Hoppa till innehåll

Etikett: tips

Ett gott råd?

Igår fick jag denna fråga: ”Vad är det bästa råd du någonsin har fått?”

Jag tänker mig att det nog skulle ha sett ut så här, när det skedde.

Sju timmar senare satt jag fortfarande och funderade. Råden står som spön i backen, det är verkligen inte det att det är ont om dem. Problemet är bara att jag verkligen inte kan komma på ett enda råd som jag har tagit ad notam.

Inte ens det där underförstådda rådet från Michael Jordan. Däremot kan jag rabbla råd som jag får!

1.

– Klä dig alltid bekvämt, så tänker du bättre.
– Mhm. De här fula shortsen är helt underbara. Gympaskorna sitter som lovikkavantar: perfekt.

2.

– Klä dig väldigt snyggt när du föreläser så känner du dig fin och åhörarna har nåt att vila ögonen på.
– Mhm. De här fula shortsen är hel…
– Bllhhhhfklnnnft!
– Så vad har man på sig när man ska vara snygg och bekväm samt känna sig fin då?

(Här måste det ha hänt något. Jag vet definitivt att jag har ställt exakt denna fråga, men kan inte för mitt liv komma på svaret.)

3.

”Always do the right thing, especially when no one is looking.”

Fast det där är ju nästan inte ett råd. Det är väl snarare en order. Hur som helst, jag slår ihop klackarna och svarar YESSIR, för det tycker jag är helt rätt. Especially when no one is looking.

4.

– Ät mer grönsaker.
– Okej. Jag ska bara äta upp den här äppelpajen först.

Men nu – 14 timmar senare – har jag nog kommit på ett svar. Och det är egentligen bara en rätt trist reklamslogan …

– Just do it!
– Jag vågar inte!
– Just do it!
– Tjata inte! Jag vill inte!
– Just do it!
– TYST!
– Just do it!
– Okejrå.

Det där är alltså en dialog som jag har med mig själv inne i det stökiga huvudet, eftersom det finns så mycket som jag inte vill-vågar göra. (Det är en definitionsfråga var ”vill” börjar och ”vågar” tar vid. Eller tvärt om.)

Ge mig ett bra råd, hörni! (Även om ni varken tror att jag behöver det eller tror att jag kommer att följa det!)

Share
83 kommentarer

”Några tips om hur man umgås med telefonen”

Det här med att umgås med telefonen är alltså inte något nytt!

fullsizerender

Jag har hittat en fin folder i en av mina dagböcker, som med andra ord inte bara innehåller biobiljetter, kärleksbrev och det där godispapperet som HAN slängde på marken.

– Kolla, barnen! Kom och titta! Neeej, det är roligt!
– Han ser verkligen ut att tycka om sin telefon fastän den inte har Pokémon Go.
– Gubben har ju misstolkat budskapet. Han skulle ju inte bli kompis med luren.
– Han har en one piece!
– Som Churchill!
– Men hur kan du komma ihåg Churchills mysoverall?
– Kolla, jag hittade en bild på Churchills telefon 1949!

churchill-smokes-a-cigar-as-he-holds-a-radio-to-his-ear-and-watches-the-descent-of-american-paratroopers-during-his-visit-at-fort-jackson-south-carolina
Cigarr, walkie-talkie eller radiomoj i USA.

Av mig fick barnen ärva sin förmåga att alltid fokusera på rätt saker. Tillbaka till den lilla foldern från 1983 nu. Se sådana allmängiltiga råd; det här kan vi väl sprida till allmänheten 2016?

talatydligt
Haaala hyyytnit!
ringerfel
”Nä, jag sov inte!” (Jag är supertrevlig när någon ringer fel mittinatten.)
felnummer
Jag tror att jag ringde fel senast runt 1998.

Foldern innehåller också nyttiga tips om hur man ska bokstavera, att man bör ta fram papper och penna innan man slår numret, att nån ska passa din telefon om du går ut, att man ska svara med sitt namn eller nummer och inte bara ”hallåååå” samt att man inte ska avbryta den man pratar med. Förtjusande!

Hela denna text skrevs under det att jag satt och väntade på ett telefonsamtal. Som till slut kom fyra timmar för sent, så jag hann även städa skafferiet, dammsuga köket, korra tre artiklar och lyssna till en sträng som brast. Nu vet jag vad jag ska göra med foldern …halltidenforihelvete

Jag är så väluppfostrad så.

Share
74 kommentarer

Konsten att skriva mejl

missmarple2
Oh dear me.

Tänk om Miss Marple hade hittat mig död på den äkta mattan framför öppna spisen med detta utskrivna mejl hopknycklat i vänsterhanden:

Ärendemening:
Hej!

Text:
Du är automatiskt anmäld till vår kurs på lördag. Om du inte kan komma måste du säga till 12/10.

Ses!

/X.

Miss Marple hade nu sagt:

– Oh, dear. I’m afraid I must read this e-mail. You see, I’m really not very fond of them.

