Idag ska ni egentligen inte hänga här, utan hemma hos Pysseliten. Men förra årets intensiva skryt om skidåkningens fasor och ljuvligheter slutade ju dels med att jag drabbades av hybris eftersom jag åkte Stafettvasan i basketmatchställ så jävla snabbt, dels med att jag bestämde mig för att åka skidor resten av livet. Jag må ha trillat var hundrade meter och lika mycket på platten som i backen, men däremellan for jag fram som en gasell. Sägs det.
Jag anmälde mig och betalade och skulle definitivt åka Tjejvasan 2016. Dessutom drog jag med mig minst tre andra i fallet, varav Pysseliten var en.
Snövita vidder, ljuvligheters ljuvlighet och de knastrande knäna som pallade skidåkning alldeles utmärkt, räckte alls inte till när jag i somras drabbades av hälkuddepaj. Eller nåt. Privat sjukgymnast (600 kr per behandling), hokus pokus och styrketräning med allt från gummiband till tortyrinstrument från medeltiden och lite mer hokus pokus hjälpte inte. Den 5 januari kom domen:
Men skidåkningen – som kostade mig ett par fantastiska stövlar som stals, en axel som gick sönder i en nedförsbacke och en helvetisk massa tid och fokus som försvann från mitt basketspel – finns ju kvar.
Jag måste bara bli miljardär och forska fram konstgjorda hälkuddar och skidstödhjul först.
Men! Hur gick det för Pysseliten? Bröt hon i Evertsberg? Körde hon i mål? Kolla.
Fick du tillbaka startavgiften?
Det är ju verkligen tråkigt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att beundra orden ”vänstersidig hälkuddeatrofi”, de ser så oerhört poetiska ut!
Åh, men Lotten, det var ett underbart fall att bli med dragen i! Dom där hälkuddarna ska nog lite ny nanoteknologi kunna rädda. Idag upptäckte jag förresten en intressant bieffekt av Vasaloppet – veckan efter kan man trycka i sig en hel pizza utan att kräkas! Det har jag nog aldrig lyckats med förr …
Det är din kropp som optimistiskt ställt in sig på den kaloriförbrukning som behövs för ett Vasalopp i veckan, Pysse!
Det blir inte RIKTIGT samma affekt av att springa tio varv i lägenheten….
Effekt! Inte affekt!
Då får jag väl åka Vasaloppet igen då! Tjoho!
2014 blev vi tvungna att avbeställa en resa till The Edinburgh Tattoo av medicinska skäl och fick tillbaka varenda krona, ett femsiffrigt belopp. Gissningsvis för att våra biletter gick att återanvända direkt. Det bör väl ha varit samma sak med Tjejvasan. (2015 kom vi dock fram).
Japp, LarsW, man får pengarna tillbaka om man har en försäkring. Det tror jag nog att Lotten hade, med tanke på knävlarna. Jag tecknade också en, vilket var tur. 155:- för alla lopp under ett år är en bra försäkring, med tanke på vad startavgifterna ligger på.
155 spänn per försäkring och deltagare som förmodligen finns på restplats, liksom den gjorde vår hos Tema –det är för övrigt hög tid att boka in sig på årets Tattoo hos dem– liknar 155 spänn i ren vinst eftersom arrangörerna ändå får in avgiften från någon annan.
Japp, det gäller Vasaloppet, men försäkringen täcker ALLA lopp som man anmäler sig till, även mindre arrangemang som tex Öckerö Swimrun dagen före midsommarafton. Bra affär för mej, troligen en bra affär för försäkringsbolaget, ingen skillnad för dom enskilda arrangörerna, eftersom jag inte tror säljer biljetterna på nytt. (Den administrationen skulle kosta mer än den smakar.)
Vi fick en resa på köplats förra året och står på kö för till en i år. Knappast en förlustaffär för reseföretaget. Gissningsvis har Vasaloppet också köplatser [ursäkta ordvalet] som knappast blir tomma.
Ja, man kanske säljer fler platser fär att man räknar med ett visst bortfall ja, så kan det nog vara.
BTW: Här är min upptagning från Edinburgh Tattoo 2015. En fantastisk upplevelse. Det är så att man vill resa dit igen, trots billetpriset och stanken i Whiskybryggeriet.
