Hoppa till innehåll

Månad: december 2013

Lyd mig och gå ner 5 kilo!

Har ni kollat på Minnesvärt? Det är ohyggligt intressant och väldigt allmänbildande och en lisa att läsa och om man vill kan man gå ner 5 kilo bara genom att läsa fem texter där varje gång man blir sugen på påmmfritt.

Skärmavbild 2013-12-30 kl. 18.11.29

(Vaddå, ni ropar ”det funkar inte”? För att det gör alla andra bantningstips? Pfft, tillåt mig fnysa.)

Minnesvärt är ett ljus i mörkret – en folkbildande blogg där massa olika människor skriver om svenska kulturpersonligheter som har fallit eller riskerar att falla i glömska. Skribenterna är frivilliga gästbloggare som skriver om någon som de själva väljer – kanske någon i kommentatorsbåset? Någon som hittills bara har läst i hemlighet här? Välkomna! Mejla mig eller min djefla man.

I januari har vi musik-tema med en text per dag – tidigare har det bara varit litterärt folk.

Det ska vara korta (2 100 tecken inklusive mellanslag), gärna personligt hållna texter där framställningsformen i huvudtexten är helt fri. Det viktiga är att man skriver på ett medryckande och intressant sätt – de biografiska detaljerna kan läsaren söka upp via länkar till Wikipedia eller andra ställen.

Vi är öppna för alla förslag, men personen (i januari även verket eller låten) ska 

  • vara känd av sin samtid
  • ha avslutat sin huvudsakliga gärning före 1990
  • ha varit verksam i Sverige, alternativt skrivit/sjungit på svenska (finlandssvenska författare är t.ex. inkluderade).

Man får (som vanligt i sådana här sammanhang) inte betalt, men får ingå i ett glatt, bildat och entusiastiskt nätverk. Kanske kan alla skribenter samlas till en fest om några år?

Poängen med Minnesvärt är förstås att skribenterna ska ha kul och få beröm samt applåder – men främst att vi ser till att de begåvade människor (eller företeelser?) som håller på att glida ur den yngre generationens eventuella allmänbildning ska få en chans till. (Eller om det kanske är den yngre generationen som ska få en chans till?) Det är därför texterna ska vara kortare än vi egentligen vill ha dem. 

Man ska inte skriva
• fullständiga och uttömmande rapporter 
• halva avhandlingar
• på ett komplicerat sätt.

Man ska
• se till att fånga läsarens intresse 
• vara spirituell (om man kan – alla kan inte)
• kanske, kanske, kanske skapa ett sug efter mer information.

Mitt tips till er som vill skriva är att
• länka mycket (t.ex. ”en mycket längre version av denna text finns häääär”)
• använda etablerade förkortningar om ni vill – närmare bestämt dessa: bl.a., ca, dvs., etc., fr.o.m., jfr, m.fl., m.m., nr, osv., pga., s.k., t.ex., tfn, t.o.m.
• utnyttja punktlistans effektivitet (se ovan)
• killa darlingar på löpande band
• be mig redigera.

martinson_gullersOm man vill, får man inloggningsuppgifter och skriver rakt in i WordPress – annars kan man mejla texten rå, rakt in i ett mejl (helst inte i ett ordbehandlingsdokument). Bildtexter, den inledande faktarutan och informationen om vem som har skrivit ingår inte i de 2 100 tecknen.

Okej? Så här ser planeringen ut just nu:

2014-01-01: Hans Alfredson nästan sjunger egna bitar för barn, LP (Olle Bergman)
2014-01-02: Tor Aulin, tonsättare (Martina Finnskog)
2014-01-03: “Vid en källa”, text: J. L. Runeberg, musik: F. A. Ehrström (Alexandra Hibolin)
2014-01-04: Vincenzo Albrici, tonsättare (Anne Marie Tålig)
2014-01-05: Hilmer Borgeling, sångare (Fredrik Tersmeden)
2014-01-06
2014-01-07
2014-01-08
2014-01-09
2014-01-10
2014-01-11
2014-01-12
2014-01-13: Gösta “Smyget” Redlig, Sveriges förste framstående jazzsolist (avled just detta datum 1957) (Fredrik Tersmeden)
2014-01-14
2014-01-15
2014-01-16
2014-01-17: Lyckliga gatan med Anna-Lena Löfgren (Ulla Åkerström)
2014-01-18
2014-01-19: Cosmic Overdose. Progressiva synthare med dadaistiska stilgrepp. (Petter Lönegård)
2014-01-20: Alice Tegnér (Martina Björk)
2014-01-21
2014-01-22: Ja dä ä dä; Pugh Rogefeldts debutalbum (Rosman Jahja)
2014-01-23: Birgit Nilsson (Eric Ericsson – skribent)
2014-01-24
2014-01-25
2014-01-26: Anders Burman (Tomas Blom)
2014-01-27:
2014-01-28:
2014-01-29: Barbro Hörberg (Petra Jankov Picha)
2014-01-30: ”Etta på Söder” med Margareta Hallin (Anna Toss)
2014-01-31: Evert Taube (Klas Wounsch; Everts dödsdag)

FÖRSLAG

Musiker, sångare & artister

Elfrida Andrée
Alice Babs
Carl Michael Bellman
Jussi Björling
Jenny Lind
Siw Malmkvist
Helena Munktell
Kristina Nilsson
Hep Stars
Hoola Bandoola Band
Hootenanny Singers
Barbro Hörberg
Wenche Myhre
Marie Pauline Åhman
Anna-Lisa Öst (Lapp-Lisa)

Album

”Goda’ goda” av Jojje Wadenius
”Jazz på svenska” av Jan Johansson
”Och stora havet” av Jakob Hellman
”Sudda sudda” av Gullan Bornemark
”Varför ska man ta livet av sig …” av Magnus Uggla

