Under juldagarna snubblade jag över ett gäng gamla tidningar och höll inte på att ta mig upp igen. För hur kan man låta bli att frossa i antika kaffepriser, tidstecken, mode och synnerligen upprörda texter om politik?
Men som vanligt fastnar jag för oviktigare saker än politik. Som t.ex. tv-programmen. Visserligen är det uttjatat nu, allt dravel om hur det
- aldrig fanns något intressant på tv
- bara fanns två (2) kanaler
- var ovanligt med program i färg
- inte någonsin gick tv-program på natten, morgonen eller eftermiddagen
- bara sändes tråkprogram
- bara sändes politiska program
- bara sändes program med Allan Edwall.
Titta så fint! Det är den 19 september 1973, min mammas 36-årsdag och det är verkligen … dötrist. (Men kaffet, nötlevern och osten kostade alla 11 kr/kg.)
Så vad handlade denna dags tv-program om? Är det som vi minns i ett rosa, politiskt skimmer bara Allan Edwall överallt?
Vad var nu Moses Makone? Jo, en sång med musik av Carl-Axel Dominique (som bodde på samma studentkorridor som mina föräldrar) och text av – tadaaa – Lars Forssell! Jag har hittat refrängen. Koncentrera er nu.
Moses Makone var med i ett parti
som ville ge [sic] Moses Makone fri.
För sånt blir man häktad, för sånt blir man piskad,
för sånt blir man hängd i ett rep, min vän!
För friheten blir man våldtagen! För friheten blir man tagen!
Den som vill bli fri som skogarnas djur: han blir satt i bur.
Så är lagen. Hos oss. Så är lagen.
Jaha. Tänk ändå vad han kunde, Lars Forssell.
Förutom detta kunde man se på
- en kvarts fransk följetong om krig och kärlek
- 90 revolutionära minuter om proletariatets kamp i 1960-talets Argentina
- Sten Feldreich som för ”nyfikna” berättar om vatten
- Gary Engman i Kvällsöppet – ännu mer om skola, elever och lärare.
Men ändå satt vi ju där och glodde! Jädrar vad vi tittade på tv! Till skillnad från hur det är idag, när utbudet är megalogargantuastiskt och vi i vårt hus inte har en susning om vilka bondefruarna och de ensamma mammorna som söker är. Jag måste ha fått en överdos Rapport och Aktuellt någon gång, för inte ens nyhetsprogrammen lockar mig längre. Eller, vänta. Sportspegeln! Det är ett roligt program.
Är vi representativa här? Eller lockar tv:n fortfarande hemma hos er?
47 kommentarer