Igår fick jag denna fråga: ”Vad är det bästa råd du någonsin har fått?”
Sju timmar senare satt jag fortfarande och funderade. Råden står som spön i backen, det är verkligen inte det att det är ont om dem. Problemet är bara att jag verkligen inte kan komma på ett enda råd som jag har tagit ad notam.
Inte ens det där underförstådda rådet från Michael Jordan. Däremot kan jag rabbla råd som jag får!
1.
– Klä dig alltid bekvämt, så tänker du bättre.
– Mhm. De här fula shortsen är helt underbara. Gympaskorna sitter som lovikkavantar: perfekt.
2.
– Klä dig väldigt snyggt när du föreläser så känner du dig fin och åhörarna har nåt att vila ögonen på.
– Mhm. De här fula shortsen är hel…
– Bllhhhhfklnnnft!
– Så vad har man på sig när man ska vara snygg och bekväm samt känna sig fin då?
(Här måste det ha hänt något. Jag vet definitivt att jag har ställt exakt denna fråga, men kan inte för mitt liv komma på svaret.)
3.
”Always do the right thing, especially when no one is looking.”
Fast det där är ju nästan inte ett råd. Det är väl snarare en order. Hur som helst, jag slår ihop klackarna och svarar YESSIR, för det tycker jag är helt rätt. Especially when no one is looking.
4.
– Ät mer grönsaker.
– Okej. Jag ska bara äta upp den här äppelpajen först.
Men nu – 14 timmar senare – har jag nog kommit på ett svar. Och det är egentligen bara en rätt trist reklamslogan …
– Just do it!
– Jag vågar inte!
– Just do it!
– Tjata inte! Jag vill inte!
– Just do it!
– TYST!
– Just do it!
– Okejrå.
Det där är alltså en dialog som jag har med mig själv inne i det stökiga huvudet, eftersom det finns så mycket som jag inte vill-vågar göra. (Det är en definitionsfråga var ”vill” börjar och ”vågar” tar vid. Eller tvärt om.)
Ge mig ett bra råd, hörni! (Även om ni varken tror att jag behöver det eller tror att jag kommer att följa det!)
Frukostrapport:
Ingen juice! Det var det dåliga. Äggröra av två sorter en med gräslök, den var nog på hela ägg, den andra kanske på puvlriserade. Kycklingben för den som ville, 8 sorters te! Och bacon i två högar, knapriga och mjuka.
Och kallskuret och filar och jox till dem och bröd i högar.
Och så denna knepiga ”handost”, ska det inte vara fotost från Birkenstock?
Puvlriserade?
Granulirte
Pulvrizirt
Gjort på äggpulver!
Kom med ett frukostråd, HK!
Hotellfrukost: förbered allt som tänkas kan innan du lastar upp baconet och äggröran så håller det sig varmt nästan tills du sätter dig ner och ska äta.
Hotellfrukost är alltid ett race. Jag vill ha varmt kaffe, varm äggröra med varm bacon plus en nyrostad macka med smör och ost som just börjar smälta en aning. Allt på samma gång. Ibland lyckas jag, men det tär på nerverna.
Jag fattar inte varför de så kallade ”hotellfrukostarna” fått ett så oförtjänt gott rykte. Det går väldigt bra att åstadkomma samma sak i hemmets lugna vrå. Är inte det ett bra råd?
Annars fick jag ett ”råd” av Målarn (han som brukade ramla utför Södra Bergen – det var hans förklaring när han dök upp på Löwenbräu och var lite kantstött). Han brukade säga ”Jag ska ge dig ett gott råd, take it or leave it; Det är inte värre för dig än för någon annan”
Det ligger en hel del i det ”rådet”.
Ett råd från en annan basketentusiast: Ta alltid ut glädjen i förskott! Om det går åt helsike har du i alla fall varit glad en gång.
Mycket bra, Niklas. Man ska inte lyssna på det här rådet åtminstone.