Låtar

”Det gåtfulla folket” med Olle Adolphson och med text av Beppe Wolgers
”Dunkar varmt” med Tant Strul
”Du är den ende” med Lill Lindfors
”Glimmande nymf” med Fred Åkerström
”Gulligullan” med Jokkmokks-Jokke
”Ingenting är längre som förut ”med Anders Fugelstad
”Ljuva sextital” med Brita Borg
”Lyckliga gatan” med Anna-Lena Löfgren
”Omkring tiggar’n från Luossa” med Hootenanny Singers
”Sommar’n som aldrig säger nej” med text av Lars Forssell
”Trettifyran” med Per Myrberg
”Visa i Molom” med Alf Hambe
”Visa vid vindens ängar” med Mats Paulson
”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” med Lena Andersson

Konserter & uppsättningar

Ingmar Bergmans uppsättning av Trollflöjten
Ebba Gröns spelning i Konserthuset i Helsingborg
”Åh Carl Gustaf” med Kjerstin Dellert och Elisabeth Söderström

Eventuell snedfördelning vad gäller det slutgiltiga urvalet beror inte på något annat än att vi låter skribenterna själva välja och väljer gör man blott på lust och intresse!tage_danielsson

Go for it!

Share
44 kommentarer

Nyorden 2013

Varje år tar Språkrådet tillsammans med Språktidningen fram en nyordslista som brukar skapa ganska mycket uppmärksamhet eftersom någon blir arg, irriterad, upprörd eller på stämningshumör (hej Google: ogooglingsbar).

Nyorden i svenskan är lite extra roliga om man jämför med andra språk (tycker jag dårå utan att för den skull kränka andra språk som kan vara finurliga på massa andra sätt yadayada) eftersom vi gör så fina sammansättningar.

För några år sedan ingick jag i en grupp med språkråds-, språktidnings- och akademimänniskor som skulle välja ut en ”vinnare” bland föreslagna nyord. Det är ett gediget arbete där man noggrant går in på hur det svenska språket funkar och man måste ta hänsyn till traditionell ordbildning och möjlighet att böja orden.

I årets lista måste jag nog säga att det första dietordet är det som ”vinner” eftersom det används ideligen och hela tiden samt överallt. Dessutom är det lite roligt att det är pyntat med både kolon och bindestreck – lite barockkänsla får man, liksom.

Men min favorit är ändå alltid eventuella retronymer (nytt ord för en gammal företeelse, som fast telefon, isbandy, snigelpost och första världskriget).

Nyordslistan 2013
(där jag har krafsat jättemycket i definitionerna och ni gärna får protestera om ni vill)

5:2-diet, normalt födointag fem dagar per vecka och bra mycket mindre i två. ”Jag 5:2-bantar och har nu gått upp fyra kilo på en månad.”
[eng. 5:2 diet]

betalskugga, plats med dålig mobiltäckning och där kortbetalning inte funkar. 

bjudkaffe, en kaffe till priset av två där den andra koppen går till en ”behövande”. 

brexit, Storbritanniens eventuella utträde ur EU.
[sammandragning av British, ’brittiskt’, och exit, ’utträde’, som grexit, ’grekiskt utträde ur EMU’]

budgetstup, när statsbudgeten inte tillåter mer utgifter och staten därför tvingas lägga ner viss offentlig verksamhet – då står landet inför ett budgetstup.
[eng. fiscal cliff]

carpa, passa på att njuta medan man kan.
[carpe diem, ’fånga dagen’]

dygnis, förskola öppen dygnet runt.
[jfr dagis och nattis]

e-cigarett, elektronisk cigarett med nikotin men inte tobak.

embrejsa, omfamna eller anamma.
[embrace]

enveckasförsvar, militärt försvar som räcker i en vecka.

e-sport, tävlingsspelande med dator eller spelkonsol.

funktionell dumhet 1 okritiskt förhållningssätt, att inte reflektera över om arbetet som utförs är samhällsnyttigt 2 att godta flummigt visionsprat och ta det på allvar.

fäbodifiering, masstillverkade produkter marknadsförs som småskaliga, närproducerade och autentiska.

global hektar, mått för att beräkna naturresursutnyttjande.

gubbploga, snöröjning där plogning av bilvägar prioriteras före plogning av busshållplatser samt gång- och cykelvägar (även i överförd betydelse).

hikikomori, ung person som isolerar sig i föräldrahemmet.
[jap. hikikomori, ’dra sig undan’]

hypa, bete sig överenergiskt och smågalet. (Borde stavas hajpa i analogi med mejl, rejv och sajt.) (Uttalas tydligen ”hyyypa” och inte ”hajpa”.)
[jfr hyperaktiv] 

hämndporr, nakenbilder som publiceras på internet som hämnd.

hästlasagne, produkt som i hemlighet innehåller hästkött (även i överförd betydelse).

kjolprotest, män som klär sig i kjol när de inte har tillstånd att ta på sig shorts.

klicktivism, att t.ex. ”gilla” på Facebook. ”Att bara klicka visar inte på ett riktigt engagemang; man måste göra något på riktigt!”
[oftast med negativ klang]

köttskatt, skatt på köttprodukter (som sägs skada miljön mer än vegetabilier).

linjär tv, traditionellt tv-tittande.

läxrut, skatterabatt för läxhjälp.
[jfr rut-avdrag]

löpsedelsteater, teateruppsättningar som strävar efter att göra sensation.

mobilmissbruk, ohälsosamt beroende av mobiltelefon.

nagelprotest, att måla naglarna i symbolisk färg. 

nätvandra, söka upp unga på nätet för att kunna ge stöd.
[jfr nattvandra]

otrohetskontroll, att en kvinnas underliv undersöks för att spåra ”olämplig aktivitet”.
[Högsta Domstolen har beslutat att detta betraktas som våldtäkt.]

