För prick tio år sedan rotade jag bland mina tidningsurklipp och fann några notiser om Ingemar Stenmark. Och nu är det dags igen; fenomenet fyller 60 år idag.
Som alla andra också vet att berätta, stannade Sverige när Ingemar åkte i Madånnadikampiljo, Vengen, Kitsbyel, Santanton och Valdisär. Var det på en helg, såg vi till att inte vara ute i backen just då (vi som inte gillade slalom tyckte att fler Ingemar-tävlingar borde ha körts på helgerna) och var det på en vardag, ställdes lektionerna verkligen och på riktigt faktiskt in så att alla skulle kunna kolla på Stenmark.
Och så ändrade den där jädra Särschlang världscupreglerna för att sätta fälleben för vår Stenis. Min lärare i OÄ (ungefär samma som samhällskunskap, förstår ni ungdomar) använde den elake regelmannen som ett bevis på att kapitalism inte funkar medan han dunkade sin tummade Maos lilla röda i katedern.
En gång åkte Stenis alldeles särdeles hemskt och föll och tog sig i mål och vann ändå. En annan gång vann han med flera sekunder. Och en gång var det alldeles ohyggligt spännande när Filmäär och Stenmark var de enda två som kunde vinna, men … Sedan hände nåt och så hände nåt och så vann någon, men jag har ingen aning om vad det var för att jag just då var jättejättebekymrad över mina stora svettringar under armarna och att Den Stora Kärleken inte var i skolan just den dagen.
Så nu utnämner jag den 22 februari till internationella svettdagen.
Hihihiii! Och ack och jevvlar och total nostalgitripp och tjohooo!
… puh.
Jag har väl berättat här förut att min gymnasieskola — Alléskolan i Hallsberg — blev riksbekant nån gång under sent 70-tal.
Så här: Det där med avbrutna lektioner och teveapparater i klassrum i samband med Stenmark-tävlingar slutade med att just vår gymnasierektor Allan vad-han-nu-hette (till min grämelse minns jag verkligen inte hans efternamn, men jag tror att det var Larsson …) ryckte ur antennkabeln som matade alla teveapparater i skolan så att den slalomtävling hela Sverige stod stilla för, inte visades färdigt. Wheeee!
Den rektorn begåvades med smeknamnet ”Allan Sladd” och fick löpa gatlopp i riksmedia under det namnet!
Allts jag älskar Stenis, och fastän jag aldrig stått på ett par slalomskidor (men jagva en hejare på längdskidor) så satt jag tesammans med alla andra och kollade.
Sen älskar jag sådana där fantastiska tillnamn som Alan Sladd och önskar febrilt att jag en enaste gång kunde komma på nåt liknande.
Det närmaste jag kommit var att jag döpte vår klassföreståndare i gymnasiet, tillika den uschligaste svensklärare som beträtt en kateder, till Slemsvampen.
Annika, kommer du ihåg att Allan Sladd var en seriefigur i en tråkig biltidning när vi var små? Det här var den enda bilden Gooogel kunde bjuda på.
Och Allan Sladd är naturligtvis en travesti på Alan Ladd men det visste ni förstås redan.
*fniss*
Och så skulle det stickas Stenmarksmössor. Så då fick det bli några såna då men med ”Granbergsdals hytta” på och ”var har du fått tag på den?” ”Gjort själv! Kan du sticka åt mej också?” När jag nu tittar i mina pärmar känns modellen helt ute men modet går ju i ”tidsvågor” så det kanske är bäst att spara till barnbarnsbarnen.
Det var olika mönster på Stenmarksmössorna varje år, men modellen va den samma.
Personligen tycker jag att den modellen är betydligt klädsammare än de deprimerande gumstaskarna folk går omkring i idag.
Dessutom var de ju färgglada, inte alls i de bebisbajsfärgade kulörer som anses klatschigt idag.
Neonbeige och skrikigt grått gör ingenting för mig, om man så säger.
Jag stickade en Stenmarksmössa i syslöjden, och gjorde den extra fet med grovt garn och dubbelt foder så att den verkligen skulle värma även i kalla –30 °C.
