Lucka 2 stökade till det för mig. Eller er, kanske. Nästan alla gissare hängde upp sig på vad en rejäl hög med felgissare hade bestämt sig för. Då ville jag rusa in och skrika:
– Vaddå Astrid?
– Hasse & Tage? Men hur tänkte ni nu?
– SAAB, Vem vill bli miljonär och Tore Skogman och var ju roliga, men så himla fel!
Så här kan ni tänka – som AB:
”Knut-Pers pärser och äventyr” – Pärser? Perser? Per ser?
”Lundholms bravader”. – Bra vader?
Nu var hennes tankar visserligen helt åt pepparn, men rätt tänkt är kanske en promille vunnet?
Så, vilka var det då som klarade dagens lucka? Jo, den hemlighetsfulla Dammråttan var först, sedan dundrade Soph in på Hans Perssonskt manér kl 09.27: ”Jag tycker det känns väldigt Gösta Knutssonskt jag… ” Eller ska det vara Pelle Svanslös då? Det är ju han som är historien …
Helena kom med en dellösning utan att förstå det: ”Lundholms bravader" leder ju självklart (via Wikipedia) till Lars Bill Lundholm som skrev manus …”
Och (min) Femtonåring (wow!): ”Ja, det här är verkligen en julkalender.”
Dagens kanske stoltaste kommentator var HeMo: ”Nu vet jag. Nu vet jag. Nu vet jag. Tror jag. Och hur ska jag skriva det här. Vi går en liten bit norrut. Och den tredje saken på S är inte alltid så lång.”
Saom gjorde som Soph, fast kl 16:23: ”Pelle Svanslös! Han har inget slut. Och svansen är en lång sak på s.”
ZKOP satte spiken i kattkistan med: ”Det var en gång en … Inte en sådan där märkvärdig långhårig … med konstigt utländskt namn utan en vanlig svensk …”
För visst var det Pelle Svanslös, vilket flera luskade ut senare på kvällen medan andra med härlig envishet höll fast vid stollegissningar. (Eller om det nu var Gösta Knutsson kanske. Ja, vi tar författaren idag eftersom det finns så mycket mer fakta om honom än om en påhittad katt.) Så här byggde jag luckan:
- Historien symboliserar katten.
- Det saknade slutet symboliserar den saknade svansen.
- Knut = Knutsson.
- Per = Pelle.
- Lundholm = Lars Bill Lundholm.
- Replikskiftet om tre långa saker (som jag minns att Björn Kjellman sade).
- Beskrivningen av Pelle Svanslös som en katt med sunt förnuft, men kanske lite aningslös.
Så vem var då Gösta Knutsson (1908–73) mer än en liten rund gubbe i fula glasögon? Jo, en författare som när han var 29 år råkade skriva en radioföljetong (ständigt denna radio!) om sin sommarkatt med stump till svans. Dessutom var han den som införde frågesport i Sverige. Naturligtvis var han (som så himla många andra men inte jag) Sommarpratare och naturligtvis blev han ideligen intervjuad av Hyland i tv. Men vad han också gjorde, var att ingå i den lilla, lilla jurymajoritet som valde ut Pippi Långstrump som vinnare i Rabén & Sjögrens barnbokstävling. Tydligen var alla utom Gösta emot Pippi, men förlagsdirektören med utslagsröst blev övertalad. (Här finns ett tv-klipp från 1965, och här finns ett tv-klipp från 1970 – med samma frågor av Hyland trots de fem åren som hade passerat. Man undrar om ingen på redaktionen läste i manus, planerade, kollade fakta och gamla arkiv när de gjorde Hylands hörna.) Gösta Knutsson säger 1965 stolt till Lennart och Astrid (vi har ju lagt bort titlarna här i kalendern):
– Ja, så gick det till när jag släppte fram min värsta konkurrent!
Se vilken härlig bild! Gösta Knutsson och barn i mössa, barn med finger upp i näsan, barn med drömmande blick, barn med blicken stint i kameran, barn i polotröja och barn utan frisyrer. Kanske 1972?
En förmodad plump i protokollet och en uppseglande skandal var när man lyckades gräva fram ut att Gösta Knutsson var sekreterare under Bollhusmötet 1939. Det var studentkåren i Uppsala som då arrangerade ett möte, där man diskuterade huruvida judiska akademiker som hade flytt från Tyskland skulle släppas in i Sverige eller ej. Men lugn, bara lugn: Knutsson tillhörde den snälla sidan – sidan som dessutom vann den omröstning som avslutade mötet. (I min värld är Bollhuset bara vår baskethall, där skandalerna är på en helt annan nivå: Foul? Va? Jag? Men hon började!)
I NE står det att Claes-Ingvar Lagerkvist (vid Astronomiska observatoriet i Uppsala) 1999 lyckades med bedriften att få ge en grupp små planeter (asteroider) mellan Mars och Jupiter namn som t.ex. Pelle Svanslös, Måns, Bill och Bull. Nu vill jag också döpa asteroider. De ska heta Embryo och TBFKAEM och hakke med gemen och PK och Griskindspatrik och Pysseliten och liknande. Fint va? (Ber om ursäkt för att jag inte räknar upp er alla. Men ni ska få varsin asteroid när det blir dags, jag lovar.)
Översättarhelena frågade lite diskret om jag håller på att tappa greppet: ”Är det signifikant att bloggaren har problem med mellanslagen eller är det bara du Lotten som är lite trött?”
Faktum är att boken som jag har tagit stilen ur, har problem med mellanslagen: konsekvent saknas ett framför ellipsligatur, för det har smitit och satt sig strax före alla kolon. Vänta, vad är framför och vad är bakom i en text? Nu är jag bra trött i alla fall. Äh, kolla här:
Mellanslag och versaler. Det syns inte här, men var och varannan mening börjar med ”Nej, …” eller ”Ja, …”.
Man kan visserligen inte höra mellanslagen, men väl lyssna på de inledande Pelle-raderna, lästa av Gösta himself.
Ni som har skrollat hit ner direkt – här står det! Dagens vinnare är … gräv, gräv, gräv, snurra, snurra, röra, och nyyyyp: Kronfrun! Men hur fel gissade hon då? Låt oss se: ”Om min gissning är rätt så måste tredje s:et vara sex – inte för att det är långt, men ganska långrandigt beskrivet… Men, var finns då kaffet?”
Grattis! Det var det! Bra att detta facit inte är som en svanslös katt utan faktiskt har ett slut. Nu ska jag lägga ut lucka nummer 3.