rutkod, maskinellt läsbar kod med tecken i form av rutmönster, t.ex. qr-kod.

satsig, ambitiös.

selfie, egobild, självis, självporträtt taget med (mobil)kamera.

sextremism, protestaktion där den kvinnliga sexualiteten är central sexfixeringen används för att väcka uppmärksamhet.

smartplåster, digitalt plåster som kan samla och skicka information om hälsotillstånd.

snippgympa, knipövningar.

spökgarn, spöknät, fisknät som driver omkring och fortsätter att fånga fisk och andra djur. 

torggängare, betalda personer som går omkring för att ge illusionen av ett folkmyller. (Inte på allvar.)

tvåhandsbeslut, tvåhandsattestbeslut i två led som skydd mot oegentligheter.

twerka, intensivt rumpskak, i bästa fall i takt till musik.
[eng. twerk från work it eller twist & jerk]

utsmarta,: överlista.
[eng. outsmart]

Några av de här orden känns faktiskt som löpsedelsord – utvalda för att skapa rubriker.

Share
79 kommentarer

Nyårsaftonsmaten 2013 – den allra godaste paellan?

Jag är inte en planerare. Inte heller mina syskon — vi tar dagen som den kommer, anar aldrig vad framtiden bär i sitt sköte och hoppas att tågen ska gå ungefär när vi vill åka. Resultatet blir att

  • jag, som aldrig kommer för sent, glömmer alla väskor, hattar, paket och påsar varhelst de kan glömmas eftersom jag måste skynda mig för att inte komma försent
  • Orangeluvan spontanhamnar överallt utan förvarning eller varsel och dyker upp som gumman i lådan (till min stora förtjusning) eftersom det gäller att passa på när initiativet dyker upp
  • Broder Jakob hejdar sig i steget och tänker ”äh, jag gör det en annan dag, det här kräver nog planering” och kommer sig nästan ingenstans eftersom han inte kan planera.

Men nu har jag kommit i planeringstagen och funderat fram att jag (eftersom Nittonåringens pojkvän är spanjor) ju måste laga spansk pyttipanna – paella – på nyårsafton. Paella brukar jag göra och jag är uppvuxen på 1970-talspaella – men jag är inte riktigt nöjd med hur den brukar bli numera.

Helst gör jag blandversionen som kan innehålla både kyckling och skaldjur och numera använder jag avioriris arborioris eftersom jag har läst att man ska det. (Men det brukar bli för kladdigt.) Ibland häller jag i tomatkross för att det står att man ska det och ibland gör jag det inte. Ibland tar jag för mycket saffran för att jag tror att det blir bättre då (vilket det inte blir) och alltid häller jag i försvarliga mängder vin.

Så nu undrar jag: har någon av er tillgång till det perfekta paellareceptet?

paella1

Share
117 kommentarer

Den Röda Tråden i Julkalendern 2013

(Till hotellmögelälskarna som inte gillar Julkalendern: det här är det sista för i år. Men båset är öppet för alla att komma med DRT-förslag som är bättre än mitt.)

röd tråd

Jag försöker verkligen att låta bli att nämna den bästa av alla DRT:are som aldrig blev någon, som aldrig var meningen men som var så vansinnigt genial att den inte går att jämföra med någon annan trots att den aldrig blev till.

Men. Nytillkomna läsare måste ju också få läsa om W-DRT:n – och eftersom jag har obegränsat med utrymme höjer jag nu en glöggskål uppåt läktarn till den numera inte alls närvarande utan synnerligen frånvarande Översättarhelena som prioriterar (kan ni tänka er) att översätta i december. Barockt! För 2008 var det det här hon hade löst gåtan efter blott dessa tre luckor:

1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo.

Ö-helena bestämde sig då för att det på julafton skulle vara Östen Warnerbring som hemlisbloggade – enligt detta schema:

1 Fay Weldon
2 Gunilla Wolde
3 Herbjørg Wassmo
4 Ian Wachtmeister?

5 J.W., 6 K.W., 7 L.W., 8 M.W., 9 N.W., 10 O.W., 11 P.W., 12 Q.W., 13 R.W., 14 S.W., 15 T.W., 16 U.W., 17 V.W., 18 W.W., 19 X.W., 20 Y.W., 21 Z.W., 22 Å.W., 23 Ä.W

24 Östen Warnerbring

Skål!

Men till 2013 nu. Vi har dock några arvtagare till Översättarhelena, bl.a. hakke som mejlar mig teorier (som jag bara svarar hm och jaha på) under hela december samt RosmanFlygbengan och Zkop. Alla teorier om olycklig barndom (hej Karin), Linisens vind (Jane Air!), TBC eller hosta i största allmänhet var rena tillfälligheter … även om jag ju såg till att ni inte skulle förbise dem. Sedan har vi ju Citronens sympatiska DRT-variant:

Samtliga HB är själva, eller har någon relation eller koppling till, starka självständiga kvinnor som gjort skillnad (krävdes skohorn på några luckor men om jag inte är helt felunderättad så har de flesta en mamma).

PeriodicTableOfTexting

Först med rätt svar var Linisen och Jesper som redan den 3 december skrev att DRT nog var grundämnen. Producenten (9 dec) och Fredde i Hökarängen (10 dec) hängde på och under hela denna period satt Pysseliten och lusläste periodiska systemet (som alltså är ett lika rätt svar som grundämnen). När Zkop nämnde och länkade till allsköns ställen som jag hade planerat att ha med i Primo Levis julaftonslucka, trodde jag att det skulle vara kört, klappat och klart och jättetrist. Men då mejlade hakke sin två-teori och på julafton kom Flygbengans bås-teori – båda två alldeles fantastiska! Jag är dessutom förtjust i Rosmans ofärdiga teori. (Länkarna går till deras förslag. Klicka och njut! Och för tusan: om jag har glömt någon stackare som bör vara med och listas här – säg till!)