Frukostråd hm… ta flera gånger, och bara varmt när det ska vara varmt; kanske med en nyrostad skiva bröd under baconen (baconet?) och äggröran, det isolerar ju mot den kalla tallriken.
Nu har jag kommit till Göteborg och äter årets första semla, i väntan på nästa tåg.
Mitt hotellfrukostråd är enkelt: Ett nystekt ägg vänt över en nyrostad brödskiva med smör och cappuchino i koppen. (Sorry. Basonfläsk är inget för mig. Alldeles för salt).
Mitt hotellfrukostråd gäller hotell som har stora frukostar och lyder så här: Ta det lugnt och skaffa ordentlig överblick, för det du vill ha finns. Det gäller bara att hitta det.
(Jag har uppfunnit rådet för att jag själv behöver det, och försöker lära mig att följa det. Jag är nämligen mycket hungrig och otålig i frukostmatsalar, och kan i ren upprördhet ta saker jag egentligen inte riktigt önskar bara för att jag inte har upptäckt det jag längtar efter. Och sedan ser jag det jag vill ha och blir besviken eftersom jag är mätt.)
Något storartat råd förutan vilket jag inte hade [xyz] har jag nog aldrig fått. Nä, vad skulle det … nej. Inget.
Nu kom jag på ett råd som jag har följt sedan jag hörde det första gången och som jag kommer att följa tills jag kolar vippen!
[tystnaden är olidlig]
[alla väntar med spänning]
[man kan ta på spänningen i luften]
ÄTA BÖR MAN, ANNARS DÖR MAN!
Råd för lyckad produktutveckling. Vet ni var dessa kommer från? (Ja, man kan såklart googla!)
Keep simple
Make visible
Trust people
Visst finns det en miljard goda råd, men det allra första jag fick i skolan var: ”man ska vara mot andra som man vill att andra ska vara mot en själv”.
KISS! Keep it simple, stupid!
Eller som tysken säger: MEED. Men sällan lyckas med.
Och när det gäller innovation och produktion behöver man förstås också komma ihåg följande:
a) snabbt
b) bra/rätt
c) billigt
— välj högst två. Alla tre samtidigt är omöjligt.
Om man går fort och ler så är det ingen som ser att man är ful.
Just do it, är bra.
Annars: När du ska summera ditt liv, ta med ouppfyllda drömmar som tillgångar! Att drömma är kul, upplyftande och billigt dessutom.
Ur vår anekdotbok:
Eisenhower har en gång hävdat att det bästa råd han någonsin fått, var det som fick honom att gifta sig med Mamie. Då man frågade honom vem det var som gav honom detta råd, svarade han:
– Det gjorde hon själv.
Det ena utesluter inte det andra!
Är detta ett råd eller bara en livsfilosofi? Vet inte, men jag funderar på att tatuera in det någonstans…
Jag vet inte riktigt om detta är ett råd eller en varning eller bara ett konstaterande, men min far sa ibland att:
”Om man äter fort och länge så kan man bli tvärmätt.”
Som ett kuriosum kan nämnas att min stavningskontrollant vill skriva tvårätters istället för tvärmätt!
Det gamla tråkiga ”Gör det ordentligt första gången” är ett bra råd, trots sin tråkighet.
Annars gillar jag Maj Korners här ovan.
Gör om, och gör rätt. Frågor på det?
Hmmm… måste nog sova på saken. Vilket för övrigt är ett rätt bra råd. Allt: texter, akvareller, beslut, goda råd, mm mår bra av en natts sömn!
Uppskjut inte till morgondagen vad någon annan kan göra i övermorgon.
Åsså när det gäller skapande verksamhet, låt mig citera den obotlige muntergöken Samuel Beckett:
Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.
Det där är faktiskt mycket mer uppmuntrande än det låter. Liksom. Perfekt gör man ju aldrig ifrån sig, men på’t igen så blir det nog mindre dåligt (operfekt, för att nu inte säga imperfekt, haha)! Fail better.
”Det ena utesluter inte det andra” brukar jag dra till med då och då när jag möts av ”näääää” när jag kommer med mina ytterst kreativa lösningar och förslag.
