När det började mörkna ute och lugnet i några sekunder lade sig i kommentatorsbåset och jag sa att nämen huga, jag har gjort ännu en banal och tråkig lucka, ack och ve (läggandes handens baksida mot pannan med blicken i taket, ni vet) skrev Sanna: ”Tycker folks ledtrådar börjar bli väl genomskinliga nu.” Anna svarade Sanna (det rimmar!) pronto: ”Genomskinligt schmenomskinligt! svarar jag på det Sanna. Era gamla ledtrådar är inte genomskinligare än ett genomsnittligt tråg med cement, kan jag bittert meddela.”
Den nyss så bekymrade och besvikna Julkalenderskan skrockade glatt och tvinnade sitt nya halsband (tack Niklas!) mellan fingrarna och tänkte inte alls på ack och ve längre. (Lägg nu märke till hur jag så lekande lätt råkar tacket till Niklas slinta in utan att ni märker det. Och hur jag sedan förstör allt med denna parentes.)
Jag tror att Fredrik I var först med gissningsledtrådar idag (ni vet att ni ska rätta mig när jag skriver okoncentrat?) med: ”Det är lite svårt att säga exakt vem som bloggar idag, så jag gör en geografisk gissning istället. Jag tror att vi ska till Tyskland. Till dess huvudstad.” Det var listigt, för de som inte hade någon aning tänkte ju på tyska skribenter och alls inte på en viss film som äger rum i en tysk stad. Uppdatering: Kanske var Agneta före ändå, med det lilla ordet ”Ajöss” redan kvart i sju på morgonen. Mikael (som verkar förstå allt Fredrik I säger), Översättarhelena och Vovvamomo hängde på och Hans Persson var alldeles hemlig och o-hansperssonsk när han skrev ”Kan det möjligen vara så att man borde känna sig rent polyglott välkommen här?” Javisst, wilkommen och welcome, alla! PK använde sedan kommentatorsbåset som egen lekstuga med förvillelser (man förstår Annas förvirring) medan Sanna tänker strunta i Facebook och Twitter och i fortsättningen bara skriva status i Julkalenderns kommentatorsbås. (Jag tolkar allt ni skriver som jag vill, jag.)
Uppdatering: Ökenråttans (och hennes Lille Makes) gissning och hemlisbloggare var faktiskt bättre än det rätta svaret, och måste lyftas upp från kommentarerna här nere eftersom man då kan lära sig en hel del:
”Själv
hade jag ’herr Issiwoo’, författaren till ’Farväl till Berlin’,
förlagan till filmen ’Cabaret’, Christopher Isherwood som bloggare i
går. Isherwood, inte Hollywood, alltså. Därav min referens till ’att
byta tåg’. Hans ’Mr Norris Changes Train’ finns med i åtminstone en
utgåva av ’Farväl till B.’. Frances kopplade jag till Baby i Dirty Dancing. Hon heter inte Baby
utan Frances och flickan Grey, som spelar Baby ju är dotter till han
Joel G. som är den polyglotte konferenciern i Cabaret.”
Ingela har kläm på allting (även om det var sent på dagen och alla andra hade gödslat med sina ledtrådar): ”Bob talade om hur benen skulle sprattla i den europeiska huvudstaden, Frances hette tanten först, alltså inte bloggaren utan den gamla, Frank han for till den där stan med henne, Oscar blev väl en närmare bekant 1972 och kemiskt beroende är något som dessvärre går i släkten precis som rastlöshet.” Jupp: Bob Fosse regisserade, Frances Gumm mammade, Frank Sinatra snodde New York-låten av henne, Oscar fick hon och allt annat är självklart. ”Jag tycker hon är ganska snygg för att inte vara precis vacker” skriver Ingela vidare, och jag håller med. (Idag hade hon väl korrigerat näsa och gudvetallt för att passa in.) Apropå New York, New York anspelar titeln alltså på 1) staden 2) staten – precis som när man säger ”Dallas, Texas”. Och här är en annan låt med samma namn.
