippetiklipp. Såja. Och du har svensk legitimation?
– Neeeej, jag har en spansk. Och ett pass.
– Jahaja. Då kan jag inte göra mer nu. Internetbank får du inte förrän du har svensk legitimation.
– Hur får jag det?
– Du ansöker hos Skatteverket. Foto ingår.
– Jaha. Då går vi dit igen?
– Ja just det. När du har fått legitimationen kommer du bara hit igen så hjälper vi dig!
Så då gick vi tillbaka till Skatteverket.
– Hej. Jag ska ansöka om svensk legitimation.
– Jahaja. Och du har betalt?
– Va?
– Du måste först betala in 400 kronor.
– Men banken har nyss klippt mitt kort för att jag ska få nytt …
– Ja, men då kan du betala via internetbanken.
– Men jag kan inte få internetbank förrän jag har svensk legitimation …?
– Ja just det. Här får du ett inbetalningskort som du kan använda på banken. När du har betalat det kommer du hit igen.
– Jag ska gå till banken igen?
– Ja.
Men vi gick inte till banken en gång till eftersom vissa av oss behövde äta mat och jobba, precis som vilken banktjänsteman som helst. Ungefär 35 minuter senare ringde banktjänstemannen.
– Hej. Du har ringt min telefonsvarare?
– Ja, men det var innan – när vi väntade på att du hade lunch. Nu har Skatteverket sagt att vi måste vi betala 400 kr till dig innan vi kan ansöka om svenskt id-kort …
– Ja just det. Det är bara att komma in till kontoret så hjälper vi er!
Sa banktjänstemannen.
Svensk byråkrati i sitt esse. 😉
Varför kan de inte gå på kurs ihop så att de vet vad den andre
begär och varför kan de inte vid första besöket tala om för
exakt vad han behöver så att ni kan fixa det på en gång?
Släng dig i väggen, Kafka. Fast ejengkligen tänker jag på någon annan storhet i svängen, vars namn jag inte veet.
Förövrigt så trodde jag det var polisen som hade hand om ID-kort?
Mitt är i alla fall utfärdat av polismyndigheten.
Aja, nu ska jag gå och handla. Vi hörs senare.
Håller med LarsW: Kafka.
Snacka om dålig servicekänsla/kunskap hos tjänstemän på banken och skatteverket.
De borde redan vid första besöket kunna informera om vilka intyg, papper osv som behövs, så att detta rantande fram och tillbaka hade kunnat undvikas.
Beträffande personnummer/sista siffrorna
Fått uppfattningen att första två nuffrorna syftar till vilket BB/lasarett du är född vid.
För Eskilstuna Lasarett 16 och 17.
Tredje siffran anger kön. 0 + jämna, flickor. Udda siffror -snoppinnehavare.
Fjärde siffran- kontrollsiffra så att du inte angett fel kombination ex vis månad/dag.
”Nya svenskar”- en gång i tiden gavs de en sifferkod som startade på 900-serie. Ansågs utpekande, varför man enl uppgift slutat med detta.
Därför nyfiken- Julians första kodsiffra i sitt tilldelade personnummer. En nia eller annan siffra?
En helt annan mellan 1 och 8!
Glömde: Kolla med dina barns personnummer om min teori om slutnumren i personnumret verkar stämma. Du har ju de äldsta födda i Skåne, resten i Eskilstuna.
Lotten: 18.24
Gissar därför på 16 el 17.
(Tilldelat (?) Skattekontoret/folkbokföringsmyndigheten i Eskilstuna. Här har han blivit registrerad)
Inklusivmellan eller bara mellan?
Det i vissa hänseenden utmärkta systemet med personnummer som visade var man var född (eller var man bodde 1947) togs bort omkring 1990. Källa: groomen, som hanterar en väldig massa personnummer i jobbet.
Brid: Tack. Ny information.
Finns många argument för denna förändring.