När båset alltså såg ut att ha löst DRT så tidigt i december, fick jag förstås vara lite luddigare och otydligare än jag hade planerat. Ni anar inte vilka darlingar jag strök! (Inte så svårt faktiskt — i år har nästan alla luckor skrivits mellan 00:15 och 01:30 på nätterna så jag har varit i killadarlingar-tankar hela tiden.)

Här finns förra årets sammanställning med alla DRT:are sedan 2005 – det är tioårsjubileum nästa år. Och här kommer nu min version, som är så lik Zkops att det är läskigt. (Men där jag endast i Doris Lessings lucka associerade till nobelium trots alla nobelpristagare!)

perio_sys

DRT 2013: grundämnen eller periodiska systemet

1. August Strindberg – guld, svavel, arsenik och tokerierna om att tillverka guld. (Och bludder om kål som i kol, men det var långsökt och den sortens ledtrådar som jag strök i följande luckor.)
2. Alva Myrdal – aluminium och americum.
3. Edith Södergran – svavel och einsteinium.
4. C.S. (Clive Staples) Lewis – klor och cesium (samt ”The Silver Chair”).
5. Doris Lessing – neptunium och nobelium (samt ”The Golden Notebook”).
6. Valerie Solanas – vanadin och svavel.
7. André Franquin – francium och gallium.
8. Irène och Ève Curie – iridium och koppar (samt radium, polonium och curium).
9. Lill Lindfors och Svante Thuresson – svavel, torium och litium.
10. Sture Dahlström – svavel (och silver samt titan).
11. Lisa Eurén-Berner – litium, europium, beryllium (och sprakfåle = kvicksilver).
12. Barack Obama – barium och syre.
13. Stephen Fry – svavel och freon.
14. Kerstin Thorvall – kalium och torium.
15. Russell Hoban – rutenium och holmium (”Polly” = polonium).
16. Dorothy Parker – protaktinium. (Här var jag lite för snål med DRT, tycker jag.)
17. Modesty Blaise – molybden och bor. (Tänkte inte alls på Peter O’Donnells fosfor och syre!)
18. Jöns Jacob Berzelius – beryllium och dessutom uppfinnare av tecknen för grundämnen och  upphittare av kisel, selen, cerium och torium.
19. Alice Munro – aluminium och americum.
20. Cary Grant – kol (och Archibald – argon).
21. Björn Borg – bor. (Glömde helt bort ”Gula hinnan borstas bort” – fluor.)
22. Charlotte Brontë – kol och brom (broom på den onödiga bilden som jag av princip annars inte nämner och dessutom järn i texten).
23. Beppe Wolgers – beryllium och wolfram.
24. Primo Levi – praseodym och det faktum att han skrev boken ”Periodiska systemet”.

Zkop får naturligtvis en hederstischa för sitt arbete – även om alla med fellösningar har jobbat precis lika hårt. (Livet är bra orättvist.)

Nu kan ni umgås med vänner och bekanta, dammsuga hallen och sortera strumpor, för nu äre slut!

Källa.
Källa.

Pssst, Fredrik I: Nästa år tar jag definitivt bordtennis som DRT!

Share
140 kommentarer

Facit till Julkalenderspecialaren 17 december 2013

Det måste jag säga. Att vara på herrmiddag med en Julkalender i huvudet är inte det enklaste. Vi diskuterade Karl XI och medicinska journaler samt fyllesynder från 1982 och jag tänkte bara ”men huuuuur ska det gååååå” – och så visade det sig att allt gick alldeles utmärkt förutom att alldeles jättegodkända kommentatorer som Dammråttan och Anna fastnade i spamfiltret, som faktiskt måste ta sig i kragen och sluta släppa igenom reklam för långklänningar när det finns viktigare saker att tänka på.

Vet ni varför kommentatorsbåset är så trevligt? Jo för där kan man läsa sånt här:

Det finns alltså ingen liten häst i dagens lucka, men i stort sett en bläs. (Annika)

Hoppla, där galopperade Annika förbi med en liknande kommentar medan jag fortfarande stod frustande i boxen och slipade på formuleringarna. (hakke)

För den intresserade kan jag berätta att en normal betong har en tryckhållfasthet på i runda slängar 30 MPa. Draghållfastheten däremot är bara ynka 2 MPa. (Bess)

Det gäller att vara ödmjuk inför båsets samlade kunskaper. (Dieva)

Men vad väntar vi på? I give you gästjulkalenderluckskrivare Anna Toss, som specialskriver sitt eget facit!

————————

Som mamma till fyra barn har jag haft några tydliga föräldra-förebilder. En är Modesty Blaise – före detta flykting, tiggare, gangster, miljonärska och hemlig agent. Det kan tyckas märkligt med tanke på att Modesty aldrig fick några barn själv, men som förälder måste man ofta hålla huvudet kallt, och något kallare huvud än Modestys finns inte. I alla möjliga situationer – om barnen blev bitna av skorpioner, jagade av arga grannar, uppläxade av fröknar eller fick skrubbsår när de ramlade av cykeln – kort sagt, när faran var överhängande tänkte jag alltid: Vad skulle Modesty ha gjort?

Modesty har koll

Dagens Hemlisbloggare är Modesty Blaise, även kallad Prinsessan eller Mam’selle. Hon kom 1962 till i huvudet på serietecknaren och författaren Peter O’Donnell (1920–2010), född ur ett minne av en modig liten flicka han träffade under kriget tjugo år tidigare, när han fick i uppdrag att teckna en helt ny serie. Tänk om den där flickan hade vuxit upp till en riktig krigare – “a woman who, though fully feminine, would be as good in combat and action as any male, if not better“? (Ursäkta det ålderdomliga hona/hane-tänket, O’Donnell föddes 1920, vad ska man säga.)

