Här står jag i min julaftonsklänning framför den granna granen.
(Gammalt trick att få julstämning är att ta en synnerligen suddig bild.) Klänningen är min svärmors gamla från 1971 (?) och det jag pussar är inte en buckla från Wimbledon utan en utsökt vacker liten porslinsbytta med trälock som jag tror att man kan ha skirat smör i. Eller kanske dyr senap. Eller kokain eftersom den har en liten, behändig pip.
Och detta, govänner, är Hemlisbloggarsoffan som har retat pedanter på besök till vansinne.
– Sitter du mitt i röran?
– Ja, i hörnet där.
– Men kan du över huvud taget tänka en vettig tanke i ”det där”?
– Nej, det kan jag inte påstå, men jag behöver inte vara vett…
– Men det där är väl fler än 24 böcker?
– Jo, men vissa måste jag suga in i fler än en bok och vissa måste jag försöka med flera gånger innan det lossnar och …
– Tar du verkligen allt på så stort allvar? Och varför städar du inte bort alla som du är färdig med?
– Jaemeeäää öh … och äh och d…
– Herregud! Plommonstopet är ju sprucket!
Till er med lupp: ja, fönsterbrädan är borta. Den var av imiterad marmor, och si det stod jag inte längre ut med.
—-
Ni som vill spåna om Den Röda Tråden i denna sena timma kan ju göra det i kommentatorsbåset. Eller inte. Man kan ju sova också. (Javisst, skratta ni.)