En god vän till mig är född på 50-talet av svenska föräldrar utomlands. Detta renderade henne en nia, vilket Wikipedia kallar ”extranummer”. Hon tycker inte att det är direkt skitkul, även om detta inte har medfört så mycket mer än en och annan rynkad näsa.
Värdelöst Lassie-vetande: Det var pappan till en av min tidiga klasskamrater som var med om att ta fram systemet.
LarsW: Tack för din förklarande Wiki-länk.
Påminner mig om att jag OCH två andra klasskompistjejer hade 1000 som fyra sista. En slump..? Eller hade räkneverket hakat upp sig?
Ja, skälet till att det togs bort var väl att fördelarna med att kunna se var folk kom ifrån (för den som så ville) inte var så stora att de uppvägde nackdelarna (för invandrade och åtskilliga andra).
Det är aldrig kul att bli utpekad. Minns ni annars när TSV satte P som förstabokstav på skylten på importerade, och endast importerade fordon? Det fick de på pälsen för, och fick lägga av med.
Påminner mig om när jag gifte mig i Nicaragua med en italienare. Vi for runt på ganska många myndigheter innan allt blev klart. För att inte tala om när vi skulle registrera äktenskapet i tre olika länder. Ja, huvva vilken historia. Och så slutade det i skilsmässa till slut.
Privatimporterade, förmodar jag. Annars hade P-serien inte räckt långt.
Dessutom, tillägger groomen, tog sifferkombinationerna för Stockholm slut, eftersom det var så stor andel av barna som föddes där.
Att P sattes som förstabokstav på privatimporterade bilar hade jag ingen aaaaaning om!
Gula och gröna nummerskyltar är inte ovanliga, men röda? De ingår i också den nationella serien och räknas då för oss plåtskådare: Privatimporterade fordon får dessa tillfälligt i väntan på ett permanent nummer.
Hej och välkommen hit Susanne Hultman – och vilket antiklimax!
Mina barn är födda på samma BB. Det första hade mycket riktigt två siffror som skvallrade om det. Det andra barnet skulle man kunna tro var fött i Östergötland nånstans (precis som de flesta av mina skolkamrater).
Skulle man inte kunna göra en liten goodiebag/lathund och ge till dem som byter nummer?
OCH utbilda såna som står på andra sidan disken.
Tusenboel med väninna: Förstfödda döttrar aktuellt datum och dito BB?
Förr fick man nummer efter län. 90 användes, förutom för utrikes födda, till norrbottningar vilket måhända säger en del om synen på detta exotiska och inte riktigt svenska ställe. Vi fick på nåder också 89 ibland. Detta system upphörde i slutet av 80-talet. Min dotter, född 1990 påLuleå BB, börjar på 50 och kan inte pekas ut för nåt särskilt.
Men ni hade ju i alla fall tur med vädret?
Våra tvillingar födda i Falun 1995 har inte en nuffra lika. PK och jag är födda samma år i Linköping och har samma siffror i första halvan.
Äldsta dottern född på PK’s födelsedag vilket resulterat i att vi bara firar födelsedagar tre gånger per år och det blir ju på tok för lite tårta!
OT: På debatt pratar de om att plöja trottoarer och gator.
Ähem. Kan vi inte plöja åkrar och ploga trottoarer och gator?
(Nej, inte här i stan. Här ser det ofta ut som att de har plöjt. Men det är snarare ordnat med obefintlig snöröjning.)
Dålig planering, det där. Med fem individer borde det vara 67 procent flera tårtdagar.
Om ni har skött namngivningen väl så kan ni ändå rädda situationen genom att låta namnsdagar bli namnamdagar dvs tårtdagar. Och om ni följt den östgötska traditionen med minst fyra förnamn/individ så blir jag orolig för både ekonomi och hälsa i pyssetjället.
Vi har tre födelsedagar och två namnsdagar inklämda på 15 dagar.
På fyra personer.
