Hur gjorde Eva-L när hon redan kl 09.05 igår bestämde sig för att klämma ur sig det rätta svaret? Sedan återkom hon inte, så de andra gissarna for som vindflöjlar mellan stilanalyser och ledtrådar som icke fanns. Översättarhelena tog sin vana trogen täten och efter följde faktiskt inte de flesta – men många. Leopardia är liksom jag förvirrad när det gäller hemlisbloggarens definition av ordet ”författare” (Fast han vill ju inte kalla sig författare längre, om man kallar Magdalena Graaf för författare [—], så frågan är om författaren är författare.) Detta kan man läsa mer om här. Den enda egentliga ledtråden var faktiskt namnet ”George” som i boken ”Öppet brev till George W Bush. Paradisets nycklar hänger i helvetet”. Lotta, hon var så mystisk i sina gissningar (julimannen i Flickornas kalender) att vi aldrig begrep vem hon gissade på.
Björn Ranelid (f. 1949) är enligt den egna sajten (som Christian påpekade) en författare, en krönikör och en estradör som (enligt Wikipedia) har en säregen skrivstil, kallad ”ranelidska”. (En annan mening från Wikipedia: ”Astrid Lindgrens begåvade skrivsätt skiljer sig dock från Ranelids.”) Han är tydligen även mentor åt bl.a. Torbjörn Flygt och säljer böcker som läskeblask i solsken.
Före gårdagen hade Ranelid gissats på hela 14 gånger. Jag drog mig lite för att ”göra” honom eftersom jag kände mig lite som Bosse Parnevik – och därför är texten tillverkad på ett annorlunda sätt än de andra.
Istället för att härma hans stil, tog jag ur ”Krigaren” bara meningar här och där, rakt av utan att förvanska dem. Jo, kanske ändrade jag dem liiite och såg till att styckena hängde ihop lite bättre. (Vilket – tack – fick Lisa att utbrista i ett ”För bra för att vara Ranelid”.) Men får jag verkligen vara så här kritisk? Ptja, det är i alla fall inget mot var Linda Skugge var i sin numera famösa recension. Eller som i Fredrik Virtanens utbrott:
”Han skriver böcker med stor text för lärarinnor som grillar nåt lite tjusigare än fläskkarré och som vill vila hjärnan med något trivialt i de fina björkträmöblerna.”
Precis som Översättarhelena skriver, blir även jag knollrig av denna sprickfärdiga, metaforgödslade stil. Det är närapå oläsbart med brottstycken som inte hänger ihop och de eviga upprepningarna och fantasier om ungflicksbröst. (Jodå, det får man visst fantisera om. Men ska man skriva om det bör man faktiskt göra det mindre sliskigt om jag ska gilla’t.) Dessutom har jag en protest som jag inte har läst hos någon annan elak recensent: jag tycker att vissa stycken är tagna liksom direkt ur Full Metal Jacket. Som om han har tittat på filmen och skrivit av det han såg. Eller … det kanske bara är ett tecken på finurlig konstnärlig frihet och riktigt coolt och min sura attityd är bara lite von obenaktig?
Nåväl. Vi kan väl enas om att man i alla fall bör ha läst tre–fyra sidor av dagens författare även om de där meningarna om basket var bedrövliga? (De är heller inte ändrade, det står verkligen att han dunkar bollen och tar viga språng.)
Vi ska ha oss två vinnare! Jag vet inte riktigt varför jag fastnar för två hela tiden, men jag tror att jag är imponerad av er. Vi draaaaaaaar … Bengt (som var arg för hans hjärna kokade) och en tiiiiiiill … Hans Persson (som föreslog Barbapapa). Mycket bra, så ska en hemlisbloggargissning slipas.
Nu ska vi se om det dyker upp en lucka med 22 på.
6 kommentarer