Bästa dagen hittills! Som ni rimmade! Hjälp! Wohooo!
(Rättviseparentes: man måste inte rimma och jag tycker om er alla. Det är bara det att jag är extra förtjust i rim, t.ex. sådana av Plastfarfar, Ami, Vovvamomo, Crrly, Smultronblomman, Anna, hakke och Dieva för att nämna några.) Vi tar ett aktuellt exempel från Niklas (inspirerad av nylimerickaren Örjan):
En rödhårig brud i Bretagne
Har käkat sig mätt på lasagne
hon tittar i sörjan
och tänker på Örjan
Sen tar hon ett glas med champagne
Några felgissningar först: Sanna föreslog Cathrine Tate, vilket fick min stökiga hjärna att associera till Corinne Tate. Som ju var lika fel hon. Wickmanskan gav mig annorlunda beröm: ”Jag är impad av att du lyckas skriva ’hon han mött hemmavid’. Det hade jag nog inte klarat, som rabiat språkpolis i vissa lägen.” Yvonne försöker verkligen: ”Idag förstår jag mindre än vanligt. WV säger nu ’trapp’, så för att gissa på någon säger jag Julie Andrews.” (Listigt! Men fel.)
Men det fanns ju en hel hoper rättgissare, som hoppade av lycka och klappade händer och inte visste till sig. Först var av naturliga skäl (trots att hon ju inte visste eftersom hon hade struntat i mejlkontrollen, läs mer nedan) Ökenråttan: ”Très facile! [—] (Vederbörande är också kompis med den helige Andhé från lucka nr 4, by the way.” Sedan krånglade hon till det för Crrly genom att påstå att WV:n amish var rätt spår, när det egentligen var den trevliga möbeln i shaker-stil som avsågs. Kerstin nästan-känner dagens HB: ”Den här personen gick faktiskt i samma lilla byskola som min pappa [—].”
Möbel-Carl hade en son som hette Bonde-Ulf (efter nutida kvällstidningsspråk), som fick en dotter som hette Bodil Malmsten (f. 1944). Men när föräldrarna skildes och pappan gifte om sig med flickan i granngårn, fick Bodil med systern Åsa bo hemma hos mormor. Där stökade lilla Bodil såpass att hon hamnade i fosterhem i Vällingby … eller? Och där drabbades av ätstörningar och vantrivdes alldeles oerhört? Eller? Det var här jag saknade fakta, vilket gjorde lucköpningen så försenad att ottan blev till förmidag: vad hände? Fick pappan kalla fötter? Blev Bodil konstnärstossig? Eller ”bara” tonårstrotsig? Fick vällingbyborna ordning på henne? Varför flyttade hon till Frankrike? Varför bor hon inte kvar i Frankrike? Hur känns det att blogga utan kommentatorsbås? Varför har jag så många frågor? Bryr jag mig egentligen?
Japp, såpass brydde jag mig att jag igår mejlade till Ökenråttan (som skriver en bok om farfar Carl i detta nu) och bad om faktahjälp och sedan satte mig att läsa Bodils ”Mitt första liv” (2004) i en fåtölj nära en öppen brasa, ungefär som ZKOP tydligen gör. (Fast min fåtölj var av helt fel sort.) Jag såg visserligen knappt de små bokstäverna och tappade fokus av den brutna kronologin och det faktum att Bodil serverar ett förord där hon deklarerar att den memoarliknande bok man precis ska till att läsa, skrevs motvilligt eftersom hon vill ”skriva en roman om någon som inte är jag. [—] Jag vill bort från mig själv när jag skriver, inte ini mig, inte ner i. Jag vill framåt och ut, inte tillbaks.” Det var en svårläst mening jag fick till. Varsågod att andas.
Alldeles i hatten.
Men hur det nu gick till, så skrevs boken i alla fall och jag vet nu att Åsa och mamman flyttade från morföräldrarna när Bodil var 10 år och att hon själv flyttade till Östersund ett år senare för att gå i skola och bo i inackorderingsrum och att hon pga. någonting som inte nämns fick flytta till en familj på Ångermannagatan 125 i Vällingby när hon fortfarande var elva år. Och att det inte var en bra tid – hon gjorde ett självmordsförsök när hon var 16 år och var inskriven på PBU.