Sedan skulle hon (efter att snabbt ha lärt sig svenska) ha analyserat mejlet och kommit fram till följande:

– Det är en lite, vad ska man säga, en lite slarvi… nej, en person som är lite bakom flötet, om jag får säga så. Ärendemeningen ska man ju fylla med information så att den som läser omedelbart kan avgöra om mejlet är av vikt eller ej.

(Deus ex machina, även kallad ”Gud i skruven”, kliver nu in i berättelsen och byter för den dramatiska effektens skull tempus i historien.)

Miss Marple sniffade lite försiktigt på papperet och fann att det varken luktade viol eller Old Spice utan blott tonerpulver från den ständigt krånglande skrivaren.

tekopp2

– Skulle det vara möjligt att få en kopp te? sa hon sedan till någon, som förhoppningsvis lyssnade, och satte sig därefter ner i den blommiga fåtöljen vid fönstret eftersom hon ville granska blomkrukan i fönstret, vari det överraskande nog låg ett skosnöre.

(Hon skulle senare finna att skosnöret inte alls var viktigt för gåtans lösning utan bara hade hamnat där av en ren slump. Men det visste hon inte än.) Miss Marple mumlade för sig själv:

– Vem tar sig friheten att automatiskt anmäla någon till en kurs? Och dessutom skicka mejlet en dag efter deadline för återbud? Och varför skriver denna någon bara under med ett X? Hm. Det där skosnöret är verkligen ovanligt långt.

Och plötsligt förstod hon. Miss Marple tittade på mejlet igen och skakade på huvudet som för att uttrycka ”hå hå ja ja”.

– Ursäkta, Miss Marple, sa en civilklädd polis som kom in med en mugg te som Miss Marple tyckte var barbariskt oskön. Who dunnit?
– Oh dear. Te utan fat. Oh, yes, who do you think did it, young man?

missmarple
– The butler maybe? sa polisen till Miss Marple.

– No. Oh no. The poor woman … She had a faint heart. Died of shock. I’ve too often wondered if människor är helt obildbara och inte kan läsa innantill när det gäller mejldirektiv. Jag förstår henne. Se, ärendemeningen … automatisk anmälan … datumet … signaturen … allt är bedrövligt. We should count ourselves blessed att vi slipper sådant här.

Agatha Christie_mejlar
Agatha Christie skriver mejl.

Fotnot:
Ja, på förekommen anledning skrevs detta i affekt eftersom jag verkligen fick mejlet ovan. Men nej, jag är inte död än.

Share
44 kommentarer

Förbättringsförslag till passagerarfärjetrafiken

Om man bor i Helsingborg åker man snabbt och lätt till Helsingør för att fylla på ölförrådet då och då. Man kan också med fördel ”tura”, och då sitta och åka fram och tillbaka på båten nästan hur länge som helst och dricka upp ölen på plats.

beer
Öl.

Om man vill åka till t.ex. Åland, Finland, Ryssland eller Baltikum kan man också åka färja. Detta har jag gjort kanske 15 gånger i mitt liv, och det händer verkligen, verkligen inte något nytt på den fronten. Man dräller ombord på båten, lär sig på vilket plan restaurangerna är, försöker få plats i sin hytt, går och går och går tills man hittar överallt och sedan dricker man en öl. På kvällen kan man äta buffé och dricka mer öl och klämma på gosedjuren i tax-free-shopen, där det också finns mer öl. Sedan kan man roa sig medelst disco, karaoke och trubadurer eller vika ihop sig nere i hytten där det nog egentligen är meningen att man bara ska sova av sig ölen.

msvictoria
M/S Victoria, liten och smidig.

Kanske finns det modernare jättebåtar än dem som jag och Orangeluvan åkte till Estland med, men v… oj, nu ser jag att de ju inte är gamla! Vi tänkte liksom ”upphottade båtar från 1980-talet”, där vi tittade på trianglar och halvmånar, rökfärgat glas och pastellfärgade tavlor. Men … M/S Romantika är från 2002 och M/S Victoria från 2004!

msromantika
Inredning på M/S Romantika.

Hur som helst borde vi anlitas som analytiker av alla passagerarfärjebolag. Vi vet ju nämligen vad dagens kräsna, presumtiva båtresenärer vill ha! (De som redan gillar att dricka öl, skräna, sjunga och dansa är nog nöjda. Vi tänker på alla som inte är kunder idag.)

Önskelista!

  • Wi-fi som funkar. (Det finns förvisso internetvågor, men de är ganska trassliga och funkar bara tidvis.)
  • Tysta avdelningar med bekväma mysmöbler och en sjuhelvetes massa eluttag.
  • Fler eluttag i hytterna – och då gärna på åtkomliga ställen.
  • Sittplats i fönstren!
onlyone
Våra urladdade apparater på sängen och till vänster i bild det enda eluttaget just där.
eluttagorange
Orangeluvan kollapsar efter klättringen mot eluttaget.
eluttag
Lotten kravlar upp till eluttaget.
inwindow
Här har vi pallat upp oss med täcken och kuddar. (Rumpa, ben och fötter somnade därför snabbt.)
landgang
Det skulle också vara trevligt med mer ordning och reda och mindre panik vid landgång. Det blev stopp i trappor och hissar och alla stod på varandra och stämningen var … mindre trevlig.

