Agneta och Den Blyga förde i kvällningen en ojämn kamp mot alla andra som föreslog danskar på löpande band (efter att jag hade lämnat en ledtråd i sydvästlig riktning). När jag föreslog lampa som ett tankespår, löste Agneta knuten: PH-lampa!
Nu är ju PH i just den lampan alls inte svaret på dagens gåta utan en Poul Henningsen – en annan männscha med många strängar på sin lyra. En annan Malin tyckte precis som jag att det här med kollektiv intelligens stämde medan Christian till slut drämde en perfekt länk i huvudet på oss alla – till Piet Heinlampan! (Den är vansinnigt cool: ”Ser man på lyset, den kaster på omgivelserne, er der en forbavsende forskel.” Nästan all danska låter idag som poem i mina öron.)
Svaret var alltså Piet Hein (1905–96) – en dansk författare, designer och konstnär. Det han idag är mest känd för är sina verser, kallade gruk. De är lite filosoferande, de rimmar (i alla fall på danska) och är ofta roliga. En av mina favoriter:
En halv er
tænk nu hvor aparte
to trediedele af tre kvarte.
(Jag är inte helt hundra på stavningen, rätta mig gärna.)
Inledningen till en av grukarna som jag hade gjort om till prosa lyder:
I dag er Leif Løvetand ude paa
at undgaa at lægges før natten.
Han gir mig en snor med en knude paa
og ber mig ta knuden af den.
Jag løser omhyggeligt knuden
og rækker ham snoren uden.
En annan var:
Folk med et vist monomant perspektiv
tar to teoremer for givet:
at mennesket kun har ét eneste liv –
og at dét er underlivet.
Tänk att ingen gissade på Kim Larsen!
Nu har vi inte bara att göra med en simpel versmakare utan även skaparen av superellipsen – en blandning mellan en cirkel och en rektangel. (Sergels torg!) Har ni sett hur man i alla inredningstidningar stajlar med Myranstolar? Som står runt … just det: ett superellipsbord. Som i sin tur står under … tadaaaa … en PH-lampa. Allt går i cirklar, särskilt Jacobsen, Hein och Mathson.
Förr i tiden kunde man vara (nu blir det sport, Bengt!) hockeylirare (bandylirare) och fotbollsspelare på en gång eftersom träningsdoserna på den tiden var lite humanare och säsongerna inte gick in i varandra. Att avgöra hockey-VM så sent att det krockar med skolavslutningen var det inte tal om. Man kunde alltså vara multikonstnär – som t.ex. Piet Hein. Men var är de idag, de inom många olika områden osedvanligt begåvade? Måste man liksom i idrotten välja bana tidigt för att inte slås ut på bred front i alla konstnärliga kategorier? Eller har tiden bara krympt för att vi måste vara uppe mitt i natten och blogga hela tiden?
Om detta (och allt annat) hade Piet Hein mumlat:
Den, som kun
tar spøg for spøg
og alvor
kun alvorligt
han og hun
har faktisk fattet
begge dele
dårligt.
Något intressant som jag lärde mig av Malinka i kommentarerna idag var att Bang (kanske Bang, kanske någon annan) Claque har skrivit: ”Om ett barn ber om ett snöre, ge det inte en kyss. Ge det ett snöre.” (Jag är så konkret så jag skulle för det första inte ha pussats i en sådan snörlik situation utan för det andra snarare sagt ”det finns ett därborta på hyllan”.
Nu mot vinnarhatten! Jag rör om i grytan och drar upp … Jovanna! Grattis! (Förhoppningsvis har jag t-shirtarna i min hand morgon så att ni som har vunnit har dem i er hand och på er kropp på tisdag!)
Nu ska vi se vad jag har i lucka nummer 10.
3 kommentarer