En på det hela perfekt hemlisbloggardag! Nu hoppas jag bara att ni orkar läsa allt detta också. (Eller skriver jag långa facit i onödan?)
Först rusar Ingela in med rätt svar. Sedan tror ingen på det utan alla börjar övertyga församlingen om hemlisbloggarna Staffan & Bengt (Heimersson och Feldreich) eller Klas (borde nästan ge ett halvt rätt bara pga. namnet), medan Trulsa lägger fram en halv C-uppsats för att (ovetande) imponera på sin f.d. lärare med en helt felaktig gissning. (Läraren finns alltså med bland kommentatorerna.) Agneta och TBFKAEM håller med om Slas, medan Lotta tror på Ulf L., även om hon helt riktigt har för sig att han inte får vara med längre. (Guldstjärna, Lotta!)
Petra, Lilla E, Cruella – som även nämner Pär Rådström, tjoho – R Skriverier Sparvöga, Jovanna, Helene, Den blyga, Torpsara och av Cruella hittvingade (apport?) Husse gissade ändå rätt bland alla felskär mellan Ehrenmark och Östergren.
Det var alltså Slas – Stig Claesson, f. 1928 – som hemlisbloggade idag. Boken som jag knådade, vred sönder och samlade uttryck och formuleringar ur var Om vänskap funnes (1981), som jag enligt försättsbladet inhandlade och började läsa den 20/4 1985. Jaså.
Men jag minns det inte alls. Jag har köpt Slas och läst Slas och förmodligen inandats och levt med Slas’ funderingar, meningar och teckningar. Men minns ingenting.
Slas skriver nämligen så att läsandet blir lika enkelt och lättsmält som när man dricker ett glas vatten när man inte har halsfluss. (Inte som att käka taggtråd i 30-gradig kyla.) Det är roligt, det är finurligt, det är intressant och tänkvärt – och hur tackar jag för det? Jo, genom att glömma allt. Förlåt, Slas.
Nu minns jag från barndomen (vilket fler än jag gör) hur Slas’ underliga, darriga teckningar och sluddriga stockholmska skulle förgylla barnprogrammen. Men där satt jag i Luleå och fattade inte ett joootha aåhv vahd kiiiisen jihddrade åhm.
På flera ställen har jag läst att Slas under 1970-talet gav ut en erotiska noveller i pocketform under pseudonymen Kåre T Ask. Men inte har jag någon sådan i min bokhylla! (Erotiska noveller är annars ett av den djefla mannens bästa ämnen.)
Å ter till Om vänskap funnes, som alltså handlar om vänskapen till Pär Rådström (kallad Nilsson) och livet i Paris. Jag flyttade hela handlingen till Stockholm, men behöll resonemanget om hur man ska lära sig ett nytt språk. Bengts oro över skrivsättet ”tjugohundrafyra” var befogad – för Slas skrev ”nittonhundrafemtiofyra”. Och visst kan han rita, karln!
Alla era associationer till Torsten Ehrenmark kan ha att göra med den lätta stilen och utlandspratet – men Ehrenmark skriver faktiskt roligare. Jag ber om ursäkt för att jag ledde er på villovägar med ”Turisterna svettades, matadorerna svettades och alla hundar i täckvästar svettades.” I originalet handlade det om parisarna, studenterna och utlänningarna som frös, men jag tyckte faktiskt att uppräkningen lät lite som när matadorerna på julafton blir rädda för Ferdinand … För att inte tala om hundarna i täckvästar. För dem hittade jag bara på som en detalj, liksom när Slas berättar om fasantuppar i rosmarin.
Jag har hittat en snart tre år gammal Håkan Lahger-artikel som beskriver vilka barer man ska besöka i Paris om man vill gå i Slas’ fotspår. Från bar till bar till bar och till ännu en bar. Där står:
”Slas lämnade i perioder Paris för kroppsarbete i Italien eller Jugoslavien. Det räddade honom, skriver han. Men skriver inte vad han behövde räddas från”.
Eh. Barerna … kanske?
En av kommentarerna förtjänas att lyftas upp till facitytan. Inte eftersom den ger mig hår på näsan eller skinn under fötterna (men tack i alla fall), utan för att den visar vilken slak lina jag går på, här där jag utger mig för att skriva som någon annan. Huskorset skriver:
”Avgjort Slas.
Och så fint du gör honom!”
Nu slår jag mig för brösten och vrålar som när Henke gjorde det där snygga målet i VM 2002. Men (och nu ryser jag) tänk om någon idag istället hade skrivit:
”Avgjort Östergren.
Och så fint du gör honom!”
Hu. Ska jag verkligen våga lägga ut en ny hemlisbloggare? Jag funderar medan jag torkar glögg ur plommonstopet (det var inte jag!) och fyller på med nya lappar och tar bort hooonooom och heeenne … och sååå drar jag en liten en – Malin! (Det finns väl bara en Malin?) Grattis!
Se så. Stå inte här och stampa. Gå till nästa: 5 december 2007.
9 kommentarer