Vad bra att du är här och håller ställningarna, Pysseliten! Jag basketar!
Pysse: Äta en hel pizza har jag kunnat i många år, utan tillstymmelse till vasalöpande. Inte är jag så stor på bredden heller.
Annars ska vi ha uppåt sjutti personer här imorgon så vi håller på och förbereder lite.
Det kan man kalla kalas! En gång var jag på studentskiva hos en italienare som lovade pizza till alla gäster, det var ståplats i lägenheten och han bakade halva natten … Don’t go there.
Hela vår släkt är alldeles oerhört imponerade av Pysses skidbravader. Inte nog med att hon klarade alla komplicerade situationer från före start och framöver, hon kämpade på i tämligen tjofsigt före i elva timmar (för att få ut så mycket som möjligt av startavgiften, tror vi) och sedan gick hon i mål, Inte bara med ett leende utan till och med MED ETT SKRATT! Jag tror hon kommer att ställa upp nästa år igen!
Jag är inte bara impad av Pysses bravad i skidspåret. Hon har en hel del annat för sig som också imponerar. Och då snackar vi inte bara simning i extremt kallt vatten. Och så är jag impad av alla de andra mellan 10 000 och 20 000 som åkte Vasaloppet. Och alla människor som knappt överlever sina försök att komma undan IS och andra terrorgrupper. Och de som inte klarade det kan jag inte heller låta bli att vara imponerad av. De gjorde det de gjorde i medvetenhet om att det kanske inte skulle lyckas.
Vad jag inte är imponerad av är en massa obetänksamma och fordrande människor som inte verkar ha en aaning om hur livet kan vara och ser ”det vidriga” och ”katastrofer” i små vardagshändelser som vi tidigare låtit passera utan kommentarer. Är det inte dags att rensa upp i blasketräsk med grannskap?
Måns var i särklass bäst i kväll. Riktigt bra.
Hoppsan, jag råkade kommentera som groomen. Men det gäller honom också, alltsammans. (Vi är så lika, så.)
Själv ser jag på Mellon med samma känsla som man passerar en trafikolycka. Är det här allt dessa deltävlingar kunde komma fram till, så vore våra licenspengar bättre använda till annat.
Annars är jag fortfarande nyfiken på om Lotten fick tillbaka hela eller delar av startavgiften.
LarsW, jag håller med dig fullständigt om ”mellot”.
Men det blir så när Ture Björkman endast väljer in
låtar skrivna av personer i sitt kompisgäng.
Kunde inte bry mig mindre. Ursäkta uttrycket. Men nu har jag försökt förstå Ture. Legat och funderat. Heter han så? En Krister Björkman har jag lokaliserat. Men någon Ture?
Eller kallas han så i det där gänget som är med och tävlar? Ture – som i ha tur?
Skrotnisse.
Så sant SG 21:15, om man räknar insatsens storlek som mått på prestationen finns det mycket som är mer beundransvärt är att åka Vasaloppet (som ju till största delen har varit en fröjd för mej.)
Och att utgå från att andra har samma perspektiv som man själv är ju bara naivt, alla har sin egen ryggsäck fylld med upplevelser och erfarenheter.
Något som jag funderar på ibland är varför framgång mäts som det gör. Jag har vänner som inte kan glädjas åt mina ”på pappret” framgångar utan att själva känna sig sämre, det är sorgligt. För mig är det en framgång när jag har övervunnit något svårt och obekvämt, som att sätta mig med chefen och säga att jag inte trivs på jobbet på grund av hen. Jättejävlasvårt, kräver månader av dålig sömn och slitsamma dagar. Helt utan grattis och dunkar i ryggen, ingen avund, inget beundransvärt. Men jädrar vad skönt när det är över och framgångsrikt förlöpt. En framgångsrik cancerbehandling, likaså.
Nåväl, bara en tanke. Ni har förmodligen alla haft samma typ av framgångar.
Så, nu gläds vi lite åt lille Frans. Vi ska inte förringa hans prestation.
Kristure Björkman.
Nu har jag i Pysselitens bås ställt en högintressant vallafråga. Hon åkte inte bara Vasaloppet. Hon vallade.
Oj, men jag hänger ju här, får väl hasa dit då.
Tack, Pysse. Du förstod precis hur jag menade.
