Näe, det är inte bra att vara tvungen att jobba i december. Här kommer ni med gissningar, lustiifikationer, sonetter och rim. Och så måste jag dels jobba, dels (stackars mig) rulla hatt ute på lokal. Men nu kommer facit!
Oavsett gissning, ska Aequinoxia har en eloge för följande: ”Jag har fastnat på ’han som satt bredvid mig gick fel’. Det är nu jag ska googla runt på alla olika akademier och herrar som kan tänkas ha avvikit från den rätta vägen, och se vad deras grannar hette hemma på mammas gata.”
Men svårt var det ju inte idag. Übergissarinnan från fordom – Översättarhelena – gissade rätt, men misstänkte att det var fel. TBFKAEM trodde inte sina ögon, först i luckan som hon var. Två av de snyggare rättgissningarna idag, var Fru Decibels: ”generalmajorens i Skövde barn” och Katts: ”hon, som övertog stolen från den tidigare frånvarande Obscura-ledamoten”. Och så bugar vi och tackar Susanna för den ypperliga sammanfattningen av ledtrådar som fladdrade lösa utan mål.
Jag måste säga att jag känner lite för Cecilia N, som är envis och flyttar vänstra delen av webbfönstret utanför skärmen så att hon inte ska råka läsa någon annans gissning innan hon skriver själv, och som när hon väl skriver är rädd att hon bryter mot etiketten när hon de facto tar bladet från munnen och nämner ett namn.
Så, nu avslutar vi mina hyllningar till er med att rekommendera ett besök i båset för att läsa hakkes och Gittos alster. (När kommer förresten boken med citat ur Julkalenderns kommentarer?)
Svaret på gåtan var idag alltså Kristina Lugn (f. 1948) debuterade som 24-åring, röker som en borstbindare, har en trivselfrisyr och skriver dikter. I alla källor nämns dikten som hon fick publicerad i Kalle Anka som sexåring, men ingenstans står själva dikten. Och jag vill läsa! (Man kan köpa hela Kalle Ankas årgång 1954 för ett par hundralappar, men nu är hon ju född i november och var sex år nästan hela 1955, så då måste man köpa den årgången också. Och jag som prioriterar att vara ute på galej hela nätterna har ju inte tid att läsa Kalle Anka.)
”Med tanke på att hennes invigningstal i Svenska Akademien är 20 000 tecken långt, måste det ha tagit ett bra tag att läsa upp”, kan man ju skoja om man är på det humöret. Eftersom Kristina Lugn talar långsammare än andra människor.
Men si, det gör hon inte alltid, så att sådär ska man inte alls skoja. När jag var redaktör för litteraturområdet på Nationalencyklopedin, såg jag till att ringa upp alla författare som hade det minsta lilla tveksamhet när det gäller faktainnehåll. Naturligtvis ringde jag till Kristina Lugn – men hon pratade i normalfart, så jag var inte ens riktigt säker på att det var hon. (Sedan ringde jag till Kent Andersson istället och låtsades att jag skulle kolla något bara för att jag ville prata med honom.)
Stackars Kristina, fotografer ska hålla sig lugna när man säger ssssccchh.
I gårdagens Hemlisbloggartext sprängde jag in några titlar, t.ex. genombrottet Bekantskap önskas med äldre, bildad herre och föregångare i Akademien (Gyllensten och Ragnar) samt Allan Edwall. För han gav ju henne en teater. Jag har aldrig varit där, men oj så fint alla skriver om Teater Brunnsgatan 4 – där Kristina Lugn sätter upp både egna och andras pjäser när hon inte ligger hemma och tittar på tv, vilket hon tydligen gör nästan hela tiden. Garanterad författarpeng har hon resten av livet, så försörjningen är det inga problem med (vilket ju är tur med tanke på den inte så lukrativa poesibranschen). Resten med t.ex. antalet ledamöter och att hon inte har någon karl bredvid sig, löste ni själva. Men de här två raderna var kanske svårare?
En teater kom och tog mitt
hyreshus och sjöng den till en låt av han, Waits.
Det var så här:
– Det började med att vi skulle göra en kabaré på Angeredsteatern, baserad på Kristina Lugns texter, minns Gerhard Hoberstorfer. Vi satte ihop hennes dikt I ett hyreshus med Tom Waits In the Neighborhood och tänkte ”det här var intressant!”
De tog alltså ”Ganska nära himlen” och sjöng till denna låt.
(Cornelis hade absolut inget med saken att göra.)
Trots allt är mitt främsta minne det av henne, Bert Karlsson och Jörn Donner, när dessa tre udda figurer tillsammans hade en rökig talk show i tv (”Oförutsett”, våren 1987). Det är ju synd, eftersom Kristina själv inte alls vill att vi ska minnas det:
– Tanken var att vi skulle intervjua författare, men hela idén föll på
att Bert Karlsson bara kände till Maria Scherer och Astrid Lindgren. Vi
blev osams och innan inspelningarna satt vi i var sin loge och vägrade
prata med varandra. Det var en ren katastrof.
Nu sitter jag i en lägenhet i Gamla Stan (jag känner fint folk, jag) endast 50 meter från Svenska Akademien på Stortorget. Och ur den vikarierande hatten (med nya lappar som tog en halv evighet att tillverka) draaaaaaaar jag … oj, en ny en: Fru R! Ni som vinner mejlar mig era kroppsstorlekar så kommer det tröjor – men inte förrän i slutet av nästa vecka eftersom inget numera sker när det bör ske. Facitpubliceringar, tex.
Lucka 5 kommer inom kort!
10 kommentarer