Ska bara berätta att vi bor hemma igen eftersom jag inte kommunicerar med släktingar på vanligt sätt utan bara fnyser ”men läser du inte bloggen” när de bekymrat ringer och frågar hur vi haaaaar det.
I morgon är det fyra veckor sedan huset brann. Alla böcker och möbler i rummen som är vatten- och rökskadade är magasinerade och hantverkarna river och sliter och sågar och bankar varenda dag och inte har vi lyckats komma på vilket golv vi ska köpa. (Har ännu inte hittat 60 m2 parkett på Blocket.)
Vi bor i halva huset och sover i tre rum, vilket går jättebra eftersom alla rum har 714 sovplatser eftersom jag vill att folk och kompisar ska sova över så fort de kommer åt eftersom det är så himla mysigt när man är många eftersom … ja. (Ni förstår väl att jag kommer att börja samla på katter eller tidningshögar när barnen flyttar hemifrån?)
I källaren har jag röjt och fixat fram en pysselplats och en läxläsningsplats. Den djefla mannen jobbar i gästrummet vid en släktklenodssekretär och jag sitter i dubbelsängen och jobbar.
En inte arrangerad bild. (OBS! Tangentbordet lyyyyyser!)
Dubbelsängen står även vid den enda tv:n, varför det igår kväll såg ut så här i min arbetsplats:
En lite mer arrangerad bild – Sjuttonåringen balanserade kameran på en bokhög och programmerade självutlösaren och kastade sig fram i vänster bildkant. Strax ovanför syns mitt huvud (vad säger jag och till vem?), Nioåringen som håller en fjärrkontroll framför Sjuåringen, Den djefla mannen som verkar se ett spöke i kameran, Tolvåringen bakom ett papper (?) och så längst fram Femtonåringen bakom en dator.
Nu ska jag ladda inför en lång bilresa till Söderköping, spela en basketmatch med för få spelare och för många stukade fingrar och sedan njuta av en lång resa hem igen. Facit och nästa lucka kommer när de kommer! (Fast det struntar väl ni i – ni som läser detta – kom jag på nu.)
Jag tror att jag på bilden säger till Femtonåringen:
– Hallå, hör du inte? Du sitter på Molière och Becket! Akta Lagerlöf!
Då kan man ju utgå ifrån att de INTE blir hemlisbloggare….
Visserligen hittar man konstiga saker på Blocket men jag skulle tro att 60 kvadratmeter parkettgolv är nåt som man ska investera i. Man vet inte riktigt vad man får på Blocket och sånt.
Myyys….
Det ska vara mycket ungar i sängar.
Redan en månad? Hm, räknas det som snabbt jobbat eller inte…
Jag förstår att ni har anammat hjärterum och stjärterum som det Bergmanska mottot. Om ändå fler ville göra det så mycket trivsammare det skulle bli överallt.
Nu ringer klockan att lunchens banangratäng är färdig. Dags att samla alla.
Jag gissar på Britta Borg.
Behövs det bränder, eller brukar ni få tonåringarna i sängen ändå? Här är de bara de under 12, som brukar samlas där. Hemmets enda tonåring fnyser numera åt för mycket samkvämande (fast fyraåringen kan fortfarande få sitta i hans knä och få kramar, så där lite kantigt, som bara han kan).
Becket med ett "t" är naturligtvis ärkebiskopen i Canterbury som mördades 1170.
Den nobelprisade munterministern stavar ju som bekant med två "t".
Tack den djefla mannen
Då kan jag ju rusa ner till dagens lucka, och satsa på Beckett.
Häde ändå ingen susning när jag läste den för knappt 20 timmar sedan
Din arbetsplats ser ut som min hemarbetsplats, fast jag brukar bara bli invaderad av 1 barn eftersom vi har 2 tvapparater.
Jisses, här har vi ju ett oavslutat ämne!
1. Vi vann!
2. Vi spelade jättedåligt ibland och jättebra ibland.
3. En tjej (tant) spelade i 1,23 minuter innan hon sträckte baksidan av låret och låg som en strandad val vid baslinjen.
4. Jag blev inte utfoulad.
Nu kan man ju tro att det är BRA att inte bli utfoulad. Men jag ser det inte så. När jag bara får två foul har jag inte gett mitt allt. Gah. Jag vill spela om matchen.
You could certainly see your skills within the work you write. The sector hopes for even more passionate writers such as you who aren’t afraid to say how they believe. Always follow your heart.