Gött SG, och du ska veta att jag kände hela familjen Englund+Frost’s support! Tacksam.
Du kan få ännu mera support om du sköter dina kort väl. Jag fick just detta mail från polarn Bernhard:
”Dear Friend,
Compliments of the day and i hope that this email meets you well, first of all let me begin by introducing myself. I am Bernard Madoff, an American convicts, stockbroker, investment adviser, and financier. I was arrested in December 11, 2008, but before the arrest, I was the founder of Wall Street firm, Bernard L. Madoff Investment Securities LLC in 1960 an also the Chairman of WallStreet Firm.
On March 12, 2009, I pleaded guilty to eleven federal felonies and admitted that i turned my wealth management business into a massive Ponzi scheme, which defrauded thousands of investors of their billions of dollars in the USA.
My case was in court trial until June 29, 2009, and I was sentenced to 150 years in prison. I am presently serving my jail term, and right now I am battling with Kidney Cancer and waiting for my death. The US government has confiscated all my assets, my wife has left me, and my two sons are dead. I have lost everything that is of value to in life, even my freedom, and my life is worthless and nothing matters to me again.
Now i come to learn the lessons of life and i have thus accepted Jesus Christ as my lord and personal savior and I regret my past and thus very remorseful of my wrong doings, by betraying the people who entrusted me with fund. I am now a born again Christian and have repented from my sins.
I still have in my possession a total sum of €100,000.000.00 (One Hundred Million Euro), which the USA Government is not aware of because the fund is hidden far away from American continent. I have determined to share this wealth and give back to people of the world , i want to give it to charity ,to the less privilege and provide homes to homeless, people who are facing hardship in life, Natural disaster and war victims of Middle East and Africa respectively. Motherless homes, old people’s home etc….
I am writing you to assist me in distributing this fund, through charity means and give life to the less privileged ones. I have gone through your profiles during my search for someone that i could assign and commit this mission to and i am rightly convinced that somebody of your statue will not stoop so low to derail in this kind of social and humanitarian task for no reason whatsoever hence am contacting you. My instincts and fate has led me to you.”
Det är synn om polarn Bernhard. Nån som vill hjälpa honom? Eller har ni redan satt igång?
Fan vet om jag inte satsar på den där bruttan i Lagos istället. Hon har ju lovat att hon ska vara min lydiga tjänare. Bara jag hjälper henne att sätta sprätt på några zillioner. Det verkar roligare.
Djupt tack, Skogsgurra, det var ett söndagsskratt värt namnet!
Hm, har det blivit vanligt att utge sig för att vara verkliga, faktiskt existerande, kända personer i sådana där sammanhang?
Chapeau, Pysse!
Claque, Pysse!
Puss, Ninja!
’Merci, vague gant’, ÖR och Ninja
(Nä, jag kan inte ett ljud franska, men jag chansar lite.)
Det var en rejäl chansning, Pysse. Vad menas med det? Klen handske? Är det nåt man kan skylla på när man inte vinner Vasalopp?
Jag tror att det är en upplockad duellhandske, jag.
Pyss, till nästa år så får du locka med dig Karin E (systern)
till en Vasaloppsstart. Hon verkar allt lite sugen. 😉
Alla är välkomna att skida med mej nästa år! Idag har jag köpt skidor till Karlsloken, måste genast ta ut honom att cykling är en vintersport.
Jag skrev typ: ”Tack, vinkar (med) handsken” Hatt och handskar hör ju liksom ihop, tänkte jag …
”… ta ur honom …”
(Fantiserar nu att Pysseliten talar bred skånsk dialekt. Fnissar fånigt på grund av egen låg humor. Låg, låg humor.)
Jag ska förstås inte åka med (jag är skiddålig), men hejar gärna för jag är fortfarande lika imponerad av bedriften.
Och en allmän association till sporter och skador får mig att vilja visa att inte alla bårbärare kan bära bårar. Ytterst svårt att förstå vad de egentligen håller på med.
Ja, fast du får ju ta ut honom också!
Di däringa bårbärarna har inte varti scouter, inte!
Å så pratmakarn som bara mal på i samma tonläge. Men spelaren som försöker rädda sin skadade lagkamrat från att få en välbyggd häck i ansiktet, å signalerar hejvilt att han minsann inte fattar nå!