Den gick tyvärr inte att använda, för det såg ut som om man vandrade omkring med en gammaldags torkhuv på huvudet.
Men det var i alla fall en färgglad torkhuv!
Numera är det Dobbymössor som gäller,
Lotten: Provade du mössan som tehuv?
http://tinyurl.com/hdfwomz
Den hade förmodligen varit perfekt som tehuva! (Ska minsann se i mina gömmor om jag har den kvar.)
Det har du säkert, om jag känner dej rätt, Lotten.
Om man har följt med sitt barn på ett antal Kentkonserter och hon nu har lyckats få två biljetter till sista konserten, visst måste hon gå med mig då? Eller hur?
Det kan finnas omständigheter som åsidosätter normala värderingar. En ung man i snygga gångkläder kan vara en sådan omständighet.
Har ni hört hur det låter när en höna nyser?
EXAKT så där lät min mormor när hon nös.
Fast hon var ingen höna för det.
Nej, det hoppas jag inte. Du är väl inte kläckt utan född, vad?
Förresten kan jag inte låta bli att visa ett annat juuur när jag nu ändå håller på — världens paffaste apa.
JAg TRor att jag är odlad.
Åhå! Så du spirar. Sträcker dig mot solen. Blir hängig om du inte får vatten. Gillar jord mellan tårna.
Eller med andra ord, en högst kultiverad person.
Haha!!
Nu är jag förvisso ingen man i snygga gångkläder, men det är förstås mig Maj Korners dotter bör gå på Kentkonsert med.
Bofinkar!
(Ursäkta. Jag blev bara så glad av att se dem.)
Annika: Var Knut med?
http://tinyurl.com/zcvfj3b
Oj och hoppsan! Jag skulle ju ha koll på när ni hade skrivit 150 000 kommentarer! Men si … det glömde jag och nu är vi uppe i 150 202! Grattis till er allihop!
Jag vann!
Räknade bakåt å sipofan – det var jag som var nummer 150 000!
Vad vinner man?
Coolt! Du vinner en pokal! Med chokladpengar i! Och en liten medalj som det står ”matchens lirare” på! Grattis!
Fick jag poäng för assist?
Kan jag få bli turneringens mest värdefulla spelare?
Alla får påsar, tycker jag. Och midaljur.
(Själv sitter jag i avbrytarbåset!)
Jag skäms som ett fyrfotadjur. Jag räknade inte alls! Det enda jag räknade med var att ingen skulle räkna. Mitt enda försvar är att jag inte är dopad.
Fast, vem vet? Jag kanske var nummer 150 000? I så fall får jag säga som sossepensionären: Gärna pension, men först en rejäl medalj!
Självklart får du vinna när du är så initiativrik och en finfin lögnare, Skogsgurra! Grattis igen!
Maj Korner, Ninja och Annika: ja! Och applåder för lång och trogen tjänst!
Ni får järna ta åv sjucklan åsse!
Sjucklan?
Den har vi redan ätit upp.
Alla får påsar. Så bra!
Vi har gått in för alternativa påskägg i år. Såna där med snask i visar sig vara mindre lämpliga i familjer med tendenser till diabetes. Så vi har nu beställt 16 stycken påskägg 8 svarta och 8 bruna. Helskägg med kompletterande mustascher.
Vi kommer att se ut som ett gäng amatörbankrånare/mullor/stumfilmsskådespelare. Ser mycket fram mot att få ta en bild av evenemanget. Den yngste deltagaren är inte ett år fyllda och man måste tänka sig för så att upplevelsen inte sätter djupa själsliga spår. Kanske man ska prova på en av hundarna först? Och sedan låta junioren prova.
Alla insikter i barnpsykologi tas tacksamt emot. Var är Den Blyga?
Ljuvligt, Skogsgurra!
Haha!
Påskäggen av sort svarta och bruna!
Så tråkigt att jag sitter ensam kvar uppe och inte kan citera för någon.
Och jag hann somna jag också! Heeeej Cecilai N!
I zodiakens tecken?