Resultatet blev Modesty. Som liten flicka förlorade hon sina föräldrar i andra världskriget och tvingades fly från Ungern och Grekland till dåvarande Persien. Hon stal, tiggde och arbetade sig fram och blev expert på att överleva. Hon blev vän med en annan flykting, en gammal professor som överförde all sin akademiska kunskap på henne medan de vandrade vidare söderut tillsammans. När han dog tog sig Modesty in i den undre världen i Tangier, tog över ett kriminellt nätverk och blev gansterboss, bara 20 år gammal. Men en hederlig gansterboss! Hon tillät inga droger, ingen sexhandel eller andra hemskheter. Nätverket blev internationellt och drog in miljoners miljarder. En dag  i Saigon fick Modesty syn på Willie Garvin, en ung engelsman som kommit på glid och hamnat i finkan. Modesty löste ut honom och från den stunden var de vänner för livet: Willie kallade henne alltid för Prinsessan och dyrkade marken under hennes fötter, men beundran var ömsesidig.

Willie står alltid bakom Modesty

När Modesty drog sig tillbaka från det kriminella livet tillsammans med Willie blev de kontaktade av den brittiska underrättelsetjänsten. Sir Gerald Tarrant, spionchef, lyckades få den först mycket motvilliga Modesty att lösa det ena problemet efter det andra åt MI6. Vilket hon alltid gjorde tillsammans med Willie, utan att någonsin döda någon som inte verkligen förtjänade det, och alltid coolt. Sen att hon och Willie måste kramas och gråta ut efteråt är väl inte så konstigt.

O’Donnell skrev tretton böcker och ett oräkneligt antal seriestrippar om Modesty Blaise (nej okej det går att räkna dem men jag har aldrig orkat). Han samarbetade med flera olika tecknare för serierna: de två mest kända är Jim Holdaway, som tecknade Modesty från 1962 fram till sin död 1970, och Enrique Badia Romero som tog över efter Holdaway. Med Romero blev Modesty Blaise en kantigare, hårdare figur. Hennes bröst blev plötsligt mycket större och hon använde allt mer sällan kläder, även när det skulle varit mer praktiskt att vara påklädd (så kallat gratuitous nudity, opåkallad nakenhet).

Holdaway
Romero

Jag gillar Holdaway bäst! Hans Modesty handlar så mycket mer om hennes hjärna än om hennes bröst, om alla hennes styrkor och svagheter som människa.

Den här lilla animerade filmen (med opåkallad klassisk musik till) är sammansatt av Holdaway-strippar och handlar om hur allting började.

Apropå filmer så har det gjorts några försök, inget särskilt lyckat. På 60-talet spelade man en riktig kalkonrulle med (en blond!) Monica Vitti i rollen som Modesty och (mörkhårige) Terence Stamp som Willie. Så dumt så klockorna stannar.

Jaja! Jag skulle kunna skriva världens längsta facit om Modesty, men då kanske Lotten hinner somna så jag låter bli. Däremot hoppas jag att ni får lust att läsa böckerna och serierna. Jag kan varmt rekommendera att låna någon av seriesamlingarna (till exempel “Jag, Modesty Blaise“) på bibblan och börja där. Det är ingen slump att så många av Lottens anhängare (en ovanligt spirituell skara!) kände till och gillade dagens HB MB. Ni andra har välskriven spänning att se fram emot!

Jo, en sak till innan jag dechiffrerar några av ledtrådarna i luckbilden: Peter O’Donnell skrev också ett antal böcker under pseudonymen Madeleine Brent (en annan MB alltså) och vann minst ett pris i genren “gothic historical romance novels”. Jag har läst några av dem, de är inte alls lika hårdkokta som Modesty-böckerna men också spännande och bra.

Nå, kalenderbilden då:

Den förskräckliga Mrs Fothergill

kongo – Modestys favoritvapen (egentligen heter den yawara). Hon har den invirad i håret när hon inte använder den. Liite tuffare än en fralla.
knivar – Willies weapon of choice.
W<3 – förkortning för “Willie, love” som Modesty alltid säger.
slungträning – Modesty är specialist på bland annat slunga, armborst, typ alla kampsporter i hela världen, konstsmide, hieroglyfer plus allting annat.
W<3 60! – Willie fyller 60 (han är åtta år äldre än Modesty).
WengModestys huspojke.
Mrs F – Mrs Fothergill är en gräslig människa, anställd som mördare med mera av ärkeskurken Gabriel. Modesty blir tvungen att döda henne i en strid med bara händer. (Det är lite ologiskt i kalendern att hon måste fixas, men man kanske kan tänka sig att den nya Mrs F är en klon. Eller nåt.)
GT – Gerald Tarrant, ovan nämnd spionchef.
Quaglino’s – hotell och resturang som förekommer i böckerna och som jag har tryckt näsan mot.
Peter O’ – Donnell, förstås.
Mad Brent – ovan nämnda Madeleine Brent, pseudonym.
Jim – Holdaway.
Kvarnen– Willies pub, The Treadmill .
Montelero – ett mycket hemskt och sorgligt ställe i sista boken. Kan inte avslöja mer pga spoiler (och risk för gråt).
EBR-300424 – Romeros initialer och födelseår.

Här är ett brev som jag skrev till O’Donnell på hans 90-årsdag!

/Anna Toss

————————

Lotten här igen.

Om jag nu i två sekunder bara skulle förklara varför jag inte gjorde denna Julkalenderlucka själv. så är det på detta vis: det här julkalendrandet funkar blott och enbart med 100 % inspiration. Jag försökte ”göra” Modesty Blaise” redan 2007, men det gick inte. Jag stirrade på datorn och gav den en känga 2008, tog en Hemingwaysk whisky 2011 och rynkade pannan jätteallvarligt så sent som 2012.

