De som inte har läst kommentarerna idag vet inte att Agneta har spakat flygplan, att Översättarhelena repar på söndagar och vilket cigarrettmärke Plastfarfar gillar eller att Dina har ätit banangratäng. Man lär sig så himla mycket varje dag.
När jag efter att ha spelat stormatch (och vunnit mot tvåmetersdamer!) i Söderköping, kastade jag mig in i kommentatorsbåset eftersom ni hade slängt iväg en gissning eller en ledtråd eller en dagsrapport ungefär var femte minut. Vatten-Sanna hade när jag kom in nyss konstaterat att det var ovanligt roligt i kommentatorsbåset: ”Två distinkt urskiljbara falanger som ger finurliga och ordvitsiga antydningar och båda är övertygade om att de löst hemlisbloggarmysteriet.” Och hakke höll nästan med: ”Jag tyckte mig nog kunna urskilja mer än två falanger. Eller var det två falanger som anföll på två flanker vardera? Deckare, hästar, fotbollsunder och så den ledande flanken full av messerschmittar. Efter att ha ägnat lördagen åt att handla hemliga presenter, fylla frysen med ekologiskt lammkött och kolla Henrik Schyffert försvarstal på digitalboxen har jag läst kommentarerna och läst om texten och kan bara kapitulera. Scotland Yard nästa för de kommentatorer som envist träffar mitt i prick!”
Gårdagens lucka fick skötas utan mig. Men redan när TBFKAEM konstaterade att det var en ungdomsbok från flydda tider, visste jag att allt skulle ordna sig. Däremot är inte alla till synes konstiga meningar ledtrådar. ”En match i tre perioder som varar femton minuter. Vad månne det vara? Det är nog en ledtråd.”
Nope, det tog bara en kvart tills matchen var slutspelad. Det var inte mer än så. Alla siffror är inte viktiga, sa Einstein. Eller nej, det gjorde han ju inte alls.
En initierad kommentar kom Cruella med, när hon påpekade att det var en undermålig översättning. För det får man ju hålla med om att språket med våra moderna ögon sett är stolpigt, ansträngt och väldigt forcerat. Fast å andra sidan har jag faktiskt en morbror som talar i skriftspråk, och det låter alldeles förtjusande. Hemlisbloggarens repliker ser ut så här:
– Jag vidtog mina förberedelser nyss.
– Det är klokare att passera det här landets gränser i mörker.
– Du milde, visst inte!
– Har ni hört det helt nyligen?
Nykomling visste besked: ”Även idag kan man tänka på gröna böcker, tror jag i alla fall, så här i flygande sväng.” Men vad menar Niklas? ”Det första som kommer upp är en gammal klassiker från ungdomen som inte handlar om PK men nästan.” Aha, Åshöjdens BK! Men näe. Men PK: ”En Algy som figurerade i PKs ungdomslitteratur hade en ingefärsvän och en som inte var stor längre.”
Jag kan fortfarande inte bestämma om det är Biggles eller författaren Captain W.E. Johns 1893–1968.
Men vi tar väl den senare eftersom han finns på riktigt? Japp. Johns är
britt, son till en skräddare och dotterson till en slaktare. Det har i
och för sig ingen betydelse, men något måste jag ju skriva. När jag får
nobelpris kan alla få skriva att jag är brorsonsdotter till en
veterinär som dog av ett kobett. (Fast som egentligen dog av syfilis,
men det var hemligt.)
Se, W.E. Johns såg ju ut som R:et Eklöw! (Om ni vill frossa i bokomslag på engelska ska ni titta hääär.)
För att fortsätta på den inslagna vägen där jag jämför mig själv med Bigglesförfattaren, så deltog han i katastrofen i Gallipoli i första världskriget (se filmen!), överlevde malaria, var krigsfånge, flög kors och tvärs och kraschade i havet, i öknen och i ett hus medan jag fotograferar mögel i duschar och stukar fingrarna.
Johns (som inte var ”captain” utan bara tog det som författarnamn, ett namn som inte står på de senare svenska upplagorna) debuterade som 29-åring, men gav inte ut sin första Bigglesbok förrän tio år senare. Och sedan skrev han och skrev tills nästan 100 böcker var skrivna. För då dog han. Vad jag inte visste var att han även skrev tio tjej-Biggles-böcker – om Captain Lorrington "Gimlet" King, på uppdrag av Storbritanniens flygministerium (kopplat till RAF). Johns var förresten den som nekade Lawrence of Arabia tjänstgöring. (Han fick dock bannor och släppte in honom senare.)
Stefan ”Boktipset” Mählqvist har skrev förresten 1983 ”Biggles i Sverige: en litteratursociologisk studie av W E Johns Bigglesböcker”. Så nu förstår ni hur viktig Biggles är? Själv läste jag alla Bigglesböcker som jag kom över i 10–14-årsåldern. De var gröna (ännu fler gröna böcker, ja!) B. Wahlströmsböcker, liksom Dante & Tvärsan och Tvillingdeckarna – som jag också läste. Däremot har jag inte läst andra röda böcker än Kitty. Inte en enda hästbok! (Men jag är ju så himla allergisk.) Nä, Biggles, det var mer min typ. Som (vilket både Jorun och Plastfarfar påpekade) inte går att låna på biblioteken eftersom han anses vara mindre bra litteratur. Pfffft. (Eller har han släppts in på senare tid?)
Ännu en av gissningarna måste nämnas, nämligen Görels: ”Det här är ju en helt ordinarie stickbeskrivning, med en extra finurlig montering.” Och så ska ni titta på Annas länk till oumbärliga böcker. Åh, en till, Godiva tror att det handlar om sex: ”Att med flit försätta sig i underläge, att komma ut ur duschen med en cigarett i handen, att notera med tillfredsställelse att resten av killarna är på väg mot omklädningsrummet och ’med böjda ben satte han full fart och befann sig snart på gränsen till sin egen förmåga …’ ". (Cigarretter röker de hela tiden i Biggles, de slår dem mot handen och knackar på dem och askar här och där och dödar dem till sist.)
En vinnare! En vinnare! Plommonstopet är välfyllt, men alla har inte gissat. Sorgligt. Jag tar bort och känner mig som Meryl Streep i Sophies val. Men här har vi en lapp som det står … blott två små versaler på: AB. Och vem än Fröken Näbbgädda är, så delas härmed ett extrapris ut (årets första!) till dig eftersom jag skrattade högt av kommentaren strax efter midnatt!
Nu ska jag få ordning på länkarna också så att ni slipper krångla för att hitta hit och dit. Lucka 13 öppnas vid åttasnåret imorrn! (Och detta facit fick fel siffra först så länken hit är knäpp.)
21 kommentarer