Avslutningsvis en inredningsdetalj i en av barerna. Det är nästan så att man får Ernst-vibbar:

citrontak
De gröna citronerna som finner sig i att bli upphängda i taket på detta finurliga sätt, förtjänar verkligen vår respekt.

Share
50 kommentarer

Även små kök har grytlock

Det är så mycket man måste tänka på. Skavsår, internetaccess, rabattkuponger och gardinstänger. Men vi glömmer ju bort de små locken! Och de stora! Locken måste har droppstoppskant och inte knoppskruvar som kan rosta på insidan samt ett greppvänligt handtag som inte leder värme, men detta tänker man sällan på vid inköpen – och sällan får man då prova värmeledningsförmågan.

Igår i kommentatorsbåset undrade Ökenråttan lite försiktigt:

– Hur förvarar ni era kastrull- och stekpannelock?

Jag tog mig åt hjärtat, där det dåliga samvetet för världens barn och flyktingläger sitter, och tänkte:

– Ack! Locken! Någon måste ta hand om och ordna upp locken! Jag tillsätter härmed en lockutredningskommitté.

I vårt kök är det nämligen så att locken har hamnat på undantag. De ligger huller om buller utspridda på tre ställen – bl.a. i hörnskåpet – bara för att de inte ska känna sig så ensamma utan sina kompisar.

allalocken
Bergmans lockmisär.

PK och Pysseliten har ordning på nästan allt, har vi förstått. Så även locken i köket, vilket jag nu vet eftersom de på uppmaning skickade in bildbevis:

pkpysselock
En grytlåda. Himla tur att vi inte har en sådan – på all den där tomma ytan hade jag säkerligen placerat galoscher eller plåster.

Man kan ju vara fiffig och sätta upp locken på insidan av en skåpsdörr med hjälp av en lockhållare också. Men när jag hade det en gång i ungdomen, föll locken ur varje gång jag med emfas öppnade skåpen. Så här kan man också göra med dessa hållare:

pyssepk2
Pysseliten och PK:s lektyrtoalett.

Ordning och reda är det punktvis hemma hos Skogsgurra och Hyttfogden, som har en jähättemegaenorm spiskåpa med fris:

fris_skogsg_hyttf
Lägg gärna märke till Trabanten.

LarsW skickade en synnerligen intressant bild på sitt favoritlock (?) – ett konstverk som han kallar …

UFO_larsw
… ”UFO i köket”.

Att bilden är intressant beror på att vi i familjen Stenson (när jag var liten) gjorde den magiska köttfärssåsen som är godare än alla andra köttfärssåser i en traktörpanna med ett handtag som hela tiden lossnade – och som hade ett rött lock. Lillasyster Orangeluvan gav mig på julafton för ett par år sedan en exakt kopia av detta lock, vilket beror på att vi är ena blödiga suckers for allt som är som det var när vi var små. Och hur ser detta lock ut?

mittstoralock
Som rött UFO?

Hur som helst är locktrubblet i världen stort och stökigt – och jag måste faktiskt ta mig i kragen och göra något åt saken på min lilla nivå. Men vad?

Uppdatering!
Jag har varit på vift (rapport kommer) medan ytterligare två lockrop inkom i mejlen.

hyttfogdenslockh
En fullständigt förtjusande, gröntintad 40-talslockhållare ur Hyttfogdens och Skogsgurras sekrutthussamlingar!
lockhallare
Men Skogsgurras syster Karin har också ett bidrag! (Det var så här jag hade mina lock när de for all världens väg och rullade omkring som mynt ur en uppånervänd börs.)

Men frågan kvarstår faktiskt: jag kan inte sätta upp lockhållare på vägg och skåp, för det finns varken väggar eller skåp kvar att sätta upp saker på eftersom köket är så belamrat med foton, kokböcker, Tardis och piano. Kan man kanske be om ett uppblåsbart lock som passar till alla storlekar?

Share
87 kommentarer

Veckotidningstricksen numera på internet

När jag fortfarande snubblade över veckotidningar som Hemmets Veckotidning eller dito Journal, Allers, Allas, Året runt och de andra, gav jag blanka sjutton i Kronblom, 91:an och Åsa-Nisse. Jag bläddrade snabbt förbi tårt- och bantningstipsen och virkrecepten samt berättelserna om hur man övervinner motgångar och går vidare i livet utan t.ex. en stortå. Jag var blott och enbart intresserad av husmorstipsen som jag aldrig någonsin nyttjade sedan. Laga bestickkorgar, sy fast knappar, hålla i en spik med pincett (för att inte slå tummen) och skruva ur heta glödlampor med diskhandskar på händerna – jag kände till dem alla!