Men inget kom ut ur fingrarna.

När Anna försynt frågade om hon kanske skulle ta och göra en Modestylucka, så skrek jag JAAAAA för att hon faktiskt hör hemma i Julkalendern. Men jag kunde inte få henne in i datorn. Så: tack, Anna! Nu känns det mycket bättre på Blaise-fronten!

(Var det där verkligen två sekunder?)

Och här kommer jag och plommonstopet! Eftersom vi är på resande fot och bor på finhotell, är vi extra noga med alla lappar. Jag kollar så att all de sista före tolvslaget är med … Agneta uti Lund, Annika, Charlott, Zkop, Hon här borta, Anna, Kulturchefen‚ Hmm, Niklas … och så rör jag om och draaaaar … en helt annan! Wickmanskan!

Lucka 18 (HÄRREGU ÄR VI REDAN DÄR?) kommer klockan ottan. Kanske jättetidigt eller klockan åtta, men inte senare. Och nu har jag lovat att Brid ska kunna klara den, så jag måste ligga i och skriva hela natten. Fokus!

Share
54 kommentarer

Julkalendern den 17 december 2013 (specialare!)

Gårdagens lucka var ju förstås helt hopplös och dum. Om man inte kunde svaret, för då var allt förtjusande roligt och facit blev ett enda stort igenkännande leende. Ur hatten drogs Citronen, som alltså nu kan sluta regrediera till en grapefrukt.

Här finns programförklaringen, som ni alla kan utantill nu. Men nu kommer ett undantag!

PUKOR OCH TRUMPETER!
FANFARER OCH FLÄRPAR!

Det är inte jag som har gjort dagens lucka. Det är förstås väldigt konstigt och inte alls med reglerna överensstämmande och nog bara en engångshändelse – men en av kommentatorsbåsets gissare kunde inte hålla sig utan var faktiskt för att inte lida ihjäl tvungen att göra en lucka. Den ser ju ut som luckor brukar göra och … äsch, kasta er in nu! (Ni som är skumögda och inte kan klättra in i era mobiltelefoner kan säkert få hjälp av samariterna i kommentatorsbåset när det gäller läsningen. Man kan också klicka lite på bilden, ja.)

Lucka 17

lucka17

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Bild? Ptja. Okej.

 

Eftersom jag ska på herrmiddag ikväll (en sådan som slutar med att vi blir utslängda från haken vi är på), hänger både facit och lucka 18 på en skör tråd …

Share
224 kommentarer

Julkalendern den 16 december 2013

Lucka 15 var en sommaräng av blåsippor och en mötesplats för oleverans av dryckjom samt ett enda stort hurra för Hemlisbloggaren som inte alls var känd. Då är det faktiskt svårt att svara rätt – och värre blir det faktiskt idag när ingen kommer att klara luckan. Ur hatten drogs Pigga Kristina och nu är det faktiskt bara att ta nya tag med denna omöjliga gåta. Men det är vägen mot facit som är rolig – sedan blir det bara massa fakta vid målet!

Vaddå?

 

Lucka 16

 

N.Y. har inte en punkt utan två.
En dröm ligger död här. Må du mjukt gå
till banken och vända bort blicken
när Jennifer försöker känna utseendet på nicken.
Och Jason byter liv mot liv
medan Leigh tar livets stora kliv.
Tacka inte nej till jobb och fester
när P. G. Wodehouse åker på semester.
Med ord av hopp skall prinsen inte yra
ens om ön i Grand Theft Auto IV.

∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞∞

Jag skojar inte: det här är jättesvårt. Om man inte kan det, förstås. Och kisa er nu inte blinda på bilden här.

Facit vid midnatt, hur låter det?

Share
229 kommentarer

I väntan på lucka 10: ett vanligt inlägg om Niandet

Skärmavbild 2013-12-09 kl. 17.54.22

Debattprogrammet på SVT heter ”Debatt” och det har en sajt som heter debatt.se, och där ville man ha mig till att skriva ett debattinlägg om att jag inte gillar att bli Niad.

Självklart! sa jag och fick till och med lite pengar för att göra det trots att jag glömde att hitta på en rubrik och dessutom ignorerade de gängse reglerna för hur man skriver ett debattinlägg. Så här skrev jag:

En gång tog jag in på hotell i Malmö. I receptionen stod världens stiligaste karl – två meter lång, en meter mellan axlarna, ögonfransar som på en ko. Jag hade kunnat vara hans mor, men satte (så gift jag är) igång en stor flörtattack med smicker, frågor om muskler och jag vet inte allt. Vi fick fantastiskt bra kontakt i fem fnittriga minuter, tills han slog ihop klackarna och med sin vackra röst sa:

– Tack, allt är nu klart. Vi hoppas att ni får en trevlig vistelse.

Det var som om han gav mig en örfil. Han niade mig! Hur gammal tror han att jag är? Slyngel!

En annan gång köpte jag med stor hjälp av personalen i en klädaffär något som krävde klädproffsens hjälp. Jag provade, jämförde, tassade omkring i butiken i strumplästen och fick tips om accessoarer som jag inte hade tänkt på själv. När det var dags för betalning, sade biträdet som jag vid det laget nästan kände lika bra som min syster:

– Vill ni betala med kort?
– Ni? Nämen inte behöver du nia mig, vi har ju duat varandra i en halvtimme! sa jag förvånat samtidigt som jag såg mig om för att se om jag plötsligt var fler än en, där jag stod.
– Eh … öh … ih … Va? sa hon som nyss hade sett mig halvnaken. Okej. Has det kort?