Killen var hur skadad som helst till dess att han insåg att bårbärarna var i sämre skick än han själv. Tanken leder ooosökt till detta.
Nja, inte hela vägen till italiensk fotbollspraktik, lite skadad var han allt. Han stod ju och hoppade på bara ett ben, sen bar kompisen ut honom, och utanför sidlinjen stod han på bara ett ben igen tills han satte sig ner.
Fast hur som helst är bårbärarna intressantast.
Bårbärarna var helt klart i sämre skick än liraren. De kunde ju inte ens lyfta. Han kunde iaf hoppa på ett ben. En bedömningsfråga.
Jo, sant.
Cykling är inte en vintersport, det är en säsonglös sport. (längtar till att kunna ta av dubbdäcken på cyklarna och lägga på sommar resp höst/vår-däcken på dom.)
Här vänder man ryggen till – och då dör båset!
Det enda jag kan se på mer än ett halvt dygn är PK och hans förvånande statement att cykling är en poänglös sport.
Är det min anslutning som funkar dåligt (nu i Älvkarleby, övergivet, rått och kallt) eller har alla fått tunghäfta? Fast på fingrarna.
Gurra, näe ingen tangentbordshäfta här. Har härjat runt hos
systern din i jakt på en hållbar lösning för digitaliserande
av, vad det verkar, enorma mängder diabilder, filmnegativ och
liknande som hon har tagit hand om efter er far storfotografen.
En extern disk eller två kostar inte mycket numera. De är dessutom skilda från ”molnet”. Min lösning.
Jättebra, LL. Där finns det en hel del att ta hand om. Tacksam för all assistans som jag själv varken kan, hinner eller kanske inte ens är betrodd att leverera. Det senare är en sån där grej som man lägger till av bara farten för att få lite knorr på’t.
Beträffande knorr så ser jag att jag läste fel beträffande poänglös – säsonglös står det ju faktiskt.
LarsW, javisst den biten är det inga problem med utan
själva digitaliseringen. Eftersom diabilderna & negativen
verkar vara av skiftande format så har hon haft problem med
att kunna skanna bilderna då Karins skanner inte verkar
kunna hantera mer än ”vanliga” diabilder.
Förlåt! Det är ju mitt fel! Här skulle det ha legat ett nytt inlägg för flera timmar sedan!
Under tiden kan jag berätta hur verkligt god en verkligt god hustru kan vara.
Det var den lille Beppen som varit i nypörtet på undersökning och befunnits vara frisk och kry. Detta meddelades Beppens hem i Örebro och det lovades att han skulle stoppas i paket och skickas hem igen. Vilket inte skedde på grund av orsaker och skäl. Vilket ledde till oro och undran i beppehemmet eftersom Beppen skulle ut på uppdrag på måndagen.
Beppens fader, make till den verkligt goda hustrun, såg sig då nödsakad att åka omvägen via Örebro och lämna Beppen när han nu ändå var på väg till Älvkarleby. Visserligen skulle det innebära nästan en fördubbling av restiden, men vad gör man inte för att sona sina uraktlåtenhetssynder?
Då steg den verkligt goda hustrun fram. Utan att väcka beppefadern tog hon Beppen for a ride till Örebro. Inte nog med det; hon hade även ställt iordning kaffe för den försumlige.
Det är inte bara Olle/DDM som är lyckligt lottenad – om man säger.
Beundransvärt! Och sådan godhet bör reciprokeras, gärna med guld och gröna skogar och andra önskvärda ting, samt frukost på sängen om sådan önskas (inte alla önskar frukost på sängen; själv tycker jag inte alls om det …).
För övrigt önskar jag att jag hade ätit paj i dag, men det har jag ju’nte. Och nu är det mindre än en timme kvar — π-day!
Och själv tycker jag inte alls om att få upp frukosten på rummet…
Amen, va kan ja göra? Hon är ju så nöjd med lite blomlådor och en skvätt vin emellanåt. De gröna skogarna var ingen succé – dem har vi förresten just lämnat och guldet som satt i flaggstångens topp är vi inte alldeles säkra på. Men hon är glad ändå.
Ja-a … falla på knä och tacka universum, helt enkelt. Samt sjunga hennes lov, förstås (och det har du ju just gjort).
PERFEKT avslutning på detta bås: en kärleksförklaring! Hear, hear!