Tänk vad man med idrott och gatorade kan slå griller i … apropå grillor, så var det det 1995 handlade om: första gången någonsin som Finland vann hockey-VM. Vilket i alla fall skulle få er att tänka österut. Ända sedan igår har jag också som av en tillfällighet nämnt vinare och öl för att få er lite på spritspåret. Att poesin var full av idrott och sportdryck hade alls inget med hemlisbloggaren att göra utan var bara ofog och trams samt villospår ditlagda av mig.
Lotta nämnde i ottan Märta, medan Cellolina en timme senare med emfas fastslog att det var Tikkanen. Lisa hade till och med hört att Henrik hade börjat löpträna. (Om det inte är sant, så kommer jag i alla fall att sprida det ryktet eftersom det passar in så bra.)
Märta Cavonius (f. 1935) och Henrik Tikkanen träffades redan i mitten av 50-talet. Hon var bara runt 20 år, han tio år äldre – och gift. Efter ett par års smusslande, skildes deras vägar eftersom Märta (men inte Henrik) ville ha barn. Hon gifte sig på annat håll, fick ett barn … och så träffades Märta och Henrik igen. De vänstrade i ett par år till, tills de gifte sig 1963. Vips, fick de snabbt tre barn som Märta mest tog hand om. En väääldigt kort version (och säkerligen orättvis) av tiden som gifta är att Henrik söp och levde rövare, ritade, skrev och var konstnärlig tills han dog 1984 – medan Märta slet som ett djur och var ganska ensam och bitter samt ledsen över att hennes skrivande kom i skymundan. Men 1977 gav Henrik ut en ”bekännelseroman” som hette Mariegatan 26. Ett år senare kom Märtas diktsvit Århundradets kärlekssaga som ett svar. Kul sätt att kommunicera. Om detta hade handlat om mig och den djefla mannen istället:
– Hörrö! Dammsug nu! Annars skriver jag en bok om hur du inte dammsuger!
– Snicksnack, i så fall skriver jag en bok om hur du slänger strumpor omkring dig som konfetti!
(Eller … så bloggar man om det, va? Vahetterom, Schu…)
Vredens Barn, som ju är en hejare på textanalys, skrev plötsligt i kommentarerna:
”Fast ärligt talat är stilen lite … pubertal.”
– Märta Tikkanen pubertaaaal? vrålar alla Tikkanenkännare.
Men jo. Jag håller nog med. Fast när ÄMNET är fylla, sex, våld och förnedring ser man inte den ”pubertala stilen”.
Bli nu inte arga på mig och Vredens Barn, det är ju det här som är så finurligt med poesi – somt tycker man om, somt blir man trött på. Ta t.ex. Lotta, som kommenterade: ”Så bra det var!” – och förmodligen är det inte min hockeypoesi utan Märtas stil hon gillade. Ur originalet:
En hel dag
håller vi på och malom att jag aldrig sa dej
att du borde ha hjälpt mej
med barnen
och hushålletom att jag visst sa
men att du aldrig hörde på
eller förstod
eller brydde dej om
att förstå
vad jag försökte säja[—]
(Det här med dej och mej istället för dig och mig ska vi diskutera. En annan dag.)
Men nu måste vi dra en vinnare! Pillerill med lapparna. Inte många som ligger utanför. Ååååå nuuuu … OJ! Men nu blir ni nog arga. En sällangissare som vinner. (Då måste man nog böta genom att gissa de tolv resterande dagarna, eller hur?) Discobollsstudiomannen! Grattis!
Vi oftagissare kanske kunde få ha fler lappar i hatten? Äsch, skojar bara.
”Ända sedan igår har jag också som av en tillfällighet nämna vinare och öl för att få er lite på spritspåret.”
Är inte den meningen lite…konstig? Nämna?
Jag håller med Översättarhelena! Fast jag kanske kan sno statistikerns? Mycket träffade teckning på kuvertet – och då har ni ändå inte träffats live!
Men vad ääääär det med mig och skrivningen under sömnbrist? Jag kan helt enkelt inte trycka på rätt knappar!
nämna —> nämnt