CN, våran familj är ungefär samma med 5 födelsedagar
fördelat på en knapp månad.
… äh, jag struntar i att hålla mig till ämnet.
Jag läser en bokrecension och hittar detta:
Aristocrats on drunken revels, accompanied by servants with torches, were noctambulants, noctambulists or noctambules, while the lumpenproletariat, walking merely to keep warm and with no place to go, were noctivagants or noctivagators.
… och nästan döööör av förtjusning. Noctambulant eller noctivagant, vilken sort är DU?
Skräpar jag och stör och vänder upp och ner på allting? Ungefär som Mary Poppins i dödsmetallversion? Härligt!
Vid den här tiden på dygnat brukar noctascribents/scriptators flockas runt nattlampan.
… men neeej, vad har jag gjort (eller inte)?
Jag kom på att jag skulle skicka dödsmetall-Poppins till en person och tänkte helt enkelt klicka här och då gick det inte alls. *leta leta*Så då försöker vi igen: väääääs morr mrrhhhrgrrr-alidocious. Nu då.
… men neeej, vad har jag gjort (eller inte)?
Jag kom på att jag skulle skicka dödsmetall-Poppins till en person och tänkte helt enkelt klicka här och då gick det inte alls. *leta leta*Så då försöker vi igen: väääääs morr mrrhhhrgrrr-alidocious. Nu då.
Både hängslen och svångrem. Det var ju onödigt.
(Dubbelpostning för att jag … tja-a, inte vet jag vad jag gjorde. Men när värdinnan tittar in får hon ju gärna kasta ut den där klonen.)
The lumpenproletariat?
Trasproletariatet. Karl Marx myntade uttrycket och angläserna använder det då och då för att visa hur bildade de är.
(…skrev hon som om hon kom ihåg att det var just Marx, i stället för att bara veta att det är ett tyskt ord samt vad det betyder — hon fuskade och kollade wikipedia, såklart …)
(och trasproletariatet är förstås de som är allra, allra längst ner, så lång ner att de inte ens ”vet” att de är en ”klass” enligt Kalle M:s resonemang)
Annika, jag har märkt samma sak ibland när jag skriver och
skickar inläggen med mobilen. Ibland blir det bara vitt och
om man gör en reload så skickas inlägget på nytt.
Andra gånger så får man en varning om att man redan har skickat
samma inlägg en gång.
Gurra, just det Club nattskrivarna. Annika är ordförande och
har därmed hand om medlemsansökningarna. 😉
*pang*
order!
*pang pang pang*
Order, ladies and gentlemen, pleeeease!
Jag har en jähättestor ordförandeklubba som jag kan banka med.
Nej visst nej, den heter ju slägga. (slägga–slagg–sluggit)
(Jag ska strax ajournera mig …)
Jag ska tänka på hur ansökan ska formuleras. Men just nu måste jag slagga (slagga, sluggade, sluggigt?) så att jag är fräsch (nåja) vid den lunch som jag imorgon ska äta med en Dam.
Du äter ju lunch med en Dam nästan varje dag! sade Hyttis lite surt. Det fick mig att tänka. Hon har ju rätt.
Ska ansökan innehålla referenser? Eller räcker det med Eders Vördade… och Underdånigst plus namnteckning längst ner?
BTW: Knight-Rider? Eller Nite-Writer?
Nä, nu blire bingen så jag är riktigt utsluggad imorgon.
HÄR har inte slaggats (jo, lite grann) utan här har det sluggats bakom ratten. Inte en mänscha ute i natt (jo, några stycken). Det mest sprudlande var två unga damer som vid pass halv fyra i morse satt längst bak i Bagisbussen och sluddrade ’sportlåååååv’ gång på gång.Övriga resenärer av arbetstyp var inte roade.
Jag ansöker härmed ödmjukast om medlemsskap i Nite-Writers Club.