Hemmets veckotidning 1962, Hemmets veckotidning 2012.
Hemmets veckotidning 1962, Hemmets veckotidning 2012.

Veckotidningarna finns förvisso fortfarande – jag har till och med föreläst på en av redaktionerna och banne mig är inte veckotidningsredaktionerna de sista utposterna för korrekturläsare. Jomen. Fast ämnena har bytt medium: bönderna och de ensamma mammorna söker varandra i tv numera och tårtorna bakas med utslagningsmoment och arga domare. (De som virkar får hålla till godo med internetforum.)

Med jämna mellanrum drabbas ”de sociala medierna” av länk-tosserier där alla (ALLA) länkar till samma sak. Så var det med en konstig film där man hade löst det ohyggligt komplicerade jobbet att separera gula från vita med hjälp av en gammal läskflaska. I förra veckan var det tidsslöseriet med att skära små busiga cocktailtomater:

Det konstiga är att man inledningsvis nästan alltid reagerar med ett oooooooooooooh! för att några sekunder senare komma på att det ju var en helt onödig idé eller uppfinning. Eller att det faktiskt är krångligare än den ack så svåra ursprungsuppgiften. (Sedan när tycker någon att det är svårt, trist, omöjligt, dyrt eller hemskt att separera äggulorna från vitorna?) Tomatskärartricket har jag naturligtvis provat – men eftersom våra knivar inte har sett en skärslipare (än) och tomaterna faktiskt på tomaters vis var lite olika stora, funkade det sådäääääär. Några delades verkligen på mitten, men de flesta antingen mosades eller fick en lustiger spricka i skalet.

Det som sprids bland kompisarna just nu är en sida som berättar om 21 mattrick som som sägs ska kunna få läsaren att rusa till köket omedelbart. Kanelbullar med bacon i, bananer med marsmallows och choklad i samt en limpa med massa ost i får samma utrymme som hamburgaren med ett helt, stekt ägg i. (Poängen är tydligen att gulan ska skvalpa ut när man skär i hamburgaren.) Man kan snoppa jordgubbar med sugrör och äta glass med bullformar som hängränna och dessutom plättlätt plocka upp äggskal som har ramlat i skålen bara genom att ha blöta fingrar när man gör det.

Men vad säger ni – vad finns det för simpla trick som från början gav er en aha-upplevelse?

Vad det månne tacohållarfunktionen hos en gaffel?
Vad det månne tacohållarfunktionen hos en gaffel?
Share
120 kommentarer

Tio tips för alla med dator (och smart telefon samt kamera)

Det finns en man som är genomdyrkad av alla som håller på med informationsteknik: David Pogue. Nästan vad han än säger får åhörarna att ropa halleluja! – och jag förstår dem. Han vet verkligen vad han gör – och det kan ni se på filmen ovan. Nu är just dessa tips av de banalare slaget eftersom ”alla” känner till dem, men vi är ju inte ”alla”, eller hur?

Fast inte ska väl ni behöva titta på en filmsnutt när jag finns här och har sett allt och vet hur man hanterar ett tangentbord? Nä!

David Pogues tio tips som förenklar det datoriserade livet lite – eller som i alla fall imponerar på dem som sitter och tittar över din axel

1
När du är ute på internet och vill skrolla ner på sidan kan du bara trycka på mellanslagstangenten, för då hoppar man en sida neråt. Om man trycker på shift + mellanslagstangenten hoppar man en sida uppåt. (Det finns andra sätt också, beroende på hur styrplattan är inställd, men musen behövs faktiskt inte och kommer att damma ihop om du läser en lång text.)

– Veva! Veva! (Forna tiders skrollning.)
– Veva! Veva! (Forna tiders skrollning.)

2
Om man som jag har blivit skumögd och beroende av 30-kronorsglasögon från OKQ8, kan man på samma sätt som ovan (fast lite annorlunda) förstora texten genom att trycka ner ctrl/cmd och plustecknet samtidigt. Och gissa hur man förminskar … jo, genom att trycka ner ctrl/cmd och minustecknet samtidigt.

Plus and minus icons

3
När man fyller i ett formulär med t.ex. sin adress och inte använder sig av autofill, kommer en pop-up-meny förr eller senare och stökar till det. Men inte behöver man klicka och leta och skrolla här heller: tryck S S S S många gånger tills du har kommit förbi Swaziland och kan fylla i Sweden. Man kan också trycka på SWE snabbt så kommer man direkt på rätt rad.

Uppdatering! LL99 i kommentatorsbåset säger att man ju kan trycka på T- istället för S-tangenten eftersom Sweden kommer så långt ner bland S-länderna. Slut på uppdatering.

Här har någon råkat trycka på U istället för S!
Här har någon råkat trycka på U istället för S!