Det händer inte så ofta att jag blir niad och jag intalar mig att det beror på att jag är klädd i jeans och har rufsig frisyr. Men när det händer, känns det verkligen helt fel – särskilt när den som niar ju nyss var du och tjenare med mig. Ännu konstigare är det när någon som verkligen inte är serviceinriktad över huvud taget – den som ignorerar mig, fräser ifrån, tittar stint upp i ett blinkande lysrör – plötsligt säger:

– Vill ni ha en påse?
– Vi? Vem? Jag?

Efter ”du-reformen” runt 1968 har niandet (och Duandet med versalt D i text) återkommit då och då i små hövlighetskluster. Jag kan se två orsaker:

Servicepersonal går på kurs och får veta att man niar för att visa respekt för den man talar till, oavsett relation, bakgrundshistoria, ålder eller något annat.
Många med ett modersmål där man fortfarande niar (som i t.ex. franska och tyska med vous och Sie) tar med sig språkbruket in i svenskan och säger som de brukar göra — vilket kan jämföras med att översätta idiomatiska uttryck rakt av.

Vilka uppskattar att bli niade idag? De som är 80 år? Men de var ju 35 år 1968 och har varit med om du-reformen. Vill man plötsligt bli niad i 63-årsåldern? Eller på 72-årsdagen? När man närmar sig 50?

Nej.

När jag pratar om detta på mina föreläsningar om svenska skrivregler, får jag ibland protester det fåtal som vill Dua, Nia och Era både i text och i tal. De säger:

– Det känns bättre så!

Jag protesterar:

– Men känns det bättre för läsaren eller den du just nu talar med? Eller bara för dig?

För enligt mig är det inte skribenten eller den talande servicepersonalen som ska känna sig tillfreds med tilltalet, utan den som de facto blir tilltalad. Och om den tilltalade känner att affärsbiträdet plötsligt är nedlåtande eller avståndstagande genom niandet, har ju den mikrorelation som de eftersträvar helt förstörts.

Så: nia mig inte utan var allmänt trevlig och respektfull på alla andra sätt!

©Lotten Bergman

Det publicerades här och sedan har tydligen en storm tilltagit bland kommentarerna eftersom jag har funnits vara sexistisk och ett perfekt exempel på moraliskt förfall. Det, om något, var väl förvånande?

Share
29 kommentarer

De stora versalerna och de små gemenernas röra

(Detta är inte ett vanligt blogginlägg utan ett Språkpolisinlägg under fliken “Språkpolis”. Detta talar jag om bara för att rss-läsare inte gör skillnad på det ena eller det andra. Well, inte heller jag gör det, när jag nu tänker efter.)

Det kom ett mejl! (Det gör det förvisso hela tiden, men i alla fall.)

Hej Språkpolisen! (Eller Hej språkpolisen?)

Jag har några funderingar. Ska arbetsförmedlingen och försäkringskassan skrivas med inledande versal?

Med vänlig hälsning
AnnaCarin

Det beror på! (Trist svar, va?)

Det handlar om om man pratar om Arbetsförmedlingen eller arbetsförmedlingen … känner ni någon skillnad? (Det här är inte helt lätt, så ta ett djupt andetag och fokusera nu.)

Det ska vara stor bokstav (versal) på centrala myndigheter, statliga bolag, domstolar, organisationer med mera. Med andra ord tycker jag att det ska vara stor bostav på allt sådant som jag aldrig kommer i kontakt med.

Exempel:
Apoteket (Apoteket AB)
Arbetsförmedlingen – alltså centralmyndigheten
Försvarsmakten – alltså myndigheten
Försäkringskassan – alltså myndigheten
Kronofogden – alltså myndigheten (men ”kronofogde” skrivs med liten bokstav)
Posten, Posten AB – alltså företaget
Tullverket – alltså myndigheten

Meeeen myndigheter som inte är unika (regionala myndigheter, domstolar och nämnder) skrivs med liten bokstav. Och här måste jag säga att det känns som om jag ibland kommer i kontakt med dessa instanser. (Den komihågregeln funkar dock förmodligen bara på mig.)

Exempel:
hovrätten (men ”Svea hovrätt”)
tingsrätten
länsstyrelsen
arbetsförmedlingen – alltså verksamheten och de lokala kontoren nere i stan
försvarsmakten – i mer allmän betydelse, den där som krymper så väldigt
försäkringskassan – alltså kontoren nere i stan och den allmänna verksamheten som alla skäller på
posten – i mer allmän betydelse och det där lilla kontoret som är inklämt bredvid köttdisken på Ica
tullen – i mer allmän betydelse, ni vet de där som gör konstiga beslag ibland

Med andra ord måste man när man ska skriva dessa instanser släppa tangentbordet en liten stund, titta ut på vädret, snurra ett varv på kontorsstolen och komma på om det som man ska skriva är unikt eller ej.

I nästa kapitel ska vi utreda ordet unikt.

/Lotten

Share
10 kommentarer

Facit till Julkalendern den 4 december 2013

Under den fjärde luckans dag var det spretigt i båset. Det handlade om främmande länder, Star Wars och läspningar som inte hade med saken att göra och lite om den riktige Hemlisbloggaren.

Christer undrade varför det var kommatecken mellan första ”Pang, pang” men inte mellan andra ”Pang pang” och anade att det säkert var en jätteviktig ledtråd. (Mer om det längre ner.) PK försökte få mig att tro att Öster, Brommapojkarna och Halmstad hade något med saken att göra, Rosman blev alldeles versal, ett gäng stickade på läktarn, andra tittade på betong i Täby, embryo sa herregudrun vilket om man hårdrar det kan vara en ledtråd till Hemlisbloggarens religiositet medan Kringlan och Ninja nog var först med det viktiga ordet garderob även om Hyttfogden och Lars W också visste. Som vanligt vill jag helst nämna er allihop, men det går ju inte.

(Alla i lokalen reser sig upp och som på en given signal applåderar vi varandra och på linsen blir det suddigt när det i fjärran hörs gnisslande violiner.)

