(Ursäkta dröjsmålet och korrfelen. Datorn krånglar, grrr.)
Leopardia uttryckte sig vackert idag: ”Jag tycker att det påminner till stilen väldigt mycket om en oförtjänt flisa på författarhimlen.” Plastfarfar kom på att dagens hemlisbloggare är ”en deckare som bygger på ett verkligt fall i början av 70-talet” – vilket lät synnerligen intressant. (Minns ni tv-filmen om en tjej som blev levande begravd, och som baserades på en sann historia?) Redan en knapp timme efter publicerandet klämde Görel till med ”Jomen hallå, kan det vara så lätt i alla fall? Bara en bokstav skiljer den ena från den andra.” Och så var det ju. (Om ni någon annan, jättediskret, var före henne, så säg till!) Nykomligen Jack höll dock inte alls med om att luckan var lätt: ”Nu ska vi till Rysslandet. Tror jag. Gissar på namnet Anna, en politisk kaja.” Ptja. (Eller ”tsk” som många i kommentatorsbåset har lagt sig till med.)
Vid lunchtid hände något mystiskt: AB och ZKOP samarbetade sig fram till helt fel svar. I samma veva upptäcktes det att Ökenråttan plötsligt började kalla sig Daphne … vilket kanske var en ledtråd?
Så kom Niklas med en mening som fick mig att tro att han och min hjärna är kopplade till varandra:
”Den jag tror att det är heter nästan som rollfiguren hette som hon ni vet spelade, hon som inte är dotter till Catrin Westerlund utan till den andra som jag alltid blandar ihop henne med, i alla fall namnet, inte i På minuten för då blir det Lennart Swahn och han är det inte heller.”
För jag gör samma misstag! Petra Nielsen är dotter till Monica Nielsen som kan förväxlas med Catrin Westerlund! (Och Petra är den som spelar Anna Holt, som inte är dagens hemlisbloggare.)
Jag måste faktiskt nämna Smultronblomman, eftersom hon kände stilen: ”Spontant så kändes det väldigt mycket som ’Presidentens val’ av Anne Holt. Men det är alldels för lätt.” Så hon gissade istället på Inger Johanne Vik. (Hemlisbloggartexterna innehåller ju inte bara ledtrådar. När det inte är tvärtom, härmar jag ju stilen också.)
Titlarna som gömmer sig i texten är:
Presidentens valg
Mea culpa
Presidentens valg
Det som aldri skjer
Och författaren – som heter Anne Holt (f. 1958) – är f.d. advokat, f.d. justitieminister och deckarförfattare, som debuterade som 35-åring. När Görel idag frågade hur jag hinner och orkar i december (äsch, jag bara struntar i städningen), säger jag samma sak till Anne Holt. För hon jobbade ju med egen advokatbyrå – och är det något jag vet om advokater så är det att de bara jobbar och jobbar över och läser stora, tjocka gamla luntor och jagar bovar och blir kidnappade och listar ut saker genom att bläddra i dammiga pärmar. För det har jag sett på tv.
Anne Holt 1976.
Och hur kan man då mitt i alla juridiska fall och stress tänka ”jag tror att jag sätter mig ner och skriver en bok”? Tre år och två böcker senare måste det ändå kanske ha hänt något, för efter bara två månader och tio dagar avgick hon från ministerposten pga. en sjudom som inte i några källor definieras närmare än just ”sjukdom”. (Ok, man kan ju tycka att hon ska få ha sin sjukdom ifred utan att en Julkalendertant ska in och pilla på fakta, men jag är bara sunt nyfiken.) (Uppdatering: AB minns sjukdomen – livmoderoperation. Jag skulle alltså inte ha dragit några förhastade slutsatser eller ens varit nyfiken, eller hur?) I alla källor står det förresten att hon var justitieminister 1996-97, men i verkligheten var det bara från slutet av november ena året till början av februari året därpå.
I Sverige är det Piratförlaget som ger ut Holts böcker, vilket är kul eftersom Anna Holt (som jag nämnde högre upp) är en fiktiv polis, skapad av Leif G.W. Persson och uppdykande även i Jan Guillous böcker och några tv-serier. Ännu roligare är det att Anne med e har skrivit en dokumentär om fotbolls-VM 1998. Va? VA? Jag vill också få sådana uppdrag! (Måste hitta boken.)
I en chatt från Bokmässan 2008 inleder Anne Holt så här trevligt:
”Heisan! Nå er jeg på plass i messhallen i Göteborg, i et forferdelig leven som lages av en million mennesker og höylydte forfattere samt et slags country band som bråker forferdelig. ved siden av meg står en kvinne og leser underlige dikt med flat stemme. og jeg sitter her for å svare på spörsmål, dersom det finnes noen.”
Det lät väl kavat? I själva verket hatar hon alla sådana där ”författargrejjer” (hennes ord) som förlagsfester och litterära arrangemang. Om hon går med på det en och annan gång, så sover hon inte på en vecka och gråter hela dagen före.
– Jag är ett jättebra bevis för att det kan gå en väl i livet fastän man har ett förfärligt dåligt självförtroende.
Anne Holt har nu slutat helt och totalt samt komplett med juridiken och politiken och sitter bara och skriver – mest för att hon tycker så mycket om att ljuga ihop historier. Det tar enligt henne tio månader att skriva en bok, varav halva tiden är research och de sista två månadernas skrivande sker på annan ort, borta från all släkt och dessutom tio timmar per dag. Dessutom skriver hon med hög musik i öronen – men den största konsten i världen är … (konstpaus … tror ni det är tavlor, sidenkläder eller opera … nu är konstpausen slut) … är enligt Anne Holt fotboll! (Men hon säger också att hon har påverkats mycket av Beskows ”Putte i blåbärsskogen”, Bergmans ”Höstsonaten” och Mobergs ”Utvandrarna”, så jag tycker att vi kan ge oss svenskar äran för succéerna också, va?)
Och så tar vi en vinnare eller två! Jag har bestämt mig för att ge Agneta ett extrapris för lång och trogen kommentatörstjänst, men drar också folk ur hatten. Hm, några som har kommit tillbaka och några som inte hinner i julstöket och jag taaaaaaar … Örjan!
Nu ska jag leta fram morgondagens (=dagens?) lucka 21 och lägga ut om 20 minuter!
Förresten: Mea culpa = Confiteor = I confess to almighty God. Förstås!
Förresten igen: Vill ni se när Anne Holt 1984 läser nyheterna i norsk tv? (Hon säger fel på tipsraden också.) Kolla!
Förresten ännu en gång: Boken som jag hade som förlaga heter ”Det som er mitt” (2001). Jag har läst den, för det har jag skrivit i den … men minns noll och inget av vad jag tyckte eller inte tyckte.
