Det roliga, när gåta är relativt lättlöst och många av kommentatorerna är överens, är att kommentatorsbåset fylls av Marilyn Mansonkonserter, hårdfakta om gammal läskeblask, flygfält, Kråkguldet, Mae West, skillingtryck och teorier om apotek i Sundsvall.
Marie lyckades klura ut ledtråden i namnet Carl Adolf, som skulle få er att hitta till Max von Sydow eftersom han egentligen heter Carl Adolf och bara kallas Max och ju har samma efternamn som mördaren i boken. (Ah, 38 ord i den meningen.) Aequinoxia kommenterade helt riktigt att hemlisbloggarens stycken inte riktigt hängde ihop medan Den Blyga helt bryskt lade ut en länk till sin recension av boken. Översättarhelena undrade över den ”extremt stilbrytande meningen”: Först 1944 reglerades hembiträdenas arbetsförhållanden. (Men liknande meningar med korrekt information om Sverige på denna tid återkommer boken igenom.) Mitt ord ”aderton” var dock bara en förvillelse – jag ville lurigt nog att ni skulle börja misstänka nobelpristagare.
Helena Henschen (f. 1940) är alltså systerdotter till mannen som 1932 mördade sin pappa och två tjänsteflickor, vilket hon beskriver i ”I skuggan av ett brott”. Bara ett par dagar efter mordet begick Ivar Kreuger självmord (fast somliga påstår att det var mord), vilket i vissa källor sägs ha dämpat uppmärksamheten när det gäller de Sydowska morden. Här finns motstridiga uppgifter – på andra ställen står det att uppmärksamheten hela tiden var så stor att det var olidligt. Helenas mamma flyttade (enligt boken) till Danmark med två av sina barn för att hon inte stod ut med att hela tiden påminnas om morden även om 30 år hade passerat. (Den mest brännande frågan som kvarstår när boken är läst är inte hur den där galningen kunde skjuta sin egen pappa och två kvinnor utan: varför lämnar kvinnorna i denna släkt sina familjer?) Bilden på boken här ovan togs av Anders Henschen, Helenas pappa – och visar förmodligen mamman. Fascinerande.
Vad Helena Henschen har gjort är en rejäl ”Cold Case”-utredning. Hon har sökt i arkiv, besökt polisstationer, tittat på fotografier av mordplatsen (som jag, hyenan, blev ohyggligt nyfiken på, men som tydligen är för hemska att visa upp) och till och med hållit de dödande kulorna i handen. Sedan har hon fyllt på historien med stämningsbilder och detaljer från dåtiden samt egna fantasier om hur livet kan ha tett sig för alla släktingarna. Och skrivit en roman! Kan jag kanske göra detsamma med alla mina galningar i släkten – alla fotbollsspelare från Älvsbyn, Eureniuspräster från övriga Norrland och syfilissmittade veterinärer? Mord? Nej, inte så många.
Se, en liten, liten bild av Sydsvenskans förstasidasida den 8 mars 1932 (hittad här).
Jag har inte lyckats lista ut hur (eller om) Helena är släkt med Helga Henschen. Edit! Översättarhelena vet att berätta: Helga är Helenas faster! Visst är det imponerande att Helena som 26-åring startade designföretaget Mah-Jong, som hade följande manifest:
1. Samma modell ska finnas år från år.
2. Materialen ska vara naturliga.
3. Alla åldrar och storlekar ska få plats.
4. Kläder ska få vara vackra.
5. Kläderna ska tillverkas i Sverige.
(Företaget gick i konkurs pga. punkt 5.)
Om de von Sydowska morden har även Anders Frigell skrivit, en tv-film har gjorts … och banne mig misstänker jag inte att det kommer en fortsättning, hallå Hollywood? (Ingrid – som av sin kommentar att döma har inside information – får gärna berätta mer!)
Nåväl! En vinnare! (På förekommen anledning: man får junte sluta gissa bara för att man har vunnit en tröja! Hallå hakke!) Jag drar två igen (förstår inte vad som har tagit åt mig – däääääär har vi Heléne och häääääär har vi … Stina! Grattis!
Luska nu ut den nittonde, som är den allra, allra svåraste!
5 kommentarer