Gissarna bedrar sina julbestyr med ideliga besök i kommentatorsbåset. Man tackar allra ödmjukast. Katt dansade in i kvällningen – och hade liksom några andra helt missat gårdagsluckan. Men vad gör väl det? Malinka skalar hela morötter, Béa julpysslar, Embryo skaldar, Aku juljoxar och Is99esa är en av dem som önskar oss alla en god jul.
Den här var svår – fast den egentligen inte eftersom många, många av er de facto har läst förlagan. Men vi tar några felgissare innan vi går in på ZKOPs scoop. (Brasklapp: ZKOP kanske inte var först. Läs mer här nere.)
Det vimlar ju av kittlar och grytor med öron och förtrollade brygder i litteraturen. Macbeths häxor rör om i en och Miraculix gjorde en som Obelix’ fick för mycket av – och det var den jag med ”inte vara varken mistel eller hummer” försökte få er att rata. (Ja, till och med med två negationer, Översättarhelena!) Medan många sa ”hejdå nu hinner jag inte gissa mer”, lovade Sanna att hänga i båset hela dagen efter att hon hade gissat på en av mina favoriter: ”Låter som en riktig häxbrygd. Men jag ska ogissa som vanligt. Idag blir det Simon Pegg.” Aku och många andra trodde på Harry Potter: ”Asch, jag slänger in en gissning på pottersk häxbrygd så länge”. Fredrik I förstod vad jag menade med örat och boxaren: ”Den där boxaren med ett sargat öra har ju en namne som är svensk författare (som i sin tur är namne med en legendarisk företagsledare), så jag gissar på honom så länge”, men Griskindspatrik trodde att det var Tysons öra. Nu var det ju ingens öra eftersom det bara var ett villospår.
Jag är inte säker, men det kan faktiskt vara så att Anna gav rätt svar, men så luddigt att det inte har slutat ludda än: ”Idag är det en småkusin till Buzz Aldrin som bloggar. Visste ni att hans mamma hette Månen?” Detsamma gäller Luna, som borde ha gissat rätt bara för pga. egen signatur: ”Hamnar på månen. Eugene Cernan och så svenskättade – ja, typ i Ljungandalen är det väl? – Buzz på det. Och Holy fields lär det finnas några av där uppe.” Japp, jag tror att både Anna och Luna hade rätt svar.
Till nästa år rekommenderar jag Smultronblommans teknik – att tänka högt. Och det var det även ZKOP gjorde:
”Tänker … Cauldron of stories … sagokitteln, stoppa ned och rör om … Tolkien … stopp.
Googlar … Eugene … basket! … Nike … stopp
Eugene xxxxxx … måne … Apollon … hum …
Efter att – som vanligt – hamnat i de grekiska myterna (känn dig själv!) tänker jag på barnboksklassiker skriven av en skotte.”
Och ja, det stämmer Görel: ”Jag tänker att Ljungan kanske är ett smeknamn på någon som heter Ljungberg.” Och så kom Wickmanskan med den korrekta gissningen som hon kallade vild: ”Vild gissning nu, inte Tina & Marina men kanske Dina & Dorinda?”
Vi tar den ursprungliga beskrivningen så att ni kanske känner igen er:
- Skaka flaskan.
- Kläd av dig.
- Vik ihop kläderna ordentligt och göm dem på en säker plats.
- Vänd dig tre gånger motsols och säg: Jag vill bli vad det nu är du vill bli.
- Skaka flaskan igen.
- Tag en matsked av innehållet.
- Sätt i korken igen.
- Tag en liten promenad.
Några av originalets ingredienser var ”barslitet öra av gammal katt, sparv och spindel samt rödmanetfrans”. Det blev i Hemlisbloggarversionen ”avbitet öra av en gammal boxare, larv och snigelspott samt röllakansfrans”. Ni ser? Glasklart!
Skotten Eric Linklater (1899–1974) skrev ”Det blåser på månen” 1944, starkt påverkad av det pågående kriget. I vår upplaga från 1975 (utrangerad lånebok från Falu stadsbiliotek) står det att den engelska originaltiteln är The Wind of the Moon, men i alla andra källor som jag har hittat är den The Wind on the Moon. Upprörande va?
Ergonomiskt på min ära. (Eric Linklater 1955.)