4
När man duttskriver på en smart telefon (jag tror att vi får acceptera att det är det de heter numera) och vill avsluta en mening (hör upp alla som tycker att det är JOBBIGT att skriva med punkt och stor bokstav) finns det en fiffig genväg. Tryck två gånger på mellanslag såhoppar en punkt och ett mellanslag fram pronto – och telefonen ställer dessutom in sig och är beredd på stor bokstav. Vilket förstås är jättestörande om man skriver:

bildbild

5
Om man vill ringa upp den person som man senast ringde till (på mobilen), kan man bara trycka på ”ring” två gånger och behöver inte leta upp ”senaste”.

6
Det här är inte ett jättebra tips, men det beror mest på att jag inte har gjort efterforskningar. Om man hamnar i någons röstbrevlåda och vill gå direkt till pipet och inte höra allt som sägs om upptagenhet eller hur man faktiskt gör för att prata in ett meddelande kan man … göra nåt. Men det beror på vilken operatör man har. Ibland ska man trycka på *, ibland på 1, ibland på nåt annat, och vips säger det piiiiiip.

pipear

7
Man måste inte när man googlar skriva så himla mycket numera eftersom Google är lite smartare än man tror. Om man vill ha en engelsk ordförklaring skriver man bara define och det mystiska ordet … kanske protractionventriloquist eller amalgamation? Men … skriv det alltså i adressrutan – där http-urlen brukar stå. Vips, kommer svaret utan att man behöver trycka på enter eller klicka sig fram bland olika träffar. Testa med att skriva in ”km in 20 miles” eller bara ”2+2” och se vad som händer. Look, no hands!

Skärmavbild 2014-04-14 kl. 23.32.12

8
I ett ordbehandlingsprogram behöver man inte draaa över ett ord som ska markeras utan kan bara klicka på det två gånger så markeras det. Sedan behöver man ju förstås inte deleta (”ta bort” på nysvenska) det innan man skriver ett nytt ord utan kan bara skriva på. Om man klickar tre gånger markeras hela stycket. (Håll kvar sistaklicken så kan du dra i ordet/stycket och placera någon annanstans det.) Ooops.

9
Digitalkameror har tusen och en finesser som de flesta inte bryr sig om (och jag är av dessa dumbommar), men detta är så enkelt så: tryck ner tafotoknappen liihiiiite så ställer den in fokus så att när du sedan trycker till ordentligt, tas bilden på studs.

10
Detta tips är så bra, så bra. När du håller en presentation med bilder som visas via datorkanon och PowerPoint eller Keynote (och du förstås gör det utan förformaterade punktlistor eller trista clipartbilder och ingen bokstav är mindre än 85 punkter), trycker du på B-tangenten för att släcka ner bilden och W-tangenten för att göra hela duken knallvit. Det här gör man för att åhörarna ska fokusera på föreläsaren och inte på bilden. (Och ja, man kan definitivt föreläsa helt utan datorpresentation förstås.)

B
B
W
W
Share
78 kommentarer

Ett hotelltips, bara!

Jag känner mig numera så ohyggligt världsvan när det gäller hotellboende – trots att jag jämfört med de riktigt hotellvana knappt är torr bakom öronen. Vad jag till exempel inte har lyckats lista ut än, är hur man kan låta bli att köpa grisen i säcken eftersom

  • ingen hotellkedja är till 100 % dålig eller till 100 % bra
  • wi-fi ibland sägs vara gratis på hela hotellet, men bara funkar i lobbyn
  • alla hotell lovar runt, medan vissa håller tunt och andra inte
  • man inte kan utläsa av hotellets läge om det ligger ett disco vägg i vägg
  • gymmets öppettider endast i undantagsfall stämmer med vad som sägs på hotellsajten
  • inget hotell tydligt anger om det går att få vattenkokare och tepåsar till rummet
  • man inte kan få bacongaranti hur mycket man än tjatar.

Hotell Tegnérlunden snålade på te och hade ingen bacon. S:t Jörgen Park Resort hade jätteläskig äggröra, hård som blomkål. Hotell Birger Jarl skötte sig exemplariskt tills städerskan vägrade acceptera att jag inte hade checkat ut och man i receptionen tyckte att jag var larvig som påpekade detta. Elite Hotel Ideon hade världens skönaste täcken. Best Western hade väggar som inte formade räta vinklar. Scandic hade glömt att städa duschen.

Och nu till bevis på min världsvanhet! När hotell har kortnyckel som måste stoppas i ett fack på väggen för att elektriciteten ska funka, kan man ju inte ladda upp telefoner och datorer medan man går ut – för då måste man ju ha med sig kortnyckeln. Då kan man kolla hur det står till med tevens vägguttag eftersom just det väldigt ofta funkar hela tiden eftersom teven måste stå på och visa ”Välkommen Mrs. Bergman to our hotel” eller liknande dödsviktiga budskap.

Och om det inte gör det, kan man stoppa vilket jädra kort som helst i väggfacksgrejen.
Och om det inte gör det, kan man stoppa vilket jädra kort som helst i väggfacksgrejen.

Och nu er tur: världsvana tips emottages varmt!