Jahapp, det är väl bara att börja läsa fler Bodil Malmsten-böcker dårå, sa jag till mig. Nu skriver hon dem förresten i Sverige – motvilligt rökandes Camel Light eftersom det ingår i skrivarsituationen. ”Efter varje cigarett vädrar jag ut röklukten och tömmer askkoppen. Det är äckligt, dyrt och tidskrävande, jag tycker inte om det men jag gör det.”
Jaha. Hon röker men gillar det inte. Det finns mer hon inte tycker om: ”Att folk numer har börjat skicka bilder av nuet till varandra med sina mobiler är väldigt oroväckande. Enligt mobiltillverkarna är bildkvalitén på mobilbilderna ett övergående problem. Problemet med vad det är för fel på folk som i varje ögonblik måte bevisa att de finns, genom att skicka bilder av sig, förblir olöst.” Jag undrar nu om hon motvilligt tar mobilbilder också.
Så här är det med Bodil Malmsten och mig: våra hjärnor kommer nog inte överens. Hennes texter är så älskade och omtyckta och inspirerande och fantastiska för andra människor. Min mamma har flera gånger gett mig hennes böcker som julklapp, och jag försöker förstås att tycka om allt. Men. Jag reagerar ungefär som inför Madonnas och Britneys kyss:
– Jahaaaaa …
Eftersom hennes blogg är innehållet i några av hennes böcker, citerar jag ett blogginlägg här och nu:
”För den som undrar
Jag läser inte recensioner.
Jag öppnar inte weblänkar till inslag med recensioner av mina böcker.
Jag är tacksam om någon är vänlig och jag blir galen när någon inte förstår mina skämt.
Jag vill inte veta vad som sägs om mig. Nyss fick jag höra i min telefon på dess linje med riktnummer 0033, att det sägs att jag har flyttat tillbaka till Sverige.
Så går det när man ger sig i svaromål.
Jag har det bra vid min dator, mitt tangentbord och min grågrönt stormpiskade Atlant.”
– Jahaaaaa …
(Det kanske inte är representativt, det kanske är helt upphovsrättsligt regelvidrigt av mig att göra så här, men tänk på att jag bara är en stackars Julkalenderskapare utan onda avsikter.)
Hör här så sorgligt det står i slutet av boken som jag nyss läste: ”Jag har hittills aldrig skrivit ett ord som jag inte har velat ta tillbaks.” Det kanske är det som är den avgörande skillnaden mellan oss och anledningen till att jag inte riktigt njuter av läsningen? Jag vill ju aldrig ta tillbaka ett enda ord, jag. Vänta.
Pitt!
Nej, inte ens det där utbrottet ångrar jag.
En spaning strax före vinnardragningen: de flesta lyckosamma författare ha
r någon gång i livet nästan drunknat. Så även Bodil. Anyone for a little syrebrist?
Men varför skrev jag då en limerick? Ptja, hennes stil är så himla tydlig att ni alla (särskilt Hélènë) hade tagit luckan på uppstuds om jag hade stilhärmat. Och rimmar underligt gör hon – det står till och med i Wikipedia: ”Rimmen kan ibland vara tämligen hejdlösa, såsom när hon rimmar parallelliskt på parabolantenniskt.”
Näpp. Plommonstopstajm! (Jag har lagt i Fredrik I extra noggrant idag eftersom han oförskyllt hamnade utanför igår. Och så har jag lagt ner en nytillverkad gammal gissare – Statistikerns överdängare som vi kan kalla SÖ för det gör jag. Men var är Statistikern? Ah, han somnade redan 10/12.) Jag draaaaar … två som sitter ihop som siamesiska tvillingar. Ah, det har hänt förr, och då får båda två pris: Malinka och Lilla E!
Vi måste avsluta med vad jag tror är ett poem om toalettbesök. Eller bara pepparkakor. I give you hakke:
En kvinna från Eskilstuna
hon har tumme med fru Fortuna
Varje man blir helt spak
av hennes väldoftande bak
och hennes gubbar blir goda och bruna
Morgondagens lucka 23 ska komma i ottan, som i dessa tider infaller strax efter åtta.
23 kommentarer