den skrattande språkpolisen
Dag: 6 december 2007
Mitt på eftermiddagen skrev Smyg: ”Jag kan se Lotten framför mig, där hon ömsom garvar läppen av sig åt
oss, ömsom vrider sig i plågor över att vi inte begripit redan.” Helt korrekt teori. Men skrattet, ska ni veta, är ett mycket snällt skratt. Jag har väldigt kul.
Däremot blev jag lite orolig när jag vid lunchtid råkade kolla på Imdb, och där hittade följande dialog från en film:
Mafalda: Soup! Now that I was so happy, you give me soup?
Mamá: Happy or not, you’ll take it anyway!
Mafalda: Why do I have to take it?
Mamá: Because I, your mother, command you!
Mafalda: If it’s just about titles, I am your daughter, and we graduated the same day, haven’t we?
Hade ni googlat listigare, hade ni ju fattat direkt!
Istället drällde det av gissningar på Astrid Lindgren och några latinamerikaner samt stackars Anne på Grönkulla. Att svaret var (och nu vet jag inte riktigt om det är karaktären eller författaren som är det rätta svaret) en argentinare satt långt inne, men Annapanna (som inte återkom för att ta emot folkets jubel) var den som först associerade till serierutor. (Så ska man göra: smaka på stilen!) Men inte var det Obelix’ soppa, utan Mafaldas, vilket Översättarhelena plötsligt kom på. Jag påstod att Cecilia N borde känna till hemlisbloggaren eftersom hon redan i april antydde att hon läst denna serie.
Mafalda kreerades av den argentiske tecknaren Quino (Joaquín Salvador Lavado), f. 1932, och serien publicerades enligt mina källor i tidningar i Sydamerika, Asien och Europa 1964–73, varför några av rutorna för oss idag är svåra att förstå. Time flyes, govänner, för detta måste ju vara fel – jag var absolut äldre när jag läste serien i Norrbottenskuriren.
Mafalda ska vara ungefär fem år gammal. Hon är djupt oroad över vuxna ämnen som världen och tingens bestånd och hon filosoferar om mänsklighet och fred på jorden i evigheten amen. Och så hatar hon soppa, förmodligen mer än hon hatar krig. Min favorit är denna, som jag 1978 klippte ut och satte på kylskåpet och som sedan dess har följt mig. 
Det är inte det att jag är politiskt intresserad eller fylld av sopphat som Mafalda – hon slår an en annan sträng någonstans i mitt röriga inre. (Jag var på biblo idag och fick två bibliotekarier att två gånger röja nere i magasinet, men allt vi fann var Mafalda på argentisk spanska. Lillebror ropar alltså på mamma och soppa, soppa, soppa. Klicka på bilden så blir den större.)
Tydligen har Mafalda av (av alla människor!) Umberto Eco jämförts med Snobben-serien, vilket som Quino alls inte begriper. Eco tyckte att Mafalda liksom Snobben gav röst åt barns tankar och åsikter medan Quino bara tyckte att Mafalda var en socio-politisk serieruta, djupt rotad i traditionella familjevärderingar. (Jag förstår inte riktigt vad jag själv skriver just nu.) I alla fall finns det en stor skillnad mellan de två serierna: i Snobben syns inga vuxna, medan de i Mafalda har stora, bärande roller. En annorlunda jämförelse är den med Kalle & Hobbe-serien. När de där ständigt flyr in i fantasin, gör Mafalda istället satir över den värld som vi befinner oss i, den som inte går att fly från. (Därav min kommentar om rätt och fel när Smyg associerade till Snobben och Kalle & Hobbe.)
Jag har försökt att hitta en speciell Quino-serieruta som jag minns, men jag och bibliotekarierna misslyckades komplett. Därför ska jag nu absurt nog beskriva den istället:
Man ser en operation i full gång. All sjukvårdspersonal ser djupt koncentrerad ut. I bakgrunden i operationsrummet ser man en skylt: Errare humanum est.
Om ni kan tyska, spanska eller kanske katalanska kan Mafaldas sajt vara till nöje. Oj, nu hittade jag den där errare-bilden! (Som inte alls såg ut som jag mindes den. Typiskt.)
Nu ska vi dra en vinnare! Plommonstopet flödar över. Måste kanske skaffa en högre hatt. Ooops, nu kom fel namn upp. (Jag tar bort den, det var Orangeluvan och hon har inte gissat idag. Förlåt, det var slarvigt av mig.) Och hääääär kommer: Huskorset! Grattis! (Ska vi införa manskvotering snart?)
Mot nästa: den 6 december 2007!
6 kommentarer