Share
52 kommentarer

Tips om man vill resa till Turkiet (Kappadokien) med TSS

Det här är mest ett inlägg för alla som funderar på att åka på den skumt billiga resan ”I apostlarnas fotspår genom Kappadokien”. De som arrangerar resan är TSS – Travel Service Scandinavia – och det låga priset beror på att turkiska staten sponsrar projektet.

Det är inte skumt alls utan en mycket proffsigt genomförd resa. Dock är den i slutänden inte särskilt billig – om man inte håller hårt i sina slantar, vill säga.

I BOKSTAVSORDNING! MARSCH!

dessert
Serveras alltid i mängd, men varierar lite i form, storlek och konsistens – men inte vad gäller sockerinnehåll. ”Extremt sött” är en underdrift.

Jag provade alltid alla.
Jag provade alltid alla.

dricks
Det här är ett jävla bängel – man ska alltid ge en peng men själv bedöma hur mycket. Även städerskan som du aldrig hinner se röken av ska du ge dricks. Detta är vi svenskar bedrövliga på.

På slutet av resan SKA hela bussgänget ge en peng till både guiden och chauffören. Vi samlade ihop i två kuvert och gav dem när vi skildes åt. Detta är tydligen inte alls kutym: man ska ta sin peng och ge dem i handen när man går ut ur bussen för sista gången. En av guiderna skickade tillbaks kuvertet med ordern ”ta tillbaka er peng och ge mig i handen istället”. Det blev kaos: några tog för mycket, andra fick inte tillbaka det de hade lagt och åter andra hade ingen aning om hur mycket de hade lagt. Några blev sura och smet ut bakvägen.

eluttag
Inga problem – de är likadana som i Sverige.

fitness
Det finns gym på alla de fina hotellen – och jag rekommenderar dem. Jag var där helt solo varenda gång.

– Hoho?
– Hoho?

flygplatsrutiner
När man ska hem igen, går man genom en första säkerhetskontroll med hela sitt bagage – inklusive stora bautaväskan som sedan checkas in. Sedan måste man skriva på papper om man har köpt juveler, en halv älg och pälsar, varefter man checkar in väskan (max 20 kg) och går vidare till den vanliga säkerhetskontrollen.

flygresa
Det tar ungefär fyra timmar från Stockholm till Antalya. Planen var i tid och flygvärdinnorna vänliga. Te och kaffe var gratis, vilket var så förvånande att jag råkade köpa en stor chokladkaka av bara farten. Lite trångt var det dock.

En 172 cm lång basketspelare får lite om om plats.
En 172 cm lång basketspelare får lite om om plats.

frukost
Frukosten är likadan överallt och dignar av fetaost, grönsaker, färgglada flingor och varmt, torrt bröd. På ett hotell stod en kock och svängde ihop omelett på löpande band. Och ÄNDÅ gick jag och hämtade en pannkaka som jag hällde sirap, farin och socker på.

Mmmmm. Socker.
Mmmmm. Socker.

deltagarnas fysik
Man bör kunna gå. Man ska inte vara beroende av kryckor och absolut inte högklackade skor. Men man måste för den delen inte vara elitgymnast – jag med mitt onda knä hade inga som helst problem.

försäljarna
Dem blir man trött på. Innerligt, innerligt trött. De finns på varenda turistplätt och är envisare än treåringar. Svara inte på frågan ”from Skandinavia?”, för då är du fast.

– Kom och köp glass! Äkta glass!
– Kom och köp glass! Äkta glass!

grönsaker
Jag åt grönsaker under hela resan och stötte inte på några magproblem. Ungefär åtta av deltagarna i gruppen blev sjuka, men vi misstänker en kycklinggryta som såg lite ut att vara lite till åldern kommen (och som jag undvek).

Grönsaker i alla de modeschanger!
Grönsaker i alla de modeschanger!

guide
Guidens insats är nog 75 % av hela resan. En dålig guide som varken kan sin historia eller prata tillräckligt god engelska sänker hela upplevelsen. Detta kan man inte påverka: antingen har man tur eller så har man det inte.

gympa på planet
Ja, det gjorde alla i min grupp medan jag sov som en gris. Förmodligen fick jag 300 blodproppar och kommer aldrig mer att kunna flyga.

hotellens standard
Hotellen är bra. Om man flyttar på möblerna och kryper under sängen enbart för att leta efter skit och mögel, kan man möjligen bli belönad. Gardinerna är inte särskilt mörka, så ta ögonbindel med om du är känslig!