Men inte brukar jag få min vilja igenom för det!
Jag har ätit två semlor idag. Den första uteslöt liksom inte den andra.
Morsan gjorde inte så lite stabbiga Hetväggar åt oss barn: Rejäla semlor som flöt i varm mjölk. De fick räcka som middag –och det gjorde de.
Minnena av dessa desserter förklädda till middagar har gjort det här med semlor lite futtigt, för att inte säga patetiskt.
Det är väl tio år sen jag åt en senast, och då pliktskyldigast på ett jobbfika. I kväll markerade jag med en hård macka med Kvibille Cheddar. Mycket godare.
Gör om, gör rätt är det sämsta råd man kan ge, om man inte är beredd att visa hur man gör när man gör rätt!
Try again. Fail again. Fail better. är i så fall mycket bättre!
Skriver jag och försöker om och om igen att få till kursiveringen! inte k inte i, va f*n skulle det va nu? b är för bold!
Det blir kursiv med em inom hakar, HK. Inom hkr, ville jag egentligen gärna skriva där …
Eller i själva verket em, alltså. Jag kursiverade för att jag kursiverade, tror jag.
Ä-hum.
Tack, Annika!
Gör om, gör rätt, sägs ofta i sticksvängen, när någon påtalar ett fel de själva begått. Betyder då att man stöder ifrågavarande person i fråga om att repa upp ovh göra om.
Betyder att man vet att de kommer bli nöjda efteråt.
Jag kan äta väldigt mycket saker. Men redan i tidiga tonår fick jag problem med temlorna. Fast egentligen tror jag att jag tyckte att den obefogade och obegripliga hysterin kring dem var det jobbiga och pinsamma.
Vi har nog aldrig slabbat med dem i mjölk. Och torräta går ju inte om man vill undvika florsocker och gräddsmet på sin kritstrecksrandiga respektive lilla svarta. Som man ju alltid har på sig vid festliga tillfällen.
HK: Sedan jag bytte tema på bloggen, funkar inte i inom hakar när man vill kursivera.
Detta finner inte bara jag utan många med mig (det var länge sedan jag kunde skriva så!) irriterande och jag har inte prioriterat att fixa det, dumt nog. (Det finns fler saker som måste ordnas. Jag har en polsk bloggtomte på gång, ska se om han kan få till det.)
Nämen ser man på. Jag skrev ett kåseri om semlor på den tiden som det inte fanns iPhone.
Men Annika visade, så jag repade mod och gjorde om. Går fint om man får stöd!
Pysselitens råd är väl det enda som egentligen behövs. Om alla verkligen hörsammade det skulle världen inte se ut som den gör. Vi skulle ha fred, global rättvisa och vi skulle leva i samklang med naturen och medmänniskorna.
I bibeln hittar man det på flera ställen, t.ex. Matteus 7:12 men ”den gyllene regeln” finns i nästan alla religioner. Konfucius lär vara den som först skrev ner den, fast uttryckt i negativ form: ”Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.”
Min farmor strösslade råd omkring sej, de flesta bra på sitt sätt, men somliga kanske lite opraktiska. Som detta: ”De ende je få snör bort ä’ dö’råttern”. Det rådet har vi följt, vi efterkommande, eller om det möjligen är nån slags genetisk defekt. Efter att ha städat ur farmors hus, mitt föräldrahem och mitt eget hus (alla med tillhörande vindar, garage, bodar och uthus) kan jag erkänna att jag börjat brista i hörsamhet när det gäller just detta.
Inte ett råd direkt, men visa ord från Jösse härad (arvikatrakten):
Dä ordner sä, å gjär dä itte dä så kvetter dä
Och så måste vi ju ha med coach Woddens klassiska:
No whining, no complaining, no excuses
(som inte är så elakt som det låter, utan som betyder att framför allt i grupper blir inget bättre av gnäll och ursäkter, utan det gäller att peppa varandra och försöka igen lite bättre)
Jag tycker nog att farmors råd är väldigt bra.
