Facit den 14 december 2006

Klockan halv tolv tog jag av mig bh:n. (Jag var visserligen fortfarande hemma hos Bästisgrannen, men jag tänker bättre utan bh. Den fungerar liksom som en kreativitetstvångströja.) Först halv tolv kände jag alltså mig lugn. Pfuuuh. ”Nu ska här formuleras ett facit”, sade jag till mig själv och spillde ett helt glas billigt vin rakt in i tangentbordet. (Ja, Bästisgrannen kör med billigt låd-rödtjut. Bildbevis kommer.)

Den här dagen var i julkalendersammanang bland det roligaste jag har varit med om. För ni hade ingen aning. Vissa av er lade till och med ut villospår, i sann förvissning om att gåtan var löst och det nu gällde att förvirra de andra. Ack, så fel.

Låt mig rabbla några gissningar: Thoreau, Robert Bly. Esaias Tegnér, Nalle Lufs, Proust, Lennart Hellsing, Marianne Fredriksson, Citizen Kain, Bengt Andersson (men jisses, målvakt!), Jan Myrdal, Leif G.W. Persson och Jack London. Men de som ska ha extra beröm är Cecilia N. och Översättarhelena (som har försökt gå över till betablogger och därför blivit anonym i kommentarerna), som var de som först nämnde namnet på dagens hemlisbloggare:

Om denne Bengt Anderberg (f. 1920) sades att han var en romantiker och sådana här pressbilder spreds. Den (i mina ögon vackre) ynglingen gav 1948 ut en pacifistisk krigsroman – Kain – som var full med upprörande snusk! En romantiker som skrev snusk! Vafalls? Debattens s.k. vågor gick höga och allmänheten förfärades. Men de anade inte vad som komma skulle: Bengt Anderberg var 1965–70 redaktör för en alldeles utmärkt antologiserie som hette Kärlek (1–14). Den är bra. Bengt Anderberg, Ezra Pound och Wolfgang Amadeus Mozart har det gemensamt att de är både skönhetsälskare och snuskgubbar. Det som skiljer Bengt från de båda andra är att han i sina mest inspirerade stunder lyckas förena de båda sidorna av personligheten. Nog om det upprörande nu.

Niklas och figuren kom 1950 och det var därför jag i ledtrådarna skrev ordet ”figur” några gånger. Anderberg skrev också världens roligaste barnbok: Poas sagobok, som bland annat innehåller en lika vrickad som poetisk omskrivning av H.C. Andersens Jon Blund.

Innehållet i Fritt efter naturen (1981) påminner mycket om en blogg – stort och smått, djupt och vardagligt, genomtänkt och infallsrikt. Det var i den jag hittade stycket om ”pissningen”. Eller, hittade och hittade, min djefla man har pratat om det i evigheter; i en gammal kommentar till bloggaren Stationsvakt skriver både han och min djefla man om just detta underbara med att stå och kissa. (Jag var rädd att ni skulle googla er dit.)



Men när man står ute på backen och pissar en kväll, kan man tänka höga och djupa tankar. 
[—] 
Avspänt och lugnt som sällan under dagens gång betraktar vi himlen medan en stilla pärlande vätskebåge förbinder oss med jorden.
Skönast är detta en vinterkväll, då stjärnevalvet är som en fors av gnistrande djupsinne. Sådana ögonblick kan varit betydelsefulla för religionernas uppkomst.

Min djefla man säger nu halvsovande att ”det bästa med orienteringssporten är de vackra stunderna när man pinkar med sjöutsikt eller doften av lövskogsjord, tallbarr eller skvattram i näsborrarna”. (Va? Jag som är basketspelare fattar inte hur kissande kan ha med sport att göra. Inkontinens, möjligtvis.)

Min djefla man har förresten i sina bästa stunder utnämnt Anderberg till en av svenska språkets största stilister. Alla kanske inte vill ta till sådana överord, men han är väl värd att läsas. (Den djefla mannen sluddrar nu trekvartssovande här bredvid att det är lätt att hitta hans böcker på www.bokborsen.se.) Jag citerar nu Wikipedia: ”Som stilist tillhör han de främsta i nutida svensk vitterhet.” (Vitterhet = kunskapsrikedom, vett, lärdom, humanistisk bildning.) Om man by the way googlar på Bengt Anderberg och mitt namn, kommer man att finna att jag har skrivit om honom förut.

Dagens roligaste kommentar: Cherchez le pipier. (Förlåt alla andra som var lika roliga, men här spillde jag te i tangentbordet.)

Nå – en vinnare? Jag sitter i Bästisgrannens hus med en massa gäster, men har med mig plommonstopet och alla lappar. Alla tycker att jag är konstig. Åååå, här får Bästisgrannen dra …(hon tappar ut femton lappar och tar upp en av dem) – Ica! (Inte mer än rätt, det var hon som löste knuten med ”sex” som den rätta siffran.)

Nääästa!