Jag letade länge och fick bända loss ett nattduksbord för att hitta detta.
Jag letade länge och fick bända loss ett nattduksbord för att hitta detta.

internet
Wi-fi (om än skakigt) finns på hotellen. Ibland bara i foajén, ibland även på rummen. På ett hotell kostade det 10 kr per dygn, annars var det gratis.

kaffe
Det finns bara gratis kaffe till frukosten. Kaffet är nästan alltid Nescafé om det inte är turkiskt kaffe som man ju måste tugga för att få i sig. På några av hotellen fanns maskiner som kan spotta fram blaskig cappuccino. Däremot är caféernas kaffe alldeles utmärkt.

kebab
Ät kebab på restaurang om ni kan – det är underbart gott!

kläder efter väder
Ja jösses. Ni kan klä er hur ni vill, men kolla väderutsikterna innan ni åker så att ni inte packar fel.
/ Hälsningar från den djupfrysta Lotten.

lektyr
Ta  med något att läsa: bussresan till Kappadokien är 60 mil dit, 60 mil hem.

lunch
Man kan välja om man vill köpa ”lunchpaketet” eller ej. Jag gjorde det (med sedlar, de vill inte att man betalar med kort), och lärde känna mina reskamrater väl under ätandet. De som inte köpte lunchpaketet svalt inte ihjäl och hittade nästan alltid någonstans att tillbringa timmen på. I värsta fall kan man säkert lägga sig under bussen.

mat
Det är bara bufféer överallt, vilket är bra. Man äter för det första bara det man tycker – om och för det andra så mycket eller lite man vill. Dryck ingår inte – den betalar man separat.

magsjuka
Jodå, några i varje grupp råkar alltid ut för detta. Ta med medikamenter!

middag
Kvällsmaten är som alla andra måltider en buffé. Det är väldigt gott om grönsaker, så passa på. (Det sägs att man ska akta sig för gransaker grönsaker och frukt som har skalet kvar, men jag vet inte. Det såg otroligt fräscht ut och jag blev inte dålig.)

pengar 
Det går åt mycket pengar. Både lira och euro rinner mellan fingrarna.

priser
I Turkiet vet man att ta betalt. Vin och öl kostar bara lite mindre än hemma. Kaffe och te kostar nästan alltid ungefär 20 kr. Turistprylarna kostar så mycket som man lyckas pruta ner dem till.

prutning Man ska pruta. Jag som inte kan, fick flera gånger extrapresenter när jag hade betalat. ”Nämen din stackare, nu har jag ju lurat av dig massa pengar, här, ta en liten berlock med dig hem till Norden” såg det ut som om de tänkte.

resenärsklientel
Resenärerna på min resa var toppen. Inge suris, ingen gnällis, ingen negativ prutt. Alla var glada och intresserade!

service
Servitörerna och hotellpersonalen och affärspersonalen är inte vidare serviceminded. Det är inte störande, men jag kom på mig själv att längta till det brittiska ursäktandet och det amerikanska leendet.

shopping
Under Kappadokienresan kunde man bara handla souvenirer i turistfällor. Alla köpte vi sjalar (vi frös, gubevars), väskor, smycken och små skålar. I Antalya (1 miljon invånare) fanns allt som finns i storstäder.

Textilier i Antalya.
Textilier i Antalya.

skor
Jag hade ett par sandaler (hahahahaaaa), ett par vanliga gympadojor av skinn och ett par joggingskor. Det funkade alldeles utmärkt även om jag ibland längtade efter graningekängor.

spa
Nästan alla hotell har spa: passa på! (Jag gjorde inte det, men jag är ju inte en spaig person.)

språk
De flesta pratar en ganska svårtolkad engelska med få ord, men efter bara ett par dagar börjar man som svensk prata nästan likadant. ”Tentörti” är förstås 10:30 och ”uppåner” är förstås ”open air”.Tyska är ett mer gångbart språk, särskilt i Antalya.

sängar
Sängarna är stenhårda. De är precis som överallt annars uppåt 30 cm tjocka, men hårda som ett gympagolv. Ta med ett liggunderlag om ni är känsliga, för om man lägger sig på det känns det kanske lite mjukare. (Men man vänjer sig; jag sov precis lika dåligt i Turkiet som jag gör hemma.)

Man undrar vad som finns under den tunna, översta madrassen. Marmor?
Man undrar vad som finns under den tunna, översta madrassen. Marmor?

sömn
Vi var inga festprissar i gruppen, så vi kom i säng i lagom tid varje kväll. Man fick helt enkelt sova så det räckte.

te
Det finns bara gratis te till frukosten. Äppelte är grejen i Turkiet, men jag rekommenderar svart, turkiskt te även för tokar som jag, som egentligen bara vill ha Earl Grey.

telefon
Vi har förstås mobiler allihop (jag har en variant som gör att jag kan surfa obegränsat mycket utomlands för 79 kr/dygn). Skulle man önska sig en telefonautomat, så har Turkiet i alla fall fler än Sverige.

Turkisk telefon-tardis.
Turkisk telefon-tardis.

tidsskillnad
Turkiet ligger en timme före Sverige.

toaletter
Toaletterna vaktas nästan alltid av någon som vill ha pengar. I min värld betyder det att toaletterna ska hålla något slags standard över bottennivå, men så är inte fallet. Toapapper saknades på flera ställen, det var nerkissat och blött och luktade illa. Men hålet i golvet är i alla fall en intressant upplevelse.