Lyssna på Welcome to Night Vale en superrolig podcast som sänder nyheter från en plats i någons fantasi. (Äh, lyssna eller kolla Wiki) En varning dock, jag tror det kan vara beroendeframkallande.
Ja vill också va mä!
Underdånigst
Fräschgurra
Nu är det morgon!
Groomen och jag har födelsedag dagarna efter varandra. Då brukar vi fira rätt eftertryckligt. Grabben (han som är i Finland just nu) fyller två veckor senare. Hans äldre broder fyller ett halvår efter (eller före, beroende på hur man ser saken) men brukar numera vara svårinsamlad för firande. Och så fyllde salig svärmor år dagen efter min pappa.
Namnsdagarna är dock mer jämnt spridda över året. Och har man ingen födelse- eller namnsdag tillgänglig kan man ju alltid hitta på något annat att fira!
Klockan 00:30 inatt ringde Tjugotvååringen som ligger i Lund (men så dags inte i sin säng) och frustade att detta inlägg ovan om vedermödorna och promenaderna var så roligt så.
(Tur man har barnen, ni andra är ju komplett OT!)
Nu ska vi se här. Ävenledes jag ansöker om medlemskap i den eminenta Club Najtrajting Rajtantajtan (med dispens för att under översättarveckor och skidläger sova som vanligt folk).
Ingår bloggtofstvång?
Nej, vi skippar det.
Tror att tjejerna i Afrikat behöver dem bättre.
Jag och min syster har fått identiska sista-fyra-siffror, är födda samma årtionde, samma månad med prick 10 dagar mellan datumen. Det skiljer således endast två siffor på våra personnummer. En gång för längesen, när pc-datorer inte hade windows och var allmänt användarovänliga – med gick lätt att programmera – gick jag en kurs i just programmering. Då fick vi skriva ett program som kollade kontrollsiffran i personnummer. Kommer ihåg att jag gillade systematiken i det hela.
Käcka örhängen där.
Men Pysseliten då … varför, varför, varför visste jag inte att Night Vale finns? Det där är ju rätt upp i min gränd (för att tala lite svengelska)! Binas knän! Och det vet jag redan genom att skumma wiki-artikeln samt lyssna på några minuter av ett slumpmässigt valt avsnitt.
Nu måste jag bara räkna ut lagom långa sysslor att utföra så att jag kan lyssna på alltihop (steg för steg, alltså). Ooooh!
Alla ansökningar till najtrajt-föreningen godkänns mer eller mindre à priori. Vill man vara med så är man lämpad att vara med.
Men chokladaskar, champagne, exotiska växter och rara böcker tillställda övertecknad kan förstås underlätta ordförandens arbete och därigenom bidra till klubbens bästa.
Lite som läktarhäng i December? Men jag är ju morgonpigg som en jävla näktergalning …
Pssst. Stafetten nu på tv!
Går inte att se stafetten på datorn, tyvärr.
Pysse: för somliga av oss är dina uppstigningstider rena natta, så det är klart att du ska vara med!
Visstja, stafetten också …
Stafetten också! Det låter som en mycket mild ed, tycker jag.
Och det är spännande! (Visst rycker det i stakarmarna, Lotten?)
Det rycker mer i skrattmusklerna, för Orangeluvan är där och rapporterar ute i spåret! Hon analyserar också …
Var? Inte här! Hitåt O-luvan! Varför har norrmännen vita overaller? Är snöflingorna goda?
Kolla på min FB, Pysse!
NORTHUG HAR KASTAT GLASÖGONEN!!!
Ja, vilken galning. Kastar glasögon och kollar (puls)klockan och har sig. Inte ett dugg stressande för stackars Halvarsson – not. Grattis Norge!
Jahupp. ”Nu spelar dom skidlåten”, sa PK och stängde av TV’n och jag måste göra allt som jag inte har gjort sedan klockan ett. Grattis till mej!