Nu till saken.

C.S. (Clive Staples) Lewis (1898–1963), som föddes på Irland, har en lite annorlunda uppväxt- och familjehistoria. Han mamma dog i cancer 1908 och fadern försvann nånstans utåt höger – jodå, han försörjde visserligen sina barn (C.S., som faktiskt kallades Jack [efter en katt som dog], och tre år äldre brorsan Warren) men inte mer. Grabbarna skickades iväg till olika skolor och bytte ganska ofta. Ibland för att de inte trivdes, ibland för att rektorn var sinnessjuk, ibland för att skolan lades ner. (Tänk. Sånt skedde även förr i tiden.)

”Jack” och ”Warnie”, som bröderna Lewis kallades.
”Jack” och ”Warnie”, som bröderna Lewis kallades.

Båda bröderna inkallades till första världskriget och var med om förfärligheter på alla sätt och vis. C.S. (som jag alltså borde kalla Jack, men vi känner faktiskt inte varandra än) fann under kriget en bästis i jämgamle Paddy, och de två grabbarna lovade att om den ene dog, skulle den andre ta hand om både sin och polarens familj.

C.S. till vänster, Paddy till höger. Okänd övervakare i mitten.
C.S. till vänster, Paddy till höger. Okänd övervakare i mitten.

Som vore det en Hollywoodfilm (I), dog förstås Paddy i strid. Har man lovat, så har man, sa C.S. och flyttade in till Paddys mamma Jane och syster Maureen. Drygt tio år senare lät han dessutom sin bror Warren flytta in med dem (1930). Jane och C.S. blev ytterst goda kamrater – även om han under alla år kallade henne ”mamma” var relationen hetare än så. Litteraturforskare som har undersökt saken ingående och intervjuat Maureen om det hela, talar om ”strange sleeping arrangements”; det var det väldigt mycket hysch-hysch och skandalvisk. Gänget bodde ihop i 33 år, men som vore det en Hollywoodfilm (II) drabbades Jane av demens och fick institutionaliseras – men naturligtvis hälsade C.S. på henne varje dag tills hon dog i 80-årsåldern 1951.

C.S. Lewis – en mysgubbe.
C.S. Lewis – en mysgubbe.

Som vore det en Hollywoodfilm (III) gifte sig C.S. 1956 med amerikanskan Joy Davidman, som behövde gifta sig för att få bo kvar i Storbritannien och slippa skickas tillbaka till USA och sin krökande och brutale ex-man. Hon, hennes två barn David och Douglas samt bröderna C.S. och Warren Lewis (och ibland även Paddys syster Maureen) bodde sedan ihop (lite underligt är det allt, va?). Efter att ha varit gifta i några år blev Joy och C.S. förälskade ”på riktigt” i ungefär samma veva som Joy drabbades av cancer – och bara några år senare dog hon 1960. (Hollywoodfilm IV.)

Förutom att delta i dessa lite annorlunda boendearrangemang hann C.S. bli universitetslärare, författare, kompis med en massa författare som Tolkien och Dorothy L. Sayers och även grunda ”The Inklings” — en litterär diskussionsgrupp som jag faktiskt vill vara med i. Dessutom vill jag vara med och leva på 1920-talet av en sådan banal anledning som att skorna var snygga och dansen rolig.

Lewis hade ju även en miljard religiösa grubblerier, men si sådant begriper jag mig inte alls på, så jag fokuserar hellre på annat. Som det faktum att han dog på samma dag som Aldous Huxley och John F. Kennedy och därför inte fick mer än en liten tummetott till spaltmillimeter i tidningarna.

Idag ska jag faktiskt förklara några ledtrådar i luckan. Kanske kan det hjälpa kommentatorsbåset – vi har gubevars 20 luckor kvar att öppna!

  • Inkling betyder på svenska, aning, hum, nys, känsla av att, ha på känn, vilket texten är full av.
  • C.S. Lewis’ oförkortade namn ”Stapler” betyder ju häftapparat.
  • Narnia-böckerna har fått en ny numrering (ordning) eftersom det blev så svårt för nutidens ungdom som inte kan bestämma sig för om böckerna ska läsas i tillblivelseordning eller kronologisk ordning (efter handlingen dårå) eller i oordning.
  • Ett av de mer kända Narnia-citaten lyder: ”I have come home at last! [—-] I belong here.”
  • Lewis’ kompis Tolkien skrev ”Sagan om ringen”.
  • I ett avsnitt av Doctor Who stängs Hitler in i en garderob – som dock inte ledde till Narnia. (Det är spännande: Hitler är mig veterligen fortfarande instängd i garderoben!)
  • Den viktiga styvsonen var ju Douglas, som har beskrivit sin styvfar med orden ”polite, compassionate, considerate, patient, tolerant, generous, charitable” och som deltog i beslutet att numrera om Narniaböckerna.
  • Leona var dels en blinkning åt lejonet Aslan, dels en person med efternamnet Lewis – precis som Carl Lewis.
  • Pangarna var dock inget annat än en dimridå som härmade häftapparatens ljud och hotfulla yttre — med eller utan kommatecken.

Såja! Nu kan vi inte alls allt om C.S. Lewis — men lite mer än nyss?

Finfin garderobsstaty i Belfast.
Finfin garderobsstaty i Belfast.

Och så måste jag tyvärr meddela att jag utan plommonstop ligger på hotell i Stockholm och har blivit tvungen att dra en vinnare på ett helt nytt sätt; jag fyllde ett dokument på datorn med era namn och kastade sedan ett tuggummi på skärmen tills det fastnade. Och det gjorde det på Och! (Mikael får naturligtvis en bonuströja för sin ypperliga gissning på Franz Klammer.)

Lucka 5 kommer nog bortåt sjusnåret när jag sitter med hotellbacon i hela munnen.

Share
50 kommentarer