Man ska inte spara på döa råttor. Bättre snör dem.
Jag röjer ut vårt landställe, som ska säljas efter 59 år. Mycket praktiska ting är det. Men mina föräldrar var inga samlare, tvärtutimot.
Jo, men att spara allt det andra, utom dom döa råttorna kanske är att ta det hela lite för långt.
Även om jag tycker att farmor i princip hade rätt. Allt kommer ju till användning förr eller senare. Om man hittar det den dagen vill säga. Det har varit mitt största bekymmer efter flytten, att jag inte längre har dem där grejen jag hade behövt (ett spikbleck, en bit svart galon eller 90 cm hyvlad läkt) alternativt att jag tror nog det finns kvar, men var???
Dammråttor kan man ju helt oöverlagt råka spara lite längre än nöden kräver.
Nu har jag i alla fall läst ett gammalt semlekåseri … semmelkåseri … stavningsfuriren föredrar ”semlekåseri” ser jag … nå och hur som helst. Jag har läst s.-k.:et (vad roligt det där var då!) som Lotten länkar till, och kan fastslå att dess slutsatser är helt korrekta. 2005: Ericssontelefon, Mac och ”semla”. Japp.
Gör om, gör rätt låter drygt i min värld. Det låter som ”va fasiken gjorde du inte rätt från början för nu måste du ju göra det en gång till och det är slöseri med tid och pengar och vansinnigt onödigt. Klantarsle”
I allra första hand associerar jag faktiskt frasen ”gör om, gör rätt” med politik och närliggande ting. Som när en samhällsreform visar sig inte fungera som det var tänkt, då säger oppositionen — eller, för den delen, även orädda representanter på den egna sidan — just så. Gör om, gör rätt.
”Gör om, gör rätt” kan givetvis bara användas i lägen där den uppmanade borde ha kunnat saken från början.
Kl*ntarsle säger man väl annars bara till folk man vet tål det. Skulle någon jag inte känner använda ordet till mig, skulle jag ta illa upp. Annars har jag fått höra det genom åren, men alltså bara från folk som känner mig och när det är svårt att säga emot.
Om jag hade fått höra ”gör om, gör rätt”, hade jag gått hem och lagt mig på köksgolvet och gråtit ett tag.
(Ni förstår: jag är egeeentligen en mycket känslig själ.)
Sedan hade jag förmodligen slagit näven i golvet och sagt upp mig. (Det är aldrig för tidigt att ge upp.)
Något speciellt ni vill att jag skriver om i nästa inlägg? (Det är så trevligt att höra era önskningar även om jag sedan kommer på nåt heeeeelt annat.)
För övrigt ska jag ju som sagt vara i Visby hela helgen: något jag borde göra?
OT: Vet ni vem Carol Kaye är? Hon är en legendarisk studiomusiker, i första hand på elbas, som har spelat på en hel drös jättesuperkända låtar. Apropå inget särskilt.
Det skulle ju vara skoj att höra lite mer om hur det går för barnen, särskilt döttrarna. Inte för att döttrar är intressantare än söner a priori, utan för att de, senast jag läste något, höll på att flytta ihop respektive läsa på ovanlig gymnasieutbildning, vilket gör mig nyfiknare än studier på normal högskoleutbildning, vet inte och grundskolan, som var det sönerna höll på med senast jag läste något. Vilket får mig att undra över mellansonen också. (De officiella namnen, Tjugonåntingåringen och så, ändrar sig ju hela tiden så dem kommer jag inte ihåg.)
Ät stekt strömming med potatismos och kajpsmör på Bakfickan på Stora torget!
Finge jag ett ”gör om, gör rätt” (vilket jag borde ha fått åtskilliga under mitt yrkesliv), så skulle jag ha skämts och just göra rätt. Det som räddar, är väl att uttrycket har blivit lite på modet först det senaste året eller två. ”Klantskalle” var annars de årens omdöme vänner emellan, i min miljö iaf.