SVT Goofade stafetten på nätet, till hjälp åt de arbetsplatser som tydligen har sackat under skidloppen den här veckan genom att blockera SVT Play i sin brandvägg.
(Annars kan jag berätta att Sambon på sitt jobb var bakom ett porrfilter som inte tillät henne att titta på Se og Hör. Själv fick jag inte besöka ”Kungens Kurva” när jag testade Googles Safe Search).
Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga glatt, godmorgon, godmorgn i köööör.
Som säkert både Pysse och jag hör om morgnarna så sjunger koltrasten nu flitigt från trädtopparna eller takantennerna (beroende på bostadsort) samt filar talgoxen på sitt, numera tvåstaviga, tjat om dagarna.
Kolakaramellen hemkommer sent i kväll från sitt sportlov i skärgården, medförandes lillhusse, som varit med för att passa opp på damen. Alla saker måste återigen opp i traverserna i taket för att undgå tuggdöden.
Jag hörde en lite ambivalent talgoxe häromveckan. Lyssnade man riktigt noga så innehöll första tonen två stavelser. Men det var ett millignuttavstånd mellan dem.
Jag blev glad.
Idag är jag också glad. Lägenheten blev min och nu står det mina grejer i den!
Grattis Cecilia N, då är det bara glädjen med att flytta som återstår….
Mja. Glädjen med den här flytten är att jag har fått ett jobb på ett ställe som jag tror att jag kan trivas på, samt fått en lägenhet så att jag slipper pendla 1½-2 timmar enkel resa.
Men sen har jag maken kvar på gamla adressen, ett gult sekrutthus fullt med grejer … (dock med en annan adress än motsvarande hus i Eskilstuna har).
Och där finns en hel del att greja inför (eventuell) avflytt.
Leonard ”Mr Spock” Nimroy har avlidit.
http://www.theguardian.com/culture/2015/feb/27/leonard-nimoy-mr-spock-star-trek-dies-ages-83
Äsch, Cecilia. Det mest lättflyttade är väl makarna. Värre brukar det vara med böckerna. Och dom ospecificerade kartongerna … Härligt att ha fått jobb och husaly på samma ort. Gläds, gläds!
Lägenhet till Cecilia, hurra! Sedan så är flytta in jätteroligt, men flytta ut (oavsett om helt eller bara lite, lite) jättejobbigt. Yeah …
Och vad/var gör du sedan med/av maken? Eller gör maken med sig? Görs något av eller med maken? Lycka till er hur som helst!
– – –
Leonard Nimoy, snyft tänkte jag skriva, men 83 betyder ändå att han hade ganska good innings. (Ibland grubblar jag över exakt hur anglofil jag egentligen är, med tanke på att ett sådant uttryck är det första som inställer sig i huvudet.)
Bleh, det där såg ju helt obegripligt ut. ”Lycka till er” [paus] ”hur som helst” betyder ”lycka till till er bägge, må ni ha stor glädje av denna nya utveckling och allt det medför och …” … sådär.
Grattis Cecilia N! Slippa pendla låter som en dröm.
Annika, hur är det när man måste fråga omgivningen (PK och Australiendottern som säger tenmannatält om 10-mannatält) om support är ett svenskt ord? Svensk va?
Jag har nämligen också översatt idag, ska hålla en presentation på svenska men fick texten till på engelska. Dessutom innehöll den en pai-chart som fick mig att brista ut i skratt. Den hade platsat i Olles länk på FB häromdagen … Nu är den borta! (Jodå, lite urkundsförfalskning bara.)
*nynnar på I would do anything for löööööv …”
Jag tycker att support, så länge det används för data-, tele- och annan elektronik-, är ett svenskt ord. För ingen av oss använder ju någonsin något annat!
*dööör lite*
*jag vill ju’n’te, men är realist*
… och så måste jag tillfoga att jag faktiskt skrattade högt åt de där pajerna.
Annika, äppelpaj är väldigt gott. 🙂
Maken behålls.
