Sedan en tid bor det en spanjor i vårt hus. Nu är det ju inte vilken spanjor som helst utan faktiskt Nittonåringens fästman och vi känner honom väl.
Det hela började faktiskt hösten 2012, när Julian (som han heter) kom till Sverige med tre andra spanjorer för att spela basket i Eskilstuna. De var bara 18–24 år och såg ut så här:
På grund av anledningar och orsaker som att Julian numera spelar i Helsingborg och Nittonåringen bor i Lund samt att man inte kan få ett jobb om man inte har personnummer och inte ett personnummer om man inte har ett jobb och inte får gå på SFI om inte tuppen gal och klockan slår samtidigt som solen vänder, har vi hyst spanjoren sedan basketsäsongen tog slut. Han har fått hoppa in och coacha Elvaåringens lag, spela basket i EBA (Eskilstuna Basket Association), tömma diskmaskinen, laga paella, tortilla och fredagsmys samt allt annat som man ju gör som spanjor i ett svenskt hem.
Så … hur är det då att ha en spanjor i huset? Helt okej! Han har fått sommarjobb som personlig assistent, han fortsätter att ta hand om P02, han är en fantastisk storebror och han kan numera prata alldeles utmärkt svenska.
Men framför allt är det underbart att jag inte är ensam om att ha koll på fotbollsmatcher, VM, OS och allt annat idrottsrelaterat.
Varför blir jag gråtmild när jag läser detta inlägg?!?
Nämen åh, Ullah, det var ju inte meningen! Det kanske är pollen?
Nej! Det var på ett positivt sätt! 🙂
Då snyter vi oss glatt!
Den spanska reven rev en annan rev … nämen vahettere … A spaniard in the works … eller snarare och i själva verket, det där tycks ju vara en ovanligt välkomponerad svärsonsvariant (alldeles oavsett härkomst och sportböjelser, för den delen)! Komplimanger till dottern och grattis till föräldrarna för fyndet.
Hur … vabaha … oj, Annika – jag kunde inget om A Spaniard in the Works!
Nämen — gån ut och förskaffen eder en dylik!
(Den är jähättekonstig. Tyvärr har vi den inte här. Jag har läst en svensk version när jag var tonåring och min syster hittade den på biblioteket. Och så har jag läst den engelska, lånad av … nån … för många år sedan också. Hm — den kan vara svår att hitta.)
(Eller så blandar jag ihop den med den andra. Same same but diff’rent, i så fall …)
Det låter ju hyfsat underbart, det där! Själv huserar jag en irländare. Hittils har jag bara erfarit fördelar, som enorma frukostar och spontana flute jams klockan Precis när som helst. Och så brygger han egen öl också!
Så trevligt! Vi har bara erfarenhet av att husera kanadensiskor, men förhoppningsvis kommer det bli några tyska pysslingar framöver också. Det är kul med lite nya influenser till hushållet. Kanadensiskor är särskilt bra på att tvätta kläder, dansa och att sova länge. Men jag håller med Annika, er spanjor verkar vara ovanligt välkomponerad.
Vi hyser också en irländare! Och en fd persiska. Mycket ljuvliga båda.
Vi har finskor i klädkammaren.
Hihi, Christer!
Tyska pysslingar låter som något alldeles förtjusande att få ha i huset.
Nu ska jag tvinga Julian att kolla på hockey-VM. Han verkar inte så himla intresserad.
Pssst. Vi leder med ett mål mot Canada. Men det går säkert över strax.
Rackarns, hörde att Canada vann. Jag tittade på en fin Lasse Hallström-film. Han borde göra mer film! Jag älskar visst hans filmer. Jodå.
Imorgon åker jag till Tyskland och sedan till Italien. Jag gissar att det blir sparris i Tyskland, men vad ska jag sikta på i (norra) Italien så här års?
Stavas det inte Kanada?
Ibland, det beror på vilket humör man är på. (Jo, jag är nästan säker på det!)
Idag har jag sett en för mig alldeles ny språkegendomlighet. Det var en firmabil, med ett förnamn i genitiv som början på firmanamnet, och före genitiv-s hade Björn eller Dan eller vad han nu hette petat in inte en apostrof, som man hade väntat sig efter otaliga exempel, utan ett semikolon i upphöjt läge. Har fler dylika siktats?
Cina, Casacstan, Corea och Cuwait. Cverige, Cstorbrittanien, Cpanien.
Christer, jo visst gör det.
Brid: Lyckligtvis ännu inte.
Titta på basket.
PK, Casaxtan menar du väl?
Eftersom jag stavar det lika tillåtna ’Kanada’, som är det vanligaste och därmed känns bättre, så har vi Kina, Kaszacstan, Korea och Kuwait. Kverige, Kstorbrittanien, Kpanien.
Vi köpte annars kesardressing idag och gladde oss över mer än tjugo grader kelsius på balkongen.
tappade visst ett r …
Krister …
Cstorbrittanien, Kstorbrittanien = Storbritannien ??
Särskilt Cpanien tyckte jag var snyggt stavat. (År 1989 gick diskussionerna vilda vad gäller vissa länders stavning på Nationalencyklopedins redaktion; det blev Canada.)
Dina: GRATTIS! Tel Aviv vann Euroleague efter förlängning, vilket var helt otippat. Julian och jag tittade och hejade på Tel Aviv trots att motståndarna hette Real Madrid eftersom Tel Avivs coach David Blatt (tydligen) är så mycket mer sympatisk än den andra coachen. Julian pekade på spelarna och folket runt planen och tjoade:
– Honom har jag spelat mot!
– Jag bodde i samma rum som han på ett läger!
– Han där har coachat mig!
– Den där, han är jättedum, kolla, nu fjantar han bara.
Nu fick jag lust att försvenska stavningen av coacha. Kotja, blir det. Hej från kreatur!
Det blir lite coolt som med kasjunöt — stavningen kotja (kåttscha?) förändrar uttalet.
Ibland blir nystavningen väldigt corcad.
Cram på er allafall.
Ja, visst gör det (kasjunöt har jag tyvärr vähäldigt svårt för, eftersom det får mig att tänka på kasjuber, ett folkslag vars existens jag tror jag först blev medveten om genom filmen Blecktrumman.) — kasju blir ka-SJU, ju.
Vackert exempel på oredigerad kommentar från mig, tror jag. Varför står parentesen där den står, och inte i slutet? Det frågar jag mig själv, och får inget svar utom ”pffttt pilutta mej”.
Nicclusrp, hjag stravlar vläl slom djgh vrill. Annarls bhlir gjag kärnkd.
[…] spanjor här i huset (den nyblivna Tjugoåringens pojkvän som är i Sverige för att spela basket i […]
[…] jag har berättat förut, har vi ju en spanjor i huset. Det är Tjugoåringens stora kärlek och jag är […]
[…] Det enda hon gladde sig åt egentligen var basketaktiviteterna i Eos och fästmannen (ergo ”spanjoren”) i Helsingborg. Men vad tusan – hon får förstås berätta själv vad som hände sedan! I […]
[…] berättade i förra kommentatorsbåset att spanjoren i familjen fick lite ont i hjärtat i torsdags. Eftersom det finns hjärtsjuka i släkten (pappa […]
[…] jag har berättat förut, har vi ju en spanjor i huset. Det är Tjugoåringens stora kärlek och jag är […]