Strömming har jag inte ätit de senaste femtio åren och räknar inte med att göra det de femtio nästföljande heller.
Brid: Bra idé! (Mellansonen, just nu Nittonåringen, är ju den mest diskreta av dem alla, så han behöver såklart hängas ut lite!)
Ta fisksoppan i så fall. Eller strunta i att åka till Visby.
Och vi som planerade en utflykt som skulle ta oss förbi Mesta för utväxling av diverse putäller, datorer och andra saker.
Centralt belägna Mesta fungerar utmärkt som tillfällig upplagsplats, transferpunkt och fikaställe. Men om Båsmor inte är hemmavid så känns det som det kunde vänta ytterligare ett tag.
Att man inte ska glömma att gå hem, innan man lägger sig.
Nämen äsch och förlåt, alla som vill komma med putäller till Eskilstuna!
Sorry!
Men sedan är jag hemma ganska många helger i rad!
SG: Alternativ till Mesta.
Mitt och mors Jäder.
Eftermiddagsfika kan ordnas.
Med egenbakat surdegsbröd (+ pålägg), isf söte-sådant.
PS. Hoppas jag/vi får möjlighet att göra tradition av operabesök på Skäret, och i år se Madama Butterfly (varför stavningen Madama (?)
italienska?)
http://www.operapaskaret.se/
Efter en höst, jul och vinter i Kustartilleriets tjänst på Gotland 1972-73 samt en repövning i batteri Ljugarn samma höst är jag inte direkt såld på ön i fråga.
Dessutom var kockarna på repövningen inkallade från ett par fiskkrogar, så de satte klockan och mötte fiskarna i Kattahammarsvik varje morgon. Vi fick död fisk till allt utom frukost. Sk*tkul var det inte, även om alla andra jublade.
LarsW: Gammal historia.
Kund vid fiskdisken: Fisken ser inte frisk ut
Handlaren: Än värre. Den är död.
Min slutsats.
Lyckliga kockar som fick tillaga dagsfärsk fisk (strömming, flundra, torsk,lax?)
I stickvärlden betyder inte ’gör om, gör rätt’ att man är ett klantarsle, utan att uttalaren hyser sympati och delar stickarens bedrövelse över förspilld möda. Samt att man vet att gör du inte om så det blir rätt så kommer du att gräma dig varje gång du ser plagget och därmed felet. Om andra inte ser spelar ingen roll, man VET att det finns där.
’Har du tagit fan i båten, får du ro som fan’. Eller har vi då övergått till talesätt?
Vad som infångas på Gotlands ostkust har jag alltså inte en aning om. Kul för dom och alla andra, men inte för mig. Fast potatisen jag åt i stället var korrekt kokt, näringsrik och god. Den dag vi fick Bruna Bönor blötlagda enligt konstens alla regler med stekt fläsk enligt den konstens alla regler var dock en jubeldag.
Alla –inklusive mig– turades om att ta kockarnas vaktpass som tack för maten, kan jag tillägga.
Bra tanke, Örjan. Det kanske blir åt Jäder vi åker. Jag behöver dator och registreringar för en rapport och då blir det lite väl sent med helgen efter.
Opera på Skäret har vi till och med börjat förhandla med Sten Niklasson om lite mängdrabatt på pilletterna. Så de som kommer förbi kan nog få en friplåt eller två.
Som alltid är det hänförande utsikt till frukost och över den vackra sjön Björken. Älgrummet är nu fullsmyckat (fullsmockat) och vi hade rörmokare på plats igår. Sjöstigen rustat inför sommaren, med andra ord.
Örjan, jag glömde säga att jag var hos Dåcktårn idag för årlig besiktning. Han/jag förvånade varandra med att konstatera att jag trots slarv med medicin och skippade insulinsprutor nu är nere på värden som gör sötebröd helt OK och att levern verkade må riktigt bra. Men när jag frågade om jag kunde ta upp supandet igen menade han att jag kanske hade vant mig vid alkoholfritt och lika gärna kunde fortsätta så. Men det absoluta förbudet tyckte han att han kunde dra tillbaka.