Hunden också.
Än så länge även huset.
Kanske att huset slutar behållas om ett år eller nåt.
Jag, som ju har varit i Cecilia N.:s jättemysiga hus, undrar – känns detta att sluta behålla ett hus som något sorgligt, nödvändigt eller lättande?
Jag vill ju inte sluta behålla mitt hus. Skogsgurra och Hyttfogden vill förmodligen inte sluta behålla sitt hus och inte heller sekrutthuset. Jag bävar för den dagen när någon (eller min inre, förnuftiga röst) säger ”dags att inte behålla huset, damen”.
Lotten, finns det någon update på idkortsärendet?
Ooooh, ON topic! Nej, vi betalade de 400 kronorna som vi skulle (vi, inte spanjoren, hans kort var ju klippt) igår, och har nu ett kvitto. Detta ska vi ta till Skatteverket (första bästa dag som han inte jobbar, vilket han gör nästan hela tiden) så att de kan ta foto och sätta igång att plasta ett ID-kort. När det kommer, ska vi gå till banken och visa upp det och ansöka om internetbank. Hans nya bankkort kommer på torsdag ungefäääär, så då kan han shoppa loss på alla basketskosajter.
Är vi najtrajters nu?
*ding dång*
Midnattsklockan. Najtrajt. It’s all write in the night! (Ordförande sitter ordförande.)
Jag följer — helt On Topic — med stort intresse denna identitetsthriller! Det är helt obegripligt att berörda myndigheter och institutioner och allt vad det är, inte kan berätta på ett enkelt och fullödigt sätt hur man bär sig åt för helt normala ärenden när man väl har fått personnummer. Det måste ju beröra tiotusentals människor vartenda år!
Ja, och sånt enormt slöseri med tid. Istället för att vara i skolan och vikariera, spring spanjoren mellan pappersvändarinstanserna – och jag som också skulle ha jobbat (fast som var ohyggligt uttråkad och ville slippa) hängde ju på flängandet och tjänade 0 kr. Barnen i skolan led (fick vi höra) och min uppdragsgivare … hrmmmm … led inte det minsta. (Översättningen ska inte vara klar förrän på onsdag.)
Vad tror ni – min generationsroman kanske inte blir en generationsroman utan en rantarunt-i-personnummer-ringen-story?
Personnummerdansen. Nig och kuta runt. Än slank hen hit och än slank hen dit och än slank hen ner i byråkratiträsket.
Night rrider? Har ni kommit i säng än? (05:05)
Jag måste blunda lite till. Spår av h*v*d**rk*n from hell är kvar sedan igår känner jag.
Inte kommit i säng än.
Kola kom hem från landet i går, men då var jag på jobbet, så vi sågs först för en timme sen, och då har man hur mycket gos som helst att ta igen. Det har vi gjort. Hennes päls är len som sammet, så klappvänlig så.
Även hundar behöver ju id-kort idag, men det är inga som helst problem att registrera en irlandsfödd hund i Sverige. Man tittar i passet som kom med från Irland, och registrerar numret som står där hos Jordbruksverket. Sen är det klart.
Visserligen har hundar numera id-chip under huden, men sån jädra skillnad är det ju trots allt inte på en spansk basketspelare (ehuru ochippad) och en irländsk greyhoundvalp (ehuru chippad). Båda är trevliga och finner sig väl väl tillrätta i sin nya omgivning.
Julián ser klappvänlig ut han också. Kunde man läsa i tjugoåringens dikt härom veckan.
När jag ser x antal saker (x>1000) runt mig och inser att var och en kommer att sorteras — då blir jag matt. Speciellt som maken fokuserar på andra faktorer som också är viktiga och antagligen mer ekonomiska att fokusera på.
När jag ser sisådär 160+80 kvm runt två personer och en hund så känner jag att det är slöseri.
