Hej alla som inte läser julkalenderinläggen – det här är vad man vinner … om man vinner.
Ni som har vunnit men inte har skickat adress och storlek: mejla! Ni som har vunnit och inte fått tishan fastän ni har mejlat allt ni kan och vet: förlåt. Något har blivit fel och det är bara att försöka igen.
Ni som tycker att gåtorna är larviga men ändå gillar att läsa: gå till facitsajten och njut.
Ni som vill lära er att busvissla och väntar på busvisslingsskolan: den kommer! Jag ska bara …
Ni andra: om ni ämnar ha is i magen, beakta då volymutvidgningen.
Vet ni att de där strumpbyxorna köpte jag 1989. Förkrigskvalitet.
Kan jag få vinna ett par sådana också?
Och vi då, som aldrig lyckas gissa rätt eller bli dragen ur hatten, vad ska vi göra?
Kalasbyxorna är verkligen snygga. Tyvärr gör sig mina ben inget vidare i vare sig tvär- eller bredrandigt. Pjucksen då? När köpte du dem? De går inte heller av för hackor.
Förkrigskvalitét på strumpbyxorna! Eller, innan de kom på att det är ”smartare” att göra såna som går sönder så man måste köpa ett par till… och ett part ill… och ett till…
En spark på en spark! Snygg tisha!!
Jag vann en tröja när jag bommade på någon som jag verkligen borde ha kunnat; Asimov. (Vad säger maken om den semikoloneringen?)
Det känns lite som ett tröstpris, eller?
Vinner man hela kreationen eller bara strumpbyxorna. Jag gillar nämligen sparken.
Sen undrar jag en sak till, vet ni hur man kan se att någon fått en spark i baken? Enkelt, medarna sticker ut.
Moster Mjölgumpa: statistiskt sett är det svårt att bli dragen ur hatten om man gissar två gånger på 19 dagar. Rätt behöver du däremot aldrig gissa. (Inte du heller, Plastfarfar.)
På min önskelista står det högst upp: ”randiga strumbyxor”. Jag har nämligen bara två par, varav de antika har tappat magresåren. Pjucksen är tre storlekar för stora, köpta på trippelrea i en helt vanlig skoaffär förra året.
Modebloggare? Jag? Joföfaen.
Men det osnöar hos er!
Här har det vräkt ned hela dagen och en shoppingtur med maken förlängdes trekvart eftersom en lastbil behagat ställa sig på tvären i en backe när vi skulle hem. Vi såg nästan avfarten men fick vända och köra en flera mil lång omväg hem. Men eftersom det fortfarande var avstängt när vi kom tillbaks till utgångspunkten (ja, minus 500 meter dåå) så var det rätt beslut.
Wow, det där kallar jag vinst! Hittills har jag bara fått tishan, ser verkligen fram emot resten också. Inte minst den där söta tjejen med nudelsoppfrisyr som kör sparken så att jag kan sitta framtill och lata mig.
Busvissla har jag aldrig lyckats lära mig så det vore ju kul.
Ha en skön söndag!
Två gånger, det måste vara minst tre!
Vilken fin sparkstötting! Sparkstöttingåkning är nog den enda vintersport jag skulle kunna tänka mig att ägna mig åt.
Men stopp där, jag tingade ju sparken först.
Men sparken, kära nån, den kan man ju bara gå ut och köpa. Just den här köpte jag till min djefla man i julkapp för ett år sedan. Men jag är besviken på sakerna som man ska stå på – när jag var liten var det metalltrådar som var formade som SSSSSSS , nej vänta så här:
~~~~~~~~~
På medarna alltså. Nu är det en ful svar plastgrej som är stört omöjlig att få på. Men kolla på Granngården och Coop!
Ingår den där nudelsoppefrisyrpuddingen i priset om man köper den på Granngården och Coop?
Mja, puddingen får du köpa i en delikatessaffär.
Ey, Lena Olin i snyggare repris. Varats olidliga ochsåvidare.
Mäh, hon hade snyggare urringning, Rosman.