Lars W! Nästa gång du känner för att spy lite galla kan du inte bara skicka det i ett mail till dig själv så slipper vi andra se skiten! Om någon skriver en positiv uppmaning som du inte tycker om – SKIT I DEN!!! Sluta gnälla så förbannat. Och håll dig borta från Gotland.
Hear, hear!
Tagit del och förstått.
Idag fick jag i all välmening ett gott råd:
– Tala inte om för vuxna vad de ska göra!
Vips, kom en protest:
– Jo, snälla, tala om för mig vad jag ska göra, för jag är så innerligt trött på att hela tiden bestämma själv! Och när du har sagt vad jag ska göra kan jag strunta i det och känna mig lite som en rebell!
Glasklart ju: jag ska tala om för alla vad de ska göra och sedan kan alla bara strunta i det.
Har ni sett Sveriges offentliga Twitterkonto som handhas av Fredrik Strage den här veckan?
https://twitter.com/sweden
Ett gott råd ur verkliga livet: Jag hade precis fått min juristexamen. Det här var år 1971, så datorerna hade inte kommit och arbetsplatserna hade snabba skrivmaskinsdamer som skrev ut texter som andra hade klurat ihop. Jag kunde skriva maskin och hade under studietiden försörjt mej med översättningar och renskrift åt en svensk ingenjör, anställd vid en belgisk firma. Hans råd när jag skulle ut och jobba var: ”Tala aldrig om att du kan skriva maskin.”
https://www.google.co.uk/url?sa=t&source=web&rct=j&url=https://m.youtube.com/watch%3Fv%3DZXsQAXx_ao0&ved=0ahUKEwja3v73srfSAhVIXiwKHQm9DH8QyCkIHzAA&usg=AFQjCNG8g6hlXt7eFuiEwSxsRttArrEpdg
Oj, Stina, vad han skrek! Jag blev alldeles rädd och ville inte alls göra som han sa utan istället bara gå och dra nåt gammalt över mig!
ÖR, den mannen var feminist!
Den skrikande pepparen verkade behöva en rejäl dos adrenalin som han skaffade sig med sitt skrikande. Undrar varför?
Direkt från verkligheten i Klockrike kommer här ett gott råd till alla mina medmänniskor;
Glöm inte att fylla på hundarnas dricksvatten, annars dricker de direkt ur toaletten.
Goda råd måste nog ges i rätt kontext. Jag har väldigt svårt för alla goda livsråd som strösslas i sociala medier. Ena dagen matchar det en annan blir jag provocerad.
”Make March amazing!”
OT. Idag har jag gjort ett slags test på hur bra jag är på att tänka. Normalt bra på det är jag. (om någon undrat) Intressant test, kändes som mängdlära på lågstadiet.
Javisst, Ninja. Han såg för sej hur det skulle bli: ”Ingen av damerna har tid att ta min brådskande utskrift.” ”Men, du hon den nya, hon kan skriva maskin! Fråga henne!” Och hur skulle jag då, alldeles ny, som sagt, ha vågat säja nej. Och hade jag sagt ja till en, hur skulle jag då kunna säja nej till en annan? Nej, det var ett mycket klokt råd.
Är det nån som äter massipantååta idag?
Anna Toss gör det alltid ”fössta tossdan i mass”!
Vi funderar på att köra Tårtan ikväll. Där finns det ”socker, grädde, nötter, mandelflarn, en liten ros av marsipan, smörkräm, krikon, snabbkräm, gott gelé, Frasses deg, en flaska saft och så en liten klick med sylt”
Det lommer att bli en fin kväll. Undrar vilket avsnitt det blir?
Wegnaw det så ta på di wöwutie wengnwockawne.
Äw du fwån Wingawum?
Citat från en dåförtiden rätt liten grabb, som var med och köpte ingredienser till födelsedagstårta i mars månad:
”Då förut, när det inte var mars, då hette det februaripan.”
Ett annat råd: Förgyll det du kan förgylla!