Sen tillkommer så småningom perioden med ”kommer den här spekulanten att köpa?” som för förra huset varade i 15 månader. Den perioden av förväntan och besvikelse ser jag inte fram emot.
Inte heller ”paniken” när den är slut och vi ska rusa ut på bomarknaden och söka vårt nya hem.
Så antagligen har jag nån sorts inställning att det vore bra att inte bo här när det kanske finns andra som behöver alla ytorna bättre. Att jag liksom inte har det behovet längre.
Att det är okej att lämna.
Samtidigt som jag inte ser fram mot den krångliga tid som blir av att lämna och lämna över.
Måste bara lämna den här länken, den anknyter till diskussionen om det samlade mänskliga vetandet och visar på ett utmärkt sätt att jag hade rätt.
Sånt kan inte försummas att meddela en imponerad omvärld.
Snt som hade glömts bort kunde återupptäckas, bara nån gav sig fan på’t.
Heja Bruneleschi och heja Ricci!!
http://www.svtplay.se/video/2641436/katedralen-i-florens-masterverket/katedralen-i-florens-masterverket-avsnitt-1
När vi (familj om fem pers.) flyttade till tropikerna packade vi ner alla våra tillhörigheter i kartonger som vi staplade i i äldste sonens rum. Sen hyrde vi ut resten av våningen. När vi kom hem packade vi förstås upp, men några kartonger förblev ouppackade (egendomligt ord) i flera år. Då borde ju en vettig människa säja sej att dom här lådorna kan vi väl kasta osett; har vi inte efterfrågat innehållet på flera år så … Nejdå, inte tog vi den chansen inte. Ett tips kanske, Cecilia? Men gör inte som vi då.
Jag såg ett finskt program för nåt år sen. En kille tömde hela sin lägenhet, inklusive kläder. Sen fick han gå till förrådet och hämta EN sak per dag. Så första dagen sprang han naken genom stan i vinternatten och hämtade en tjock vinterrock. Den hade han som kläder, madrass och täcke.
Det var en intressant studie i ”Vad är egentligen nödvändigt?”.
Ball idé!
Påminner lite om när vi flyttade till en trea på 79 kvm när barnen var små. Det mesta av bohaget förvarades i lådor i en nedlagd telestation. I hallen fick vi plats med ett par skor var åt gången, resterande par förvarades i källarförrådet. Där förvarades en hel del ”nödvändiga saker”, men när en soffa brann i ett annat av källarförråden och alla våra saker rökskadades upptäckte vi att man faktiskt klarar sig utan det mesta.
När telestationen skulle utrymmas ett par år senare slängdes faktiskt mer än hälften av alla grejor.
STOPP! Berätta inte mer om era flyttar! Flytterfarenhetsblogginlägg kommer – men jag måste först ta hand om en division 1-match med massa svettiga karlar som dunkar och har sig!
Vi hade översvämning, någon decimeter men ändå, i källarförrådet häromåret och kartongerna där sög upp ansenliga mängder vatten som värmepumpen hade släppt ut. Då blir man tvungen att gå igenom beståndet.
Mer än en tredjedel försvann, en del tyvärr vattenskadat, men det mesta av orsak ”Å f*n. Varför sparade jag detta? Det hade jag inte en aaning om”.
En vattenskada till och vi får fri golvyta i förrådet…
Förresten, vad är det Spanjoren och att pynta öronen?
Jag ska enligt uppgift haft toarullar hängande i öronen på ett 70-årskalas när jag var palt. Jag tror att jag tyckte det var snyggt.
Huga, nu måste vi slicka våra sår efter en hemsk match där vi ledde, där det plötsligt stod lika och vi till sist förlorade i förlängningsperioden.
Jag sympatiserar med spanjorens vedermödor för att få ett personnummer i stället för ett – vahettere, samlingsnummer?