Pengar, pengar i texten var ingen nickning åt ABBA, utan till en annan låt i ”Cabaret”: Money, Money (och både den och Mein Herr är låtar som komponerades för filmversionen, men som nu är instoppade i alla scenversioner eftersom de är så bra).
Görel har en vettig fråga: ”Men jag måste missuppfatta kopplingen till Frances, skulle hemlisbloggaren verkligen kalla henne för "lilla gumman?” Nej, det skulle hon verkligen inte göra i verkligheten, men Frances hette som ogift och okänd och nyfödd ”Frances Gumm”. Och senare hade hon det mer välklingande namnet Judy Garland, och var mor till dagens hemlisbloggare: Liza Minnelli (f. 1946).
Andy Warhol gillade henne också.
(Nu ska ni förresten memorera att Gillette, pollett och Minnelli stavas likadant, liksom. Två bokstäver där man skulle kunna tro att det bara ska vara en. Såja.)
Innan vi går vidare, serverar jag här och nu förlagan till dagens text. I give you Oscarsbelönade Liza Minnelli i Mein Herr!
Ur ”Cabaret” (1972), i regi av Bob Fosse. Det är faktiskt inte tillrådligt att låta bli att titta på den här snutten. Den är faktiskt ett måste. Jag tror att jag kan förbjuda vidare deltagande i Julkalendern om man väljer bort att satsa 4 minuter och 11 sekunder här och nu. Eller varför inte 8 minuter och 22 sekunder?
Liza Minnelli var dotter till den sköra, men begåvade lilla Judy Garland och regissören Vincente Minnelli och var om inte känd som spermie i alla fall känd som nyfödd. Citat:
”It was no great tragedy being Judy Garland's daughter. I had tremendously interesting childhood years – except they had little to do with being a child.”
Kärleken till konsten går tyvärr hand i hand med den till alkohol, piller och knark. Så när man nu i filmsnutten ovan ser en ohyggligt begåvad estradör och undrar vart den tog vägen, kan man tänka ”aha, Betty Ford-kliniken”.
– Hejsan, jag gifter mig med en galen man och skiljer mig efter ett år och målar mina ögonbryn hela dagarna, det blir bra.
Jag är av uppfattningen att här har världen i Liza har både fått och förlorat en superduperstjärna, och att det är synd. Hon har gjort diverse filmer både före och efter sin Oscar och hon har spelat på Broadway och hon är kompis med världsstjärnor (vilket antyddes av kommentatorerna) och hon har blivit stämd av sin styvmor, som vill bli försörjd tills hon (ja, endera tanten) dör. Hon har varit gift fyra gånger, varav en gång med ”The Tin Mans” – i Trollkarlen från Oz där Judy Garland har huvudrollen – son. Och hon har på riktigt fått en kollaps på scenen och strax därefter sagt att alla vår Carola sjunger bäst i världen. (Liksom när Helena Bergström blev utnämnd till Sveriges genom tiderna bästa skådespelerska, kanske detta bör tas med en nypa sallad?) Läs mer – det är mycket intressant. Och tragiskt.
Allt är helt normalt och vi mår alla jättebra.
Men nu tar vi fram lapparna och plommonstopet. Jag har bett barnen om hjälp med förberedelserna eftersom jag visste att jag skulle bli sen, vilket notarius publicus inte hade godkänt. Och jag draaaaaaaaar ahaaaaaaaaaaa … sällangissaren Godiva! Tjoho!
Nu är det så att jag säkert kommer att uppdatera och rätta detta facit ett par gånger under natten eftersom jag har hastat hela vägen hit. Stå ut, bara! Och Lucka 19 som är så svår, så svår – den kommer imorrn förmiddag och kommer att förstöra all julshopping och pepparkaksbak.
22 kommentarer