Jag tyckte att jag hade varit klurig, finurlig, intressant och lite allmänt allmänbildande i gårdagens lucka. Den var ju svår och stod liksom på glänt och retade läsarna i … hela 23 minuter och 39 sekunder. Sedan kom Översättarhelena som en Rambo och sparkade in luckdörren med en bazooka. (Men själv hävdar hon att det inte alls var meningen och att hon egentligen tänkte att med clownnäsa öppna en helt annan lucka för att förvirra alla.) K af K var en av alla som följde efter – med denna coola mening: ”Jag följer solen, jag ser igenom dig och fixar ett hål.” AB hade en helt annan tolkning: ”De första tre kanske är de tre elementen – vatten, jord, luft, alternativt tre av mina värmeelement – och det fjärde den fjärde dimensionen? Där slipsar och grisar går på ett ut?”
Sir George Martin (f. 1926) kallas (liksom några andra) ”den femte Beatlen” eftersom han från 1962 producerade Beatles låtar. Till en början tyckte han inte alls att de var lovande utan gillade bara Lennon-McCartneys röster och managern Brian Epsteins entusiasm. Samt grabbarnas humor.
Stora orkestrar, harpa, piccolatrumpet, cembalo, olika hastigheter på inspelningarna, vattenbaljor, visselpipor, hammare och andra ljuduppfinningar som baklängesprat gjorde att studion på Abbey Road enligt George Martin såg ut som ett stort källarkontor åt en cirkus. Kolla på studioinspelnings-videon till ”All You Need is Love” så får ni känna på miljön lite grann. Alla är där och sjunger och Mick Jagger klappar i otakt.
Sedan Beatles splittrades 1970 har Martin varit otroligt efterfrågad och gjort aaaallt. Musik, böcker, tv-program – you name it. Nu har han dock fått problem med hörseln – oh the irony – och har välförtjänt pensionerat sig.
Översättarhelenas fan club hade förstås sitt allra första möte i kommentatorsbåset idag. Ett tag ville hon blygt nog inte ens kommentera själv, så maken Christian fick hoppa in och skriva klokskaper åt henne – och knyta upp slipsknuten. När Beatles för första gången spelade in låtar med Martin och de lyssnade på dem tillsammans, undrade han om det var något speciellt de inte gillade. George Harrison svarade kvickt och till allas förtjusning:
– I don’t like your tie.
Låttitlarna jag hade snott hittade ni lätt som en grisplätt (de flesta från Abbey Road, läs gärna på Wikipedia om den intressanta plattan), medan jag med poolen faktiskt inte alls hade tänkt på Liverpool, utan på ett citat av Paul McCartney:
– Somebody said to me, ”But the Beatles were anti-materialistic.” That’s a huge myth. John and I literally used to sit down and say, ’”Now, let’s write a swimming pool.”
Nummer 1–4 i texten var Beatlarna i åldersordning (Ringo, John, Paul, George) och jag försökte spegla deras respektive personligheter med trams, seriositet, vegetarianism och allt vad det är. (Jag är uppvuxen med hippieföräldrar och Beatles och såg senast igår ännu en dålig dokumentär om dem.)
Att jag skrev det hela som en sida i en dagbok beror på att George Martin alltid är lugnet själv – den borne diplomaten som aldrig klagar och som verkar att under åren ha stått ut med allt utan att rynka pannan eller ens i hemlighet knyta näven i fickan. Han är perfekt, helt enkelt. Jag tror att han stundom måste ha varit vansinnigt irriterad på de fyra, vilket jag försökte förmedla. Språkfelet var (tro’t eller ej efter mina korrläsningsfria inlägg här) ett medvetet fel – han måste få ha (små) fel och brister även han, fastän de bara finns i en påhittad hemlisbloggardagbok i Sverige …
Och nu till den näst sista vinnaren! Idag blir det bara en (varför vet jag inte, kanske har jag druckit för lite glögg) … och jag rör om lite och draaaaaar … nämen! Christian! Grattis!
Släpa er nu till julaftonsluckan!
3 kommentarer