Själv gör jag just nu den omvända resan efter att ha blivit av med min plånbok, till någon som tydligen kikat över axeln och kollat koden till mitt Visa-kort. Nu har jag gjort en polisanmälan och ska enligt polisens rekommendationer:
– spärra id-kort
– spärra bankkort
– spärra körkort
– spärra personnumret
– spärra kreditupplysningstjänster i mitt namn (UC och Soliditet)
– skaffa lösmustasch och byta adress (tror jag)
Så om jag byter identitet vet ni varför!
Men hu, Karin, vilket elände!
Japp. Eländes elände.
Ja, elände! Inkognito-Nirak, kanske?
MEN KARIN! ELÄNDE! (Men det blir nog ett ypperligt blogginlägg av det hela vad det lider.)
Nu ringde Rekarne Sparbank till mig och beklagade detta och tackade mig för att de hade påskyndat en förbättring av hur man hanterar sådana här situationer med samordningsnummermänniskor som plötsligt blir personnummermänniskor.
Om man IDAG gör samma resa till banken behöver man inte gå en enda gång till Skatteverket!
Nu ska vi se. Vad ska jag nu förbättra i samhället? Basketkorgar på alla skolgårdar eller snyggare passfoton? Fler lättskalade apelsiner eller bättre lampor i provrummen? Hm.
Och nu har Skatteverket också svarat (det tog sin tid eftersom de som jobbar där inte får klicka på länkar i mejl). Det var ett trevligt meddelande:
”Nu har jag läst alla turerna kring id-kort mm och det är ju fullständigt galet och skolexemplet på hur det inte får gå till. Att flytta till Sverige och få personnummer med allt det som hör till är en händelse som inte är lätt att varken känna till eller ta reda på hur det fungerar. Det kommer förhoppningsvis att bli ordning på den saken när uppdraget från e-delegationen att göra information på och mellan myndigheter livshändelsebaserad. För närvarande finns det fyra olika uppdrag där inblandade myndigheter (och privata aktörer om de också är inblandade) ska ge en samlad information om vad som gäller i olika situationer. De livshändelser som är aktuella att beskriva är att få barn, börja jobba, flytta till Sverige och när en anhörig dör. Uppdragen pågår och till sommaren räknar vi med att det ska bli lättare att hitta information.”
[…] 42 slag per minut, och det är liksom i klass med Ingemar Stenmark. – Oj? sa den numera enbart svenskspråkige spanjoren och tittade på mig eftersom jag inte ännu har lärt honom allt jag kan om Stenmark. – Och ditt […]
Spännande!
När min fru skulle ansöka om svenskt medborgarskap (innan vi gifte oss) så hade Migrationsverket tagit hand om hennes utländska pass. Hennes ID-kort hade gått ut (slarvigt att inte ha koll på, jag vet…) och hon kunde inte ansöka om ett nytt eftersom hennes pass låg hos migrationsverket.
Det blev spännande att försöka hämta ut det rekommenderade brevet med passet från Migrationsverket på Posten.
Tänk er själva. En person som saknar giltig legitimation ska hämta ut ett rekommenderat brev från en myndighet som innehåller en giltig ID-handling. Man har två veckor på sig, sedan sklickas det tillbaka till Migrationsverket varpå de skickar ut det igen…
Man måste in med en fullmakt hos posten. Eftersom hon inte kunde identifiera sig var vi tvugna att skriva ett intyg som vidimerades av två personer som intygade att hon var hon. Sen skulle fullmakten ner till Malmö för att registreras. Sen skulle de personer som stod på fullmakten förlja med och hämta ut det rekommenderade brevet tillsammans med min fru.
Helt galet!
Ja, meeeeeeeen är jättebra historia! (Spanjoren har nu ansökt om svenskt medborgarskap, vilket skulle ta sex månader. Efter sex månader fick han besked om att handläggningen kommer att ta arton månader.)
[…] sökt en spännande treårig distansutbildning och som grädde på moset, tillsammans med min spanjor fått erbjudande om hyreslägenhet ett stenkast från […]