Det är alltid lika kul att få se föregående gästs inte längre trängande behov.
Det är alltid lika kul att få se föregående gästs inte längre trängande behov.

toapapper
Som hemma. Ha lite servetter i bakfickan – inte ens på museerna är det gott om papper.

tv
Alla hotellrum har tv, men vad man ska med den till vet jag inte. Jo, det fanns en brittisk nyhetskanal som var okej. Allt annat är dubbat, skrikigt och suddigt. Som på vilken bar som helst.

valuta
Ta med både turkiska lira (= 3 kr) och euro (= 10 kr). Ute på landsbygden vill de bara ha euro och inne i miljonstaden Antalya är det bara lira som gäller. Guiden hjälper er gärna med att hämta pengar i bankomater eftersom ni ska lämna kvar så mycket pengar det någonsin går och inte ta med er mer än några spänn hem till Sverige.

vattnet
Man kan inte dricka vattnet i kranarna. På bussen finns billigt vatten (och öl!) att köpa, och det gör man. Jag borstade inte ens tänderna i kranvattnet, kom jag på nu när jag tänker efter.

Jag hade precis duschat och skulle gå ner till mina polare för att ta en öl i lobbyn, när spegeln talade om för mig att jag inte skulle det. Elelr hur det nu var.
Jag hade precis duschat och skulle gå ner till mina polare för att ta en öl i lobbyn, när spegeln talade om för mig att jag inte skulle det. Eller hur det nu var.

vin
Det röda vinet smakade vinäger medan det vita ofta påminde om retsina. Alltså kan jag inte rekommendera det. I Kappadokien fanns ett lokalt, gott vin som hette … hm. Måste leta i anteckningarna. Uppdatering: Det hette Turasan! Slut på uppdatering.

väckning
Guiderna säger till hotellen att alla resenärerna ska väckas 60–90 minuter före avfärd till nästa ställe. Det ringer i telefonen som finns i badrummet och signalen är ohygglig. Därför satte jag alltid mobilen så att den skulle plinka till 10 minuter före Den Stora Väckningen.

väder
Kolla väderutsikterna, kolla väderutsikterna, glöm inte att kolla väderutsikterna! Jag har aldrig frusit som jag frös i Turkiet! (Snö och minusgrader!!!)

Brrrrrrrrr.
Brrrrrrrrr.

väska
Jag hade en jätteväska med massa plats för souvenirer som jag aldrig kom att köpa, vilket var mycket bra. Om man byter hotell så ofta som vi gjorde, är det otroligt skönt att slippa kämpa med kläderna och vikningen och väskstängningen. Jag bara slängde ner allt och stängde till.

Sheriff-giraffer!
Sheriff-giraffer!

öl
All öl heter Efes, men är av mycket olika kvalitet – ibland blaskig och avslagen, ibland burkig och skarp och ibland alldeles utmärkt kall och god.

Och slutligen: finns det gulliga brevlådor i Turkiet?

Ja.
Ja.

De dagliga rapporterna

  1. Brutal telefonväckning i Turkiet
  2. Båtresa i Turkiet
  3. Stöket i Turkiet
  4. Snurrigt i Turkiet
  5. Svinkallt i Turkiet
  6. Djuren i Turkiet
  7. Kommersen i Turkiet
  8. Underligheter i Turkiet
Share
42 kommentarer

Nyårsaftonsmaten 2013 – den allra godaste paellan?

Jag är inte en planerare. Inte heller mina syskon — vi tar dagen som den kommer, anar aldrig vad framtiden bär i sitt sköte och hoppas att tågen ska gå ungefär när vi vill åka. Resultatet blir att

  • jag, som aldrig kommer för sent, glömmer alla väskor, hattar, paket och påsar varhelst de kan glömmas eftersom jag måste skynda mig för att inte komma försent
  • Orangeluvan spontanhamnar överallt utan förvarning eller varsel och dyker upp som gumman i lådan (till min stora förtjusning) eftersom det gäller att passa på när initiativet dyker upp
  • Broder Jakob hejdar sig i steget och tänker ”äh, jag gör det en annan dag, det här kräver nog planering” och kommer sig nästan ingenstans eftersom han inte kan planera.

Men nu har jag kommit i planeringstagen och funderat fram att jag (eftersom Nittonåringens pojkvän är spanjor) ju måste laga spansk pyttipanna – paella – på nyårsafton. Paella brukar jag göra och jag är uppvuxen på 1970-talspaella – men jag är inte riktigt nöjd med hur den brukar bli numera.

Helst gör jag blandversionen som kan innehålla både kyckling och skaldjur och numera använder jag avioriris arborioris eftersom jag har läst att man ska det. (Men det brukar bli för kladdigt.) Ibland häller jag i tomatkross för att det står att man ska det och ibland gör jag det inte. Ibland tar jag för mycket saffran för att jag tror att det blir bättre då (vilket det inte blir) och alltid häller jag i försvarliga mängder vin.

Så nu undrar jag: har någon av er tillgång till det perfekta paellareceptet?

paella1

Share
117 kommentarer