Linklater började studera medicin när han var 18 år, men blev inkallad och såg sig själv plötsligt som varande krypskytt. Dock blev han skadad i huvudet och fick spendera en längre tid på sjukhus (än en gång: anyone for syrebrist?). Efter kriget hoppade han av medicinstudierna och började plugga historia för att sedan gå i alla andra forna och blivande skribenters väg med ströskriverier, lärarjobb, radiojobb, försök på en politisk karriärväg och lite krigande i ännu ett världskrig. Bah, det är inte lätt att idag leta reda på lika äventyrliga platser, säger jag med en suck och lutar mig tillbaka i min skyddade verkstad.
År 1933 utkom Linklater med ”Männen från Ness”, som översattes till svenska av Frans G. Bengtsson … som sedermera skrev Röde Orm … som är liiite för lik ”Männen från Ness” för att det ska vara en tillfällighet. Ajaj. (Detta enligt Wikipedia; jag har själv inte jämfört.)
Vår slitna upplaga från 1975.
Linklaters ”Det blåser på månen” är så vansinnigt älskad. Jag har inte träffat en enda människa som har läst den och tänkt ”amen gu så ovärklit” eller ”det är kränkande att alla tjocka är fula” eller som ens undrar över hur historien går ihop när två små flickor är borta långa perioder utan att vara ett dugg saknade av sin mamma.
Nioåringen läser just nu ”Det blåser på månen”. Jag bad henne berätta vad boken handlar om. Miniintervju:
– Det är två systrar som heter Dina och Dorinda, och deras pappa ska resa bort och han säger till dom att det blåser på månen och om vinden hamnar i ens hjärta, så är man stygg i ett år, sa Nioåringen.
– Stygg? frågade jag.
– Ja, så säger man i filmer och böcker. Det betyder busig och elak. Det händer massa saker som jag inte berättar nu, men Dina känner en häxa, som ger dom en trolldryck som kan göra dom till vad som helst. Och dom två vill förvandla sig till känguruer och skrämma folket.
– Folket?
– Ja, byborna, mamma. Och när dom förvandlas, så ser Dorinda plötsligt en känguru i skogen. Då ser Dina samtidigt en annan känguru i skogen. Men det är ju varandra de ser! Sen händer massa och där jag är nu ska de rädda sin pappa.
– Tycker du om boken?
– Ja, för det händer en massa saker. Men dom skriver aderton istället för arton.
Och då är det ju jättebra med en trevlig ord- och sammanhangsförklaring längst bak i boken!
Jag ska bara förklara några ledtrådar till. Den ”unge Eugene” är en blandning av de två månfararna som är de enda som har gått på månen två gånger: 1) Eugene Cernan och 2) John W. Young. (Nej, det vet man ju inte bara sådär. Men man kunde ju snubbla över det under googlandet. Dessutom hette Linklaters halvsvenska mamma Youg som ogift.) ”Ljungan” är smeknamnet på fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg – och Linklater betyder just det! För att:
- lin = jung
- klater = klätt = berg.
AB hamnar i hatten med en ogissning som var så trevlig så: ”Vill bara önska alla God Jul, samt julkalenderkonstruktrisen såväl en god jul som ett gott nytt år och ett gott nytt hus.” Och stånk och stön samt pust, nu måste jag än en gång plocka ur en massa slarvpellar till gissare.
Jag draaaaaaaar två … oooh, nu blir hon glad (vissa tjatar mer än andra) … Görel! Och så tar jag en till … TBFKAEM! Då ska jag be att få dela ut ett extrapris var till Dina och Luna bara för att de just idag hette just Dina och Luna. Fyra priser dan före dan? Jahapp!
Vi avslutar med Citronens DRT-tolkning, som kräver en hel del av läsaren:
”Vare sig HB är en FF med KK, SS eller SFF kan RT vara HK (i plural) AKA SoP även om PS verkar vanlig i KB. IRL ska FS o VU föregå AP. VGU och TK styr framtagandet av BH innan PS påbörjas. Rapport till HK, NVDB o PMS. SL i Chaos. HB förekommer men i kombination med CocaCola. Eller RB.”
Ah, vi tar Annas DRT också!
”Alla hemlisbloggarna har rött hår och plommonstop. De har också vunnit Nobelpriset och deras initialer börjar på W. Ibland. Och alla är födda 1944, utom de som är födda på 1800-talet, eller senare.”
(Även hakke har idag en DRT-lista nästan sist som kan hjälpa er i kommentatorsbåset. Översättarhelenas fick ni igår och Fredrik I:s redan den 16/12.)
Lucka 24 kommer ungefär klockan halv ett. Alltså snart!
21 kommentarer